Bloggblad säger så här ...

Jag har funderat flera gånger på om jag har några såna lyckomoment som går att beskriva, men jag kan inte komma på nåt - för jag är så förnöjd och glad med att alla i familjen är friska (några harmlösa småkrämpor räknar jag inte) och mår bra och vi har mat på bordet och ett hem och en båt... och semester.

Varje dag som jag kan ta mig ur sängen och inga oroande telefonsamtal kommer, så är jag jättenöjd och tacksam.

Men det är klart, en och annan extra il av glädje får jag när en låt blir färdig och låter bra...

Och så berättar Ann i Göteborg ...

Den här veckan är det faktiskt en hel del och det är svårt att välja det som gjort mig gladast!

• att Tygaffärens (ja, den heter så) rea startade i måndags och jag kom hem med en massa tyger både till STORARTAT, till mig själv och till maken. Han ska få byxor och skjortor, jag ska få en klänning i svart med vita prickar och STORARTAT får tunna, härliga linnetyger i sommarkvalitet
• att Mr X kom och provade bröllopsstassen och var sååå nöjd med utfallet
• att jag fick beställning på 10 par små baby converse bara så där.
• att yngste sonen Anders var på anställningssintervju och att han tyckte det gav bra vibrationer.
• att jag fick besked om att jag får ha kvar daghunden Addis åtminstone till september. Matte ska flytta ihop med sin käresta 6 mil bort.
• att jag är så kär i den man, som jag varit gift med i 27 år
• att jag har ett eget syrum
• att jag fick kaffe på sängen igår och idag
• att bloggandet gett mig så många härliga vänner bland många andra Elisabeth Nilsson i landet Halland

Ja, du ser, inte går det att välja... hälsar Ann i Göteborg.

Cecilia N om sin glädje ...

Det måste varit att jag ringde och gratulerade en vän på hennes födelsedag.

Förra året trodde vi inte att det skulle gå.

Men vi pratade glatt på i nästan en timme och hon verkar inte lägga sig med näsan i vädret på ett bra tag till.

Cecilia/

Och det här gjorde pv glad ....

"Ja, egentligen har det ju inte med mig personligen att göra, men när Sverige spelade och vann över Frankrike med 2 - 0 och Zlatans mål som nog kan bli turneringens snyggaste ..., ja, det blir nog svårt att toppa .., då var jag verkligen glad!" säger pv, som äntligen blir tillfrågad.

Den där glädjen ....

Så underbart det är när bloggvännerna inser att jag har glömt det här med "det som gjorde mig mest glad under veckan som gick" och sedan skickar bidrag ändå!

I love You!

Visst vill ni vara med?

Mejla i så fall din glädje till bisse151@gmail.com - gärna bild till, om du har någon - så lägger jag in allt eftersom.

I morgon är jag dessutom ledig, så det blir bara roligt!

Ulrika berättar om sin glädje ...

Med risk för att verkligen bli tjatig...men, Marcus är verkligen sådan enorm glädje - nej LYCKA, precis hela tiden.

Kärleken, omtanken, tryggheten, och alla gapskratten och alla spännande planer!

Och att Chrille nu flyttat hit till Striberg på heltid över sommaren.Underbart!

Max delar, som synes, min åsikt... :-)

Och midsommarfirandet hemma hos Marcus föräldrar. 

Lite så där.., ja inte nervöst men lite så där "hmm..." kanske, innan (jag är inte heller en samlad-tropp-person), men väl där så himla roligt! Avslappnat och gapskrattigt och fnissigt och ja, bara bara roligt, verkligen.

Avslutningsvis: Mians underbara bilder på alla fräsiga "kryp"! :-)

Dagens fönster ...

"Jag fotade de här fönstren bara för de mönster som finns på väggen under dem.

Fönstren tillhör ett industrihus nära slalombacken, där det förresten fortfarande ligger litet snö, men det är kanonsnö från vintern."

Så skriver fönsterfångaren Guy i Arvidsjaur.

Och så ett eftermiddagsfönster ....

Känns den vackra väggen igen?

Jo, det är f.d. malågrannen Siv som fångat det hon kallar för "skånska fönster".

Och titta, så fint teglat runt den långsmala öppningen!

Idag ...

... fyller Emil tretton år och snart har jag inga småttingar till barnbarn, eller den tiden är förstås redan förbi.

Men så här såg det ut - då -.

Det var min första sommar som ensamseglare och vi var på stranden i Svarte och Emil letade lakritsstenar som han lade i mitt knä - det blev som ett litet röse - och jag kände mig så oändligt lycklig .. mest kanske för att hans mamma verkligen såg till att jag inte kände mig "utanför"; hon kom med Emil och Emma till min lilla lägenhet, dom fick sova över hos mormor och köpa färskt bröd på Möllers och allt det betydde så oerhört mycket.

Nu har vi sjungit för honom (han kommer ju imorgonnatt och vi fick veta att tårta inte är hans favorit .., nähäpp, då får vi hitta på nånting annat) och jag har lyssnat på Sommarprogrammet med Anja Pärson och fick nästan ta fram näsduken där på slutet - det var mycket jag-jag-jag i början (- men vad är bloggandet om inte ett enda jag-jag-jag  ,-) , men ändå, jo, det var bra.

Helt klart hörvärt.

Sedan, mer som av en slump, råkar jag hamna i ett tv-program om den nyligen bortgångne Carl Johan Bernadotte. Det var också oerhört intressant, men på ett annat sätt.

I morgon Sommarpratar den här mannen.

Vid kvart över två ...

.... är arbetsdagen över och det har varit hur många kunder som helst och allt är sig likt.

På blädderblocket skriver jag ..."Midsommarafton igår .., i kassa 1 finns Alvedon, Ipren och Panodil"" och när jag på morgonen kommer till kassan, är där närapå rensat med just allt detta .., så det blir till att fylla på och ordna beställningen inför nästa vecka - lika så gott att jag gör det nu - för i morgon har jag hand om mejeri och bröd och då lär det inte bli mycket tid över.

Från klockan elva är vi tre som har kassatjänst och jag tar förstakassan där även spel och postärenden hanteras och så får Johanna och Josefine ta dom andra två och det fungerar bra och där är mängder med sommargäster och trötta småbarn som kanske har sovit alldeles för lite och någon gallskriker när pappan ska betala tidningen Prinsessan och en äldre farbror som står just bakom, håller för sina öron och jag tänker att det är inte direkt en stillsam arbetsmiljö man har.

Lite över två moppar jag hemåt.

I Steninge är det kaos vid vägrenen .., överallt och ihopträngda står bilar parkerade och nere vid stranden liknar det en dag i juli!

När jag har svängt av på lillvägen då man nästan är hemma, har jag två husbilar framför mig.

Jag minns i fjol när någon sommargäst läxade upp mig för att jag körde moped till båthamnen.

"Hörrudu, här är motortrafik förbjuden!" sa mannen myndigt och jag sa att nej då, för alla som har båtplats vid lilla hamnen är det helt okej att köra på vägen längs havet.

Och det är härligt sommarvarmt ute och pv bjuder på kaffe - vi sitter ute på altanen - och där är sigge nilsson, pElle och harry och den evigt kvittrande Gransångaren som aldrig tycks få nog av sin egen musik.

Pv berättar att han har lyssnat till premiären av programmet Sommar och först ut var Anja Pärson och alldeles lyrisk är han .., och jag får veta att hon "kommit ut" och vittnat om sin kärlek till en kvinna i Umeå.

"Ja, jag blev så rörd så jag började nästan att gråta ..", säger pv och jag tänker att jag får lyssna till reprisen ikväll.

Anja Pärson tillsammans med en kvinna .., så bra, och vilken förebild för många som kanske tvekar och inte vågar ta steget!

På köksbänken står en bunke med flädersaft.
Perfekt!

Det blir nåt att bjuda Gunnar på när han kommer på besök  i juli .., djupfryst flädersaft (som blir som sorbet) och Gin .., en härlig kvällsdrink blir det!

Dagens fönster ...

... ser väl härligt, somrigt ut?

Det var den här madamen, på utflykt i landet Sverige, som varit framme med håven.

Alla hennes bilder är - i mina ögon - sevärda .., och får man sen höra västgötska, så blir det ju som pricken över i.

Så här skriver hon:

Bilden togs i Västanfors hembygdsgård vid Strömsholms kanal.
Trevligt fikaställe i vacker miljö. Här kan man göra ett längre stopp om man gillar hembygdsgårdsstilen.
Flera olika byggnader, loppis och en gammal handelsbod med gammalt & nytt.

Summering ...

En lugn midsommarafton blir det .., nästan den lugnaste någonsin.

Vi sitter tillsammans i köket och äter somrig middag - pv tycker inte om sill, så det faller på min lott - och jag tittar på en helt ljuvlig dokumentär av Peter Gerdehag - "Landet som inte längre är" - och jag vill på en gång säga att nej, jag ser inte den här filmen som något romantiserat, jag ser det bara som det är .., om hårt arbete och ett liv som snart inte längre finns.

Det är en fantastisk film.

I min mobil kommer sms-meddelanden.

Sonen frågar hur mitt pajrecept ser ut och om det går lika bra med fetaost som grönmögelvarianten .., och den äldsta firar midsommar på en ö i Sthlms skärgård och skickar glada hälsningar och säger att det ska bli roligt att ses i morgonkväll och från AP kommer bilder från deras firande .., här står Micke på en balkong och kollar så att det blir bra grillat och jag tänker att undrar just vilken Vasaloppssträcka han ska ha nästa år .., han har haft första och andra och tänk, nu ska han. tillsammans med Anders och pv åka hela loppet också!

Sen tittar vi på fotboll .., Tyskland vinner och vi pratar tyska med Harry och med varandra och blir skrattiga och jag går på kvällspromenad med Harry och mörkret är på väg att falla .., från villaområdet en bit härifrån hörs musik, men för övrigt är det lugnt.

Det lyser lite i en sommarstuga uppe i slänten.

Och plötsligt .., ser jag en liten randig tiger som kommer lullande på vägen.

En koltrast flöjtar .., och herr Gransångare har äntligen gjort natt.

Det ska jag med göra nu.

Och några kvällsfönster ...

Nu ska jag säga vad som gör en mamma glad: jo, det är när ens barn på pricken vet vad som behövs för att mamman ska bli lycklig!

Det är så där som när Anders smällde av en fönsterbild från ett förhörsrum på en polisstation i Malmö .., eller när äldsta dottern fångade en fönsterbild på en ö i Sthlms skärgård ..., och nu ikväll .., då firar AP midsommar tillsammans med Micke och goda vänner på andra sidan vattnet och där finns en häst som AP får sitta upp på och så blir det en ridtur i det fina vädret och mitt i alltihopa upptäcker hon en massa fina fönster och kommer då att tänka på sin mamma, hon som har så underliga glädjeämnen - inköpslistor och fönster - och kameran åker upp och senare skickas fönsterbilden iväg och singlar sig iväg genom ett soligt Sverige och hamnar slutligen i en dator, belägen i gult hus på en kulle i landet Halland - där för övrigt regnandet har upphört - och mamman får ett pling i sin fina telefon och hittar fyra bilder och blir överlycklig.

Ja, så kan det vara.

Svårare är det inte.

Här och nu ...

Genom det öppna fönstret ser jag att Göran har hissat flaggan.

Molnen hopar sig .., trängs snart på himlen.

Och pv har cykat till affären för att köpa det som blev glömt och han ringer och berättar om evighetslånga köer och jag tänker på töserna som jobbar och hur trötta dom ska vara efter tio timmar bakom kassan och jag tänker också på kollegan Lena som skulle ordna blomsterkransar till kassörskorna (och sig själv, förstås), sånt tycker jag om!

Gransångaren sjunger vidare.

Och när jag tidigare idag skulle hämta plantjord, skojade jag med pv om att där säkert skulle ligga en orm under den stora plantpåsen (han har ormfobi!) och döm om min förvåning när jag hasar åt mig den tunga påsen och det första jag ser är ..., just det!

Ja, nästan en orm, i alla fall.



Och nu är det så att jag nästan kräks när jag hör min egen dialekt och hur brett jag pratar.
Nåja, det är smällar man får ta.

"Törs du hålla i den?" säger jag, precis som om jag skulle våga, fastän den är helt ofarlig.

Grannsämja ...

Rara grannen Gun kommer med en skål fylld med olika sorters sallad och lite dill till potatisen.

I bakgrunden står harry och håller koll.

Midsommarafton ...

... och pionen har börjat blomma .., slänten är fylld med hundkäx och smörblommor och pv målar sängkammardörren.

Det är Midsommarafton.

Och i dagstidningen berättar intervjuade människor om hur den ska firas .., ja, självklart tillsammans med ett tjugofemtal vänner i skärgården - sill och nubbe och dans kring stången -, nån ska sitta på balkongen, en tredje ska ta tåget till Bohuslän.

Mina barndoms midsommaraftnar tillbringades på hembygdsgården i Malå.
Hembygdsgården ligger i början - eller slutet - av samhället, nära sjukstugan och där var alltid miljoners med mygg och knott och pappa som prompt skulle tvinga mig att dansa kring stången fast jag inte ville ., och mamma jobbade nästan jämt och när allt var överstökat, gick vi till sjukstugan till mamma som bjöd på kaffe och kaka i personalrummet vars fönster vette mot Tjamstanberget.
Och så fin hon var, min mamma .., i sköterskeuniform med förkläde och liten hätta på huvudet.

Och nu är jag femtioåtta år och ingen tvingar mig längre att dansa kring en midsommarstång och vi har ätit frukost ute på altanen, allt medan den ihärdiga Gransångaren närapå driver mig till vansinnets brant.

Från tidig-tidig-morgon till mörkrets intrång upprepar han sin sång, som är den mest enjängda jag någonsin lyssnat till  och bara någon enstaka sekund tar han paus!

Å, din lille, lille rackare .., behöver du inte semester snart!?

Stararna har sedan någon vecka tillbaka lämnat sitt bo under tegelpannan och nu flyger dom i stooora flockar av och an över bygden och det lär ska regna nonstop i nästan ett dygn; det är alltså precis som vanligt och här ska firas en vilsam Midsommarafton med tidningläsning och fotboll och lite sill och färskpotatis och pv ska säkert ta sig en nubbe eller två, men bångstyrig blir han inte, möjligen lite kärvänlig.

Ja, ungefär så.

Jag hoppas att ni får en fin dag, precis som ni vill ha den.

Midsommarfönstret ...

Semester och nu några dagar på sommarstugan vid en sjö i en skog.

Sjön ligger några korta steg från huset i härligt västerläge.
Fin att bada i och augusti finns det lite kräftor. En och annan gädda eller gös kan det bli ibland.

Stugan köpte min farmor och farfar någon gång på 40 talet.
Sen dess har den blivit lite utbyggd och lite moderniserad. Dusch o diskvatten kommer från sjön. Dricksvattnet från en kallkälla uppe i skogen.

Smakar lite skog men så ska det vara.

En stuga som är mig kär.

Turtlan.

Och det blir ...

Inköpslistan från Västerås .., den har legat i Jessicas bakficka, skriver hon.

.. förstås som jag trodde.

När det är dags att åka hem, då är man svimfärdig av trötthet.

Mängder med sommargäster har anlänt och alla har kassorna har varit bekvinnade och när jag åker hemåt på moppen smajlar jag för mig själv .., ååå, vilken glädje att få sluta två timmar innan stängning!

Annat som har varit till glädje: det här var första dagen på evigheter som jag kunde gå nästan som vanligt från sängen i morse .., och faktiskt hela dagen!

T ä n k ..., om det ville hålla i sig!

Annat; mindre roligt: igårkväll spelade jag Rumble mot sonen och på sista omgången fick jag in över 1400 poäng på en runda (den sista av tre i ett spel) och jag tänkte att nu ..., nu, spöar jag äntligen Anders!
Kollade genast när jag vaknade i morse och skrek högt!

"Nej, men ...!"

Tror ni inte att han slagit till med ytterligare etthundra poäng och därmed var vinsten hans.

Aj, aj, aj.

Norrut på nån timme eller lite mera ...

Och så tar jag bilen och kör till Falkenberg.
Det är varmt ute och luften står stilla i centrum.
På bänkar av trä sitter äldre människor och tittar ut över folklivet.

Utanför en invandrarägd liten servicebutik - på två stora bord - står mängder med jordgubbslådor och till min oerhörda förvåning ser jag människor i min ålder - något luggslitna kanske, men ändå -, helt ogenerat plocka åt sig dom största jordgubbarna från olika lådor och så spatserar dom iväg, nöjda och belåtna, och mumsar på denna delikatess.

Varför bryr jag mig?
Varför blir jag så irriterad?
Varför får jag lust att rycka dem i skjortärmarna och säga att .."så himla oförskämt av er!"

Tittar in på Handelsbanken.

En av de anställda tar sig an en äldre herre/kund som i sällskap har en man i min ålder och den äldre mannen bär på en svart, platt portfölj och säger "ja, nu kommer jag med problemen ..." och mannen som arbetar i banken, han hälsar dem välkomna och bjuder dem att stiga in till hans kontor .., han låter männen gå före och brer liksom ut högerarmen och hälsar dem välkomna .., "men det är ju så att problem är till för att lösas", säger han.

Jag tänker att så skulle jag vilja bli bemött om jag kom till banken med problem och jag tänker på kvinnan som arbetade på Sparbanken i Ystad och som bemötte mig så oerhört respektfullt när jag ansökte om ett lån - det var efter skilsmässan när jag var utan pengar och tänderna bara rämnade av all tandagnisslan -, hon hette Liz Stridh den där kvinnan, och efter stunds kontrollerande sa hon att lånet skulle beviljas.
"Du har skött dig så fint Elisabet, inga betalningsanmärkningar, ja, det är okej", och jag böjde mig fram över skrivbordet och kunde omöjligen hålla tillbaka tårarna.

Det var vad jag tänkte på där inne på Handelsbanken.

Sedan går jag raka spåret till blomsteraffären, glömmer att ta kölapp ..., men en vänlig kvinna säger att .."nej, nej, du var före mig" och jag tackar för vänligheten, köper två stora lavendelplantor och hinner sedan med en sväng på Ica Supermarket - en sån fin butik är det -, och kunderna fyller sina kundvagnar så där som om jordens undergång närmar sig.

Hinner med en sväng in i färgaffären och köper målartvätt och penslar till pv.

Sen hemåt.

Möter danska husvagnsbilister och överallt blommar hundkäx och smörblommor.

 Ser får och hästar och här och där lamm som snart är stora.

Slår av radion.

Himlen är knallblå.

När jag svänger in på lillvägen där vi bor, ser jag pv klippa gräset och harry sitter stilla intill husse, men blir sååå glad när han ser matte i bilen och jag möts av en ivrigt svansviftande krabat och nu är det snart jobb och förmodligen är jag svimfärdig när arbetsdagen är tillända, men just nu känns livet som bäst.

Dagens fönster ...

 

Ja, Ulrikas fönsterbilder känner ni nog igen.

Det är liksom hennes signum på bilderna. 

Lite av hennes dröm också.

En röd liten stuga i skogsbrynet.