 |
| Annes vänstra hand. "Den är så ful!" säger hon. Det tycker inte jag. |
När jag för en arbetskamrat berättar att vi ska tvärtitta in hos Anne i Mantorp - Anne som har skuttat omkring bland korta och långa inlägg här på sidan sedan jag började blogga år 2005 - då säger arbetskamraten ..."men har ni aldrig träffats tidigare ..., ja, men känns det inte konstigt ...?"
Och jag säger att hittills har allt stämt så bra med bloggvännerna.
Den bild man får efter en lång tids utbytande av bokstäver (och framför allt sedan DBFIV började, då, när ni berättar om vad som gör era hjärtan glada ...), stämmer oftast på pricken med hur det blir i verkligheten, när man träffas så där IRL.
Precis så är det med Anne i Mantorp, ja, frånsett att hon har givit mig en inre bild av att hon är stor som ett mindre hyreshus och så är det ju sannerligen inte .., då är nog undertecknad "hyreshuset" i så fall.
Aldrig tidigare har jag heller varit i Mantorp och vi hittar på en gång, trots dimman.
Hon läser extremt mycket böcker!
Medan vi pratar, gömmer sig katten Morris i rummet intill.
Morris är en engelsk raskatt, har grå teddypäls och absolut klotrunda ögon.
Ååå, så fin han är!
Vänster tumme upp, då borde hon vara den mer analytiska sorten.
Kan det stämma, tro ..?
I en svart pärm finns allt samlat .., författare och när boken lästes.
Analytisk?
Svar: ja, det tror jag nog.
Somliga betygsätts.
 |
| Och så är hon med i ett S:t Pauliasällskap också ... |
Hon är Vattuman, lillasyster, stortrivdes med sitt arbete i tobaksdisken på Coop i Fittja .., men skulle, om hon finge börja om på nytt, kanske satsa på att bli bibliotekarie, biolog eller kurator.
Uppvuxen i Björkhagen i Stockholm och hennes mamma var en av de allra första mammorna i området som började yrkesarbeta.
Till Stockholm längtar Anne tillbaka .., till utbudet av all kultur .., och Anne berättar om hur hon nästan tappade andan vid Lars Lerins konstutställning, ja, helt fantastiskt var det!
Favoritfilmer?
Jodå, "Stekta gröna tomater", "Purpurfärgen" och "Mitt Afrika", det är filmer som hon tycker om.
Musik?
Lite allätare .., Bruce Springsteen, Queen .., klassiskt.
Absolut inte dansband och jazz.
På helgerna läser hon DN och tittar på På Spåret .., hon drömmer om att resa till England eller Italien .., och på den där skalan 1 - 10, ja, hur hon trivs med tillvaron just nu .., säger hon ..., "åtta".
Ja, se där .., hur en bild träder fram av en människa!
Hur trevligt som helst var det här besöket och tusen tack Anne, för din gästfrihet!
/ Jag skriver på Böhlanders lap-top och nu hamnar bilderna lite hipp som happ ., ja, ja, det får ni ta.
6 kommentarer:
Det tar vi gärna för det är så roligt att lära känna människor.
Jag håller med dig.
Ofta lättsamt.
Man lägger pussel och med tiden är det en ganska bra bild av en människa.
Men hur och när hamnade hon i Mantorp undrar jag?
pÅ jag gillar huller om buller lägena på bilderna :-)
Så roligt:) Jag tycker hennes hand är hur fin som helst.
Jag är imponerad av hur mycket du och PV hinner med på era utflykter.
Och så himla roligt att Emil ska med på semester.
Tänk jag undrade samma sak som Turtlan. Hur hamnade hon just där? Verkar vara en trevlig madame. :-)
Du har väl inte missat att Akuten börjar ikväll kl 22???
Till Mantorp kom jag för drygt 3 år sedan och det var inte kärleken som var orsaken. Jo förresten, kärleken till barn och barnbarn.
Hade tröttnat på Alby i Norra Botkyrka och i väntan på pensionärslägenhet i centrala Stockholm ville jag prova på lite "lantliv".
För det mesta bara latar jag mig och mellan varven är jag sällskapsdam till mina barnbarn och lite hundrastare också.
Engängat är bara förnamnet på livet i Mantorp vintertid. Det blir lite roligare när våren kommer med blommor och cykelturer. På sommaren badar jag med förtjusning i åar och småsjöar och sedan framåt sensommaren så blir det årets högtid nummer ett; kantarellsäsong. Å sedan är det enahanda vinter igen.
Så nu vet ni vänner i Elisabets bloggflock hur pensionärslivet i ett litet samhälle kan vara.
Anne i Mantorp
Skicka en kommentar