DBIFV för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa under veckan har varit

 1. De vackra vinterpromenaderna. Det har varit som att vistas i en sagovärld.

2. I fredags tog vår son och hans flickvän socionomexamen. Igår firade vi dem.

De har slitit under 3,5 års tid och det var verkligen värt att fira.

En fin dag med familj och släktingar.

Kram Eva

DBIFV för Gunnar i Jämtland ...

Det bästa i veckan var att sonen Joakim kom hem till sin gamle pappa Gunnar i Vaplan en sväng.

Annat som också var bra,  var att begravningen och avskedet till min mor Anna blev till ett ljust och fint minne.

På bilden får Jocke hjälp av katten Vira med att redigera afrikabilderna.

 

Gunnar.

DBIFV för annannan i Portugal ...

"Åh, det här var det bästa som hänt mig idag" sa jag när jag reste mig ur schamponeringsstolen hos frisören.

Så bra att det var det bästa i hela veckan, tänker jag nu på söndagskvällen. Det var på tisdagseftermiddagen jag insåg att jag var alldeles för trött - efter att ha jobbat till sent kvällen före för att förbereda ett möte och därefter hållit i detta möte per telefon och därefter gått på ett ganska krävande yogapass -  för att åstadkomma något vettigt sittande med mig själv vid datorn. Så jag ringde frisören och frågade om det fanns en tid för klippning samma eftermiddag. Det gjorde det, halv sex.

Jag kom dit med andan i halsen och fick sitta och vänta kanske en kvart. Jag tackade nej till te eftersom jag var varm efter att ha halvsprungit och kom mig inte för att be om en tidning att bläddra i. Så jag bara satt. Och efter en stund av lätt otålighet blev det alldeles fantastiskt att bara sitta. Bob Hanssonskt, liksom "Här ligger jag och duger".

Sedan fick jag håret tvättat på det där allra mest underbara sättet. Jag tror att det inte bara var hur det schamponerades och masserades av just den personen, utan också att jag landat och sjunkit in som gjorde att det blev så skönt.

Nu är jag snygg i håret för några veckor framåt. Men jag skulle inte ha något emot att bli njutad* på det här viset varje vecka!

Titta! Vid pilen skymtar den hårfagra madamen ...

Bilden är från ett konstnärskollektiv som ligger i samma kvarter, där jag tittade in efteråt. Jag älskar miniatyrhus!


*är Alice Bah som myntat uttrycket som jag tycker är mitt i prick

DBIFV för UIrika i Västmanland ...

 - jag är så jättenöjd med min senaste tröja!

- jag är nu så pass återställd att jag orkar gå till skogen och fältet
med Max igen. Underbart!! Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag
skulle bli så lycklig över att klara av att promenera en dryg
kilometer. Sånt tar man bara för givet. Och jag har varit på återbesök
hos ortopeden och fått "grönt ljus", det känns så bra! (Han hade en
AT-läkare hos sig den dagen och när jag kom sa han till henne: "Nu ska
du få se på ett magnifikt stort diskbråck!" och så plockade han fram
mina röntgenbilder, haha. :-D)

Och jag har fått grönt ljus från både ortopeden och sjukgymnasten, att
jag får fortsätta åka rally. HURRA! Jag har varit så orolig för att
jag skulle tvingas sluta.

Ulrika.

DBFIV för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

I går (läs: i förrgår), lördag, var en intensiv dag. 

Först hade vi kvinnofrukost på förmiddagen. Inte så många besökare, men det blev fina samtal. 

På eftermiddagen  gudstjänst på teckenspråk med efterföljande långt kyrkkaffe med trivsam gemenskap. Samtidigt, under hela dagen, var  en bit över hundra körsångare samlade. 

 

Man övade i kyrkan och församlingshemmet, åt lunch och fikade och avslutade med en musikgudstjänst på kvällen. Ett gäng kvinnor hjälpte till med det praktiska på morgonen. En ung tjej “med för mycket fritid” hjälpte mig med kyrkfikat. 

 

Några pigga pensionärer serverade körsångarna mat och kaffe och diskade undan sen. 

Huset sjöd av aktiviteter och folk hela dan.  

Det var visst ett sammanträde i nåt rum på förmiddagen också! 

 

Vi var en handfull anställda men de flesta var engagerade  människor i olika åldrar som på olika sätt ville göra en insats och ge av sin tid, från praktiska saker till att med sin röst och närvaro berika gudstjänsterna. Många möten och intressanta utbyten blev det! 

Och så finns det de som säger att det inte händer nåt i kyrkorna!

 

Idag har jag varit lite slak men en promenad i skogen i den bleka vintersolen gav krafter och tid till reflexion.

 

Kram ellem.

DBIFV för Anne i Mantorp ...

Annes post-it-lappar. Hon har vänster tumme upp.

Hej Elisabet!

Ja inte är det särskilt svårt att välja det bästa i veckan när det kommer finfrämmande
från landet Halland. Så roligt det var att få träffa er alla tre på alldeles riktigt.

Tack så mycket för att ni tog er tid att komma förbi och hälsa på en stund. Det tycker
Morris också även om han var lite blyg.

Kram från Anne

Hos Anne i Mantorp ...

Annes vänstra hand.
"Den är så ful!" säger hon.
Det tycker inte jag.

I snart åtta års tid har jag bloggat och många bloggvänner har jag träffat .., och tänk, så gott som alltid har jag förundrats över hur enkelt och lättsamt det är!

När jag för en arbetskamrat berättar att vi ska tvärtitta in hos Anne i Mantorp - Anne som har skuttat omkring bland korta och långa inlägg här på sidan sedan jag började blogga år 2005 - då säger arbetskamraten ..."men har ni aldrig träffats tidigare ..., ja, men känns det inte konstigt ...?"

Och jag säger att hittills har allt stämt så bra med bloggvännerna.
Den bild man får efter en lång tids utbytande av bokstäver (och framför allt sedan DBFIV började, då, när ni berättar om vad som gör era hjärtan glada ...), stämmer oftast på pricken med hur det blir i verkligheten, när man träffas så där IRL.

Precis så är det med Anne i Mantorp, ja, frånsett att hon har givit mig en inre bild av att hon är stor som ett mindre hyreshus och så är det ju sannerligen inte .., då är nog undertecknad "hyreshuset" i så fall.

Aldrig tidigare har jag heller varit i Mantorp och vi hittar på en gång, trots dimman.

Vi sitter i Annes kök och dricker kaffe (Mollbergs blandning ...) och jag frågar om vänsterhanden, får veta vad hon är intresserad av ... (gissa två gånger ...) och lite annat.
Hon läser extremt mycket böcker!
Medan vi pratar, gömmer sig katten Morris i rummet intill.
Morris är en engelsk raskatt, har grå teddypäls och absolut klotrunda ögon.
Ååå, så fin han är!

Vänster tumme upp, då borde hon vara den mer analytiska sorten.
Kan det stämma, tro ..?

I en svart pärm finns allt samlat .., författare och när boken lästes.
Analytisk?
Svar: ja, det tror jag nog.

Somliga betygsätts.

Och så är hon med i ett S:t Pauliasällskap också ...

Om denna bokslukande och vänliga madame, kan följande berättas:

Hon är Vattuman, lillasyster, stortrivdes med sitt arbete i tobaksdisken på Coop i Fittja .., men skulle, om hon finge börja om på nytt, kanske satsa på att bli bibliotekarie, biolog eller kurator.

Uppvuxen i Björkhagen i Stockholm och hennes mamma var en av de allra första mammorna i området som började yrkesarbeta.



Till Stockholm längtar Anne tillbaka .., till utbudet av all kultur .., och Anne berättar om hur hon nästan tappade andan vid Lars Lerins konstutställning, ja, helt fantastiskt var det!

Favoritfilmer?
Jodå, "Stekta gröna tomater", "Purpurfärgen" och "Mitt Afrika", det är filmer som hon tycker om.

Musik?
Lite allätare .., Bruce Springsteen, Queen .., klassiskt.
Absolut inte dansband och jazz.

På helgerna läser hon DN och tittar på På Spåret .., hon drömmer om att resa till England eller Italien .., och på den där skalan 1 - 10, ja, hur hon trivs med tillvaron just nu .., säger hon ..., "åtta".

Ja, se där .., hur en bild träder fram av en människa!
Hur trevligt som helst var det här besöket och tusen tack Anne, för din gästfrihet!

/ Jag skriver på Böhlanders lap-top och nu hamnar bilderna lite hipp som happ ., ja, ja, det får ni ta.

DBIFV ....

Idag är sista dagen ..., ja, ni glömmer väl inte att  

berätta om det där som gjorde hjärtat extra varmt och glatt!

Dragning på onsdag, med Gösta som notarius publicus, ja, precis som vanligt.

Och glädjen skickar ni till bisse151@gmail.com, ja, om ni vill vara med, alltså.

Varmt välkomna med era bidrag!

Utanför husknuten ...

I landet Uppland är det helt - eller i alla fall ganska annorlunda - mot för i landet Halland.

Inte långt från det gröna huset där "dr Böhlander med familj bor", står granskogen tät.

Och höga är dom, granarna.

Harry har fullt upp med att nooooosa och lyfta på höger bakben och så är det ju, att på en enda kissrunda träffar han fler hundar än han gör på en vecka hemma i Halland ..., och Harry gör som han brukar: lägger sig platt på marken och ligger där tills hundarna kommer jämsides.

Oj, så spännande alltsammans är för en hund som i vanliga fall bor på landet och mest träffar husse eller matte!

Först resan upp ..., besöket hos Anne i Mantorp .., nya dofter ..,  övernattning ute på Ekerö  hos Anna och Micke ..., och lilla Nelly att busa med .., därefter Upplands Väsby och Emma och hennes kompisar när husse och matte åker in till stan och går på musikal och tittar på Loa Falkman och en helt underbar Sven Nordin ..., och tar gin & tonic i hotellfoajén mitt emot Oscarsteatern ..., och sprallglädjen när alla kommer hem igen .., ååå, så hemskt att vara ensam i tjugo minuter i det där gröna huset, då, när Emma och kompisarna lämnat huset ..., ja, då vet harrys lättnad inga gränser nästan!

Nu är det söndag.

När mågen vaknar ska vi titta på dvd-filmen "En oväntad vänskap" (pv åkte förresten skidor igår, 2.8 mil .., kallt var det och idag tänker han ägna sig åt annat än skidåkning, säger han ...) och sist av allt ställa in gps:en söderut.

Ett kort besök i Tyresö ska också hinnas med, men sen - hemöver igen -!

Och bäst av allt: Emil har bestämt sig för att han vill göra pv och hans sambo sällskap till Grekland i sommar!! En vecka tillsammans med en då fjortonårig yngling som är mitt barnbarn! Lycka!
Nu gäller det att höra med chefsskapet i Halland .., det blir en knepig sommar semestervikariemässigt fick vi veta och tre veckor på raken kan vi inte räkna med (jag vet, det har man rätt till ., men så fungerar det inte alltid inom handeln ...), men det löser sig .., en vecka på Samos .., det ska bli bara så ljuvligt!

Se där .., nu har jag fått med såväl underbart som ljuvligt i ett inlägg!
Allt är sig likt, med andra ord.

Ajöken, sa fröken.

Söndagsfönstret ...

.... finns i ett stall i landet Södermanland.

Där inne satt småfåglarna och kvittrade; glada att ha hittat någonstans att värma sig.

Utanför var det femton minusgrader, rimfrostiga träd och mest av allt liknade alltsammans ett julkort.

På vift ...

"Hej Fiéri ..., så fin du är!" säger pv.

Stockholm välkomnar oss med iskyla .., rimfrostiga träd och femton minusgrader!
Det är knappt man tror sina ögon!
Och sååå vackert är det!

Andra stopp (första är hos Anne i Mantorp och därifrån kommer bilder när jag kommer hem och har gott om tid ..) är hos AP, Micke och lilla Nelly och det blir god mat och På Spåret och surr hit och dit och alla är trötta och vi får sova i sängkammaren, i dubbelsängen som jag tror är Hästens,  för påslakanen är blåvitrutiga precis som dom sängarna brukar vara och nog tycker jag att jag sover alldeles extraunderbartljufvligt, men AP skrattar och säger att det är ju en vanlig Ikea-variant, det är påslakanen som är rutiga och förresten - när vi tänker efter, pv och jag själv - är det ju precis en sån vi har!

Innan vi åker till Väsby (nu är det lördag) följer vi AP till stallet och hälsar lite på Fiéri.
Där är faluröda byggnader .., jag bara väntar att möta Pettson och Findus och inne i stallet kvittrar små sparvar eller finkar som sitter på takbjälkarna och värmer sig .., ååå, det är helt underbart (andra underbart), kvidevitt-kvidevitt ..., och sen åker vi till Väsby och vi blir irriterade på gps-damen som säger helt fel .., svänger höger och sen vänster, säger hon ..., men se, nu är hon lätt snurrig, fast vi kommer rätt ändå.

Nu är klockan tjugo i ett och pv har givit sig av för att åka skidor - tre mil - det är kallt ute, men sol och blå himmel ..., och ikväll blir det Loa Falkman och andra på Oscarsteatern, tillsammans med döttrar och mågar.

Ja, det var lite nytt från landet Uppland, det.

Lördagsfönstret ...

...  som för övrigt är flera, kommer från Örebro.

Där befann sig stick/smoothiemadamen (hon som är så duktig på frågequizzen) häromdagen och då ..., passade hon på att ta fram fönsterhåven.

På väg

E 4:n. ...

Solhaga ...

På väg till Lantmännen i Slöinge för att köpa fler fröautomater till småfåglarna, svänger jag förbi bageriet i Slöinge.

Alla ni som har vägarna förbi i sommar .., glöm inte bort den här lilla pärlan!

Hyllorna dignar av stenugnsbakat bröd av alla de sorter och där är kardemummabullar och stora semlor som kostar 28 kronor styck (våra kostar 15 kr), men likväl skulle jag kunna tänka mig att slå mig ner i den gamla soffan, dricka kaffe och ta en semla .., mest bara för känslans skull.

Men det gör jag inte.

Jag köper bröd och sen blir det brått iväg.

Vibrationer ....

Hundar, liksom katter och andra djur, har en enastående förmåga att känna av omgivningen.

Alltså blir harry som förbytt när det börjar stressas inför resan norröver.

Igårkväll - första gången sedan han kom till oss - kom han inte upp i sängkammaren förrän någon timme efter att vi lagt oss .., han låg kvar på sängen i det vi kallar för "Gunnars rum".

Och när han kröp ihop nära, nära mig, var han orolig.

Nu på morgonen har han och sigge kurat tillsammans i gästrummet.

Alldles intill varandra.

Och nu ska här göras resemackor, kaffe i termosen ..., och lite annat.

Fredagsfönstret ...

.... fångades i Ystad och det var många år sedan.

Redan då tyckte jag tydligen om speglingar i fönsterglaset.

Personalmöte ....

... från fem till tio.

Fem timmar.

Det finns yngre kollegor som tycker att vi borde ha möte oftare.

Jag vet inte det jag.

Tro det eller ej ...

Foto: AP, förmodar jag.

... det finns mig närstående familjemedlemmar som inte brås på sin mamma och som kan uttrycka sig kortfattat, ja, som kan sammanfatta det hela med en enda mening.

Så här.

"Som om det inte vore nog förnedrande att gå till tandläkaren ....".

Skrev hon.

Och mamman log.

(Bild och text har jag norpat helt utan lov.)

Annorlundadagen ...

När jag kommer hem ..., ser jag solen!

Att arbeta förmiddag är helt annorlunda.
Plötsligt får man dricka kaffe tillsammans med arbetskamraterna och det blir gott om prat vid fikabordet .., det är allt från vapenfrågan i USA .., till hur mycket grädde som ska beställas hem, ja, det görs ett par hundra semlor per dag och då går det åt grädde vill jag lova!

Och medan jag ordnar med Östras Bröd som kommer vid halv nio, blir det småprat med A i charken och jag frågar henne vad hon tycker allra bäst om hos sin man?

Åååå, så hon funderar!

"Det är inte så himla lätt, det är en komplex sak det där .., det är liksom hela honom som jag tycker så mycket om ...", säger hon leende.

När jag någon timme senare tar emot ett samtal, ser jag att A har skrivit ner några omdömen på en liten lista intill telefonen .., ja, dom där punkterna.

Han är snäll. 
Omtänksam
Sexig när han är finklädd

Just innan jag slutar för dagen, kommer hon och säger att det måste bli ett tillägg på den där listan.

Då lägger hon till en punkt som är allra viktigast: att han älskar henne för den  hon är.

Så är det ju!
Precis så är det ju! 
Finns där någon känsla så underbar som när man får vara sig själv?

A och hennes man träffades 1972 i Folkets Park.
Fem barn .., många barnbarn och fyrtio år senare ..,tycker hon lika bra om honom.
Det märks; hennes ögon liksom glittrar när hon pratar om maken.
Berättade jag att hon har vänster tumme upp?
"Å, så du är analytisk så där som pv ...?" säger jag.
Jodå.
Det visar sig att A hade fem i matte i gymnasiebetyget.

När klockan är ett slutar jag för dagen.

Jag handlar lite inför resan till Sthlm ..., går ut med harry - vi går till stranden; han springer som en galning, som en nyligen utsläppt fånge .., alldeles överlycklig är han !! - och sen hem igen och jag vittjar postlådan och där ligger ett brunt paket med avsändare från Hudiksvall!

Jominsann .., det är Biggan i Hudik som har skickat alldeles nya pocketböcker, en läsdagbok och två disktrasor - allt till lotteriet -!!

Härligt!

Nu har jag ångrat mig lite .., Håkan Nessers bok "Himmel över London" och boken ru (vilket vansinnigt snyggt omslag!!)  + läsdagboken blir den här omgångens vinst. Den som vinner får alltså välja mellan dom två böckerna - dagboken följer med vinsten -.

T a c k  du snälla, rara Biggan!! (Stenbock, även hon ..., fyller den femte januari, grattis långt i efterskott! och hennes man är en med gadd .., just det, han är Skorpion!)

Sist av allt - jag ska snart på personalmöte -, men innan jag gör mig klar och kör iväg dit, ringer jag till en trogen bloggläserska och lotterideltagare, nämligen Anne i Mantorp!
Det blir där, hos henne, som vi dricker kaffe och rastar harry på uppvägen.

Så  h i m l a   roligt det ska bli!

Sista-arbetsdagen-i-veckan-fönstret ...

.... känner ni nog igen?

Eckes lilla gula hus, nere vid vägen.

I det fönstret ryms ibland hela världen.

I alla fall min lilla värld.