Från Skåne meddelas .... 

... att sonen tagit med sig hunden Meja och åkt för ett juldopp.

Det är det flera som har gjort.

I Haverdal bland annat och minsann tror jag att det är min chef som skymtar alldeles i början med röda badbyxor .., innan dom givit sig av!

Någon gång  s k a   jag  vara med på detta!

(Pv var idag på plats och filmade .. men den filmen håller nu på att laddas upp och det tar TID. Men den kommer ...)

Dagens fönster - alldeles för sent - ...

... fångades i Gamla Stan i Stockholm och just ett par av Roberta Settels sandaler har jag promenerat omkring i och kom att älska dem högt och innerligt.

Jag undrar jag om butiken finns kvar?

Efteråt ...

... ja, när underbara Sonja och Gösta tackat för sig åkt hem till Halmstad, öppnar vi julklappspaketen, fast vi har kommit överens om (nåja, nästan i alla fall ...) att  i n t e  köpa dylika till varandra.

Pensionatsvärden får två böcker (en är Åsa Larssons senaste deckare, den andra något av Jonas Gardell), och ett frågespel (perfekt till vasaloppsveckan i Sälen) och själv föräras jag en dvd-film, musik med Sidney Bechet, boken "Inget märkvärdigt har hänt", (länkar till en annan för mig okänd bloggerska som läst boken, hoppas att det är okej .., och här finns HP:s hemma-hos-reportage hos författarna, ja, det är hemma hos Mymmel ...) författad delvis av Hildas mamma, Mymmel Blomberg (den hade jag tänkt köpa) och så grädden på moset .., det enda jag verkligen hade önskat mig, om vi nu absolut skulle ...

Mörk choklad och te fanns i två paket från Wärmland .., en kylskåpsmagnet kom från området Kärleken i Halmstad och hjärtat är bräddfyllt av glädje och tacksamhet!! T a c k!

Nu ska jag dra efter andan några timmar.

I morgon stundar ny lång arbetsdag.

(Och så här fint hade pv dukat medan jag var borta .., Åsa: titta så vackra tulpanerna är!!!)
Granen däremot är enbarmligt eländig, men det spelar ju ändå ingen större roll - sett i ett större perspektiv -.

Och till alla ...

... rara, goa, underbara, glädjespridande bloggvänner - var ni än befinner er - så önskar jag er en riktig God Jul!

Nu är klockan sex på morgonen .. jag har varit vaken sedan fyra och lyssnat till P4-prat och hälsningar från olika platser i världen och när det var bara någon kvart kvar innan väckaren skulle gå i gång, dåååå kände jag hur sömnen kom tillbaka, men då var det så dags!

Jag har nog glömt bort hur det är att arbeta från morgonen.

Det regnar ute .., undrar just hur vägen till Haverdal ska vara och pv är också uppe; han ska filma Juladoppet i havet idag!

Ha det så gott allesammans!

Hemma-hos-reportage ....

Hur trevligt som helst är det!

Ta en titt, hör ni!

Vid Särdal är det allra värst ...

Stillheten i Mjällomslandet. Det tänkte jag på idag.

Det var tänkt att vi skulle vara bara två som arbetade idag, men se där hade planeringen spruckit och tack och lov att chefen stannade kvar från morgonen, ty det var absolut full fart fram till två timmar innan stängning!

Låååånga köer (Eva i Tyresö vet hur det kan se ut) så där som på sommaren och det var många som handlade det där sista som man glömt, men också kunder som först nu köpte julskinka och allt det andra och nästan svimmade när dom färska spjällen var slut.
"Katastrof!!" utbrast en dam från Stockholm.
"Nej, katastrof är det i Syrien, inte om spjällen tar slut ..", sa jag.

Vid fikat satt jag i personalrummet och pratade med en nyskild herre.
Jag brukar säga att får man det inte annars, så får man fakturan för en skilsmässa när det är högtider .., jag tycker fortfarande; snart tio år efter den äktenskapliga kraschen, att just jul är kämpigt.
Och hur ska det då vara i familjer där parterna aldrig kommer överens efteråt?
Det måste vara förfärligt.
Om just sådant pratade vi, allt medan kaffet svalnade.

Och kunderna var underbara, faktiskt mer än underbara och det blev många kramar och god-jul-önskningar.

Arbetskamraten Anna har inte extrajobbat hos oss sedan i somras och nu blev det väl som att kastas rakt in i en centrifug.

"Bettan, vad är numret på vedsäckarna ?" frågade hon säkert tio gånger.
I alla fall fem.
"6523 ...", svarade jag.

Lite senare berättade hon om en tentamen (just innan jullovet) i växters latinska namn; tvåhundrasjuttio olika namn skulle de blivande landskapsarkitekterna lära sig och man måste ha minst åttio eller åttiofem procent rätt.
Det hade hon också, men se plu-numret ville sig absolut inte.
Åt detta loooooog vi så häääär mycket.

Åkte hemåt vid kvart över sju och då i full snöstorm, med betoning på storm.
Stora, rejäla lapphandskar kom svepande tvärs över vägen .., och vid Särdal - där det är öppet - hade vägen så när drevat igen!

Hur i all världens dagar jag ska ta mig till jobbet i morgonbitti om detta fortsätter, ja, det återstår att se.

Som en varm filt ....

Så är det dags att ge sig av till affären för långt pass - två stycken är vi -, den underbara Anna J som ska bli landskapsarkitekt - och så jag själv och hopefully ..., en massa kunder.

Jag stiger upp vid sju .., pv tar harry och går ut i kallblåsten och själv fixar jag kaffe och te .., gör mig en tunnbrödmacka och lyssnar till en alldeles fantastisk julkonsert i SVT, allt medan jag gör mig i ordning .., tar fram Hemköpsblusen .., behån som alltid gömmer sig .., upptäcker att ett pärlörhänge ramlat av och hittar ett annat ..., tänder julgranen och adventsstjärnan .., ger sigge och pElle mat.

När pv kommer in, ler han med hela ansiktet och i famnen har han inte bara DN, utan en hel drös med julkort! Allt detta måste ha kommit med en senare leverans igår?

Och vi sätter oss vid köksbordet och öppnar hälften var ..., och jag fylls av sån värme så det är inte sant .., det är som en stor, varm kram som kommer susande genom rymden!

Har man vuxit upp med hamiltonstövare, blir man varm i magen av ett sånt här julkort.
Visserligen är Karos huvud lite för stort och kroppen för kort (mer som en beagle), men ändå!
Texten på baksidan är kärv .., det är från pv:s kompis Pelle och dom har en slags jargong mellan sig som man blir lätt förfärad av om man inte vet att det är mer som ett kärleksfullt gnabb.

Är man sedan det minsta intresserad av människor och handstilar, är det ännu mer intressant!

Från en solspriderska i Karlstad kommer stora, öppna bokstäver ...., från en konstnärligt lagd madame i Skåne ett litet kvadratiskt kort med text på engelska (sååå fint!) .., från Jämtland ett bildcollage av husse och matte och en glad hund och små pärlor uppe till höger ..., från Ystad ett stort kort med ystadbild på och jag vet genast ..., från Östergötland och Mantorp prydlig text och en inköpslista instucken i själva kortet (sååå filurigt!) ..., från Närke en fin hund med tomteluva .., jo, jo, då vet man också ..., från Skåne ett avlångt kort med en tomte på - från min storasyster förstås! - ..., och så där håller det på, bara så   l j u v l i g t!

Och ser man på .., självaste Notarius Publicus, 80 år fyllda, har skickat en hälsning till herrskapet i det gula huset. Titta, vilken driven handstil han har! Och så typiskt honom .., han gör alltid lite som han vill .., postnumret kommer en bit därifrån - det kom nog dit senare -?

Herr NP med hustru ska fira jul med oss i morgon och ååå, så bra det känns!

Nu ska jag strax ge mig av till affären!

En jättejättejättekram till er alla som har bidragit till julglädjen!
Sååååå roligt det här var!

Dan-före-dan-fönstret ...

 .... kommer från Skåne.

Så här skriver avsändaren (som är så konstnärlig och inte bara tecknar och målar, utan tar de allra mest ljuvliga bilder, särskilt personporträtt):

"Ett julefönster från Hedgren söder om landsvägen.

God Jul till dig, Thomas och alla dina bloggvänner."

Ja, God Jul till Dig själv Kerstin! säger vi härifrån huset på kullen.

Ps. Är jag den enda som ser ett litet ansikte i själva teglet ...? Ds.

Vett & Etikett ...

Ikväll fick jag ett underbart sms från en mig närstående dam som var på besök på Finaste Hotellet i Hufvudstaden och hon skriver smajlande att hon -där och på plats -, kommer på sig med att inte fråga efter toaletten, utan "damrummet", ja, det kändes nästan vulgärt med det senare .., och så vittnar hon om den härliga personalen som ..."får en att känna att det är helt okej att vara en lantlolla, helt grym personal!"

Det där läser jag med sån glädje .., och tänker att riktigt yrkesstolt personal, dom behandlar nog kreti och pleti precis likadant och med samma värdighet.

Lite senare råkar jag klicka in mig hos en sån härlig bloggerska som också berättar om ett besök på allra finaste restaurangen och då faller jag i gapskratt!!

Här är hennes rader.

Och nu gör jag kväll eller natt .., nu börjar min rallyvecka!

Ajöken, sa fröken.

Snart jul ...

 

mossfolk sa...

Trevlig överraskning med blommorna!

Och här finns en hel massa tomtar. Det blev lite bekymmersamt förra julen, som var kattdamernas första här. Både dukar och tomtar flög åt alla håll när de busade runt. I år sitter tomtarna fast med häftmassa och under varje julduk ligger en bit halkskydd för mattor. Än så länge har det funkat bra :)

 

Eva i Tyresö sa...

lugnt och stilla. Fin snö faller.
I morgon kväll kommer planet från teneriffa med de våra. Som jag saknar dem!
sillsallad idag.
Slutstädning också.
Helst hinner jag skriva lite brev också-en favoritsysselsättning.
Personliga brev aldrig tryckta -lika till alla.
Men vargkraken!!!? Han måste gömma sig i skogarna i Småland för det finns varghatare.
Ikväll RW=Rikard Wolff i TV
Kraaam

22 december 2012 09:06

Anonym sa...

Fram mot eftermiddagen blir det nog riktigt mysigt med det mesta ordnat och lugnet som sänker sig. Annars tillhör jag den delen som så fort julen är över längtar till att städa ut den och ta in frasiga tulpaner i alla färger, pärlhyacinter och snödroppar. Jag kan liksom inte bestämma mig ena foten i julen och den andra vill bara vidare..............Kram Åsa

22 december 2012 10:51

Anonym sa...

Här har set också varit ledigt idag.Efter en långpromenad skulle jag fylla på fågelfrön. Då upptäckte jag dramt som skett: En grop i snön och en massa fågelfjädrar runtomkring. En sidensvans hade fått sätta livet till. Och en sparvhök (tror jag)är mätt. Har bakat lite matbröd, gjort, lite julgodis och lagt in sill. Nu ska lite juldukar och pynt fram.Granen kläddes igår. Nu är jag ganska mycket ledig och hemma, så det blir ju lite mer tid att njuta av juleljusen. Tack Elisabet för julkort och de snälla raderna! ellem

22 december 2012 17:04

Vid tretiden ...

Och så kommer arbetskamraten på besök och med sig har hon den hemlagade ostkakan.

Vi sitter vid köksbordet .., harry är hopplös med att nooooosa igenom L:s byxben - det doftar hund och katt förstås -, och det bjuds på nygräddade våfflor och pratas om hastighetskontroller och vådan av sådana .., om att vägen till och från jobbet känns smalare .., om L:s soptunna som lätt blåser iväg .., om hur man tillagar ostkakan och lite annat.

Hur trivsamt som helst är det.

Mitt i alltsammans knackar det på dörren.
Blommor till .., till ... Elisabet?
Men vad i hela världen ...?

Jag säger bara en sak:  t a c k , du underbara Åsa!!
Alldeles krispiga är tulpanerna och står nu så fint här på bordet.

Och när L har tackat för sig, tar pv in granen och på översta hyllan här bakom mig, får några tomtar plats.
Jag är verkligen ingen pyntmänniska, det här är dom enda tomtar som finns i huset just nu.

Annat var det med min faster Anna-Maria  i Mjölby som hade hundratals!!!

(Eva i Tyresö känner sig igen vyn på tavlan ..., den  är från stranden i Haverdal.)

I väntan på ...

Den lediga lördagen spenderas på allra bästa sätt.

Frånsett lite röjande, så tar vi det tämligen lugnt .., sitter och tittar på engelska Antikrundan och är helt överens om att vi någon gång ska åka till Skottland på bilsemester.., och pv bjuder på kaffe och pepparkakor ..,  själv bläddrar jag bland julkort från bloggvänner och blir varm i hjärtat.
 
Jo, jag tycker om att bläddra och sortera.

Som lillflicka tillbringade jag  t i m m a r  vid julgranen och sorterade paketen efter vem som skulle få dem.
Dom allra finaste paketen kom alltid från min australiensyster, som då bodde i Stockholm.
Hon hade slagit in dem i glansigt - oftast enfärgat papper - med fina rosetter och snören.
Min störstasyster hade papper med tomtar och halmbockar och mamma brydde sig knappt; hon var nästan helt ointresserad av allt som hade med julfirande att göra och arbetade allt som oftast.

På bordet i vardagsrummet stod alltid en stor skål med nötter.
Pappa tyckte om valnötterna, B ville ha paranötter och jag valde hasselnötterna.
Och så fanns det förstås knäck och ofta en chokladask också.

Mellan varven ägnade vi oss åt frågesport och alla, utom hon som är störstasyster, ville till varje pris vinna.

Pappa brukade  - på alldeles egen hand -, köpa en liten julblomma till var och en av sina tre döttrar; små hyacinter och röda tulpaner vilka planterats i en lika liten kruka .., särskilt minns jag en åsna som bar på en flätad korg och det var i den korgen själva blommorna satt.

Blomsterhandeln låg längs Storgatan och hette något så finurligt som Malå Blomsterhandel och där inne doftade det på ett alldeles särskilt sätt och visst är det förunderligt, att fast jag nu sitter här i landet Halland och det har gått femtio år sedan jag tittade in i den affären (med plingklocka i dörren om jag inte minns fel ..), så kan jag på pricken känna doften .., röda nejlikor, rosor, ginst och mimosa!

Och här har julgranen tagits in och om en timme eller två kommer min arbetskamrat Lena hit med sin hemlagade ostkaka! Det är första gången jag smakar en hemgjord sådan och man kan ju tycka att det är på tiden.

Men det är mycket man inte varit med om.
Trots mina femtioåtta år, har jag ännu inte kokat egen ärtsoppa.
Till exempel.

Här och nu från Bohuslän ...

För en stund sedan var det lätt snöfall, men nu kommer det stora flingor nervirvlande här i Lysekil.

 

Bilden genom fönstret tog jag när det var det lätta snöfallet.

 

Stjärnorna har plockats av och satts på fönstret efterhand som ett "gåvo-ljus" där de satt brann ned mot dem.

 

Ordnade julskinkan och satte granen i vatten i går.

Brukar inte klä den före 23.e, men skall i år göra det den 22.e - i dag.

 

Det är många som tar fram alla julsaker väldigt tidigt nu för tiden,

men från min barndom är jag van vid att julsakerna och granen togs fram tidigast på kvällen 23.e december.

Monica i Lysekil.

Spänning på högsta nivå ...

När familjen Ekorre nu börjar komma allesammans .,. fyra stycken var det nu på morgonen .., då tycker nog harry att det börjar gå för långt.

Och hit och dit skuttar dom och harry står i soffan och skakar av återhållen jaktlust.

Dagens fönster ...

Ja, det var det där fönstret där det hände saker ..., det som fanns i min lägenhet i Ystad.

"Glad advent ..." ?

Det säger man väl inte ..., men ja, ni förstår ändå.

Kväller ...

I morgon måste jag tvätta anoraken ...

Full fart i affären och där är många sommargäster som nu återvänt och förmodligen ska fira jul hos släkten och när jag kommer till kassa två och säger "varsågoda, det går bra här också!", så blir det kaos nästan och en äldre farbror bryter sig ur kön och tränger sig förbi övriga för att bli först.

Dagens standardfras från kunderna: "ja, det man inte har i huvudet, det får man ha i benen ...".
Jag undrar hur många gånger jag hörde just detta idag?

Det är mycket stress just nu.

I charkkylen står Janssons, prinskorvar och köttbullar till personalen - ja, lite skinka också, rökt julskinka, som jag aldrig vänjer mig vid - och mejeribeställningen blev väl någorlunda, den jag gjorde igår, förutom Wapnös standardmjölk som tog slut, nåja, det kan man väl överleva.

Hemma igen halv nio.

Hinner se slutet av På Spåret (blir lite oengagerat när man missat så mycket), sen herr Strömstedt i sitt program som jag verkligen tycker om - lagom lågmält och så mycket  m u s i k a n t g l ä d j e - ikväll med underbara Anna Ternheim .., och sen Rolling Stones i New Jersey ("if You looook to the leeeeft You can see New Jeeeersey", sa piloten på Lufthansaplanet, det var i december 1979 och vi hade i en månads tid besökt mamma i Argentina och var nu på väg hem igen efter ett stopp i New York och tänk .., jag glömmer aldrig den där pilotrösten och hur vi som satt på rätt sida av planet böjde oss fram och tittade ut över New Jersey) och Mick Jagger fyller sjuttio nästa år, men sprätter omkring som en ungdom på scenen, ja, herrekors!

En varg lär befinna sig här i trakten, ja, i Steninge eller Haverdal, kanske den tar vägen förbi Stensjö också?
Oj, så ensamt för den .., nästan så man får ont i magen bara man tänker tanken.

I morgon stundar ledig dag.
Härligt. Härligt.

Och hos er?

Det totala vansinnet ...

"Jag kan hjälpa dig!" säger pv, som redan är klar med sin gran.

Fram till halv tre är jag ledig, så vi skriver en jättelista och åker in till stan.
Letar parkering (hittar en direkt, bästa tänkbara plats, 1 meter från p-automaten!) och så delar vi på oss, för här ska köpas julklappar!

Egentligen tycker jag att det är komplett vansinne att byta pengar bara, men pv har redan köpt flera stycken till sin sambo och då kan jag ju inte låta bli, men åååå, vad det är svårt!

Jag tittar in på Intersport och vem möter jag i dörren där om inte pensionatsvärden och nej, där finns inget han längtar efter .., så vi fortsätter åt var sitt håll och så får man hoppas på det bästa.

På gågatan finns en liten butik som heter Udda, den   ä l s k a r   jag mer än allt annat och köper bums en vacker gästhandduk (senare, när vi kommer hem och jag visar den för pv säger han .., men det är ju samma mönster nästan som i din sommarkjol!) och små tvålar (perfekt till lotteriet!) och de allra vackraste pappersservetter (lotterivinst det med!) och en slags stjärna av pärlor och ståltråd står jag länge och funderar på att köpa, men var skulle vi ha den ...??, så det blir inget mera.

Det doftar så gott i den affären och expediten, som slår in varor på löpande band, ringer efter förstärkning ("ät du din frukost i lugn och ro, stressa inte!" säger hon till den som ska hjälpa henne), ty kön är låååång och alla har förstås bråttom.

Utanför Sparbanken ringlar kön likt en boaorm ute på trottoaren och en ung tjej säger till sin kille att dom kommer att missa bussen hem om det inte blir deras tur snart ., och plötsligt hörs ett klockspel och på torget står handlarna som säljer julgrupper med tomtar och änglar och där är stånden med kläder som alla är färggranna och har mycket mönster (min mamma skulle säkert ha älskat just allt detta ...).

Jag köper hyacinter och även en kruka med Tazetter.
"Men är det inte dom som luktar kattkiss när dom blommar ..?" säger jag tveksamt och då svarar torgmadamen att det är det inte alls, det är buxbom som har den odören och så hämtar hon en bukett med just dessa och låter mig känna ..,"visst är det så!" säger hon och jovisst, på pricken.

Alltså blir det ingen buxbom i det gula huset.

Sist av allt åker vi till Hemköp och handlar allt som står på listan - den som är lång som en tapetvåd -.
Kunder småpratar och frågar om jag är ledig idag ("nej, jag börjar klockan halv fyra", säger jag) och i ena kassan står chefen, i den andra Johanna P och nästan allt, förutom brunkål och spjäll, får vi med oss.

Sen hemåt.
Betalar alla räkningar .., dricker Zoegas kaffe och tar en macka .., och önskar att julen inte vore så himla kommersiell, men det är ju jag själv som druttar dit.

Och nu jobb.
Till åtta.

I morgon stundar ledig dag.

"Vad har du gjort ...!"

Så här är det.

Ibland, men sannerligen inte ofta, händer det att man - kanske av en händelse -, råkar lyssna till ett radioprogram som man - i alla fall efteråt - vet att man aldrig någonsin kommer att glömma.

Just så var det igårkväll.

Alldeles blick-stilla låg jag under duntäcket och kunde knappt andas .., det var som att sitta i en liten eka som lite vingligt driver fram mot ett stup ..., så där så man anar vad som ska hända, men vet inte säkert.

Det var det här programmet jag lyssnade till.

Titeln är "Vad har du gjort ...".

Så fasansfullt.

Så oändligt vackert.

Så ömsint.

Bland kommentarerna om programmet läser jag bland annat följande:

"Detta var bland det starkaste och mest gripande jag lyssnat på någonsin. Jag blev mycket berörd och gripen över såväl innehållet som sättet det framfördes på. Tack ännu en gång!"

Dagens fönster ...

... fanns - och finns säkerligen ännu -, i systerlandet Danmark, närmare bestämt i Helsingör.

Och tänk .., ännu består jorden!

Vi har alldeles nyss firat pv:s "å-nu-är-det-jullov!" med frukost och lång springrunda för harry.

Visst blir man glad av fönstret!

Soffprat vid femtiden ...

"Men du förstår Harry, nu är husse ledig i nästan tre veckor .., då kan vi ta lååånga cykelrundor och kanske kan vi ta rundan i hästhagen, där är inga hästar nu och husse har sovmorgon och ska inte stiga upp klockan fem som alla andra vardagmorgnar, nu ska vi sova länge, kanske matte tar dig en sväng när hon stiger upp ..., jaaa, du är fiiiiin du harry, du är faktiskt världens finaste hund ..., och kanske ska matte klippa klorna på dig också, du ska se att det blir bra ..och vet du, att på själva julafton, då kommer Alice hit, hon är en Jack Russel, henne har du ju träffat tidigare".

Säger han som är husse och nyss hemkommen från jobbet.

pElle bryr sig inte så värst i det där pratet.