Och så ett ...

... mitt-på-dagen-fönster .., den här gången från södra Frankrike och Monet. 

Och vilken vacker färg på fönsterluckorna .., nästan exakt samma nyans som anslagstavlan i Stora Skipås!

Vaggvisa ...

Och det här bara  m å s t e  ni se på, om ni inte redan gjort det!

Anna, Maria, Anders också!

Ja, då kan ni ju lika gärna se det här också.

Jag skrattade så tårarna rann.

Tävlingen ...

Fr.v: Cliff, Jerry, Anders & Lorena.

Så var det då återigen dags för tävlingar i crossfit, ja, inte för pensionatsvärden och hans sambo, utan för sambons son.
Tävlingarna arrangerades av hemmaföreningen Gripen Crossfit och hölls i en stor hangarliknande byggnad ute på Bulltofta i Malmö.

Jag ska inte trötta ut eventuella läsare så där som jag gjorde sist, men jag kan ju säga att om man vill titta på vältränade damer och herrar (jag brukar säga att detta är De Fasta Rumpornas Förening) och på människor som tar ut sig så man nästan får hjärtinfarkt bara av att titta på, ja, då kan man gå och titta på ett sånt här evenemang.

Vi hade kört från Halmstad och från Ystad kom sonens pappa och Karin och det var som vanligt så trivsamt att träffas.



Tävlingen består av tre eller var det kanske fyra deltävlingar, innan det är dags för final.
Man tävlar i lag: tre män och en kvinna .., och där fanns tävlande från bland annat Norrtälje, Helsingborg och Borås.

Här (filmen här ovanför) gäller det att ha bra balans.

På gamla super-8-filmer från min barndom finns bilder där Anders morfar går på händer på gräsmattan hemma i Malå. 
Det är sommar och jag är fem, sex år och springer fram och puttar på pappas ben så han druttar i gräset och han reser sig upp och skrattar gott rakt in i kameran och han blinkar med ögat och man ser att han säger .."int var det så dåligt inte ...?"
Sååå glad han skulle ha varit att fått vara med om allt detta! 

En deltävling kan bestå av t.ex. fyra moment; att lyfta så tungt som laget bara klarar av på viss tid, att gå på händer en viss sträcka .., att springa fyr-om-fot medan en lagmedlem gör så många sit-ups som möjligt på tid, sen tillbaka och göra kanske hundra sit-ups (allt på tid), sen iväg fyr-om-fot igen .., att kånka på en lagmedlem en viss sträcka - fram och tillbaka, fram och tillbaka -,det är att häva sig upp på en stång och ha hakan ovanför stången ..., att svinga klot .., att sätta sig ner på huk med ett ben och med en arm rakt ut .., ja, sånt.

Efter tre deltävlingar blev det final och där hamnade Anders med sina lagkamrater och kom sedan på 3:e plats!

Det allra bästa med allt detta är att se hur alla pushar varandra!



Sen finns det andra som pysslar med annat medan pappa tävlar.

En sextonårig pojke från Helsingborg fick publikens ovationer .., så stark och snabb han ändå var!



Och så här kunde det se ut.



Och så här ...

Ni kan ju öva på parketten i vardagsrummet!
(Pv slängde sig så här som en av gossarna i filmen .., ja, när vi kom hem från Malmö ..., jag hade precis lagt mig och hörde en duns på sovrumsgolvet! Nu ska här nog tränas ,- )

Ja, det blev ett väldigt kort inlägg det här ser jag.
NOT.
Men ni vet ju hur det är .. , varav hjärtat är fullt ... osv.
Ha förbarmande med den stolta mamman!

Dagens fönster ...

Ära vare lovad den som uppfann gps-funktionen!

Att ta sig från hangaren där crossfittävlingarna pågick, till en viss gata på Limhamn, det blev lätt som en plätt tack vare mobilens navigator.

Visserligen lät den kvinnliga rösten aningen irriterad när vi inte lydde order, utan plötsligt svängde in på Lidls parkering (inköp av hundmat).

 "Gör en legal u-sväng!" upprepade hon och vi började skratta och sa att snart får vi uppläxning på riktigt!

På väg tillbaka till tävlingarna, meddelade pv att vi han skulle använda sig av sin "inre gps".

Om jag säger som så ..., nja, jag säger väl inget alls.

Det är nog bäst.

Tre lördagsfönster ...

Ett från Porto!

Aja, baja om tomten inte håller i sig ..., då kan det gå alldeles på tok!

Och ett annat från Skellefteå och från ellem.

Portugal och Västerbotten - det är hullerombullerlivet det -!

Det tredje fönstret finns i ett litet, litet gult hus nära en porlande bäck i landet Halland och det var när vi hade kommit hem från Slöinge som jag plockade upp håven och fångade rummet och trädet och byrån.

Tre timmar som Lena ...

Ja, det var hennes pass jag hade (samma Lena som förärade oss här i gula huset en hemlagad ostkaka; det var just före jul och den - ostkakan - var sååååå len och mjuk och god!) och bara tre timmar; mest tillsammans med rara Malin.
Det är hon som är på bilden, men idag var hon inte i charken, utan delade kassan med mig.

Och det visade sig att jag i julbrådskan hade missat att skriva in en välgörenhetsbilaga som följde med Aftonbladet på julafton och inte hade dom blivit registrerade vid returen heller och helt och hållet mitt fel var det nog och det kändes pinsamt, ja, nästan så där så man fick tänka på kriget i Syrien för att lugna ner sig.

I morgon har jag tagit semester.
Då ska vi köra i ottan till Malmö och titta på när Anders återigen tävlar i crossfit, nu i fyramannalag (tre män och en kvinna i hans lag) och det blir nog en heldag det .., så kaffetermos, nybakade gifflar och bullar ska få följa med.

Blir det väldigt långdraget, har vi fått löfte att låna A:s lägenhet, ja, så kan vi ju titta på Tour de Ski mellan varven.

Och så ett solskensfönster ...

... som ni förstås känner igen.

Bilden togs idag.

Ljust blå himmel .., UNDERBART väder, nästan så att det spritter i hjärtat!

Men bageriet var stängt ...

I Slöinge, alltså .., så vi vänder och åker samma väg hemåt, men stannar till i Ugglarp, nere vid hundbadet och där det sommartid står massor med bilar parkerade.

Nu är vi ensamma, åtminstone just där, på parkeringen.

En bit från havet ligger Ugglarps Grönt där jag för några månader sedan köpte färsk broccoli, sallad, morötter i knippen .., ja, det var som paradiset! (Jag tog moppen .., det var helt ljuvligt!)

Nu står grönkålen där så grann och grön och väntar på att skördas!

Nån minut tar det bara - knappt - så är man på stranden.

Frusna snäckor på hårdpackad sand .., lite ilandfluten tång .., och harry som springer och strääääcker ut och letar antingen matte eller husse.

På väg tillbaka till bilen kommer ett medelålders par gående med två mindre hundar.
En av hundarna springer lös och den andra är i koppel och harry och den lösa springer mot varandra och det viftas på svansarna och den lille skäller oavbrutet och då kopplas den också .., synd, det hade kunnat bli roligt för dem att leka fritt.

Den här sträckan av stranden är avsedd för hundar och här får dom verkligen springa som dom vill.

I skuggiga partier ligger ännu lite snö kvar.
Spröda grässtrån är prydda med de allra vackraste kristaller ..., och hopplöst är det med skärpan när vinden ligger på.

Nästan hemma stannar vi till och köper ägg hos bonden.
Världens godaste ägg är det (ja, ja .., i alla fall  h i m l a   goda!) och två flak får samsas i bagageluckan. Nu vankas äggröra och bacon på söndagmorgon!

Ungefär så här känns det ...

... med den nya datorn.

Den förra, då kunde man ibland tro att den var på väg att lyfta och ge sig av genom fönstret - samma ljud som när ett flygplan varvar motorerna inför start -!

Den nya .., är alldeles tyst.
Det är knappt man tror att den är påslagen.

Och avstängningsknappen (eller påslagnings ...) sitter på ovansidan - där har nån tänkt till -!

Åååå, så härligt det är!
Och åååå, så man slappnar av, ungefär så där som pv:s storebror som en sommardag lade sig raklång på altangolvet och vilade en stund!

Annat sevärt ...

Det här programmet. 

Ja, jag gillar madame Kappelin starkt.

Amishfolket ...

Råkar, mer som av en händelse, hamna rakt in i ett program om Amishfolket i USA.
Helt fantastiskt intressant är det!

Dessa människor lever oerhört enkelt; sysslar med jordbruk, bilar är förbjudna (man kör med häst och vagn), ingen elektricitet används .., man får inte ha för fina kläder (alla har ungefär likadana, tala om Samlad Tropp), gifta män bär skägg, ogifta är rakade .., och religionen styr egentligen precis allting.

Men där finns inga kyrkor, prästämbetet lottas ut och den som får lotten blir präst livet ut.

Till en början säger vi - eller jag - "men så hemskt, vilket liv!", sen förundras jag alltmer .., inget är som bekant antingen svart eller vitt och världen i stort skulle sannolikt se betydligt bättre ut om fler människor levde så här, ja, någon miljöförstöring vore väl i det närmaste otänkbar!

Men ändå ....

Och det mest förunderliga är att alla ser likadana ut! Låååånga, slanka, nästan likadana ansikten.
"Är det inavel ...?" säger vi unisont.
Tvåhundrafemtiotusen människor tillhör den här rörelsen.
Det är ganska många det.

Ja, jag är medveten om att Wikipedia inte är världens mest tillförlitliga källa, men ändå .., här kan man få lite kött på benen.

Det här var del 1 av 2 program.


Från en artikel i Expressen står följande att läsa:

Fakta/Amishkultur

 
Amish har sitt ursprung i den lutherska reformationen i Europa 1525, en utbrytargrupp som förespråkar en mer renlärig kristendom.

  I början av 1700-talet börjar de emigrera till USA och Pennsylvania där alla immigranter försäkras religiös och ekonomisk frihet.

  I dag finns ungefär 100 000 amish i USA. Flertalet bor i Pennsylvania, Ohio och Indiana. Nästan alla arbetar med jordbruk. Ett drygt tusental lever också i Ontario, Kanada.

  Amish förlitar sig på bibeln. Från den hämtar de bland annat kunskap om hur vardagsproblem ska lösas. Bilar, tv, elektricitet och telefoner anses uppmuntra till lättja och syndigt leverne och får inte förekomma i hemmen.

  Amish har egna så kallade ”enrumsskolor” där alla årsgrupper blandas. Undervisningen sker på engelska, men modersmålet är tyska. Ingen går längre än åtta år i skolan eftersom mer inte behövs för att klara livet på farmen, enligt amish.

  Bryter en vuxen amish mot någon viktig regel kan hon eller han bli ”shunned”, utfryst. Den uteslutne behandlas som luft och tilltalas inte. Skilsmässa leder till utfrysning.

Dagens fönster ...

Ena dagen är man i Portugal, nästa i Härnösand!

Överallt finns det fönster!

Och alldeles underbara är ni som fångar dem i flykten!

Tack Cecilia N för just det här fönstret.

Läsvärt ...

Just det.

Smått och Gott ...

pElle må vara en gammal kattherre, men plötsligt uppvisar han närapå föryngringstendenser!

Jo, minsann, till vår oerhörda häpnad tar han ett spänstigt skutt från matbordet till det gamla ekskåpet som en gång tillhört någon av pv:s släktingar av den äldre stammen.

Och det händer inte bara en gång .., utan flera och hur elegant som helst landar han och sitter sedan och tittar ut över omgivningen .., mest på matte som sitter vid den nya datorn och knappar på det likaledes nya tangentbordet som faktiskt har ö:n så det räcker och blir över. (Det du, Guy ...).
Titta här ... ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö! 
Vill du låna några?
 
Genom fönstret skymtar ljuset.
Det är knappt man tror sina ögon.

L j u s e t.

Jag minns att jag tänkte på det alldeles extra mycket när jag arbetade på Ica i Ystad .., ja, ni vet, det där med att arbetskamrater har så olika gåvor.

Under en period arbetstränade en ung kvinna hos oss; hon hade varit utbränd och kom alltid i absolut sista minuten och den tösen, hon var fenomenal på att sätta samman demonstrationskartonger .., ni vet, såna här som kommer platta och därefter ska vecklas ut och sättas samman.

Rent enastående var hon på allt sånt och dessutom hade hon förmåga att förenkla saker.

Och sjubarnsmamman Karina var mästerlig på att organisera .., om det kom trettio burar och det var hur trångt som helst på lagret, stod hon där som en flygledare eller trafikpolis och dirigerade var allt skulle ställas, ja, det var verkligen nånting hon var en hejare på.

Nu, i lilla Hemköpsaffären, finns det också såna där egenheter hos arbetskamraterna.

Ingen har varit så duktig när det gäller posten som Alex, som har slutat!
Ingen kunde uppvisa ett sånt oerhört varmt leende dagarna igenom som sommarjobbaren Hanna, som numera är lärare.
Och ingen kan som Madde spritsa wienerbröden så där elegant!

Och  nu är det kväll och vi har tittat på dokumentären om Olof Palme; sååå charmerande när han tryckte på den knappen och så arrogant i andra sammanhang.

Människor är i sanning komplexa.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"En tur på stan på lediga dagen. Folk överallt och överallt är det rea.

I skyltfönstret till stadens anrika herr och damklädesaffär CGC så skyltar man om.

Vi gläds just nu över att få ett bord inne på shoppinggallerian när det börjar kurra i magen.

Tredjedagsjulhälsning från Turtlan."

På savannen .... 

Trogna läsare kanske minns när jag skrev om "livet på savannen".
Det var då när jag levde som ensamseglare på livets stora ocean.

Om kvällarna skickades sms till goda vänner som också strövade omkring så där lite fritt på savannen .., och så ordnade vi med eldvakt och sa godnatt.

Alldeles omåttligt varmt i hjärtat blev det av den där savannkänslan.

Men nu ...., nu finns det en som verkligen befinner sig just där!

Gunnars pojke, nämligen.

Jocke.

Just det.


(Ja, i alla fall så är han i Afrika.)

Nästan som ett mirakel ...

... är det, detta att ha en väl fungerande dator!

Snabb är den och härlig att jobba med!

Och plötsligt kan jag använda mig av Spotify utan att behöva ladda ner den efter varje stängning!
Och jag kan lyssna på min egen spellista och nu hoppas jag verkligen att alla bloggvänner slipper se min vad-jag-spelar-lista i sin e-mail eller på facebook, ja, var gång jag loggar in på spelsidan.

Patrik har x:at för "nej-möjligheten" till att visa hela världen vad man för tillfället lyssnar till för musik.

Hojta gärna om det inte fungerar!

Smått och Gott ...

Alldeles totalt "dagavill" är jag .., blandar ihop helgdag med vardag och blir hur förvånad som helst när pv kommer bärandes på post!

Där är ett helt ljuvligt litet julkort från Lund och där är en hälsning från en madame i Tyresö och jag ler så hääääär mycket när jag sitter och tittar på bilden!

Det är underligt - eller inte - vad barndomen kan prägla en människa.

När jag var liten lekte jag antingen att jag var sjuksköterska (mamma brukade ta hem gamla droppanordningar i plast som jag fick leka med) och hur ofta som helst fick hon ligga på soffan och vara patient och bli behandlad av "Syster Elisabet" (någon vidareutbildning till doktor hanns aldrig med, eller .., det fanns inte i min tankevärld att flickor kunde bli läkare), eller så var jag hårfrisörska och satte rosa eller ljusblå plastrullar i håret på "Fru Andersson", alternativt lekte affär i köket och sålde trådrullar av trä (Mölnlyckes .. med liten etikett på toppen, man kunde pillra loss den och så frilades hålet), ja, i affären fanns även varor såsom russin, bitsocker, Samarin ..., eller diskmedel och även där fick mamma vara med, ja, då var hon kund förstås.

Ibland lekte jag bibliotekarie.
Lånekorten (Öbergs spelkort) stod på parad i en liten låda.

Eva i Tyresö, hon visste tidigt vad hon ville syssla med.
Ser ni bilden här ovanför?
Det är Eva som står längst till vänster i den översta raden .., året är 1953 och hon har samlat gårdens barn (bara dom som tog skolan på allvar fick vara med .., skriver Eva) och så hade hon undervisning, långt innan skolorna privatiserades!

Är det inte en alldeles underbar bild?

Och tänk .., jag kom att arbeta i affär (min mormor drev en gång butik!) och Eva, hennes bana var liksom utstakad och hon blev speciallärare!

Hur var det för er?
Vad drömde ni om att arbeta med?
Vad skulle stå på era visitkort  .., om ni nu fantiserade om några såna ...?

Jag tror att jag har frågat förut, men kan ju ställa frågan igen.

 

Från Anne i Mantorp kom ett julkort, men också en inköpslista.

Det var den här.

Vad tror ni ...?

Vilken ålder?

(Själv gissar jag på ännu fertil kvinna som antingen ska raka benen eller har en man som ska raka sig .., och så vill hon få mjukt hår ...). 

Ruta Ett sa..

.Det första jag minns vad det gäller yrkesval är att jag ville bli flygvärdinna. Det verkade så tjusigt och spännande, men jag insåg snabbt att jag inte var tillräckligt vacker för att vara flygvärdinna.

Sedan ville jag bli "fröken" och vara som min fröken Elly i lågstadiet. Hon var min idol länge och är det faktiskt fortfarande. Hon var en naturbegåvning när det gällde att ha hand om barn i småskoleåldern.

När jag var i bokslukaråldern ville jag bli sjuksköterska, precis som syster Ann Barton och Cherry Ames.
Men när det var dags för pryo och jag fick mitt förstaval infriat, insåg jag snart att det inte var något gör mig. Jag pryade på barnavdelningen på Allmänna Sjukhuset i Malmö och fattade att det inte alls var något drömjobb - tvärtom!

Mer och mer lutade det åt "fröken" och när jag i gymnasiet skrev mitt specialarbete (som det hette då) "Lärarroller och lärarlämplighet" och fick vara i 2 veckor på en skola i Rosengård - DÅ förstod jag att det där var min grej.
I 27 år var jag lärare och älskade varje minut, innan jag gick in i väggen (men det är en helt annan historia).
Världens finaste och viktigaste jobb!

Kattis sa...

Jag ville bli skomakare jag, och sitta på en pall i den pyttelilla butiken med det stora skyltfönstret, vinka till förbipasserande, och ha nubb på rad i munnen.

Gissar på en kvinna i medelåldern, som behöver ta bort vinterpälsen på benen inför nyår. Singel är hon nog inte, då hon skrivit färgen/storleken på tampongerna på listan. Det tyder nämligen på att det är mannen hennes som handlat.

Biggan sa...

Hej Elisabet, jaaa du...
redan som 12-åring blev jag fast för mitt något udda yrke.
Vi fick "praktisera" en vecka när vi gick i skolan, det var då jag blev biten...
Allra helst hade jag velat bli silversmed, men min far som gav goda råd sa, "du ska leva också jänta, det blir du inte "rik" på...
Hantverk var ett måste för mig, det kände jag...
Pappa hade en god vän som var tandtekniker, ordnade genom honom en praktikplats på hans laboratorium åt mig...bara det att teknikern själv i egen hög person låg på sanatorium för att kurera sin stenlunga, som han dragit på sig genom yrket...det ringde ingen varningsklocka!!!!
Jag stortrivdes med att få vara bland grabbarna på lab och tillverka mitt livs första löständer...på den vägen blev det och var mitt yrke i över 40 år...hittills har jag klarat livhanken, trots att jag knådat kilovis med amalgam och kvicksilver med mina bara händer och andats in ångor när jag blandat acryl/plast/ pulver och vätska utan utsugar, slipat så dammet yrt runt mun och näsa. Arbetat inom sjukhustandvården och gjort skenor för fixation av käkar ur led, suttit på lab i Stockholm och gjort guldtänder åt en hel del kändisar och slutade min bana med att göra tandregleringsapparater till tonåringar här i stan...
Det som kan kännas bittert så här i backspegeln är nog att inte så många vet om att det INTE är tandläkarna som gör alla kronor och proteser till patienterna..det är vi tekniker som sitter i våra skrubbar bakom kulisserna. HÄPP!
Men kreativt-det har det varit och kul, mycket humorisitska känslosamma personer jag mött som kollegor.

Och bilen var det minst viktiga ...

För många år sedan, fyra eller fem, skulle vi åka och handla.

Mina barns pappa, han brydde sig minsann om bilar .., tvättade och gjorde fin och höll efter den så där allmänt.

Helsingborgaren körde Toyota (när han inte körde tåg) och hade planer på att göra sig av med bilen.

Och pensionatsvärden ...., han är noll intresserad av bilar annat än som rena transportmedel ., ja, kan man forsla hem ved i baksätet så är det fantastiskt bra.

Och när vi, för fyra eller fem år sedan skulle åka till stan och handla, så såg inköpslistan ut så här.

Det säger kanske allt.

Dagens fönster ...

... kommer från Portugal, närmare bestämt från Porto.

Här passerade en bloggmadame - född i Skåne -, men som bor och arbetar i just Porto .., ja, ni vet, hon som är så himla förtjust i att ha svärmor och hela släkten på besök.

Ni ser väl hunden som tittar ut genom fönstret?!