DBFV ...... 

Idag är sista dagen för DBFV ..., för i morgon blir det dragning.

Det här är också näst sista gången för lotteriet, - då har vi haft nästan femtiotvå dragningar och det har kommit bidrag från massor med bloggvänner -, böcker, filmer, tvålar, akvarellkort från Jämtland .., det har lottats ut hot-peppar .., sand och snäckor och värmeljus .., pv:s plommonmarmelad och en vacker sjal från Göteborg .., hit har kommit portobidrag och en finurlig packtejp från Portugal och allt möjligt annat!!

Vi har haft olika Notarius Publicus; allt från pv till bettankax, hedgrenskan, Monet, Ann i Göteborg och pv:s morbror,Gösta Pehrson.

Finns bara intresset, kanske DBFV fortsätter, men utan regelbundet lotteri.

Vill ni vara med, så glöm inte att posta era bidrag! 

Tisdagsfönstret ...

"Det är ett par veckor sedan det här kapellfönstret avspeglade en fantastisk hösthimmel och gula lindlöv.
Jag tror att löven kan ha fallit vid det här laget. En del träd avlövas vintertid här, andra (som citrusträden och kameliorna) är lika friskt gröna året om."

Och den som fångade det här vackra guldskimrande fönstret, det var den här madamen.
Ni vet, hon i Porto.

Over and out ....

Så är alltså Nobelfestligheterna tillända - i alla fall i SVT och i alla fall just ikväll - och mellan varven att jag ägnat mig åt "quiz" och ätit hemlagad potatismos med falukorv i skivor, har jag även tittat på själva kalaset, det med stort K.

Jag tycker att kvartetten som intervjuade och höll i det hela, ja, att dom skötte sig bra.
V e r k l i g t  bra, till och med.

Anna Hedenmo är ju en klippa .., Ebba von Sydow gör mig glad .., Viktoria Düring är duktig och hon som i någon tidining påstod att en sak som var bra med att vara kändis, det var att hon slapp betala för att åka buss .., ja, hon klarade sig väl också bra.

Carl-Philip ursnygg i helskägg!
Och pristagarna tilldragande .., så är det ju, intelligens är verkligen tilldragande!

Nu blir det sänggående.

Mot Karlstad och Wang Khanai !

Såja.

Om några timmar susar vinsterna i förra veckans lotteri iväg.

Chokladgodis till Värmland och en önsketidning till Thailand.

Veckans vinster .., njaaa, det har jag inte riktigt bestämt ännu vad det blir, men nånting hittar vi nog på.

Vad som är viktigt ...

Nu har han svarat, Rexxie, på den där frågan jag ställde.

Och man kan ju själv fundera över den saken .., om man nu visste att ens tid är begränsad - vilket den  ju i allra högsta grad alltid är - men begränsad mer än vanligt, så där så man får ett besked att "du har kanske ett år kvar att leva", vad skulle man då prioritera?

Finns där nånting som man absolut skulle vilja hinna med?

Jo, jag vill hinna uppleva sommarens sista promenadkonsert i Albert Hall i London, den där helgen i september varje år, gärna tillsammans med barn och barnbarn (säkerligen väldigt intresserade ..., men man kan ju tvinga dem ,-) och såklart med pv.

Och jag skulle ha lärt mig texten utantill till den här sången.
Jeeeesus, vad jag skulle sjunga och kanske skulle jag också vifta med en blågul flagga!

Det skulle jag prioritera.

/Bilden har jag lånat från nätet. Utan lov.

DBFV för Eva på Frösön ...

Hej på dig!

Det bästa under förra veckan var:

Lördagskvällens glöggfest hos goda vänner. Ett gäng medelålders män och kvinnor som har känt varandra många år. Mycket skratt och roliga minnen. Jeopardy med kluriga frågor. Gott att äta, gott att dricka. Hem sent i det vackra vinterlandskapet.

Gårdagens tur till skogsbrynet, vägen kantades av snötyngda träd. Det var som att befinna sig i en sagovärld.

Kram Eva

Kl.9.00 ....

... tar jag harry och går på promenad mot havet till.

Över vattnet flyger stoooora sträck av svarta sjöfåglar ..., och sedan kommer ännu ett sträck flygande ovanför oss och jag hinner knappt ta fram kameran och än mindre ändra från vanliga bilder till film och då är dom nästan borta och förbi - fåglarna -.

Vi möter en äldre herre som joggar fram lite försiktigt och harry lägger sig som vanligt platt på marken.

"Är han trött ..?" frågar mannen och jag säger att absolut inte, han är bara lite knäpp.

Hemma igen eldas det i såväl panna som kamin och jag läser DN och mest intressant av allt en artikel om den unge ryske juristen Magnitskij som "upptäckte en av de största korruptionsskandalerna i Rysslands moderna historia, vägrade sluta rota i härvan, greps, hölls häktad, misshandlades, blev svårt sjuk och förvägrades vård, för att till slut bli slagen till döds av fängelsevakter med gummibatonger."

Texten till vänster om den röda pilen, förklarar vreden hos höga ryska potentater.

Putin, som i mina ögon är en enda stor pajas, gnisslar nog tänder.
Det kan han gott göra.

Och alldeles ensam som läser DN är jag inte.
Det här är en av de vackraste julsånger jag vet.

DBFV för Eva från Tyresö ....

Lars Lerin

Den här veckan har TV satsat på Lars Lerin.

Film och intervjuer morgon och kväll.

Bäst var Sverige-intervjun tyckte jag .

Jag blev varm och gripen när jag förstod hur hudlös och öppen denne man är.

Mycket sällan svarar någon på det sättet på frågor.

Så berörande.

 Helt utan försiktighet eller försvar. Måtte han klara sig så sårbar som han är.

Mycket modigt.

Jag skickade honom ett varmt julkort med tack!

Men han förstår nog inte vad jag menar eftersom han ÄR sån. Tror jag.

Eva i Tyresö

Dagens fönster ...

Det var Kerstin i Skåne som fångade en massa takfönster i Dublin, närmare bestämt i S:t Stephen´s Green.

Tack och bock! säger jag.

DBFV för Ulrika i Västmanland ...

Tveklöst fredagskvällen, då ett gäng underbara vänner var här. 

Vi åt middag länge och väl och satt och pratade och åt glass till efterätt och ja, det var så himla mysigt! 

 

Vänner som dessa, som man kan vara sig själv med och där alla känner sig välkomna och bekväma och hemma med varandra, det är nog det bästa som finns.

 

Jag kunde vara med och känna mig med trots smärtan och det var så skönt att få annat att tänka på och att omges av så mycket värme.

 

Ulrika.

DBFV för Cecilia N i Härnösand ...

Det var nog att rida en hopplektion med "min" gamla trotjänarhäst (20 år) och att hon inte alls var så hoppovillig som hon fått ord om sig i höst utan glatt skuttade på.

Cecilia 

DBFV ...., en liten påminnelse.

Från en tidigare DBFV. Blommor utanför Turtlans dörr.

Så är det dags igen .., ja, vad var det nu som etsade sig fast från veckan som gått?

Fanns där nånting som värmde lite extra mycket?

I så fall - och om du vill dela med dig av den glädjen -, mejla gärna då ditt bidrag till bisse151@gmail.com, så lägger jag in som vanligt.

Har du bild till - kanon -!

Babels torn ...

I en intervju i tidningen DI Weekend, svarar Jessika Gedin på frågan vad som är bra och dåligt med att vara kändis.

Jo, det bästa är att hon, sedan hon blev "känd", ibland får åka gratis på bussen.

Inte visste jag att busschaufförer är så begeistrade i kändisar.

The End .., Fine .., Slut.

Såja.

Då har jag läst ut boken "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz".

Hur den var?

Jo, det var som att sätta sig i en slänggungekarusell som ökar i hastighet och efter ett tag blir hastigheten så våldsam så man kastas av - eller nästan kastas av - och man tar sig upp i gungan igen och så saktar den så småningom farten och stannar av.

Den var alldeles oerhört läsvärd.

Och jag tycker att Rosenbergs skildring av sin barndom och uppväxt i Södertälje är mästerlig - inget annat än mästerligt är det -,  och detta ..., ja, barnets sätt att tänka och fundera och inte förstå och ändå .., att se och komma ihåg och ana ögonblicken.

Vilken resa detta måste ha varit för författaren.

Nån är överlycklig över snöfallet ...

Och så ett eftermiddagsfönster ....

"Det stod praktiskt taget Elisabet på det här fönstret som jag gick förbi i den underbara tidiga eftermiddagssolen igår. Det är en konstnär som har utställningslokal där han också håller kurser, i mina kvarter. Det står ofta liksom Elisabet på hans fönster."

Så skriver den skånska madamen i Portugal.

Tretton noll-noll.

Eftermiddagskaffe i det gula huset.
På soffan ligger en trött hund ..., i loppisfåtöljen sitter hans matte.

Där ute är det yrsnö och det blåser friskt!

"Vägen till Falkenberg drevar igen nästan genast, åk då inte dit!" säger en kund i affären när jag är där och skriver en skylt om byskolans treor som ska lussa för kunder och personal på tisdag klockan två.

Huset herre har tagit första skidturen ute på åkern.
Han är överlycklig innan han har givit sig av .. , mindre belåten när han återvänder.
Svårt med spåret (som han själv får göra) och vips, så har det blåst igen.
Mellan varven bakar han bröd och tittar på slalom och snart ska han ut för en ny runda.

Själv läser jag Rosenbergs bok.
Början var - som jag skrev - UNDERBAR, särskilt beskrivningen av hans uppväxt i Södertälje och allt runt detta, i mitten blir det - enligt mitt sätt att se det - en massa förfärliga siffror och statistik, oerhört intressant, men då är det som om han byter fokus och blir nån annan och så är det ju också .., då känns det mera som om journalisten skriver en artikel och det är så hemskt, så man tror inte sina ögon, men vet att det är sant.
Att det hände.

Nu är vi tillbaka i Södertälje och då faller jag pladask igen.
G.R. har ett sätt att beskriva som är så helt otroligt.
Tycker jag.

till mossfolk ...

Det är inte ofta som jag känner mig tveksam till att ta fram kameran/mobilen och filma, men eftersom jag satt längst fram .., så kändes det aningen pinsamt och så lyste det ju från mobilen.

Men den här sången tycker jag så mycket om .., så den fick komma med.

N ä s t a n   hela.

Av tjugo körmedlemmar bar sexton glasögon.

Räknade jag ut ,-)

En lördag i december ...

Filmen: pv säger att när det här sjungs - kören står på läktaren -, då är det MAGISKT.
Att vara körsångare, alltså.


Klockan 17.00 konsert i vackra kyrkan i Åled (fast prästen säger Enslövs kyrka, ja, så heter församlingen) och i ena hörnet där framme står en stor klocka (ungefär som en Moraklocka) och   t i c k a r   så där så man hör den .., aldrig har jag sett något sådant och det är så härligt hemtrevligt, ja, låter som när man sitter vid ett köksbordet och känner värmen från en järnspis.

Konserten är trivsam och pv står i mitten där bak och jag tittar på alla körmedlemmarna och funderar över vad dom kan tänkas att arbeta med .., "kvinnan där nere till väster är säkert lärare!" tänker jag och "jaha, han är väl läkare av nåt slag .., och mannen längst till höger, tja, är han inte jordbrukare, så är han nån slags affärsman?"

Den mannen är i 70-årsåldern och står väldigt rak i ryggen .., han har stora, nästan grova händer och vickar lite fram och tillbaka på kroppen när han sjunger.  Fyra tenorer är dom.

Ibland vänder sig dirigenten (som heter Hans och nog är till åren kommen han också ) sig om och dirigerar även oss i publiken och eftersom jag sitter nästan längst fram och närmast herr dirigenten  - bänkarna framför är tomma -, får vi ögonkontakt och han ler så filurigt, så där så man blir glad långt in i hjärtat.

Mest av allt tycks han så förvånad.

Efteråt kör vi hemåt, men först förbi Halmstad och i korvkiosken nära järnvägsstationen köper vi var sin korv. Mannen som äger korvkiosken visar sig komma från Libanon, men har tillbringat fem år i vårt land och med tanke på detta så talar han en fantastiskt bra svenska.

Vi får veta att han är 46 år, har bott i Stockholm, är singel, heter Josef, hans pappa - som är död - hette George och drev någon slags restaurang och hans mamma (som fortfarande bor i hemlandet), heter Carmen.

"Jaa du Josef, då får du se till att hitta nån Maria ..." säger jag lite på skoj.
Eller mycket.

"Å, det heter min syster", säger Josef leende.

Sen önskar vi Josef en trevlig helg och så åker vi hemåt.

 

Det är ingen direkt sommarvärme ute ..., och i Gullbrandstorp ligger kalldimman över vägen.

Nu eldas det för fulla segel, allt medan det gestikuleras hejvilt i SVT.

Från bilens cd-spelare hörs den här musiken. 

Jag sjunger med så gott jag kan.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet och alla bloggläsare!

 

Här kommer det ett "decemberfönster" från Lysekil.

 

Synd att man inte kan skicka dofter!

Hyacintdoft är en av de mest "Juliga" dofterna som jag vet om.

 

Det är en del personer som är allergiska.

Jag tror att man därför har manipulerat blommornas doft.

De blå doftar mest, de rosa doftar lite, och de vita doftar ingenting.

...stämmer det jag skriver här??

 

Jag menar att alla hyacinter doftade i min barndom.

 

Hälsningar från Monica i Lysekil.