onsdag 14 november 2012

Livet ...

Lyssnar till P1 nu på morgonen.

En familj i Portugal berättar om sin livssituation.

Inga arbeten längre.

Inga pengar som kommer in på kontot.

Inget skyddsnät.

Familjen är i 40-årsåldern och nu töms tidigare besparingar i rask takt.

Oro - oro.

Ångest.
 
Själv har jag en stund tidigare legat i sängen och glatt mig åt dom nya gardinerna av spets.

Ja, vem har sagt att tillvaron är rättvis ...?

Ont i hjärtat får man.

Och här kan ni lyssna till dem.

"Fattiga i Portugal. Reportage av Alicia Petrén".

(Och ja, jag vet att detta inte drabbar enbart människor i Portugal, men nu var det detta jag lyssnade till).






DBIV för Ann i Göteborg ....


Hej!
Det bästa förra veckan hände allt på samma dag!
 
*Nya naglar

*Förhandsvisning av "Call girl" på riktiga biografen
 Draken på Järntorget.
 
Naglarna köpte jag via Groupon, där man kan få erbjudanden med kraftiga rabatter om allt möjligt där man bor. För några månader sedan kunde man köpa nya naglar och ett påfyllningsbesök med 70% rabatt. Svårt att motstå och jag tycker om vackra naglar. Det gör nåt för självkänslan. I fredags var det dags och jag är så nöjd med resultatet. Jag ville inte ha för långa klor för jag måste kunna sy och sticka med dem.
 
Filmen Call Girl var bra och lite spännande, men alldeles för lång för mig; 160 minuter. 
 
Skådespelarinsatserna var lysande, främst Pernilla August som bordellmamman och Simon J Berger som polismannen Sandberg, men även de unga kvinnorna som spelar de utnyttjade flickorna var bra.
 
Bäst var också miljöskildringarna av 70-talet. Där hade de verkligen lyckats!!
Helt klart en sevärd film i höstmörkret!
 

Det här med Topz - så blev det - ...



Min forskning angående detta med hur Topz används, visar sig vara intressant.
(I alla fall för mig).

Det börjar med att jag beklagar mig över att dagens bomullspinnar nästan är befriade från själva bomullen och då vittnar Cruella i en kommentar om hur chockad hon blev när hennes lillasyster (en klok dam, tycker jag) efter badet i simhallen tog fram några Topz (väl inlindade i plast, jag tror att lillsyrran är Jungfru, dom brukar vara ganska noga med sånt ...), så där så att även Cruella skulle kunna pillra sig i öronen.

Vad var nu detta för fasoner?!

"Använder verkligen människor Topz numera?" skriver Cruella.

Jodå, gissa om vi använder dem!

Anne i Mantorp, Ulrika, Agnetha (vars läkare har sagt att inget mindre än en armbåges storlek får närma sig örats insida ....), Cecilia N, bettankax (där talar vi om en expert, hon vet t.om att Coops öronpinnar är de i särklass bästa!, tack för den upplysningen bettan!), Eva (sjuksköterska), Kattis (där skulle frånvaron av Topz helt klart förändra tillvaron för familjen - utan Topz - inga bekanta!), samt undertecknad ..., är flitiga användare av Topz.

Bert i Luleå använder den "endast för rengöring av ytterörat", men så går det som det går också.

Ja, och så Cruella då, som aldrig någonsin använder sig av såna här påfund. Hon bara skvalpar i lite vatten och sen är det bra med den saken.

Ja, nu vet ni.

Jag hoppas den här småskaliga studien publiceras i någon tidskrift, eller kanske rent av i TV.

Vänligen, Elisabet Nilsson.

Kassörska, tillika forskare.


tisdag 13 november 2012


Om amerikaner ...

På eftermiddagen har jag den här mannen i kassan.

Han har varit osynlig ett tag, men nu är han tydligen ledig.

"Hej Elisabet!" säger han vänligt.

Alltid så vänlig är han!

"Men är du ledig och hemma nu mitt i veckan ?" säger jag förvånat.

Jo, så är det.

Under valet i USA var han på plats där, nu har han kompledigt och passar på att handla.

Jag frågar hur han trivdes där borta?

Och framför allt: vad tycker han om amerikanarna .., är dom så där plastigt vänliga som många säger?

"Inte alls! Jag tycker att dom är genuint trevliga .., det är ju inte ens vi svenskar!" säger han.

Kanske menar han mot andra turister?

Och jag tänker på förra avsnittet i Allt för Sverige, där dom medverkande försökte stoppa på-språng-människor-i-Stockholm och nästan ingen ville stanna, jo, en tysk turist tog sig tid.

Är det så illa?

Och så några eftermiddagsfönster ...

... från södra Frankrike.

Så här skriver avsändaren:

Häromdagen, innan skyfallen slog till som idag, var vi i Cannes. 
Vi åt lunch vid Croisetten, den berömda strandpromenaden där alla kändisar också syns under filmfestivalen och tog en minipromenad i solskenet där. Jag tog flera bilder till dig av de vackra fönstren som vetter ut mot havet. De som bor här i den gamla viktorianska husen med havsutsikt har nog betalat en ordentlig slant! 
Monet.

Avdelningen självklarheter ...

Lyssnar till en repris av programmet Fråga Doktorn.

Programledaren till den inbjudna gästen, vars man under en tioårsperiod blev allt sämre i en demenssjukdom: "Skulle du ha uppskattat om du haft en närmare kontakt med din demente mans läkare, ja, om du hade kunnat tala med läkaren om dina problem ...?"

Gissa två gånger vad svaret blev.

Eller:

Programledaren: "Önskar du att du hade fått hjälp på ett tidigare stadium i din mans demenssjukdom, så där så du hade haft bättre kunskaper om sjukdomen?"

Svaret blev inte nej.





Och Dinah tipsar ...


Om en viktig film.

"Hedra din fader och din moder", heter den.

Dinah, som har en son, tänker på efterdyningarna om något händer henne.

Vem tar då hand om ...?

Bilden har jag lånat från SVT:s hemsida.

DBIV ....

Förra veckans vinnare i uppmuntringslotteriet blev Anne i Mantorp och här, i hennes kryddhylla, står förstapriset - en liten burk med chili - odlad av bloggaren Lilla B i Västmanland.

Den här veckan är förstapriset burken med den ill-ill-heta chilin!

Till dig som vill vara med .., allt är som vanligt .., bisse151@gmail.com och gärna bild till!

Dragning i morgon onsdagkväll.

Dagens fönster ...


... finns i ett ödehus i Skåne.

I Skåne finns gott om det jag skulle kalla "rat-hus" ..., antingen förfallna och övergivna, eller bebodda, men med allehanda bråte runt husknuten.

Alldeles tydligt blir det om man åker tåg genom landskapet, men samma fenomen finns även när man - åtminstone förr i världen - kom söderifrån och upp mot Stockholm .., då såg man genom kupéfönstret mängder med bakgårdar där allt som skulle döljas hade hamnat.

Ja, sånt finns i landet Halland också.
Garage fyllda med bråte, till exempel.

Det är tur att järnvägsspåret inte går just där.

måndag 12 november 2012

DBIV för Cecilia N i Härnösand ...

Det må väl vara att jag fick rida en av mina favvohästar i fredags.
Förut hade jag henne ofta och vi kom bra överens.

Sen var det en annan i gruppen som hade henne mycket. Men från början kom bara mulna kommentarer om "kärring till häst".

När jag i fredags jublade efter ridningen och sa att "Visst äär hon fin!" så fick jag medhåll från "kärringmuttraren".

Men hon är lite divig. Jag hamnade genast i onåd när jag talade gott om en annan häst inför henne. Då ville hon inte ta ett steg till.

Bilden är från ett annat tillfälle när vi har skuttat till oss en liten rosett på klubbhoppning.

Cecilia
Nu testar jag och lägger in verifikationen. 

Ni som INTE kan kommentera, mejla mig gärna på bisse151@gmail.com, så jag får veta att det krånglar.

Ordverifikationen ...?

Monet berättar hon omöjligen kan kommentera hos mig, sedan jag lagt in ordverifikationen.

Hur är det med er andra?

Jag tar bort den tillfälligt och kollar hur det blir, men översköljs jag av lika mycket spam igen, då vet jag inte hur jag ska göra ....?

Berätta gärna!
Och har ni inget annat för er ...

... så tycker jag att ni ska läsa ett intressant inlägg som handlar om djur.

Om hästar, katter och kaniner.

Och om frihet.

Och själva livet.

Här är det.
Dagens i-landsproblem ....

Det kan väl inte vara bara jag som har märkt att öronpinnarna numera snart saknar bomull?

Och då har jag inte valt den billigaste sorten.

Ps. Ja, jag vet att man inte ska använda öronpinnar i öronen. Men det gör jag ändå. Ds.

cruella sa... 
 
Jag och min syster upptäckte den största skillnaden oss emellan när vi var på badhuset på uppväxtorten häromåret. Vi hade slängt ned lite badgrejer som vanligt, baddräkt, nån flaska schampo och handdukar. Och när vi var färdigsimmade och stod i omklädningsrummet tog min lillasyster helt allvarsamt fram fyra tops som hon virat in i gladpack. Två åt oss var. Jag stod som ett levande frågetecken.
 
Och det gör jag nu också. Nej, jag har inte upptäckt att topsen snart saknar bomull. Jag använder ALDRIG tops! Någon gång i ungdomsåren för att sudda ut ögonskugga med kanske, men nu har jag små kuddförsedda pinnar till det.
 
Vad gör man egentligen med tops? Seså, ni som kommenterar - topsbruket!
DBIV för Agnetha i Skellefteå ...

Det bästa som hände mig  var att jag hade besök av dotter och lille Alfons
från Obbola.

Det förgyller dagarna.
De  var hos mig från torsdag - söndag, så jag fick verkligen rå om mitt barnbarn.
Kerstin i Dalarna om här och nu ....

Min första akvarellkurs :-)
Inte som jag brukar - torrt papper och smal pensel.
Nu var det blött papper och bred pensel.
Hur kul som helst :-)

Kerstin i Dalarna
 
// Elisabet säger: ja, nu blir det dbiv och här och nu, lite hipp som happ, men det spelar ingen roll .., det går bra. Det roligaste för mig är att ni är med på banan.
Mitt eget DBIV .....

Ja, jag blev verkligen så innerligt glad över cd-hyllorna som fick flytta från ena väggen till den andra - helt och hållet pv:s idé -

Men småtavlorna och lampan var mitt påhitt och där det är tomt, ska det fyllas ut .., jag blir snurrig om det inte blir balans ... men det ska nog ordna sig?

Ulrika, ser du dig själv där uppe?
På tavla nr 2 uppifrån är det ett utdrag från pv:s loggbok, det handlar om just den där dagen när vi seglade till Kåseberga och längst ner syns Eml som kapten Lintott, samma dag, alltså.

Det här var nog bland det bästa som hände förra veckan.
Plus gåsmiddagen i Lund.
DBIV för annannan i Portugal ...

Det bästa i veckan var att börja lyssna på Sent i november av Tove Jansson, inläst av Mark Levengood.
Jag är uppfödd på mumintrollen, närmast med modersmjölken, och jag har säkert läst böckerna flera gånger som barn och tonåring.

Nu har jag börjat om som vuxen, långsamt, eftertänksamt och med hjälp av Mark Levengoods uppläsningar. Det är underbart med böcker som har något att säga en som både barn och vuxen.

Sent i november är den sista av böckerna, kanske mest en bok för vuxna, eller i alla fall för människor som vill och försöker bli vuxna, för den är så enastående livsklok att jag måste lyssna om, och om igen.

Medan jag lyssnar stickar jag på en riktigt mjuk sjal i färger som visset gräs och höstmulen himmel...

// Här kan ni lyssna till Tove Jansson som läser från Sent i november.
DBIV för Eva från Tyresö ...


Å det bästa (som verkligen var KANON)
var konserten i söndags på Musikaliska med Niklas Sundén på dragspel.
Till det var det 25 blåsare i orkester med en dirigent i röda skor samt
Christoffer Wollter och Åsa Fång.
Båda sjöng och  var mycket duktiga och spelade faktiskt små scener.
De sjöng  Brel och Piaf och tänk de gjorde bara två föreställningar.!
Flera långa rep innan!
 Niklas som är dragspelsmästare är fantastisk.
 Han har ackompagnerat Rikard Wolff  tidigare
och det var då jag fick kontakt med honom.
Underbar. Ödmjuk och jätteduktig.
 Både Ulf och jag njöt varenda sekund!
Rosor fick Niklas naturligtvis efteråt.
Detta glömmer vi aldrig!
 
Eva i Tyresö
DBIV för Bloggblad i Östergötland ...

Veckans bästa ...

Vågade inte ta fram kameran, men framför mig hade jag en av mina stora idoler.

(Ja, och Bloggblad har lagt ut en fråga på facebook, man ska gissa vem idolen är, så jag skriver det inte här, hon får hojta själv.)