DBIV för Eva från Tyresö ...

Det bästa i veckan var en ensam promenad i svampskogen.

Lite kantareller och flera mandelriskor hittade jag.

Blåbär plockade jag också och sedan satte jag mig vid den stilla Barnsjön.

Allt var tyst och stilla och jag tog av stövlarna och stack ner fötterna i det

underbara vattnet.

Inte en människa syntes.

Jag satt ganska länge och njöt.......

Eva i Tyresö

DBIV för mossfolk i Örebro ....

Hej Elisabet!

Här kommer en ny DBIV :)

Gladast i veckan blev jag nog när jag hittade duplorälsen och mekanot på mina föräldrars vind. 

Vi har verkligen önskat mekano till förskolan, men konstaterat att det är för dyrt. Nu har vi en sats!

Och det allra härligaste mest avkopplande i veckan var onsdagens skogstur. 

Cosmos var jätteglad och det var så himla mysigt. 

Jag älskar att vara i skogen!

/Mossfolk

På den där dejtingsidan ...

Kram av Meja.

.. där jag skuttade omkring år 2006, där skulle man kryssa i om man ville ha något husdjur eller inte.
Eller om man hade något.

Ett av alternativen löd: har inget och vill inte ha heller.

Det kan jag säga, att dom männen som hade x:at i den meningen, dom brydde jag mig aldrig om.

När helsingborgaren första gången kom till Ystad och hälsade på, då satte han sig på huk och klappade om min cockerspaniel Linte och när vi samma dag äkte till Stenshuvud, då fick Linte följa med.
Det var liksom självklart.

Och när en pensionatsvärd några år senare satt i min soffa, då hoppade pElle upp i hans knä och pv strök honom så ömsint, så ömsint över ryggen.

Sånt går hem hos mig.

Kan jag lova.

Dagens fönster ...

... kommer från Skåne och från den här madamen, som troligen har varit hemma och hälsat på.

Och titta där!
Där skymtar en galge från Eckerlunds i Tomelilla!

Så här skriver avsändaren:

"Det enda fönster i mitt föräldrahem som inte byttes ut när huset blev föräldrarnas för fyrtio år sedan. Så det här kanske är närmare hundra år gammalt. I det speglas man min far som sätter upp en takränna och genom det ser man en annan lokal förankring jag inte hade observerat när jag tog bilden."

Om böcker ...

Mitt bokläsande har i alla tider gått i vågor.

Mest läste jag under mitten av 70-talet när vi bodde i Kungsängen och jag hade personalrabatt på såväl B&W som på NK och när bokrean startade kunde jag köpa böcker till nästan inget pris alls!

Någon djupsinnig läsare kan jag omöjligen kalla mig; då, på 70-talet, läste jag allt av Lars Widding (som jag njöt av hans böcker!)  och så var det ju Moberg, Fogelström (som jag har läst om och inte alls fann så bra som då!), Moa Martinsson och alla andra.
Lite senare blev Pearl Buck en av mina favoriter!

Under tiden i Malå fortsatte bokläsandet och det berodde till stor del på Margareta Nilsson, granne och bibliotekarie (utan egentligen utbildning för just detta)  som visste precis vilken sorts litteratur jag tyckte om - vi hade samma smak - och det hände att jag körde fem mil enkel väg till biblioteket i Norsjö för att låna den sista avslutande delen i en romansvit (nånting av Herman Wouk), om den nu var utlånad hemmavid!

RF Delderfield var en annan favorit .., en serie om industrialiseringen i England.
Dessutom har hemifrånförfattarna Torgny Lindgren och Åke Lundgren egna rum i mitt hjärta!
Eller: deras alster har.

Mellan varven läser jag nästan ingenting, förutom morgontidningen.

Och har jag hittat en författare som jag faller pladask för, slukar jag det mesta av dennes alster och sen får jag nån slags sorg över att det är slut och så tar det månader innan jag börjar om igen.

Igår, på födelsedagen, fick pv Mikael Niemes sensaste bok "Fallvatten".
Han fick den av mig, alltså.

Senare på kvällen när vi hade gått i säng ( i sovrummet fanns då Harry, labradoren Meja som vi har hand om i tio dagar, samt pElle och vi själva ...) tog sig pv an boken och jag hade läst några olika recensioner och började nästan ångra valet av present ..., så där så att jag nästan fick kalla fötter.

"Hur känns den ...?" frågade jag.

Jo, han tyckte att den kändes bra.
När pv sedan lade den ifrån sig, tog jag över.

På en gång kände jag att .., å, den här kommer jag att tycka om!
Mikael Niemi har en slags svartsynt humor som jag  ä l s k a r och här löper parallella livsöden längs boksidorna och det tycker jag också om!

Hoppas nu att den håller till slutet.

En som läser mycket och som dessutom arbetar eller har arbetat i ett bibliotek, är madamen i Dalarna - hon som bjöd på nygräddade våfflor och var så oerhört vänlig -!
Det skulle vara intressant att höra vilka dina favoritförfattare är.

Och så ett kvällsfönster ...

... som värmer hjärtat!

Det är förstås lille Otis som tittar ut genom det jämtländska fönstret.

Och strax efteråt - när dörren öppnades - blev det full fart för att leka med kullsystern! berättar fönsterfångerskan från Frösön.

Tacksägelsedagen är kommen

Ett stort och från hjärtat kommet tack, för alla trevliga födelsedagshälsningar från när och fjärran, och även för all uppmuntran under min svåra sjukdomsperiod. Allt stöd har förkortat sjukdomstiden med dagar, ja kanske t o m veckor.
Och till Ulrika och Marcus, en sån underbar present, den kommer verkligen att göra nytta. Sånt tycker jag verkligen om!!

Kram till er alla från
NP alias PV

Lördag ...

Först jobb från kvart i nio till två och idag är det bakning av bröd (dvs hämta från frysen och sedan grädda) och så att ta hand om mejerileveransen från Arla och Wapnö (närproducerat) och mellan varven lite kassabyte, postärenden och en hel drös med spel; mest på hästar och mest på arbetskamraten Lenas andelar.

En äldre herre frågar om vi har fått någon förfalskad 1-krona, en sån där det står om vår h*rkarl till kung och jag säger att det har vi inte, men jag säger det leende ..., och då blir mannen lite upprörd och frågar om jag inte tycker att det är förfärligt det man gjort mot vår kung ..., "han har verkligen fått utstå så mycket genom åren" och själv säger jag att ...."ja, säger nog mer som min pappa skulle ha sagt .., hä-läääär-han", dvs som man sår får man skörda. 
Ungefär.

På fikarasten pratar vi om det här läkemedelsbiverkningar och jag berättar om mina hemska mardrömmar.
"Men det är väl omöjligt att en tablett kan ge mardrömmar ...?" säger arbetskamraten häpet.
För mig är det ett faktum.

Vid halv tre susar jag hemåt på moppen och luften är mer än ljummen; den är somrig och varm och jag tänker att jag borde bada, men hemma väntar pv som har haft fullt upp med punkteringen på ett däck och han har bakat tårta och håller på med middag och senare ska Hilda och Patrik och Sonja och Gösta komma och vi sitter ute och solen flödar och det pratas om crossfit och Hilda testar att hänga i trädet på den där stången och kommer inte heller upp och Patrik tvekar .. nja, han vill inte testa,
Inte ännu.

Hela tiden medan vi äter försöker pElle ta sig upp på bordet och blir nerputtad.
Åååå, vad han tycker att kycklingfilé doftar gott!
Efter middagen tar han en tupplur i trädgårdsstolen .., jag tar bilden från köksfönstret.

Och nu har vi ätit supergod middag och kalasat på tårtan och pv har fått en ny ryggsäck av Hilda och Patrik och Bamseplåster för eventuella fler skador .., och av mig fick han Mikael Niemis senaste bok "Fallvatten" och på det hela taget har det varit en trivsam dag.

På kylskåpsdörren sitter schemat för vecka 38 och 39, ja, delar av det.

För mig återstår nu tre arbetsdagar, innan det bär av till Emma

Ingenting är ....

... så roligt att få, som nånting som någon god vän har förfärdigat!

Titta, vilken underbart ljuvlig mask som kom till det gula huset igår!

Det är Lena Rydén, numera kanske Eriksson, i Ystad som har gjort den och det är precis på pricken vad jag tycker om!

Härliga färger och ... ja, jag föll pladask när jag första gången såg dem på bild och beställde bums, men nu kom den hitlevererad i paket och påse och ska sättas upp på väggen i hallen - jag tror att det blir där  -, så länge får den stå på den lilla byrån där, intill bilden av Otis från Frösön .., en sten, massor med snäckskal från stranden i Ugglarp, samt en brädbit som Hilda målat på och som jag också tycker så mycket om!

När vi flyttade till Ystad kände vi absolut inte en kotte .., men Lenas son Jonas kom att gå i Anders klass (eller tvärtom) och dom blev bästa kamrater - i princip från dag ett -, och Lena visade sig vara den allra mest generösa och omtänksamma människa man kunde tänka sig.

Så fort jag ser växten Kattmynta, tänker jag på henne .., för i deras trädgård växte just detta.

Dessutom fick dom en av våra kattungar - den grå Nisse - som blev sexton, sjutton år och fick segla till katthimlen först i år. 

Och så ett födelsedagsfönster ...

Flera fönster och en massa grönt som bildar en härligt, somrig bild!

Det var ellem från Skellefteå som varit framme med fönsterhåven och just den här bilden fångades i Askersund.

Födelsedagen tillhör världens bästa pensionatsvärd!

Hipp hurra (för bamsefar .. som är så snäll och rar! sjöng min mamma) för Thomas som idag blir 57 år.

Dagen till ära kommer här ellems sockerkaksrecept, som kanske är helt perfekt som tårtbotten?

Sockerkaka

2 ägg
2 kaffekoppar socker (1 kaffekopp motsvarar 1.5 dl)
2 kkp mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 kkp mjölk
50 gr margarin

Smörj och bröa formen.
Rör försiktigt ihop ägg och socker så det nätt o jämt blandas.
Rör i bakpulver, mjöl och vaniljsocker.
Smält margarin och koka upp mjölken. Rör i det sist.

Sätt på ugnen på 175 gr och ställ sen in formen.
Grädda i 40 min.

( ska inte vispas och sätts in i kall ugn)

Det här med inventering .....

Nja, det är inte det roligaste som finns här i världen.

Kan jag lova er.

Obs. bild på fötter - BLUNDA -!

Tänk .., att hon som står till höger på bilden och inte har låtsasmålade naglar som sin mormor .., hon har  idag fått veta att hon är uttagen till flicklandslaget i fotboll .., visst får man berätta det utan att man kallas för mallpotta?

Jo, det tycker jag!

Jag är så innerligt glad för hennes skull!

Bilden togs när vi var i Grekland på semester och jämförde våra fötter.

Bloggblad berättade på Facebook att det finns människor som nästan kräks när dom ser bilder på andras fötter .. , nu varnade jag redan i rubriken!

Och så ett kvällsfönster ...

"På vår färd norröver i länet så stannade vi till på Sahlströmsgården i Torsby.
Kl 14 var det visning med guide.
Efter en introduktion så gick vi runt i huset som är fullt med konst, möbler och en massa vackra fönster.

På övervåningen fanns sovrummen och i ett av dem hade husets konstnärliga dotter målat på rullgardinerna.

Visst ser det härligt ut!

Turtlan.

And the winner is ....

Och se, så fin kvalitet det blir med den nya kameran!

Det är stor skillnad mot för den gamla, där jag ofta (eller alltid) fick klicka på nån slags automatisk redigering som fixade kontrasten - något som inte alls behövdes med den nya -.

Stooort grattis till vinnarna!!

Här och nu och lite framförhållning ...

Dagens tillstånd ....

Och så beslutar jag mig för att strunta i den dyrare blodtrycksmedicinen, den som jag mår så bra av, nej, det är säkert bara inbillning att det blir biverkningar, för alla Som Vet säger att det är "absolut samma innehåll".

"Men ska du verkligen ...?!" säger pv, som generöst erbjuder sig att betala dom där hundralapparna extra.

Fyra stycken. Om inte fem.

Men jag är bestämd .., jag ska verkligen  i n t a l a   mig att det är Cozaar som jag tar och om tro kan förflytta berg, så kan man säkerligen fixa detta också. 

I en veckas tid har jag nu tagit Losartan och tänk, att allt blir som förut .., det är som att gå på bio varenda natt .., det är drömmar som gör mig kallsvettig och drömmar som liksom aldrig tar slut.

Nåja, jag ska kämpa! 

Kanske är det övergående biverkningar? 

Måhända ska den dagen komma när jag inte vaknar ångestfylld och med svettlockigt hår?

Och pv:s hand börjar bli aningen "äldre"- ser inte längre ut som en tioårings hand -, svullnaden är på väg ner och idag ska han till distriktssköterskan och visa upp den .., ja, han är på det hela taget mycket piggare, har bara svårt (läs: det börjar pulsera våldsamt) när handen inte är i upprätt läge.

Eftersom jag aldrig använder resväska, utan bag, har jag den här gången införskaffat en ny modell, mer färgglad. Vis av skadan - från tidigare resor - då man står vid bagagebandet och ser femhundra svarta och nästan likadana väskor komma på rad, har jag tänkt att ..., nuuu, ska det var så mycket enklare att hitta sin egen väska!

Och jag skriver listor inför resan nästa vecka och det är det där med skor .., jag tycker om skor som är lätta och aldrig så sköna promenad-joggingskor blir på tok för varma och instängda för mig .., hur ska jag hitta några som känns bra? 

Hösten är här.

Mina tidigare så oerhört prunkande petunior börjar tacka för sig .., varmvattnet (som värms av solfångarna) räcker inte riktigt till - snart blir det till att elda -och jag tänker trotsa höstkänslan med att ta ett dopp i havet innan det är dags för sedvanligt kvällsarbete.

Fem arbetsdagar kvar.

Och i morgon börjar det nya och väldigt strikta arbetsschemat med timme-för-timme-vad-vi-ska-göra.

Sannerligen inte min cup-of-tea, men det kanske blir bra.

Dagens vindue ...

... finns i Danmark och det var Monica i Lysekil som agerade fönsterfångerska!

Nu undrar jag verkligen ....

... hur det är med Guy?

Inte ett livstecken sedan han fick besked om operationen.

Uppdaterat: jodå, han får lämna sjukhuset idag och komma hem till det nya huset.
Där har han tillgång till hela världen, ja, i form av internet, alltså.

Skönt att höra!

Smått och gott ....

Jobb från halv tre till kvart över nio.
Det var Anna från - egentligen från Helsingborg - och jag själv.

Allt är som vanligt.

Jag skriver ny skylt och gratulerar arbetskamraten Mattias som fått beröm i Hemköpstidningen och den artikeln klipps ut och tejpas fast på det stora blocket och många kunder läser vad där står och det finns nog ingen som inte håller med .., en mer serviceminded människa har jag nog sällan skådat!
Alltid - och då menar jag verkligen  a l l t i d - så vänlig och rar mot såväl kunder som arbetskamrater!

Och sen är det allt det andra då.
Frukt och grönt, mejeriet, göra i ordning brödvagnen, fronta hyllorna, kolla datum och fylla på det som går in av godiset som jag ställt på hyllan bakom kassan.

Vid kvart över nio åker jag hemåt på moppen.
Då är det är becksvart ute och jag välsignar reflexvästen, men tänker att jag måste köpa en stor jacka, typ såna som vägarbetare bär .., man syns dåligt längs den smala vägen.

Och medan jag passerar alla småställena; Särdal, Backalyckan, Mannakull, Steninge, Glassvik, Stora och Lilla Skipås .., tänker jag på läkaren som jag hade i kassan just innan stängning. Hon hade inte sett pv cykla idag (själv cyklar hon friskt och bar en tajt rosafärgad cykeltröja) idag och jag berättade om hundbettet och vad som hänt.

Det skulle jag nog inte ha gjort; ty då berättade hon om faran med såna här bett - om än aldrig så små -.
En patient hade blivit riven av sin katt och inte mycket heller ., och väntade på tok för länge med att uppsöka läkare.
Resultatet: hon svävade mellan liv och död och fick se båda sina ben amputerade, samt en arm och även näsan!

Så kan det gå.

Jag lovar att jag var extrasnäll mot pv när jag kom hem.

Och nu börjar sista racet innan det bär iväg till London.
Arbete fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag (samt idag då).

Nu mot sängen!

Från sjuksalen meddelas följande ...

Jo, herr pv blev hemma från arbetet idag och har fortfarande ont i handen och svårt att röra den .., ja, ni kan ju se på bilden hur själva handen har "föryngrats" - nu ser den ut som om den kunde tillhöra en liten pojke -.

"Men säg att det är mycket bättre än igår i alla fall!" säger pensionatsvärden.

Han låter aningen hoppfull på rösten.

Bilden togs med min nya kamera, Canon Powershot SX220HS .., ja, det låter som ett raketprogram.
Enda fördelen hittills som jag hittat (jag har inte letat så mycket ännu) är att den fordrar bra mycket mindre ljus och det tackar man för!

Priset var kring 1700 kronor ungefär och det är samma pris som min förra kamera, som nu varit med i ur och skur, absolut varje vaken timme .., i tre års tid.

Dagens fönster ...

Det är inte ofta det kommer svartvita fönsterbilder susande genom rymden, men här finns en!

Fönsterfångerska var Ulrika som var på besök i Nora och tänk .., vad en människa gör mycket för en bild!