Ljusets mödrar ....

Tittar på ett program i SVT som alla töser /  kvinnor borde titta på!

Ååå, så jag önskar att den visades för ängsliga tonårsflickor; rädda att inte passa in och vara tillräckligt snygga.

Det finns sånt som är långt mycket viktigare här i livet!

Här är filmen. 

Och här här handlingen:

Rafea är en outbildad beduinhustru som bor i ett tält i den jordanska öknen. 
Hennes framtid ser mörk ut - tills hon blir utvald att åka till Barefoot College i Indien. Där förändras hennes liv radikalt. Tillsammans med andra mammor och mormödrar som varken kan läsa eller skriva lär hon sig att montera solpaneler. Ljuset kommer bokstavligt talat in i Rafeas och hela byns liv.

Här och Nu ...

Herr Notarius Publicus och hans rara hustru bor - sedan ett par år tillbaka -, mitt emot slottet i Halmstad.
Ja, det är bara Nissan som skiljer dem åt.

Nissan, ja.
"Vi Ska Äta Ni Ska Laga" fick man lära sig i småskolan och man trodde att det var stora floder där nere i södra Sverige och så kom man dit och ramlade nästan baklänges .., småpjuttiga vattendrag som kallades  f l o d e r!
Till och med Vormforsen bara några mil från Malå, kändes mäktigare!

Men slottet är vackert och segelbåten Najaden ska säljas.

I fem års tid har jag känt pv.

I lika många år har han - alltid - ställt sina slitna träskor precis innanför ytterdörren, så där så man nästan faller över dem och riskerar liv och lem.

En dag får jag nog.

Och här är dom tre vinnarna ...

En alldeles sprillans ny Notarius Publicus uppenbarar sig också, då pv i kväll inte är hemma förrän vid tiosnåret och inte är det bättre i morgon, då är jag själv borta till halv nio och mörkret har fallit.

Herr N.P. och hans rara hustru bjöd på underbart god lunch - stekt kyckling, hasselbackspotatis, gudomlig sås och brysselkål och ärtor - oj, så gott!

Sen blev det kaffe och kaka.

På väg hem tänkte jag på hur mycket det betyder när man i vuxen ålder hamnar i en ny släkt .., det här att känna sig välkommen.

Det har jag verkligen gjort från sekund ett, tillsammans med Gösta och Sonja!

Ja, just det ...

Någon tycker om listor och överstrykningspennor.

Och att ha  k o l l.

Det gulmarkerade är dagar med 100% tillägg.
(Greklandssemester med barnbarnet Emil hägrar ..., det gäller att ligga i och jobba/spara!).

Lilafärgade dagar är fria.

"Kan du slå en pensionär ..?"

Det programmet gör mig kräksjuk.

Mannen som är speaker, ja, han låter precis som om han läste kasettbandssagor för småbarn.

Och dom superhurtiga pensionärerna ...

Uppdaterat: nja, det är mer speakerrösten som irriterar.

DBIV för Anne i Mantorp ...

Go´morgon i stugan!

Nu har jag funderat färdigt och kommit fram till att veckan var tämligen händelselös och det som jag
haft allra mest glädje av var alla fina, roliga, intressanta tv-program jag hängivit mig åt.

Varje vardagsförmiddag har jag tittat på Malou på tv4 och dom flesta kvällarna i veckan har det varit
Svt.

Och allra mest tycker jag om Downton Abbey på lördagkvällarna.

Anne i Mantorp

Lediga-dags-fönstret ...

Ja, det känns säkerligen igen.

Det fönstret sitter på ett gult hus på en kulle, inte långt från havet i landet Halland.

DBIV för annannan i Portugal ...

Det har varit en vecka med en viktig vändpunkt.
Jag började den med en seg känsla, trots den inspirerande Englandsvecka som var DBIFV, mer jobb än inspiration. Och avslutade med att känna mig fullt engagerad i de tre intressanta projekt som vi håller på att bena i resultaten från.

För en gångs skull är det tre projekt som griper i varandra och att arbeta med alla tre samtidigt är till nytta snarare än förvirring. Den verkliga vändpunkten var mellan tisdag då jag kände mig uppgiven inför en av doktoranderna som varit på väg att köra fast länge och som fortsatt att sitta fast trots att jag trodde att vi hade kommit loss förra gången vi möttes och onsdag då jag hade tagit ett rejält tag i hans projekt för att visa i vilken riktning jag tyckte att det skulle gå.

Detta var det abstraktaste DBIV jag skrivit.
Du kan illustrera det med samma datorskärmsbild som då när vi skulle ta en bild från här och nu en dag, för mer spännande än så är det inte utanpå.

// annannan

Vid elvatiden ...

... sitter jag i loppisfåtöljen och tittar på Sommarpratarna.

Intressant, som nästan alltid.

Allra mest intressant är konstnären Lars Lerin.

Och så tycker jag så alldeles oerhört mycket om rösten hos Astrid Assefa.

pElle, han bryr sig inte så mycket om krånglet med kärleken och hur det är att flytta ihop.

Han funderar mest över hur han ska få det skönt i sin lilla grop i soffan.

Tidig morgon i landet Halland ...

V i n d s t i l l a.

Och dånet av tystnaden.

Inte ens vågskvalpet hörs.

Harry springer lös .., fram och tillbaka och upp över kullarna ..., språngfart!! hej och hå! ..., försvinner ett tag och kommer sedan ruuuusande tillbaka med viftande svans!

Det finns inte ord för hur mycket jag älskar den hunden!

Vid färisten kommer grannen Arne körande med sin röda bil. Arne har dåligt hjärta, men fixar tillvaron på nåt vis och varje förmiddag tillbringar han med dom andra gubbarna nere vid hamnen. Småprat och sånt.
Terapi. Kanske den bästa av alla?

"Jaha du Elisabet, du är ute på språng ..?" säger Arne som har vevat ner rutan.

Och vi pratar om detta att det är vindstilla .., det händer ju nästan aldrig.

Igårkväll: pv:s brorson Hannes ska iväg till Göteborg och hämta fisk och skaldjur till restaurangen i Malmö, men stannar till här och sover i det vi kallar för "Gunnars rum".

Innan dess blir det backgammon med pv, allt medan jag sitter i loppisfåtöljen och tar igen mig efter jobbet.
(Tar igen mig = spelar frågequizz).

Och nu är det tisdag och i morgon är jag fri och ska köra till Helsingborg.

Dagens fönster ...

... fångades mitt i sommaren och fönsterfångerska var Ulrika - då på besök i Nora -.

Och tänk, så mycket lite färg betyder och färg som passar ihop! 

Kvällshälsning från sjukhuset ...

För en timme sedan ringde jag till Rexxie, han som i morgon ska få sin ena njure bortplockad.

Jag frågade hur han kände det och jodå, det var bra och han hördes lugn och sansad som alltid ..., och på min fråga vad det var för ålder på medpatienterna, ja, där på urologen, svarade han - och leendet hördes genom luren - att han var i särklass yngst.

"Får jag lägga ut en hälsning från dig och berätta om det här samtalet ..?" frågade jag.

"Det får du gärna göra ...", svarade denne sympatiske herre.

("Han lät himla trevlig!" sa pv som också fick prata med honom).

Nu håller vi tummarna för att tumören blir bortplockad på bästa sätt och allt ordnar sig.

DBIV för Monet i Frankrike ...

Mitt franska Bästa I Veckan var fredagens lunch med havsutsikt hos en av goda vännerna i vårt lilla boksällskap. Vi samlades allihop för att äta gott, prata om och diskutera de senaste lästa böckerna, normalt alla med anknytning till Frankrike. 

Den här gången var det faktiskt två svenska böcker av en kritikerrosad men för oss alla okänd svensk författare: Kristian Lundberg. Jag säger bara en sak: Läs hans "Yarden"! 

Den ingår också som en del av Veckans Bästa. 
Och fick mig bland annat att med rysningar minnas råkalla och vindpinade Skånevintrar. 

Monet.

Nu har priserna anlänt!

Här är alltså veckans förstapriser .., hitsända av den underbart rara Eva på Frösön!

Ja, utskrivna som foton och fastlimmade på papper.

Sååå vackra!

Den som vinner får välja mellan dessa två bilder, helt perfekta att rama in om man så önskar.

 

Titta, så fint hon målar!
Ett litet-litet-julkort fnns i kuvertet också. Nu ska jag försöka hitta en lika liten ram, så ska den få stå på hyllan och sprida glädje!

T a c k  Eva!

DBIV för den storartade Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var nog min lilla shoppingtur på Avenyn där jag fick inhandlat både fyrkantiga strumpstickor och en ny lite kamera - Canon Ixus 125 -.

Ann.

DBIV för Lena i Gävle ...

Hej på er därnere i södern!

 

Jag var med om 2 trevliga körhändelse förra veckan.

Fredag, gav några olika körer härifrån Gävle en körkonsert "Kristina från Duvemåla" helt fantastisk upplevelse.

 

Lördag, var min man inbjuden att delta i Forums manskör ( han hade fått den upplevelsen i födelsedagspresent av en mycket god vän till honom). 

 

Det var träning hela dagen, på em var det musikcafè där han var med i kören (2:a tenor) han påstår sig inte kunna sjunga, då han fick höra i skolan att han skulle vara tyst när det var dax att sjunga, jag var där och lyssnade och han sjöng faktiskt. 

 

På kvällen var det körfest där även jag var inbjuden, god mat och så mycket sång o musik så det var helt fantastiskt, min man fick även spela lite trummor vilket han höll på med  tidigare i livet. 

 

Så härligt med sång o musik!

 

Hälsn. från ett gråmulet Gävle

DBIV för madamen i det gula huset ...

Förra veckans bästa blev söndagen.

Vinterstudion nästan hela dagen .., en massa tävlingar på mobilen (en frågesportsquizz som är såå rolig!) .., rester av lammsteken till middag .., och så underbara SVT med "Allt för Sverige" - den här gången i slottsmiljö som intresserar mig föga, men ändå ... -, följt av sista avsnittet av Arne Dahl-krimin som har varit så himla bra och med skådespelare som gör skäl för lönen, och sist av allt: Akuten från Kings College Hospital i London och där man ofta får bekräftat att den allra sjåpigaste patienten är en ung man och den tappraste är en man eller (ofta) kvinna i åttioårsåldern.

Det var förra veckans bästa.

Ps. Nej, nu kommer jag ju ihåg att nånting som gjorde mormorshjärtat glatt ..., det var att Emma tillbringade helgen på Bosön tillsammans med flicklandslaget, men där var även damlandslaget i fotboll, tillsammans med nya tränaren Pia Sundhage.
Ni kan ju  a n a   glädjen för töserna att få träna intill landslagsspelarna!
På en suddig mobilbild står Emma till höger om P.S. och jag skulle vilja krama om den människan som ställer upp på sånt!
Emmas lillebror Emil, som inte är så liten längre, hade också en rolig helg .., hans lag hade fotbollsgala och där tilldelades han medalj för träningsflit, ja, jag säger bara det, inte brås dom på sin mormor! Ds.

DBIV för Ulrika i Västmanland ...

Skickar via mobilen då jag har för ont för att sitta vid datorn.

Förra veckans höjdpunkter:

Lördagens stickmysdag i Järnboås.
Samma gård som förra gången men nu i huvudbyggnaden, som är sååå fin!

Ulrika.

DBIV för fröken Sköldpadda ....

Hej!

En liten resa blir mitt bidrag. Nästan runt hörnet men både värdefull och rolig.

Börjar första dagen med en god lunch. Flanera längs Avenyn. En fika och sen på kvällen Jul på Liseberg.

Det sista vi gör är en tur med Göteborgshjulet. Hann precis med sista turen för kvällen. Mysigt och smått romantiskt.

Nästa dag hänger molnen och regnet över staden. En perfekt dag för besök på Världskulturmuseet.

Det var där som den här lilla skylten fanns. Stämmer så bra så.

Resor kan vara både nära och längre bort. Eller hur!

Turtlan

DBIV för Eva från Tyresö ...

Vårt autistiska barnbarn D 14 år har varit på gott humör!

Ingen av oss vet varför det kan vända eller hur.

Men det blir en annan värld att leva i för oss alla.

Den här gången var det stegräknaren som han fick på fritidsgården!

Plötsligt hade han inte ont i benen eller vägrade gå till skolan.

(Stegräknaren innebar en stegtävling mot ledarna på fritidsgården.)

Han är samarbetsvillig och jätterar och vi alla mår mycket bättre.

 

Eva i Tyresö- mormor