Igårkväll ....

Idkade jag högläsning för en trött pv.

Bara ett kapitel.

Ja, nästan två.

Jag hade sett boken (eller läst om författaren) hos Bloggblad, mejlade författaren Eva Larsson och fick boken bara någon dag senare.

Inte för att jag tror att pv är en uschlig lärare, tvärtom, men jag ser också hur trött han ibland är efter arbetsdagens slut.

Så där låg jag i sängen och läste och pv lyssnade (han var för trött för att själva hålla i boken) och efteråt sa han - till min förvåning -: "jaaa, du .., där finns det faktiskt sånt man kan ta med sig och testa ...".

Det kändes bra.

(Varför förvåning från min sida? Jo, jag vet inte om jag hade varit odelat positiv om pv - utan att jag bett om det -, beställt en bok med titeln "Så blir du en bättre kassörska" och börjat högläsa för mig. Men en av hans absolut bästa sidor, det är att han är så prestigelös .., han tycker t.ex om att få feedback på jobbet, t.ex när  rektorn tittar in och ser hur han (pv) tar sig an elever och själva lektionen. Själv skulle jag bli otroligt nervös och spattig om en chef stod och inspekterade mitt arbete. Det är skillnaden.)

Och så var det dragning .....

Tänk, snart har vi hållit på i ett helt år!

Och här har ni dagens vinnare ...

Grattis, grattis till er som vann!

DBIV för Gunnar i Jämtland....

Den där hotta chilin verkar spännande ;-)
Förra onsdagen den sista oktober var en toppenbra dag med fin vit snö liggandes kvar på marken.
Tyvärr så försvann den helt och hållet efter några dagar.
Men jag hinner säkert bli döless på snön som snart ska komma och som ska ligga kvar tills slutet av april nästa år.

Gunnar.

DBIV för Eva på Frösön ....

Hej Elisabet!

Det har varit tunga dagar sedan i torsdags då en av mina morbröder dog och mamma hamnade på sjukhus. Hon har fått en blödning i den hårda hinnan runt hjärnan (efter ett fall) och nu måste hon till Umeå för operation. Mycket tid går åt till att stötta och peppa och jag blir ganska trött mellan varven.

I lördags var jag i alla fall med på Allhelgonamarknaden på Rödön och det var verkligen en positiv dag.
Kära återseenden och nya möten. Och som jag sålde! Allt knäckebröd och alla kort tog slut redan en timme innan stängningsdags. Så roligt! Ett extra inslag i kassan och en slags bekräftelse på att människor vill ha det jag gör.

Den ständige glädjekällan är ju Otis, som blir sex månader på söndag. När jag är trött och slut då kommer han och gosar och viftar på svansen. Så mycket kärlek!

Ungefär så är det.

Kram Eva

DBFV för Cruella ....

Sladdar in lite sent, men det bästa i förra veckan (var det väl?) var att jag och dottern äntligen kom igång på allvar med att fixa hennes rum - nya möbler, målning, ja, allt!

Vi hittade en urfin sammetsfåtölj på Myrorna och ett par dagar senare även en gammal sekretär.

Det kommer att se ut som hemma hos en kontorsfröken på 30-talet, sanna mina ord:-)

/Helena/Cruella

En gammal kattherre ...

Var jag än befinner mig i huset, är pElle i närheten.

När jag sitter vid datorn, sitter han bara någon decimeter ifrån.

Och sover.

Glöm inte ljudet!

Veckans vinst i uppmuntringslotteriet ...

Jo, jag skrev ju att veckans vinst skulle vara något som "hottade" upp vinnaren och så är det nog.

Från madamen i Västmanland, hon med växthuset och forskningen om hur länge en fästing egentligen lever i en glasburk ... (hur intressant som helst var det!), från henne beställde jag två små, små, små burkar av egenodlad chili.

Det är dom burkarna ni ser på bilden; dom kom med posten igår.

Tala om snabb leverans! 

Birgitta skriver att i den åttkantiga burken finns något mildare sorter, annars är det fråga om starkt eller "illstarkt".

Detta är alltså förstapriset; en sån här burk.

Följande ligger och väntar på dragning ( men fler kan vara med .., vi kör dragningen ikväll när pv har kommit hem) ...


Cecilia N som hade fått ett glädjande och mycket överraskande telefonsamtal ...

Ulrika hade haft Chrille på besök, spelat spel och haft kul, men även kollat på rally ...

Anne i Mantorp hade haft barnbarnen på besök ...

Åsa/Pralinen (glädjen över sonen som fått följa sin far utomlands ..)

Monet i Frankrike hade ätit fransk husmanskost och passade på att lära oss hur aioli uttalas på franska ...

Mossfolk i Örebro (maken på bättringsvägen och Cosmos skötte sig bra i spårningen ...)

annannan i Portugal hade varit hemma hos sin 75-årige far i Skåne och ägnat mest hela dagarna åt att gräva i rabatter och dricka kaffe ...

Hedgrenskan hade varit i Dublin, men även dansat sig igenom en halv natt hemma i Skåne ...

Ann i Göteborg har ägnat sig åt vindsröjning, var rejält trött, men nu var det över och förresten hade ju katten - i och med röjningen - fått en ny korg att sova i ....

Eva på Frösön berättar om en tung vecka som avslutades med Allhelgonamarknad ute på Rödön och så, förstås, glädjen över lille Otis ....

Gunnar några mil bort från Frösön ..., är glad över snön som kom förra onsdagen, fast mest är han sugen på den där hotta chilin ....

Och Cruella/Helena har hittat en jättefin fåtölj och även en sekretär på Myrorna; allt hamnade i dotterns nystajlade rum!

Vem hade trott det ...?

Att ett segel skulle hänga på tork i ens badrum?

För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det en något annorlunda upplevelse.

Alltså kan allt hända i en människas liv och det är väl fantastiskt?

Inte hade väl Guy i sin ungdom kunnat drömma om att hans bil en gång i livet skulle välsignas av en munk?

Och en lärarinna i Göteborg, trodde hon för tjugo år sedan att hon skulle bli egen företagare och färga håret rosalila? Knappast!

För att inte tala om madamen i Västmanland som förut mest intresserade sig för stickning ..., hade någon sagt till mig att hon skulle älska att åka rally, då hade jag fallit avsvimmad till marken!

Vilket tal han höll, president Obama! 

Jag låg i soffan, slumrade till och vaknade med ett hjärta som rusade i expressfart .., tänkte att oj, tänk om jag dör och hittas här i nattlinnet som är så skrynkligt och håret så rufsigt .., och jag satte mig upp och försökte dra djupa andetag, tänkte att jag kanske hade tagit - inte Alvedon utan nånting helt annat - och hjärtat skenade likt ett lokomotiv och jag lade mig ner igen och drog täcket om mig och det blev lugnare och presidenten kom in med sin familj och höll ett tal som fick mina kinder att tåras av rörelse!

Å, vilken talare!

Vilken glöd!

Klockan 6:03 ...

Inte en enda minuts sömn natten mot idag, men det lär man ju också överleva.

Särskilt om man är ledig.

Och USA:s nästa president heter även den här gången Barack Obama och det känns bra!

Inte tror jag att hans motståndare är djävulen personifierad och han hade säkert goda avsikter, men nu får han nog hitta på nånting annat.

Så ..., grattis USA!

Och stort grattis SVT som har den eminente Stefan Åsberg som reporter!

(Däremot tycker jag inte att Claes Elfsberg har varit bra den här natten .., och tjatet om gästernas dåliga mikrofoner fattar jag inte, det hörs ju hur bra som helst!)

Dagens fönster ...

"Hej igen!

Nu är korken ur, så här kommer även ett fönster.
Det är mitt vardagsrumsfönster och själva utsikten är väl inte så märkvärdig.

När man bor i kanten av Östgöraslätten är det mesta åkrar och platta marken.

Anne i Mantorp."

Om man har ....

.... gått på en ovanligt lång promenad tidigare under dagen - halkat och varit spänd - då kan det hända att man får så ont i det där knäet som dom flesta läkarna säger att det är helt omöjligt att få ont i - , så där så man inte uthärdar att ens ligga kvar i sängen.

Då tar man till sist sitt täcke och lämnar en fridfullt sovande pensionatsvärd .., en katt som heter pElle och en trött hund som heter harry (som snabbt skuttar över till mattes bädd, "oh, yipppiee, blev den ledig!") och går en trappa ner och lägger sig på soffan Ektorp och lyssnar till olika valanalytiker.

Efter en stund får man sällskap av en en katt som heter sigge nilsson och som inte tror sina ögon.

"Va? Är matte uppe den här tiden ...?"

Men nu är det färdigskrivet, nu ska den där matten krypa ner under täcket och se om sömnen vill infinna sig.

Är någon annan vaken den här okristliga tiden på dygnet, så godmorgon, godmorgon!

Och i morgon ...

... är det ledig dag.

Ja, det ska man väl kunna uthärda.

DBFV för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Åter är det barnbarn som är det bästa den här veckan. Dom avlöste varandra här hos mig,
så alla fick egentid med både mig och sina föräldrar. Ja, den yngsta av barnbarnen är en-
sambarn, så han behöver inte dela sina föräldrar med något syskon.

Egentligen kan jag inte riktigt förstå att det kan vara ett nöje för barn att vara här hos mig,
en småtråkig tant. Fast tanten är ju ganska så bra på dataspel och datorn är det fri tillgång
till när dom är här. Kan det vara det som lockar? I alla fall är jag glad så länge dom vill vara
med mig.

Anne i Mantorp

// Och Elisabet säger: HURRA!! för Anne som har kommit på det här med att man kan skicka bilder via mobilen, så lägger jag in dem här! Helt perfekt! 

DBFV för Åsa/Pralinen i Skåne ...

Förra veckans bästa var nog att sonen som tidigare bott 50/50 hos oss och hos hans pappa kom iväg på höstlovsresa med sin pappa. Numera bor han 100% hos oss och antalet träffar som far och son fått till sedan den 1 juli kan räknas på händernas fingrar. Sorgligt tycker jag och är därför extra glad över deras resa.

Hälsar Åsa från ett för stunden soligt Malmö.

DBIV för Monet i Frankrike ....

Mitt bästa i veckan som gick var utflykten tillsammans med svenska grannarna. Vi åkte till en liten provencalsk by bara några mil från oss och åt lunch på en urtypisk fransk restaurang så fjärran från turister som det går att komma. Vi har varit här en gång förut och visste att just den här fredagen serverades "Aioli" - uttalas med betoning på sista i:et.

Det ingår visserligen vitlöksmajonnäs - i mängder, se skålen!! - men huvudingredienserna är kabeljo/torsk, potatis, sötpotatis, kokta ägg, haricots verts, blomkål, rödbetor, morötter, sniglar, ibland musslor - ja man kan blanda lite som man vill. En typisk husmans-provence-rätt. 
Och till detta vräker man på den mest underbara aioli och dricker traktens lantvin. 

Monet.

Morgonpromeand med harry ...

Alldeles vindstilla är det.
Och nere i lilla båthamnen har några av stamgubbarna kommit körande och parkerat .., nu står dom och surrar och pekar mot båtarna.
Nästa helg är det upptagning av alla bommar som ligger vid bryggorna och i år är det pv:s tur att vara med, men då är han i Skåne på kalas hos sin faster.
Alltså har han på egen hand lyft bort en tio, tolv bommar och mer lär det bli ., ja, så har han gjort sin del.
Lilla segelbåten ligger ännu kvar i vattnet, men i helgen kanske ..?
I vårt badrum hänger seglet på tork.

Nästan alltid tänker jag samma sak .., det här landskapet påminner om fjällvärlden hemma och om Irland.

Hela tiden har harry sprungit fritt och han är så lycklig, så det är inte sant ...!

Ibland är han lååångt före mig och så ropar jag och visar att jag har en liten korvbit i handen .., då sätter han raketfart och kommer farande som ett jehu och så slänger jag iväg korven ut på åkern och han får leta en stund.
Det här upprepas gång på gång på gång och det tycks vara lika roligt hela tiden!
(Ja, glädje smittar som bekant .., alltså blir harrys matte lika lycklig ...).

Inga hästar finns längre i hagen, men där är gott om nästan upplösta hästlortar som är lätt att dråsa omkull i.
Eller "flätt ikull", som det heter hemma och är ett sånt himla talande uttryck.
Min pappa skulle, om han hade pratat kalvträskmål, ha sagt: "hä jär brano smetut", dvs, det är tämligen halkigt.

Precis så.



Nästan hemma.

Bilderna är tagna med min Iphone, så skärpan är inte den bästa, men det blir bra ändå, tycker jag.

Dagens fönster ...

Här får du en fönsterbild från hemma hos mig. 

Jag tog den samma dag, strax innan vi pratades vid i förra veckan. 
Så här härligt är det att öppna fönstret i sängkammaren på morgonen och se rätt ut i trädgården, ut mot bergen. Och känna den friska luften och se solen och veta om att det kommer att vara ljust precis hela dagen! Och så höra vårfåglarna förstås, de som tar paus här hos oss under den här perioden innan de fortsätter ännu längre söderöver.

Monet.

På jobbet ....

1. Nästan det värsta jag vet - när det gäller kassajobb - det är när det ligger kvarglömda eller lämnade kvitton längst ner på packdisken.

Då brukar jag ta varuavskiljaren, ni vet, den där pinnen som man lägger mellan ens egna och andras varor, och så strääcker jag mig så långt jag når, fångar kvittot med pinnen och drar därefter kvittot dit jag står.

Fort går det också.

Schwisch! säger det bara.

Just detta var vad jag gjorde ikväll.

Då ler kunden som just har betalat och skådat detta.

"Hör du, det där har du gjort tusentals gånger, eller hur?" säger han.

"Jepp!" svarar jag.

Och jag förundras över att han alls har noterat det hela.

"Får man fråga vad du arbetar du med som har sån snabb iakttagelseförmåga ..?" frågar jag.

Då ler mannen igen.

Och säger: "Jag är kriminalare".

2. I entrén till butiken har Svenska Kyrkan en liten anslagstavla och där sitter en affisch med bild på en f.d. kyrkoherde som en kväll ska berätta om sitt liv som "bonnapräst". Den före detta prästen ser ut som en kund som handlar i affären och jag blir så förvånad över att han har haft det yrket, tänk, det hade jag inte trott!
Vid sjutiden kommer just den mannen till kassan; det är bara han och jag och jag frågar om det verkligen är han på bilden och jag berättar också om hur snopen jag blev.

"Nej, inte alls .. jag har ägnat mig åt nåt helt annat ., jag har nog mer fördärvat människor", säger mannen som är i sjuttioårsåldern och ser så snäll ut. Och glad.

Det visar sig att han har arbetat som bartender på olika båtar och ja, han har verkligen älskat sitt jobb och han säger att .., "om du bara visste så mycket man får se i det jobbet och så mycket man får vara med om och så många förtroenden man får, ja, du vet, när människor har fått lite för mycket under västen".

Jaha, nästan som en präst, tänker jag.

 
3. En kvinna i min ålder ska just till att betala.
"Å, jag trodde att du hade slutat Elisabet, jag ser dig aldrig numera, ja, jag har rent saknat dig!" säger hon.
Leendet är varmt.
Hennes hand också.
Jag berättar att mina arbetstider numera mest är förlagda till eftermiddagar och kvällar.
Jaha, på det viset.
Sen pratar vi lite om vädret och om mörkret och att det ska bli skönt med alla adventsljusen  som lyser upp.
Det är såna gånger jag älskar mitt jobb.

Cecilia N om sitt DBFV ....

"SÅ nöj dig med att skriva ---

att jag fick ett telefonsamtal från en vän som kom med en jättestor överraskning.

 

Cecilia N"