Det Bästa i Veckan ... (eller förra ..)

Det här är alltså veckans vinst i Uppmuntringslotteriet, ja, jag kallar det för ett sånt.

En kylskåpsmagnet inhandlad på Portobello Road i London .., och jag älskar texten .., det ser ut som om någon har skrivit detta på en tunnelbanestationsvägg.

Följande ligger just nu och skvalpar i skålen:

Ulrika i Västmanland

Cecilia N i Härnösand

Eva på Frösön

Eva från Tyresö

Agnetha i Skellefteå

Turtlan i Karlstad

Lilla B i Västmanland (fast hon har glömt det där med bäst-förra-veckan ..-)

Ann/Pralinen i Helsingborg

Lena i Gävle

Ann i Göteborg

Anna-Lena How i Tumba

Anne i Mantorp

AP på Ekerö

sportigajenny i Småland

samt

Kattis (lilla vrå ...)

Vill någon fler vara med, så stängs lotteritunnan klockan 21.00 ikväll, sen är det stopp och belägg.

Fabrikör Johansson ...

Snart är allt färdigt vid nybygget några hundra meter bort.
Nästan varje dag går jag förbi just här, tillsammans med harry.
Stora och ganska höga stenmurar har byggts upp runt huset och förutom på söndagar står det nästan alltid en firmabil eller två utanför huset; det är klinkerläggare, murare eller nånting annat.

Fjärrstyrda elgrindar har också kommit på plats.
Det känns lite som ett ett fort och jag väntar bara på att stora, gläfsande hundar ska komma springande mot grinden.

Sett från andra hållet.

Det blir bättre än väntat, men jag vidhåller fortfarande att huset inte alls passar in i landskapet.

Till vänster ligger en liten fiskarstuga och till höger ett tegelhus; det som skymtar på bilden i mitten.

DBIV för Lena i Gävle ...

Hej på er därnere i Halland!

Det bästa för mig, är att vi varit i Italien, Riva del Garda, kom hem till Gävle för en vecka sedan efter att ha varit till Venedig och åkt i en gondol, besökt Marcusplatsen och den fantastiska kyrkan bl.a., varit till Verona och besökt Julias balkong, varit till en vingård med en härlig vinbonde som guide, åkt båt av alla de sorter, strålande väder, god mat och allt vad man kan önska.

Väl hemma i Gävle fick lingonskogen besök, kaffe och äggmacka i det härliga höstvädret vi haft några dagar, det är livskvalitet på hög nivå.

Idag har jag nöjet att ha en cockerspaniel, Molly, som hälsar på hos oss några dagar medan matte får ett nytt kök installerat och då är det inte kul att vara hemma, snickarna för ett sånt oväsen.

Hälsningar från ett regnigt Gävle idag / Lena.

DBIV för Åsa i Helsingborg ...

Hej Elisabet!

Vad glad jag är att jag fastnat i DBIV – det är ju en styrka att tänka efter och leta positiviteter (heter kanske inte så, men du förstår…) vad var bäst, och då blir det ju mycket som var bra J

Veckans bästa var att mannen var hemma och inte på tjänsteuppdrag (hösten är full av mässhelger för honom och hans kollegor) och vi fick tillfälle att uppleva en finfin sensommarhelg på sydkusten. 

Det blev god mat, planering av kommande helgs festligheter, mycket prat om framtid och trädgårdsarbete.

Nu ser vi fram emot en ny vecka,

Åsa / Pralinen

Hjältarna ....

Finns här.

På Kings College Hospital i London.

Och på alla andra sjukhus, förstås.

Å, så intressant jag tycker detta är!

Vanlig måndag ...

Gråmulet och friska vindar.
Regnduschade vindruvor (mängder, mängder!!) och våta löv mot grå asfalt.

Någon har ännu inte hämtat morgontidningen.

Och ännu är sommaren inte helt överstökad.
Där finns nyponrosor ..,  nån sorts högväxta vita blomster som påminner om prästkragar .., enstaka renfanor och här och där små sällskap av de allra ljufvligaste blåklockor som fladdrar i vinden!

Finns där några vackrare blommor?

Men inget fågelkvitter .., inga tornseglare som skrikflyger .., inga starar och inga flöjtande koltrastar.

Det känns som en evighet till nästa sommar.

Agnetha i Skellefteå om sitt DBIV ....

Hej!

Det bästa som hänt mig i veckan var avslutningen av veckan.

Var i Obbola och skötte mitt lilla älskade  barnbarn. 

Alltid lika roligt.

Dagens fönster ...

.... kommer från Västmanland, tror jag i alla fall.

Och Max matte, det var hon som höll i håven.

DBIV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Det är minsann inte alla veckor det är så lätt att se vad som var bäst i veckan nu så här i
pensionärstillvaron. Ofta är den ena dagen den andra lik och ingenting speciellt händer här
i den lilla hålan Mantorp. Jag är ju storstadstjej och har ännu inte riktigt lärt mig hur det
fungerar här.

I alla fall så har jag ett det bästa i veckan den här veckan. Min allra bästa vän kom och
hälsade på i helgen och vi hade så himla mysigt med shopping, skogsluffande med svamp-
plock och så en himla massa prat med god mat och gott vin. Det blev lite tomt när hon
och hennes lilla hund åkte hem till Enköping idag på eftermiddagen.

Och så har jag också det allra sämsta i veckan. Det är något vi inte träffat på tidigare år
när vi varit i svampskogen. Det är något som är värre än mygg, knott, bromsar, hästflugor,
getingar och till och med fästingar. Det är små kryp som sätter sig i håret och som är riktigt
envisa och efterhängsna och så äter dom på en. Lusflugor heter dom och jag lovar att det
verkligen inte är något som man vill ha med sig hem. Uräckliga, tycker i alla fall vi.

Kram från Anne i Mantorp

Och så får hon en spricka i benet ...

Det finns yrkesgrupper som jag beundrar mer än andra.

Kvinnor eller män som rattar enormt långa lastbilsekipage, backar och har sig .., är en grupp.

Ambulansförare, poliser, sjukvårdspersonal är en annan stor grupp.

Planerare; såna som sitter med kartor på sitt skrivbord eller på sin dator och planerar motorvägar och av,-  och påfarter och som ska se till att leveranstider hålls och just det datumet ska asfaltläggarna vara på plats och allt ska stämma.
Projektledare, med andra ord.

Och så finns ännu en grupp: dansare!

För den som likt undertecknad saknar taktkänsla och är klumpig och fumlig, är detta att titta på människor som dansar och använder sin kropp, ja, det är nästan som magi!

Idag när jag låg på soffan Ektorp, råkade jag av en ren slump hamna i ett alldeles underbart program som handlade om just dans. Om koreografen Mats Ek som satte upp en föreställning på Kuba.

Det var fantastiskt! 
Vilka vackra människor! 
Vilka underbart vackra kroppar! 
Vilka rörelser! 
Och vilken ofattbar vacker musik till programmet!

Filmen, som är gjord av Susanna Edwards, ligger ute ytterligare några veckor och jag rekommenderar den å det varmaste!

Här är länken.

Sen undrar jag ..., finns där ett vackrare instrument än cello?

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Veckan har varit ett himla surr av jobb, det är tur man har en blogg så man vet vad som hänt och vad man gjort... ;-D

Jag har i allt jobbande lyckats klämma in...

 ... ett par omgångar garnfärgning - det är alltid en riktig höjdpunkt!

 ...en härlig fikastund vid Loftcaféet i Kopparberg tillsammans med Chrille och Max. 

Nygräddad våffla med sylt och grädde en solig och nästan sommarvarm dag.

Och hon är så fin, så fin i sina glasögon! säger Elisabet.

 ...många träningsstunder och mysstunder med Max.

Hälsningar Ulrika.

När allt rämnar ...

Å, jag tyckte så mycket om den första boken!

Igenkänning förstås, men inte enbart.
Jag tyckte om sättet den var skriven på och all underfundig humor.

Så när pv fyller år, ger jag honom författarens senaste i present.

Vi delar på boken och igår, när jag mest låg raklång under täcket, sträckläste jag alltsammans.

Tyckte jag om den?

Nja. Inte särskilt.

Man kanske kan säga att författaren är påhittig - bara tanken på själva historien är ju, om inte orimlig, så ovanlig -, men jag känner mig aldrig hemma mellan bokstäverna.

Små korn här och där .., men inget mera.

Betyget: 4 av 10.

DBIV för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var nog stunden i morse. Jag citerar vad jag skrev på facebook:

Stoppa barfotafötter i stövlar. 
Dra fleecetröja över nattlinnet. 
Och sedan 
vandra ut över vidsträckta åkrar. 
En slags frihet.

Så helt underbart skönt var det att vakna upp vid skogsbrynet efter en vecka i stan. Ikväll åker vi tillbaka igen, den här helgen har varit som en lisa för själen.

Kram Eva

// U n d e r b a r  bild, Eva!!! Den säger nästan lika mycket som alla ord!

DBIV för mig själv ....

Frånsett den där lyckliga stunden när Anders skjutsade mig till Koralgatan 49 i Malmö och där hämtade min försvunna resväska (som dessutom inte var min, utan lånad av äldsta dottern ...), så var det bästa den här veckan  b a d e t   i havet, jag tror att det var på tisdagen.

Harry satt vid vattenbrynet och höll koll på matte ..., medan jag själv navigerade mellan brännmaneter och jag dök och lät svalt vatten skölja över pannan och jag kände hur allting bara var så rätt.

Kanske ska jag ta ett dopp i havet även idag?

Rätt man på rätt plats ...

Hos Monica läser jag om glädjen över att de fängslade journalisterna nu fått komma hem.

Ja, den glädjen var verkligen stor - även hos mig -, jag som från början tyckte att det var aningen korkat att ge sig in på såna äventyr och sedan förvänta sig stor uppslutning från hemlandet.

Det tar jag tillbaka.

En som verkligen har min fulla beundran, är diplomaten Jens Odlander.

Var gång jag har hört hans röst, har jag tyckt att den påmint om Ingemar Odlanders .., ni vet, han som under en tid arbetade på Rapport, tror jag?

Nu kollade jag: Jens Odlander är son till denne Ingemar Odlander.
Ja, det förklarar ju det mesta.
(Pappa Odlander, vilken jag hade väldigt stort förtroende för som nyhetsankare, har nog västerbottniskt påbrå .., ja, han är nog från trakten kring Norsjö, ty ett av hans namn är Hertur ..., det ni ,-)

Och detta, att denne diplomaten Jens Odlander - född 1963 -, inte ställer sig själv i centrum, utan bara helt kortfattat meddelar ..., "uppdraget slutfört", det tycker jag om.

DBIV för Cecilia N i Härnösand 

Det måste vara världsvida spinnaoffentligtdagen som vi firade idag lördag.
 Eller att när jag kom hem därifrån så hade maken lagat mat. Trots att det var min vecka. (Eller var det att jag kunde rida igen efter min cykelolycka med revbensskada?) Hm. Så bra att den här veckan hade så mycket bra när det varit glest med det på sistone.

http://cessistickar.blogspot.se/2012/09/wwsipday-rapport.html

Cecilia N

// Klicka gärna på länken, så kan ni få en titt på madame N ,-)

DBIV för Turtlan i Värmland ...

Hej!

Kanske är det för tidigt att bestämma sig för vad som är veckans bästa men vad vinner över en kväll i båten?

Vi steker hamburgare till middag i all sin enkelhet. Värmer bröden i stekpannan. Smakar kalasgott.

Från båten får vi en helt underbar utsikt. Himlen blir eldfärgad.

Tyst är det. En stor fågel med långa ben och lång hals sveper förbi. Det måste ha varit en häger. Eller vad annars?

Rogivande!

Men vilka jättemyggor det är på besök ikväll... Invasion.

Turtlan.

Dagens fönster ...

Det borde förstås vimla av fönster i London, tycker man.
Jo, det gör det också, men där finns förstås också den där vita gardinen och till sist ser alla fönster likadana ut och man tänker att bakom den vita finns säkerligen något färgglatt eller något tyngre i gardinväg som stänger ute ljud och kyla, men likväl så struntar man till slut i att ta fram den "vanliga" fönsterhåven.

I bussarna finns inga gardiner.
Där finns människor på väg Till eller Från.

Man sitter där bakom dem och undrar över deras liv och vardag och innan man stiger av, har man tagit en bild av ett fönster och där skymtar ett gjutjärnsstaket och träden i Kensington Garden.

Det är väl ungefär det hela.

Rapport från Västergötland ...

"God kväll!

Här, vid utedasset i torpet, frodas "pv:s mynta", som vi kallar den.

Kram 

från Mian och Jan."

 

// Och vår mynta är nu på upphällningen och duger inte längre som teblad. Jo, kanske om vi hade torkat dem. Godare te har jag aldrig smakat och tänk, hela våren och sommaren har vi njutit av detta! Är det pipranka som växer längs väggen ...?

DBIV för Eva från Tyresö ...

Ja, nu kör vi igång igen med den här veckans bästa.
Eva från Tyresö har garderat sig och skrivit "en höjdpunkt denna vecka" och det går ju precis lika bra.
Det behöver inte nödvändigtvis vara den bästa.
Det kan också vara just ett ögonblick som etsade sig fast.
Förstapriset är kylskåpsmagnet som jag föll pladask för i London.
Varmt välkomna med era bidrag!

Så här skriver Eva:

"En höjdpunkt denna vackra höstvecka i Tyresö var dovhjortarna.

Aldrig förr har de varit så nära huset och ingen vet var de kommer ifrån.

Kanske från någon skärgårdsö på isen eller simmande?

Det lär finnas fler.

De stod en lång stund på vår lilla radhustomt mitt i samhället

och jag stod innanför fönstret.

Eva i Tyresö"