Ett måndagsfönster ....

... som gör hjärtat glatt!

Det är annannan som varit i Lissabon och då passade på att ta fram fönsterhåven.
Bilden visar frukostcaféet alldeles intill hotellet där hon då bodde.

Ett underbart fönster .., ser ni speglingarna i glaset och de två arbetande kvinnorna?
Och tre män på gång att frukostera.

Hur ser dessa människors tillvaro ut?
Hur ha deras morgon varit?
Har dom kysst någon hejdå .., har det varit irritation?

Sånt kan man fundera över.

Nära vandrarhemmet ...

Sex timmars arbete och det är full fart hela tiden.
Kassajobb, mejeriet, frukten, brödgräddning, det som ska gräddas i morgonbitti görs i ordning, det kollas datum ..., mera kassajobb .., rensning i frukten .., påfyllning .., mejerit igen - fylla på och fronta och göra fint - .., juice/ost/sill tittas över .., fyller på där det behövs .., ja, sånt.

Sex pojkar kommer inrusande tio över åtta (smiter in när någon annan kund går ut .., annars är det stängt) och det drar ut på tiden .., och man slänger alltid ett extra öga på såna som kommer med väldig fart och just vid stängning .., man tänker att det är väl en tidsfråga innan butiken utsätts för ett rån.

När allt är klart moppar jag hemöver .., men stannar till i Steninge där pv står och väntar med harry.
Steninge ligger tre kilometer från Stensjö där vi bor; det var i Steninge vi hade bloggträff för tre år sedan och det är den stranden ni ser på bilden.

Vi har redan tidigare bestämt oss för ett kvällsdopp .., att liksom avsluta helgen med ett bad .., och harry får vänta i bilen och så åker arbetskläderna av och jag simmar ut i det grumliga vattnet  - och tänker lite avundsjukt på Helsingborg där vattnet är så klart och grönt ! - men det är skönt ändå och pv badar också och sen tar jag moppen och han bilen och det lilla påkörda rådjurskidet som låg vid sidan av vägen när jag åkte till jobbet, är nu borta.

I morgon väntar ledighet.

Fyra arbetsdagar nästa vecka.

Och högtrycket lär ska bestå, i alla fall tills i morgon.

Och så ser vi en huggorm ...

Tre timmar innan det är dags att ge sig av till jobbet, går vi ner till stranden.
Parkeringen fylls av bilar; bilar som i sin tur är fyllda med småbarn, mammor och pappor, solstolar, hinkar, spadar, luftmadrasser och simdynor .., picknickkorgar och parasoller.

Harry får göra oss sällskap och vi håller honom i koppel och så får han bada med oss ..., vi tar den vänstra sidan (som är den södra), där det är mer tång och där vi är ensamma.

Jag simmar och dyker .., vattnet är grumligt ..., man borde ha cyklop, tänker jag.
Och ändå inte.
Nog minns jag den där dagen på den grekiska ön Egina när jag använde cyklop och plötsligt upptäckte den där underliga fisken som liksom bodde i hålan i den sten på vilken vi klev upp på.
Då .., önskade jag att jag aldrig hade sett den.

Pv går hemåt .., säger att han ska komma med kaffe.

Och jag lägger mig raklång på sanden, med huvudet mot en knölig sten och ändå blir det alldeles perfekt.
Där ligger jag och lyssnar till vågskvalpet och alla rösterna; där är pappor som ropar på sina barn .., "Valter, kom nu, det är fika, du ska få en kanelbulle!" .., och där är två äldre damer intill mig som pratar om detta att vara nära havet.
"Jag tror det har att göra med horisonten, att man ser horisontlinjen, det blir en viss spänning ...", säger den ena.

Jag blundar.
Solen mot ansiktet.

Sen fylls himlen av molnskyar .., ingen pv har kommit och jag samlar ihop det lilla jag har och går hemåt.
På ditvägen upptäckte vi en huggorm som slingrade sig över grusvägen, nu går jag barfota i gräset och ser mig noga för.
Här finns gott om ormar!

Den för många kanske välbekante Sven Gillsäter hade en gång en exkursion inte långt härifrån och när deltagarna hade slagit sig ner för fika i det gröna, lär herr Gillsäter ha berättat att det här området var känt för att vara oerhört rikt på just ormar, varvid många av deltagarna plötsligt fann det mer angenämt att stå upp och dricka kaffe ,-)

Det är vad jag tänker på när jag går hemåt.

Och just då ser jag pv komma med fikat.

På parkeringen.
Nästan alla bilar är silverfärgade eller svarta.
Jag kan omöjligen se en bil utan att titta på registreringsskylten - hela tiden letar jag ord -.
På en av bilarna läser jag MAN ...

Grannsämja ...

Och när jag går ut på bron, vad hittar jag då ...?

Jo, detta.
Det är Gun, grannen, som förärat oss det nästan bästa jag vet !

Hur gott som helst blir det till lammsteken!

Eländes, elände .....

I mitten av juli sitter Guy i vår soffa och pratar miljö, tillsammans med Leina och hennes kompis Thomas.

Idag sitter Guy på ett hotellrum i Thailand och ångrar att han inte tog kurvan ännu försiktigare.
(Nej, han tog det verkligen försiktigt!)


Tror jag.

Vilket äventyr!

Bilden är tagen av Guy och jag har helt enkelt norpat den från hans sida.

Sen vacklade dom hem ....

Igår när jag kom till jobbet, möttes jag av en närapå utmattad charkpersonal!

Där i beredningsrummet stod Anne-Marie och Peter och gjorde vid det allra sista på tallrikarna - allt som allt 265 stycken - !

Två och två placerades dessa sedan i pappkartonger (133 brödkartonger totalt) vilka stod staplade i fruktkylen och därefter fraktades till Västerhage (typ en folkpark alldeles i närheten) där det var stor fest!

Själva utkörningen skötte chefen och hans fru Bodil om .., och dom var närapå lika trötta när dom återvände till butiken.

Lite senare på kvällen kom Peter in ..., nu var han ju ledig och såg ut att ha föryngrats si så där fem år i alla fall ....

(Den som är uppmärksam ser stapeln av grå plastbackar längst till vänster i bilden. Där står isbergssallad och ni kan ju tänka er hur enkelt det är för den som är 164 cm lång eller kort, att få fatt i den översta, ja, när det är dags att fylla på i frukten.)

Dagens fönster ...

Från Lundafarmor kommer dagens fönster.

Hon har varit på utflykt i landskapet som jag håller så kärt, nämligen i Skåne .., och bilden togs här.

Och utsidan ....

På Ängavallen finns det gott om grisar ...
En liten kulting fångdes på bild av den här madamen.

Hur man lär sig ...

Sundbyberg, Stockholms Lan arrived from google.se on "Elisabet: 2010-03-14 - 2010-03-21" by searching for hur lär man sig plu-koder.

Jo, det ska jag tala om för dig!

Man får helt enkelt traggla in dem!

Arbetar du på Hemköp kan du få några tips, om du nu har sån tur att ni har någorlunda likadana nummer.

bananer 4011
kravbananer 94011
ananas, st.pris 74029
tomater - svenska - 4800
kvisttomater 4807
isbergssallat 4061
jordgubbar svenska 74252
jordgubbar import. 74028
gurka 4593
bigarråer 4045
vitkål 3051


 Det är likadant med allt lösviktsbröd, grillkol (5226), briketter (5091), lösviktsgodis (5325) och läskbackar (5328).

Så där håller det på.
Det finns väl ett hundratal plu-nummer - minst -.


Traggla, traggla, traggla.

Besök på pv:s stege ...

Och för första gången hittar jag inte lillkameran, utan får ta min I-phone och en enda bild hinner jag ta, sen vrider herr pippi på huvudet och tackar för sig.

Han - eller hon - var väl sugen på en god småfågelslunch, förstås.

Dagens fönster ...

Den som orkat följa med på den här sidan under lång tid, vet att i familjen finns "Herr och Fru Prickigt Djur", ja, dom fanns även när jag bodde i den där lilla ettan i Ystad.

På en promenad i idylliska Nora, där upptäcker gårdagsvinnaren i Uppmuntringslotteriet ännu flera prickiga djur .., ja, titta bara!

Och grattis till lavendelpåsen, Ulrika!

Haverdal, fredagkväll ...

Och middag hos Eva från Tyresö och hennes långe man .., det bjuds på räkgryta på thailändskt vis och den är så vanvettigt god så det går inte i ord att beskriva - och efteråt blir det promenad ner till stranden för kvällsdopp och kaffe -. 

Vägen - som är en stig - går genom en snårig liten skog med vindpinade tallar och massor av enbuskar .,. där rinner en liten bäck och se där, där hoppar en råbock!  På marken ligger små tallkottar.

Som en djungel är det!

Från det gula huset till Haverdal är det kanske åtta kilometer, men tänk, stranden är helt annorlunda! 

Den är bred, säkert 40 - 50 meter - och sanden är hårdpackad, nästan som i Danmark där man kan köra bil ner till vattenbrynet och det görs här också - ja, på kvällarna när det är folktomt -, säger Eva.

Minst lika långgrunt som i Stensjö .., och vattnet är härligt ljum-svalt .., helt perfekt för ett kvällsbad!

Efter badet: i den bruna papperspåsen ligger fyra kardemummabullar från Solhaga Bageri.

T.v. syns Evas oändligt vackra vänsterhand och underdelen av den långbente mannen.

Längst till höger sitter en pensionatsvärd som inte hade nån större lust att bada.

Och här och där finns spår av sommarlediga småttingar.

"Den här gjordes av några tyska barn ...", säger Eva.

Hela den här soliga tiden nu i augusti, har hon och maken tillbringat på stranden.

Under parasollet har det lästs böcker och tittats på världen runt omkring .., och Eva berättar om de två kvinnorna i dryga åttioårsåldern som varje dag kommer ner till stranden .., går ut i havet med hjälp av käpp och där vankas vattengymnastik! 

Och jag tänker att ..., nej, det förvånar mig inte att hallänningarna lever längst i Sverige.

Undrar om man har nån chans som nyinflyttad, eller om det helt enkelt är genetiskt ...?

Andra bilder från Haverdals strand hittar du här.

Två eftermiddagsfönster ...

Värmlandsmadamen Turtlan har, tidigare i sommar, varit på besök i Trosa och då passade hon på att ta fram fönsterhåven.

Så perfekt!

Och så behöver Turtlan hjälp!

Mian ...?

Ännu ett fönster från samma madame - Turtlan - och jag är lite osäker om det har visats förut, men det är så härligt, så det får bli en repris i så fall.

Fönstret finns här.

Och här är vinnaren ....

Stort grattis till dig!

Inför lottdragningen ....

Här är ni, ni som snart ska trängas i skålen ....

Obs! Vi är bortbjudna på middag, så pv hann bara slänga av sig kläderna och hoppa i duschen, så blev det till att agera NP .., och filmen laddas upp sååååå segt .., så vi måste åka, men klicka här .., vid sextiden tror jag nog att det är klart och att ni kan se den, ja, att det liksom löser sig själv.

Annars får vi fixa det när vi kommer hem ikväll.

Det blir nog gott om .....

.... marmelad i höst.

Plommonträdet dignar av frukt! 

Det bästa för Eva från Tyresö ...

 

Veckans bästa var när vi badade i SOL-NJUT-GÅNGEN med vår gästfamilj.

Uttrycket kommer från Kajsa 5 år och på bild syns Märta 2 år som försöker torka sig.

Vilken underbar kväll för oss alla!!!

Den måste sparas i själen och tas fram i vinter.

Eva i Tyresö

"Se nu till att vara bestämd när dom ringer!"

För kanske två veckor sedan besökte vi ett av stadens byggvaruhus för att inhandla en glasvägg till badrummet.

Den som vi tittat på och ville ha, den gick inte alls att få fatt i, så valde vi en annan modell och det tog lite tid i kassan (läs: ohyggligt lång tid!) - just den varianten fanns inte heller hemma -, men den unga kassörskan lovade att det hela skulle ordna sig, ja, man skulle beställa hem just vår modell.

Pensionatsvärden, som annars inte är den som direkt jäktar ihjäl sig vid ombyggnationer, har nu gått och längtat sig halvt sjuk efter glasväggen.

Och så kom sms:et som meddelade att den hett efterlängtade varan nu fanns på plats i varuhuset och pv ordnade släp och åkte glad i hågen för att hämta glasväggen och nu minsann, skulle allt sättas igång!

Då visar det sig , när han öppnar paketet, att vi har fått fel vara.
Det här är en glasdörr!

Så från jobbet ringer pv till varuhuset och berättar vad som har hänt och får löfte att någon ansvarig ska höra av sig .., och så ringer han därefter hem till mig och säger att "jo, dom ska kontakta dig, nu får du verkligen vara  b e s t ä m d, vela inte, säg ifrån på skarpen!"

"Det tror jag inte ...", säger jag, som känner mig själv.

Klockan halv åtta nu på morgonen ringer telefonen.

Det är från byggvaruhuset och en man med norrbottnisk dialekt presenterar sig och ber om ursäkt för det som har hänt och han är vänligheten personifierad och vi pratar om norr,- respektive västerbotten och hur vi trivs här i landet halland och han säger att det har blivit ett misstag, vår glasvägg finns i varuhuset och det som vi har fått, det ska till Båstad.

Ett trevligt samtal blir det.

Och inte det minsta bestämd är jag.

Ledig dag ...

Blå himmel och varmt och skönt.

Nere vid grusvägen som går en bit från havet, möter vi (harry och hans matte) ett äldre par iklädda vita frottébadrockar; dom har tagit ett morgondopp och är nu på väg hem igen.

Mannen bär på morgontidningen och en liten glad och yster hund - en yorkshireterrier men utan långt hår, snaggad och sååå fin! -, är också med .., åååå, så sprittig den är; hoppar och skuttar och vill hälsa på harry och det viftas på svansar och vi pratar om hur skönt det har varit nu ett par dagar och sen är det tack och hej.

På parkeringen har två tyska familjer övernattat i sina husbilar.

Och på en balkong ser jag en man utföra gymnastiska övningar.
Han strääääcker armarna mot himlen och böjer sig upp och ner och jag ler för mig själv och tänker på min pappa som var kväll gympade uppe i vår hall.

Nu gör mannen - som nog är i sjuttioårsåldern - samma sak ,,, och jag vinkar och ropar "heja Sverige!"

Kanske är det mannens ihärdiga upp-och-nerböjande som gör att jag plötsligt kommer ihåg programmet från tv 5 igår.

Då satt jag nämligen i fåtöljen och zappade mellan kanalerna när jag hamnade just där - i kanal 5 - och om jag jag säger att båda dubbelhakorna föll i golvet, så är det en underdrift.

Programmet heter "Fråga Olle", jag har aldrig sett det tidigare och det handlade om parförhållanden där den ena/ene är mycket äldre eller yngre än sin partner och det spelar ju ingen roll, men i programmet medverkade en kvinna på snart åttio som glatt och villigt rumlade omkring i sänghalmen med en ung man och det har ju heller ingen betydelse, det som förvånade mig var att det skedde framför kameran!

Och jag tänkte på om detta hade varit min mormor .., eller min mamma ...?
Det var en ...., rättfram kvinna - väldigt rakt på sak och inget hymmel - hon tyckte att detta var helt underbart! 

Själv satt jag i fåtöljen och kände mig som en kvarleva från stenåldern.

Monet berättar om sitt bästa ....

Det kanske är alldeles för sent detta med Det Bästa i Veckan. 

Men det HÄR det var det bästa för mig!! 

 

Först dopet av svensk präst i den franska kyrkan. Han som gjorde ceremonien så fin och så sjöng vi svenska psalmer och läste Fader Vår på svenska i den typiska katolska kyrkan.

 

Det är den minsta av bebisarna, V, 2 månader som tidigare på dagen fick sitt namn. 

Här sitter han i sin mammas knä, min yngsta dotter och hälsar för första gången på kusinen L som är 9 månader och dotter till min mellanson.

 

Syskonen  har inte setts på 3 år och åhhh, så roligt det var att se denna syskon- och kusinträff med fantastisk fransk buffé, hela franska familjen samlad och stora delar också av den svenska i det stora byhuset i, som sagt, en fantastiskt vacker sydfransk by nära oss.

 

Lilla L med familj stannar in i nästa vecka och det är en enda stor glädje med detta vackra och glada barnbarn!!

 

 

// Elisabet säger så här: nejdå, det är inte alls för sent .., det är ju dragning ikväll!

Dagens fönster ...

Ja, här är det inte bara ett fönster, utan  m ä n g d e r  och vill man se dem på riktigt, får man sätta sig på tåget eller planet och ta sikte på den här staden.

Fönsterfångerska var förstås annannan.