Alldeles vilsen är jag när det gäller veckodagarna och i affären har vi långt mycket mer kunder än jag hade förväntat mig och det blir svårt att hinna med (läs: det hinns helt enkelt inte med) det som ska göras, man får ta sig an det viktigaste.
När jag ska byta potatisbinge (200 kg som ska hissas upp) blir det nåt vajsing och en man i 40-årsåldern säger att han kan hjälpa mig, men det vill sig ändå inte och vi kämpar på rätt länge - jag ser hur kön växer hos Madeleine - och till sist får jag huvudvärk och tänker att nu kommer migränen - dom som har hållit sig borta i flera år och mest uppenbarade sig när det var dags för personalfest -, men det gör den inte.
Kommer hem till stekta lammkotletter med sedan länge utgånget datum - men lika goda för det! -, och gott vin och Så ska det låta med en övermåttan hurtig Peter Settman ("har inte det programmet överlevt sig själv ...?" säger pv) och inte gick det så där våldsamt bra heller i Tour de Ski och hyacinterna är snart utblommade och jag längtar efter att bada i havet.
I morgon är det nyårsafton.
Tvåtusentretton.
Det är inte klokt vad tiden går.
Om nästan tolv månader fyller jag sextio.
Vart tog åren vägen?
Och själva livet?
Sånt kan man fundera över en söndag i slutet av december.
DBFV för ellem i Skellefteå ...
Och ett av julkorten kommer från ellem ....
"Hej!
Svårt att välja ut något bästa denna lediga vecka.
Julaftonens öppna hus på
jobbet var trevligt med god stämning.
Några lata, slappardagar, fredagslunchen då
svågrar och svägerskor kom hit och åt soppa med nybakat bröd. Då var det
dessutom en av decembers hittills två soldagar!
Lördagen i Luleå hos goda vänner
om vi tyvärr träffar alltför sällan.
Idag slappaste dagen hittills.
Återstår två
lediga dagar så nu är man förhoppningsvis redo att ta itu med vardagen igen när
den kommer.
Kram ellem."
DBiV ... för Ulrika i Västmanland.
här kommer höjdpunkter från *den här* veckan, för det har jag väl inte skickat?
- Lättnaden i att efter ÄNNU ett besök på akuten få komma hem efter
nästan 12 timmar och bädda ner sig i soffan tillsammans med världens
bästa sambo och djuren. (På akuten fick jag skallen röntgad och allt
var faktiskt ;) normalt, så jag får väl lägga till det som en
höjdpunkt också, haha.)
- Glädjen i att efter två dagars nästan konstant sovande äntligen ha
ork nog att sticka.
Men allra allra mest: Marcus, som alltid alltid finns där och som tar
hand om mig nu när hälsan är som den är. Som peppar och tröstar och
väntar tillsammans med mig alla akutentimmar och ja, verkligen
verkligen *finns där*.
Gjorde mig glad. Orangefärgade duttprickar på ett kuvert.
I förrgår postades priset till Cruella i Stockholm och idag ska jag lägga blomskotten i en rulle och posta dem till dig, Mossfolk, nu, när helgerna är överstökade.
Veckans pris är underbart söta servetter, ett te från Wärmland och en liten tvål ..., ja, lite blandat så där.
Men nu får ni sätta sprätt om ni vill vara med!
Vad var det som gjorde ert hjärta lite mer varmt än vanligt, från dom här två veckorna som gått?
Några har varit alerta .., Ulrika vittnade om gläjden i att inte längre ha sån hemsk smärta .., Eva på Frösön berättade om en vilsam jul med gitarrspel och snö .., och Eivor i Adak var jublande glad över att såväl hennes skötebarn Sagabiografen, som Forumbiografen i Malå, fått bidrag till att installera digitala projektorer!
Vill du vara med?
Mejla i så fall ditt hjärtevärmarbidrag till bisse151@gmail.com, så gör vi som vanligt!
Så var det då återigen dags för tävlingar i crossfit, ja, inte för pensionatsvärden och hans sambo, utan för sambons son.
Tävlingarna arrangerades av hemmaföreningen Gripen Crossfit och hölls i en stor hangarliknande byggnad ute på Bulltofta i Malmö.
Jag ska inte trötta ut eventuella läsare så där som jag gjorde sist, men jag kan ju säga att om man vill titta på vältränade damer och herrar (jag brukar säga att detta är De Fasta Rumpornas Förening) och på människor som tar ut sig så man nästan får hjärtinfarkt bara av att titta på, ja, då kan man gå och titta på ett sånt här evenemang.
Vi hade kört från Halmstad och från Ystad kom sonens pappa och Karin och det var som vanligt så trivsamt att träffas.
Tävlingen består av tre eller var det kanske fyra deltävlingar, innan det är dags för final.
Man tävlar i lag: tre män och en kvinna .., och där fanns tävlande från bland annat Norrtälje, Helsingborg och Borås.
Här (filmen här ovanför) gäller det att ha bra balans.
På gamla super-8-filmer från min barndom finns bilder där Anders morfar går på händer på gräsmattan hemma i Malå. Det är sommar och jag är fem, sex år och springer fram och puttar på pappas ben så han druttar i gräset och han reser sig upp och skrattar gott rakt in i kameran och han blinkar med ögat och man ser att han säger .."int var det så dåligt inte ...?" Sååå glad han skulle ha varit att fått vara med om allt detta!
En deltävling kan bestå av t.ex. fyra moment; att lyfta så tungt som laget bara klarar av på viss tid, att gå på händer en viss sträcka .., att springa fyr-om-fot medan en lagmedlem gör så många sit-ups som möjligt på tid, sen tillbaka och göra kanske hundra sit-ups (allt på tid), sen iväg fyr-om-fot igen .., att kånka på en lagmedlem en viss sträcka - fram och tillbaka, fram och tillbaka -,det är att häva sig upp på en stång och ha hakan ovanför stången ..., att svinga klot .., att sätta sig ner på huk med ett ben och med en arm rakt ut .., ja, sånt.
Efter tre deltävlingar blev det final och där hamnade Anders med sina lagkamrater och kom sedan på 3:e plats!
Det allra bästa med allt detta är att se hur alla pushar varandra!
Sen finns det andra som pysslar med annat medan pappa tävlar.
En sextonårig pojke från Helsingborg fick publikens ovationer .., så stark och snabb han ändå var!
Och så här kunde det se ut.
Och så här ...
Ni kan ju öva på parketten i vardagsrummet!
(Pv slängde sig så här som en av gossarna i filmen .., ja, när vi kom hem från Malmö ..., jag hade precis lagt mig och hörde en duns på sovrumsgolvet! Nu ska här nog tränas ,- )
Ja, det blev ett väldigt kort inlägg det här ser jag.
NOT.
Men ni vet ju hur det är .. , varav hjärtat är fullt ... osv.
Ha förbarmande med den stolta mamman!
Aja, baja om tomten inte håller i sig ..., då kan det gå alldeles på tok!
Och ett annat från Skellefteå och från ellem.
Portugal och Västerbotten - det är hullerombullerlivet det -!
Det tredje fönstret finns i ett litet, litet gult hus nära en porlande bäck i landet Halland och det var när vi hade kommit hem från Slöinge som jag plockade upp håven och fångade rummet och trädet och byrån.
Ja, det var hennes pass jag hade (samma Lena som förärade oss här i gula huset en hemlagad ostkaka; det var just före jul och den - ostkakan - var sååååå len och mjuk och god!) och bara tre timmar; mest tillsammans med rara Malin.
Det är hon som är på bilden, men idag var hon inte i charken, utan delade kassan med mig.
Och det visade sig att jag i julbrådskan hade missat att skriva in en välgörenhetsbilaga som följde med Aftonbladet på julafton och inte hade dom blivit registrerade vid returen heller och helt och hållet mitt fel var det nog och det kändes pinsamt, ja, nästan så där så man fick tänka på kriget i Syrien för att lugna ner sig.
I morgon har jag tagit semester.
Då ska vi köra i ottan till Malmö och titta på när Anders återigen tävlar i crossfit, nu i fyramannalag (tre män och en kvinna i hans lag) och det blir nog en heldag det .., så kaffetermos, nybakade gifflar och bullar ska få följa med.
Blir det väldigt långdraget, har vi fått löfte att låna A:s lägenhet, ja, så kan vi ju titta på Tour de Ski mellan varven.
I Slöinge, alltså .., så vi vänder och åker samma väg hemåt, men stannar till i Ugglarp, nere vid hundbadet och där det sommartid står massor med bilar parkerade.
Nu är vi ensamma, åtminstone just där, på parkeringen.
En bit från havet ligger Ugglarps Grönt där jag för några månader sedan köpte färsk broccoli, sallad, morötter i knippen .., ja, det var som paradiset! (Jag tog moppen .., det var helt ljuvligt!)
Nu står grönkålen där så grann och grön och väntar på att skördas!
Nån minut tar det bara - knappt - så är man på stranden.
Frusna snäckor på hårdpackad sand .., lite ilandfluten tång .., och harry som springer och strääääcker ut och letar antingen matte eller husse.
På väg tillbaka till bilen kommer ett medelålders par gående med två mindre hundar.
En av hundarna springer lös och den andra är i koppel och harry och den lösa springer mot varandra och det viftas på svansarna och den lille skäller oavbrutet och då kopplas den också .., synd, det hade kunnat bli roligt för dem att leka fritt.
Den här sträckan av stranden är avsedd för hundar och här får dom verkligen springa som dom vill.
I skuggiga partier ligger ännu lite snö kvar.
Spröda grässtrån är prydda med de allra vackraste kristaller ..., och hopplöst är det med skärpan när vinden ligger på.
Nästan hemma stannar vi till och köper ägg hos bonden.
Världens godaste ägg är det (ja, ja .., i alla fall h i m l a goda!) och två flak får samsas i bagageluckan. Nu vankas äggröra och bacon på söndagmorgon!
Den förra, då kunde man ibland tro att den var på väg att lyfta och ge sig av genom fönstret - samma ljud som när ett flygplan varvar motorerna inför start -!
Den nya .., är alldeles tyst.
Det är knappt man tror att den är påslagen.
Och avstängningsknappen (eller påslagnings ...) sitter på ovansidan - där har nån tänkt till -!
Åååå, så härligt det är!
Och åååå, så man slappnar av, ungefär så där som pv:s storebror som en sommardag lade sig raklång på altangolvet och vilade en stund!
Råkar, mer som av en händelse, hamna rakt in i ett program om Amishfolket i USA.
Helt fantastiskt intressant är det!
Dessa människor lever oerhört enkelt; sysslar med jordbruk, bilar är förbjudna (man kör med häst och vagn), ingen elektricitet används .., man får inte ha för fina kläder (alla har ungefär likadana, tala om Samlad Tropp), gifta män bär skägg, ogifta är rakade .., och religionen styr egentligen precis allting.
Men där finns inga kyrkor, prästämbetet lottas ut och den som får lotten blir präst livet ut.
Till en början säger vi - eller jag - "men så hemskt, vilket liv!", sen förundras jag alltmer .., inget är som bekant antingen svart eller vitt och världen i stort skulle sannolikt se betydligt bättre ut om fler människor levde så här, ja, någon miljöförstöring vore väl i det närmaste otänkbar!
Men ändå ....
Och det mest förunderliga är att alla ser likadana ut! Låååånga, slanka, nästan likadana ansikten.
"Är det inavel ...?" säger vi unisont.
Tvåhundrafemtiotusen människor tillhör den här rörelsen.
Det är ganska många det.
Ja, jag är medveten om att Wikipedia inte är världens mest tillförlitliga källa, men ändå .., här kan man få lite kött på benen.
Det här var del 1 av 2 program.
Från en artikel i Expressen står följande att läsa:
Fakta/Amishkultur
Amish har sitt ursprung i den lutherska
reformationen i Europa 1525, en utbrytargrupp som förespråkar en mer
renlärig kristendom.
I början av 1700-talet börjar de
emigrera till USA och Pennsylvania där alla immigranter försäkras
religiös och ekonomisk frihet.
I dag finns ungefär 100 000 amish i USA.
Flertalet bor i Pennsylvania, Ohio och Indiana. Nästan alla arbetar med
jordbruk. Ett drygt tusental lever också i Ontario, Kanada.
Amish förlitar sig på bibeln. Från den
hämtar de bland annat kunskap om hur vardagsproblem ska lösas. Bilar,
tv, elektricitet och telefoner anses uppmuntra till lättja och syndigt
leverne och får inte förekomma i hemmen.
Amish har egna så kallade ”enrumsskolor”
där alla årsgrupper blandas. Undervisningen sker på engelska, men
modersmålet är tyska. Ingen går längre än åtta år i skolan eftersom mer
inte behövs för att klara livet på farmen, enligt amish.
Bryter en vuxen amish mot någon viktig
regel kan hon eller han bli ”shunned”, utfryst. Den uteslutne behandlas
som luft och tilltalas inte. Skilsmässa leder till utfrysning.
pElle må vara en gammal kattherre, men plötsligt uppvisar han närapå föryngringstendenser!
Jo, minsann, till vår oerhörda häpnad tar han ett spänstigt skutt från matbordet till det gamla ekskåpet som en gång tillhört någon av pv:s släktingar av den äldre stammen.
Och det händer inte bara en gång .., utan flera och hur elegant som helst landar han och sitter sedan och tittar ut över omgivningen .., mest på matte som sitter vid den nya datorn och knappar på det likaledes nya tangentbordet som faktiskt har ö:n så det räcker och blir över. (Det du, Guy ...).
Titta här ... ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö!
Vill du låna några?
Genom fönstret skymtar ljuset.
Det är knappt man tror sina ögon.
L j u s e t.
Jag minns att jag tänkte på det alldeles extra mycket när jag arbetade på Ica i Ystad .., ja, ni vet, det där med att arbetskamrater har så olika gåvor.
Under en period arbetstränade en ung kvinna hos oss; hon hade varit utbränd och kom alltid i absolut sista minuten och den tösen, hon var fenomenal på att sätta samman demonstrationskartonger .., ni vet, såna här som kommer platta och därefter ska vecklas ut och sättas samman.
Rent enastående var hon på allt sånt och dessutom hade hon förmåga att förenkla saker.
Och sjubarnsmamman Karina var mästerlig på att organisera .., om det kom trettio burar och det var hur trångt som helst på lagret, stod hon där som en flygledare eller trafikpolis och dirigerade var allt skulle ställas, ja, det var verkligen nånting hon var en hejare på.
Nu, i lilla Hemköpsaffären, finns det också såna där egenheter hos arbetskamraterna.
Ingen har varit så duktig när det gäller posten som Alex, som har slutat!
Ingen kunde uppvisa ett sånt oerhört varmt leende dagarna igenom som sommarjobbaren Hanna, som numera är lärare.
Och ingen kan som Madde spritsa wienerbröden så där elegant!
Och nu är det kväll och vi har tittat på dokumentären om Olof Palme; sååå charmerande när han tryckte på den knappen och så arrogant i andra sammanhang.
