"Åh, det här var det bästa som hänt mig idag" sa jag när jag reste mig ur schamponeringsstolen hos frisören.
Så bra att det var det bästa i hela veckan, tänker jag nu på söndagskvällen. Det var på tisdagseftermiddagen jag insåg att jag var alldeles för trött - efter att ha jobbat till sent kvällen före för att förbereda ett möte och därefter hållit i detta möte per telefon och därefter gått på ett ganska krävande yogapass - för att åstadkomma något vettigt sittande med mig själv vid datorn. Så jag ringde frisören och frågade om det fanns en tid för klippning samma eftermiddag. Det gjorde det, halv sex.
Jag kom dit med andan i halsen och fick sitta och vänta kanske en kvart. Jag tackade nej till te eftersom jag var varm efter att ha halvsprungit och kom mig inte för att be om en tidning att bläddra i. Så jag bara satt. Och efter en stund av lätt otålighet blev det alldeles fantastiskt att bara sitta. Bob Hanssonskt, liksom "Här ligger jag och duger".
Sedan fick jag håret tvättat på det där allra mest underbara sättet. Jag tror att det inte bara var hur det schamponerades och masserades av just den personen, utan också att jag landat och sjunkit in som gjorde att det blev så skönt.
Nu är jag snygg i håret för några veckor framåt. Men jag skulle inte ha något emot att bli njutad* på det här viset varje vecka!
 |
| Titta! Vid pilen skymtar den hårfagra madamen ... |
Bilden är från ett konstnärskollektiv som ligger i samma kvarter, där jag tittade in efteråt. Jag älskar miniatyrhus!
*är Alice Bah som myntat uttrycket som jag tycker är mitt i prick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar