Olikheter ...

Och när vi ändå är inne på skolböcker (inlägget här nedanför), så tipsar jag om Guys bilder från en skola och skolbespisning i Thailand.

Hur intressant som helst!

Hemma hos ...

"Titta här Elisabet, en läsebok för grekiska barn!" säger Eva.

Att komma hem till människor som man har träffat enbart på sin egen hemmaplan (alltså inte hemma hos dem), är alltid intressant.

Då blir bilden liksom mer komplett.
Just så är det när vi, på väg hem till landet Halland, stannar till hos Eva i Tyresö.

Tillsammans med sin storväxte man (uppvuxen i Halmstad) bor hon i ett litet radhus och med hjälp av den bestämda gps-damen hittar vi nästan rätt.

Om hemmet speglar en människas personlighet, så stämmer det nog på pricken när det gäller Eva.

På skåp och dörrar sitter färgglada teckningar förfärdigade av barnbarnen .., i köket finns en "barnbarnshörna" med byttor fyllda med leksaker .., och på övervåningen .., ja, då ramlar jag nästan baklänges, ty där har Eva ett alldeles eget litet bibliotek med hundratals och åter hundratals barnböcker!

Alldeles totalt underbart är det!

Böcker, böcker, böcker!

Enid Blyton .., å, hur många sådana har man inte läst i sin ungdom!

Och Astrid Lindgren, förstås!

 

Under sina resor har Eva passat på och samlat läseböcker från de olika länderna.

Nu är vi i det forna Sovjet.

Små ryska gummor .., just det, dags för mattelektion! 

Vilka härliga illustrationer! Sånt hade jag tyckt om! 

Titta på småkycklingarna som får brått att gömma sig under flugsvampen!

Och nu är vi i det forna Östtyskland och skolbarnen får lära sig vilka som är landets vänner. 

Ländernas fanor hänger prydligt på en uppspänd lina.

Och det gäller att veta vem herr Lenin var, jodå.

"Wir haben gute Fruende" .., står det som rubrik.

Jominsann.

Dom goda vännerna var från Polen, Bulgarien och divers andra öststatsländer.

Och alla vill vi lära oss, förstås.

Eva berättar om hur hon - på sin skola - gjorde en utställning av alla de olika läseböckerna och hur enormt roligt detta var och hela hon - Eva, alltså - bubblar av glädje och entusiasm när hon tar fram all möjlig skollitteratur - "ja, men titta, här är en läsebok från Japan!" säger hon leende.

Och den på bilden här ovanför, den är från forna Sovjet.

Orkar ni med mera böcker?

En bokbild till.

Evas man har, i sitt prydliga arbetsrum drivor av böcker även han .., mest handlar det om kemi och fysik. Tror jag.

På väggen sitter även en hel hop med de allra ljuvligaste handsmidda spikar, alla från Amerika! 

Sånt här bara  ä l s k a r  jag!

Och på skrivbordet suddgummin, prydligt sorterade av barnbarnen.

 

En ljuvlig barometer sitter lite för sig själv till vänster om gardinen .... 

Barometern var en 50-årspresent till Evas morfar, ja, från hans arbetskamrater.

Jubilaren var alltså född 1885.

 

Och utanför radhuset med alla böckerna och den stora hibiskusen som är som ett mindre träd ..., alla teckningar från barnbarnen och svartvita inramade fotografier från en tid som varit .., ja, där utanför går en liten bilfri väg mellan husen och om ni undrar vad för sorts träd det är, så är det Oxel .., och Evas man berättar om hur vackra dom är just på våren.

Ja, just så är det hos Eva från Tyresö.

Dagens fönster ...

Från området runt fiskmarknaden på Bequia st Vincente & the Grenadines

Cut and paste

Med vänlig hälsning
Kjelle

DBIFV för pensionatsvärden ....

Logistikupplägg vid Vasaloppet 2011

 

Om man skulle delta i lotteriet för en gångs skull, nu när man inte kan anklagas för jäv.
Mitt bästa var nog mina första riktiga mil på skidor med snö som underlag denna säsong, det kändes bra att kroppen svarade som den skulle.
Det kan bli kul om fem veckor, det här.

Nu är det bara att hålla tummarna att Gösta plockar rätt lapp.
Kom igen Gösta, du är faktiskt min gudfar. Känn ansvaret.

PV

Anne i Mantorp berättar om flytten ....

Till Mantorp kom jag för drygt 3 år sedan och det var inte kärleken som var orsaken. Jo förresten, kärleken till barn och barnbarn.

Hade tröttnat på Alby i Norra Botkyrka och i väntan på pensionärslägenhet i centrala Stockholm ville jag prova på lite "lantliv".

För det mesta bara latar jag mig och mellan varven är jag sällskapsdam till mina barnbarn och lite hundrastare också.

Engängat är bara förnamnet på livet i Mantorp vintertid. Det blir lite roligare när våren kommer med blommor och cykelturer. På sommaren badar jag med förtjusning i åar och småsjöar och sedan framåt sensommaren så blir det årets högtid nummer ett; kantarellsäsong. Å sedan är det enahanda vinter igen.

Så nu vet ni vänner i Elisabets bloggflock hur pensionärslivet i ett litet samhälle kan vara.

Anne i Mantorp

DBIFV för mossfolk från Örebro ...

Det allra allra bästa i veckan var turen på lördagsmorgonen.
Vi packade varm choklad och smörgåsar och åkte till Rynningeviken för att titta på soluppgången. Sexton minusgrader, glad hund och alldeles fantastiskt vackert!
Underbart!

mossfolk.

DBIFV för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa under veckan har varit

 1. De vackra vinterpromenaderna. Det har varit som att vistas i en sagovärld.

2. I fredags tog vår son och hans flickvän socionomexamen. Igår firade vi dem.

De har slitit under 3,5 års tid och det var verkligen värt att fira.

En fin dag med familj och släktingar.

Kram Eva

DBIFV för Gunnar i Jämtland ...

Det bästa i veckan var att sonen Joakim kom hem till sin gamle pappa Gunnar i Vaplan en sväng.

Annat som också var bra,  var att begravningen och avskedet till min mor Anna blev till ett ljust och fint minne.

På bilden får Jocke hjälp av katten Vira med att redigera afrikabilderna.

 

Gunnar.

DBIFV för annannan i Portugal ...

"Åh, det här var det bästa som hänt mig idag" sa jag när jag reste mig ur schamponeringsstolen hos frisören.

Så bra att det var det bästa i hela veckan, tänker jag nu på söndagskvällen. Det var på tisdagseftermiddagen jag insåg att jag var alldeles för trött - efter att ha jobbat till sent kvällen före för att förbereda ett möte och därefter hållit i detta möte per telefon och därefter gått på ett ganska krävande yogapass -  för att åstadkomma något vettigt sittande med mig själv vid datorn. Så jag ringde frisören och frågade om det fanns en tid för klippning samma eftermiddag. Det gjorde det, halv sex.

Jag kom dit med andan i halsen och fick sitta och vänta kanske en kvart. Jag tackade nej till te eftersom jag var varm efter att ha halvsprungit och kom mig inte för att be om en tidning att bläddra i. Så jag bara satt. Och efter en stund av lätt otålighet blev det alldeles fantastiskt att bara sitta. Bob Hanssonskt, liksom "Här ligger jag och duger".

Sedan fick jag håret tvättat på det där allra mest underbara sättet. Jag tror att det inte bara var hur det schamponerades och masserades av just den personen, utan också att jag landat och sjunkit in som gjorde att det blev så skönt.

Nu är jag snygg i håret för några veckor framåt. Men jag skulle inte ha något emot att bli njutad* på det här viset varje vecka!

Titta! Vid pilen skymtar den hårfagra madamen ...

Bilden är från ett konstnärskollektiv som ligger i samma kvarter, där jag tittade in efteråt. Jag älskar miniatyrhus!


*är Alice Bah som myntat uttrycket som jag tycker är mitt i prick

DBIFV för UIrika i Västmanland ...

 - jag är så jättenöjd med min senaste tröja!

- jag är nu så pass återställd att jag orkar gå till skogen och fältet
med Max igen. Underbart!! Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag
skulle bli så lycklig över att klara av att promenera en dryg
kilometer. Sånt tar man bara för givet. Och jag har varit på återbesök
hos ortopeden och fått "grönt ljus", det känns så bra! (Han hade en
AT-läkare hos sig den dagen och när jag kom sa han till henne: "Nu ska
du få se på ett magnifikt stort diskbråck!" och så plockade han fram
mina röntgenbilder, haha. :-D)

Och jag har fått grönt ljus från både ortopeden och sjukgymnasten, att
jag får fortsätta åka rally. HURRA! Jag har varit så orolig för att
jag skulle tvingas sluta.

Ulrika.

DBFIV för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

I går (läs: i förrgår), lördag, var en intensiv dag. 

Först hade vi kvinnofrukost på förmiddagen. Inte så många besökare, men det blev fina samtal. 

På eftermiddagen  gudstjänst på teckenspråk med efterföljande långt kyrkkaffe med trivsam gemenskap. Samtidigt, under hela dagen, var  en bit över hundra körsångare samlade. 

 

Man övade i kyrkan och församlingshemmet, åt lunch och fikade och avslutade med en musikgudstjänst på kvällen. Ett gäng kvinnor hjälpte till med det praktiska på morgonen. En ung tjej “med för mycket fritid” hjälpte mig med kyrkfikat. 

 

Några pigga pensionärer serverade körsångarna mat och kaffe och diskade undan sen. 

Huset sjöd av aktiviteter och folk hela dan.  

Det var visst ett sammanträde i nåt rum på förmiddagen också! 

 

Vi var en handfull anställda men de flesta var engagerade  människor i olika åldrar som på olika sätt ville göra en insats och ge av sin tid, från praktiska saker till att med sin röst och närvaro berika gudstjänsterna. Många möten och intressanta utbyten blev det! 

Och så finns det de som säger att det inte händer nåt i kyrkorna!

 

Idag har jag varit lite slak men en promenad i skogen i den bleka vintersolen gav krafter och tid till reflexion.

 

Kram ellem.

DBIFV för Anne i Mantorp ...

Annes post-it-lappar. Hon har vänster tumme upp.

Hej Elisabet!

Ja inte är det särskilt svårt att välja det bästa i veckan när det kommer finfrämmande
från landet Halland. Så roligt det var att få träffa er alla tre på alldeles riktigt.

Tack så mycket för att ni tog er tid att komma förbi och hälsa på en stund. Det tycker
Morris också även om han var lite blyg.

Kram från Anne

Hos Anne i Mantorp ...

Annes vänstra hand.
"Den är så ful!" säger hon.
Det tycker inte jag.

I snart åtta års tid har jag bloggat och många bloggvänner har jag träffat .., och tänk, så gott som alltid har jag förundrats över hur enkelt och lättsamt det är!

När jag för en arbetskamrat berättar att vi ska tvärtitta in hos Anne i Mantorp - Anne som har skuttat omkring bland korta och långa inlägg här på sidan sedan jag började blogga år 2005 - då säger arbetskamraten ..."men har ni aldrig träffats tidigare ..., ja, men känns det inte konstigt ...?"

Och jag säger att hittills har allt stämt så bra med bloggvännerna.
Den bild man får efter en lång tids utbytande av bokstäver (och framför allt sedan DBFIV började, då, när ni berättar om vad som gör era hjärtan glada ...), stämmer oftast på pricken med hur det blir i verkligheten, när man träffas så där IRL.

Precis så är det med Anne i Mantorp, ja, frånsett att hon har givit mig en inre bild av att hon är stor som ett mindre hyreshus och så är det ju sannerligen inte .., då är nog undertecknad "hyreshuset" i så fall.

Aldrig tidigare har jag heller varit i Mantorp och vi hittar på en gång, trots dimman.

Vi sitter i Annes kök och dricker kaffe (Mollbergs blandning ...) och jag frågar om vänsterhanden, får veta vad hon är intresserad av ... (gissa två gånger ...) och lite annat.
Hon läser extremt mycket böcker!
Medan vi pratar, gömmer sig katten Morris i rummet intill.
Morris är en engelsk raskatt, har grå teddypäls och absolut klotrunda ögon.
Ååå, så fin han är!

Vänster tumme upp, då borde hon vara den mer analytiska sorten.
Kan det stämma, tro ..?

I en svart pärm finns allt samlat .., författare och när boken lästes.
Analytisk?
Svar: ja, det tror jag nog.

Somliga betygsätts.

Och så är hon med i ett S:t Pauliasällskap också ...

Om denna bokslukande och vänliga madame, kan följande berättas:

Hon är Vattuman, lillasyster, stortrivdes med sitt arbete i tobaksdisken på Coop i Fittja .., men skulle, om hon finge börja om på nytt, kanske satsa på att bli bibliotekarie, biolog eller kurator.

Uppvuxen i Björkhagen i Stockholm och hennes mamma var en av de allra första mammorna i området som började yrkesarbeta.



Till Stockholm längtar Anne tillbaka .., till utbudet av all kultur .., och Anne berättar om hur hon nästan tappade andan vid Lars Lerins konstutställning, ja, helt fantastiskt var det!

Favoritfilmer?
Jodå, "Stekta gröna tomater", "Purpurfärgen" och "Mitt Afrika", det är filmer som hon tycker om.

Musik?
Lite allätare .., Bruce Springsteen, Queen .., klassiskt.
Absolut inte dansband och jazz.

På helgerna läser hon DN och tittar på På Spåret .., hon drömmer om att resa till England eller Italien .., och på den där skalan 1 - 10, ja, hur hon trivs med tillvaron just nu .., säger hon ..., "åtta".

Ja, se där .., hur en bild träder fram av en människa!
Hur trevligt som helst var det här besöket och tusen tack Anne, för din gästfrihet!

/ Jag skriver på Böhlanders lap-top och nu hamnar bilderna lite hipp som happ ., ja, ja, det får ni ta.

DBIFV ....

Idag är sista dagen ..., ja, ni glömmer väl inte att  

berätta om det där som gjorde hjärtat extra varmt och glatt!

Dragning på onsdag, med Gösta som notarius publicus, ja, precis som vanligt.

Och glädjen skickar ni till bisse151@gmail.com, ja, om ni vill vara med, alltså.

Varmt välkomna med era bidrag!

Utanför husknuten ...

I landet Uppland är det helt - eller i alla fall ganska annorlunda - mot för i landet Halland.

Inte långt från det gröna huset där "dr Böhlander med familj bor", står granskogen tät.

Och höga är dom, granarna.

Harry har fullt upp med att nooooosa och lyfta på höger bakben och så är det ju, att på en enda kissrunda träffar han fler hundar än han gör på en vecka hemma i Halland ..., och Harry gör som han brukar: lägger sig platt på marken och ligger där tills hundarna kommer jämsides.

Oj, så spännande alltsammans är för en hund som i vanliga fall bor på landet och mest träffar husse eller matte!

Först resan upp ..., besöket hos Anne i Mantorp .., nya dofter ..,  övernattning ute på Ekerö  hos Anna och Micke ..., och lilla Nelly att busa med .., därefter Upplands Väsby och Emma och hennes kompisar när husse och matte åker in till stan och går på musikal och tittar på Loa Falkman och en helt underbar Sven Nordin ..., och tar gin & tonic i hotellfoajén mitt emot Oscarsteatern ..., och sprallglädjen när alla kommer hem igen .., ååå, så hemskt att vara ensam i tjugo minuter i det där gröna huset, då, när Emma och kompisarna lämnat huset ..., ja, då vet harrys lättnad inga gränser nästan!

Nu är det söndag.

När mågen vaknar ska vi titta på dvd-filmen "En oväntad vänskap" (pv åkte förresten skidor igår, 2.8 mil .., kallt var det och idag tänker han ägna sig åt annat än skidåkning, säger han ...) och sist av allt ställa in gps:en söderut.

Ett kort besök i Tyresö ska också hinnas med, men sen - hemöver igen -!

Och bäst av allt: Emil har bestämt sig för att han vill göra pv och hans sambo sällskap till Grekland i sommar!! En vecka tillsammans med en då fjortonårig yngling som är mitt barnbarn! Lycka!
Nu gäller det att höra med chefsskapet i Halland .., det blir en knepig sommar semestervikariemässigt fick vi veta och tre veckor på raken kan vi inte räkna med (jag vet, det har man rätt till ., men så fungerar det inte alltid inom handeln ...), men det löser sig .., en vecka på Samos .., det ska bli bara så ljuvligt!

Se där .., nu har jag fått med såväl underbart som ljuvligt i ett inlägg!
Allt är sig likt, med andra ord.

Ajöken, sa fröken.

Söndagsfönstret ...

.... finns i ett stall i landet Södermanland.

Där inne satt småfåglarna och kvittrade; glada att ha hittat någonstans att värma sig.

Utanför var det femton minusgrader, rimfrostiga träd och mest av allt liknade alltsammans ett julkort.

På vift ...

"Hej Fiéri ..., så fin du är!" säger pv.

Stockholm välkomnar oss med iskyla .., rimfrostiga träd och femton minusgrader!
Det är knappt man tror sina ögon!
Och sååå vackert är det!

Andra stopp (första är hos Anne i Mantorp och därifrån kommer bilder när jag kommer hem och har gott om tid ..) är hos AP, Micke och lilla Nelly och det blir god mat och På Spåret och surr hit och dit och alla är trötta och vi får sova i sängkammaren, i dubbelsängen som jag tror är Hästens,  för påslakanen är blåvitrutiga precis som dom sängarna brukar vara och nog tycker jag att jag sover alldeles extraunderbartljufvligt, men AP skrattar och säger att det är ju en vanlig Ikea-variant, det är påslakanen som är rutiga och förresten - när vi tänker efter, pv och jag själv - är det ju precis en sån vi har!

Innan vi åker till Väsby (nu är det lördag) följer vi AP till stallet och hälsar lite på Fiéri.
Där är faluröda byggnader .., jag bara väntar att möta Pettson och Findus och inne i stallet kvittrar små sparvar eller finkar som sitter på takbjälkarna och värmer sig .., ååå, det är helt underbart (andra underbart), kvidevitt-kvidevitt ..., och sen åker vi till Väsby och vi blir irriterade på gps-damen som säger helt fel .., svänger höger och sen vänster, säger hon ..., men se, nu är hon lätt snurrig, fast vi kommer rätt ändå.

Nu är klockan tjugo i ett och pv har givit sig av för att åka skidor - tre mil - det är kallt ute, men sol och blå himmel ..., och ikväll blir det Loa Falkman och andra på Oscarsteatern, tillsammans med döttrar och mågar.

Ja, det var lite nytt från landet Uppland, det.

Lördagsfönstret ...

...  som för övrigt är flera, kommer från Örebro.

Där befann sig stick/smoothiemadamen (hon som är så duktig på frågequizzen) häromdagen och då ..., passade hon på att ta fram fönsterhåven.

På väg

E 4:n. ...

Solhaga ...

På väg till Lantmännen i Slöinge för att köpa fler fröautomater till småfåglarna, svänger jag förbi bageriet i Slöinge.

Alla ni som har vägarna förbi i sommar .., glöm inte bort den här lilla pärlan!

Hyllorna dignar av stenugnsbakat bröd av alla de sorter och där är kardemummabullar och stora semlor som kostar 28 kronor styck (våra kostar 15 kr), men likväl skulle jag kunna tänka mig att slå mig ner i den gamla soffan, dricka kaffe och ta en semla .., mest bara för känslans skull.

Men det gör jag inte.

Jag köper bröd och sen blir det brått iväg.