Någon tappar sina nycklar ...

... nån annan funderar i timmar över vad det där instrumentet heter, det där som liknar en stor gitarr.

Just det, ja.

Cello, var ordet.

Dags för minnestest, kanske.

Och här är vinnarna ...

"Å, hempressad apelsinjuice .., så gott!" säger pv.

Det var bestämt att det skulle bli dragning i lotteriet vid tolvtiden och bråttom var det, för jag skulle ju arbeta extra, så nu körde jag in till stan i god tid, och där var - till min förvåning - även pv, som hade kommit från gymnasieskolan inte långt därifrån ..., och nu skulle det bjudas på hemlagade kåldolmar! 

Sååå god är maten - som alltid -!

Fram och åter till köket springer Sonja! 

Intill mig sitter Gösta med sina lurviga armar.

Mr Aldrigde, som gillar kitesurfing och har en bror i Australien.

Roger (Rådjer) - svärson till Sonja och Gösta - kommer också på lunch.

Denne engelsman arbetar som hantverkare och just idag är han i stan och renoverar ett badrum.

"Roger, tänker du på engelska eller svenska ...?" frågar jag och får veta att trots alla år i Sverige, så är det engelska som det funderas på.

Sånt tycker jag är intressant.

Undrar just hur det är med Steel City Anna? Engelska eller svenska i tänket?

Dags för dragning.

"Men du,  jag har en bok av Joe Nesboe, norrmannen .., den kan vi också lotta ut!" säger Gösta.

Och så tar han sig en titt på de övriga vinsterna.

Här är vinsterna. 

Bara att välja för 1:apristagaren och läsdagboken ingår.

Tack Biggan i Hudiksvall och Gösta för vinstsponsringen!

Och tack alla ni som skickat portobidrag!  

 

Efter lunchen blir det så dragning i uppmuntringslotteriet! 

(Filmen är lite rörig och skärpan inte den bästa .., den som inte orkar titta, men gärna vill veta vilka som vann, kan skrolla längst ner i inlägget, där finns svaret.)

Grattis, grattis till vinnarna! säger jag.

Vinnaren får välja mellan tre böcker: dom två som syns på filmen, men även Håkans Nessers pocket "Himmel över London".

Tack till alla som delade med sig av glädjen! 

Efteråt är Gösta trött och går och lägger sig på sängen i sängkammaren och just då ringer det i min mobil .., det är chefens fru Bodil som säger att dottern Madeleine tar mina timmar, ja, om jag vill .., och jag, som just då har tagit på mig anoraken och gjort mig klar att åka hemåt för att hinna till jobbet, blir överlycklig!! 

Sonja hämtar kaffekoppen som jag tackade nej till och så blir det hembakad finsk pinne till efterrätt och allt känns bra.Och det sjungs "Ja, må hon leva!" och fru Pehrson kommer med en vacker bukett tulpaner - "vi såg dig ju inte på din födelsedag ..." - säger hon, varmt leende.

Det finns faktiskt inte ord för hur mycket jag tycker om dom här människorna!

Stort grattis nu till ellem i Skellefteå (1:a-priset, hon får välja bok) och Gunnar i Jämtland! 

Ps. Och sen, när jag kommer hem, upptäcker jag att det minsann finns fler lotterier! 

Ett Uppskattningslotteri, t.ex.

Jag säger bara en sak: vilken  u n d e r b a r  VD det är i det här företaget! Ds.

Åtta och femton. Pip.

Eckes lilla gula hus skymtar där borta ...

Morgonpromenad med harry.
Fem minusgrader och det känns som det tredubbla.

Och mot stora lagårdsväggen klättrar murgrönan.
Tänk, att den klarar vintern!

Hur gör man ...?

Om man har lämnat Svenska Kyrkan .., hur blir det då när man dör?

Det kan man fundera på; eller i alla fall kan anhöriga fundera på den saken.

"Hur vill du ha det, du som inte är medlem ...?" säger jag till pensionatsvärden.

Det är efter att jag har läst Monicas underbara inlägg om just detta.

Ooooops ...!

Såg ni Veckans Brott igår?

Det gjorde jag.
Redaktionen tog upp detta med män som på internet söker upp unga flickor.

I programmet utger sig Leif GW Persson för vara en ung tös på en chattsida, och efter en stund nappar det .., då dyker nämligen 43-årige Fredde upp och inleder vad han tror är en konversation med den unga tösen.

Efter ett tag tycker Fredde att det är dags att "camma", det vill säga, att visa upp sig för varandra via webbkamera ..., och Fredde visar glatt upp sig .., och det gör "tösen" också.

Hur denne 43-årige man känner sig när bilden på hans skärm visar nånting helt annat - nämligen Leif GW Persson -, skulle jag mer än gärna vilja veta.

12:54 in i programmet kan man se hur det gick till.

Och maken till offentlig avklädning, det har jag nog aldrig varit med om.

Dagens fönster ...

En sak är säker: för den som tycker om vackra fönster, torde Nora vara det närmaste man kan komma himmelriket.

Titta, så fint!

Och jag, som har så dålig färgkänsla, blir djupt imponerad av människor som kan få till det med olika nyanser och så smälter allt samman till en - i mina ögon - perfekt enhet!

Smoothie-madamen i Västmanland höll i håven!

Nähäpp ...

Lite så där kan det kännas. Man stretar och stretar.

Njaaa. dom där tre lediga dagarna som jag såg fram emot, dom blir inte tre.

Möjligen två.

Någons barnledige man har drabbats av ryggskott och nu blir det extrajobb från två till sex i morgon.

För mig, alltså.

Det ska väl gå det med.

Chefens fru som filurar med schemat, såg allt mer sliten ut .., och jag sa som det var, att säger nej gör jag inte - nån måste ju hoppa in och vi är inte så många -, däremot kanske jag inte slår volt av glädje över dom där extratimmarna.

Nu är det bara att hålla tummarna för att torsdag blir fri, ty sen stundar jobbarhelg och ytterligare två dagar.

Fjorton komma nio grader här inne när vi kom hem nyss.

Tur att man har gott om hull.

Om kalamaris och iskyla ...

Isande kylig luft, sån där söderutluft som man nästan inte kan stänga ute.
Yllehalsduken viras om hals och näsa, allt medan harry springer av och an .., jag lägger korvbitar på staketet och harry noooosar och hoppar och skuttar .., försöker lista ur var matte har lagt det där vansinnigt goda!

Ingenting är så gott som hotdogs i bitar, ja, för en evigt svansviftande hund, alltså!

Och jag fyller på i fröautomaten .., lägger ut skivade äpplen till koltrastarna .., och gläder mig åt tre helt lediga dagar med början i morgon.

Klickar in mig här .., väntar på att resorna ska släppas och på jobbet har jag preliminärbokat två veckors ledighet efter midsommar.

Man borde förstås (borde man ...?) byta resmål och vidga sina vyer, men om man nu har hittat en pärla där man känner sig hemma och tycker om utsikten och detta att somna och vakna till vågskvalp och kunna småprata med den alltid så vänlige hotellägaren lite så där om allt och inget, ja, då kan man ju lika gärna fortsätta med sitt enjängda leverne.

Och hjälp, vad jag längtar efter grillad bläckfisk och grekisk sallad.

Det är vad jag drömmer om, denna tisdag i slutet av januari.

Och i träskålen ligger följande och skvalpar ....

Ett av priserna.
Det är Biggan i Hudiksvall som den här veckan står för fiolerna. Tack snälla!

Jo, där finns Eva på Frösön .., som berättar om vackra vintermorgnar och om middagen för att fira sonen och hans flickväns socionomexamen.

Mossfolk hade tagit med sig make och hund och åkt ut för att se på soluppgången .., med sig hade dom varm choklad och mackor och det var sexton minusgrader och ändå så härligt!

I Skellefteå hade ellem haft fullt upp på lördagen; det var kvinnofrukost med fina samtal .., gudstjänst på teckenspråk och pigga pensionärer som serverade körsångarna mat.

Eva i Tyresö hade besökte Waldemarsudde och tittat på utställningen med konst av Helene Schjerfbeck  och detta gjorde starkt intryck på henne.

annannan i Portugal, hon hade besökt hårfrisörskan och var nästan salig över detta ljuvliga att bara få slappna av och bli ompysslad!

Ulrika i Västmanland hade nu fått sin randiga tröja nästan klar och var så glad över den! Lycklig var - och är - hon också över att orken sakta men säkert återvänder, nu kan hon gå på betydligt längre hundrastarpromenader!

Och Gunnar i Jämtland, han har nu fått hem sonen Joakim från volontärresan bland elefanter och lejon (glad var även katten Vira över att återse Jocke) och så blev det en fin begravning av Gunnars mamma Anna, denna starka personlighet. Även Margareta Winberg (s) hade skrivit så fint om Anna.
(Här kan ni läsa om Jockes möte med elefanterna .., å, man blir alldeles varm i hjärtat!)

Anne i Mantorp hade fått besök av goda vänner - som hon dittills aldrig träffat - ja, från landet Halland .., och i en för övrigt rätt enjängd vintertillvaro i landet Östergötland, så piggade detta upp.
Uppiggade blev även gästerna från halland.

Turtlan i Karlstad, hon har nu klarat förarprovet (liite nervöst var det allt!) för fritidsbåtar och kan härmed titulera sig "andreskeppare" och mycket stolt är nu kaptenen på båten, hennes M.

Sist, men inte minst, - ja, honom hade jag ju glömt !! - kommer pv sladdande in på banan.
Hans bästa var dom nästan tre milen i skidspåret vid Runby skola, allt uti landet Uppland.
(Ja, det är viktigt vilket landskap man befinner sig i ,-)
Dagen därpå hade han rejält ont i innanlåren, kan jag meddela.

Dagens fönster ...

 ... finns i ett stallområde i landet Södermanland, närmare bestämt ute på Ekerö.

Det var där småfåglarna flög ut och in i stallet och satt och kvittrade på takbjälkarna, allt medan AP tog ut Fiéri på promenad.

Tyck till ....

Guldbaggen ..., bäst - i alla fall himla bra - är Babben Larsson!

Och Robert Gustavsson.

Och Carola som sjunger så jag får gåshud.

La Cage Aux Folls som vi såg i lördags, musikalen på Oscars i Stockholm, där var Sven Nordin outstanding, ja, i mina ögon. Grann var han också.

Nya jämställdhetsministern verkade - i alla fall på presskonferensen - ovetande om vad "Läx-Rut" är.

Slutligen vill jag bara säga att jag är evigt tacksam att jag inte är född och bor i Mali.

Tack för ordet.

(Jag glömde Hasse Alfredsson. Han var också bra.)

DBIFV för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Den här veckan blir det lätt!

Utan tvekan så är det den lilla blå boken efter godkänd skrivning för "Förarintyg för fritidsbåt".
Höstens kurskvällar gav resultat och jag kan nu både ett annat som jag inte kunde förut.
Ta ut kurser till exempel. Eller på vilken sida de där "slalompinnarna" ute på sjön ska passeras om.
Sen behöver jag ju inte nämna att lanternor missade jag en hel del på. Inget vi behöver prata om....

Ringde M direkt efter att jag fått den lilla blå boken i min hand. Å gissa... han blev smått rörd där i telefon. Av glädje då förståss.
Sen så idag så blev jag befordrad till andreskeppare.

Det Ni!
Inte illa.

Jag som trodde att jag skulle bli styrman.
Han har förtroende för mig käre M.

Vi får se hur det blir med det hela för soldäcket lockar ju också.

Turtlan

DBFIV ....

Någon fler som vill vara med?

Jag skrev att sista stopp var söndagkväll, men så är det ju inte .., ni brukar få skicka in bidrag till nästan samma dag.

Mejla i så fall ditt bästa till bisse151@gmail.com och gärna bild till, men det är inte ett tvång.

På onsdag är det dragning hos Gösta och Sonja.

DBIFV för Eva från Tyresö ....

 

Tänk Helene Scherfbeck-utställningen var fantastisk.

Det var på Valdemars Udde.

Jag fick höra om hennes liv och sorger och se dessa skapelser!

De äldsta tavlorna var naturalistiska och de senare mycket modernt abstrakta.

Hon uppskattade inte de äldsta när hon blev gammal.

Kanske var det därför man fann denna gamla tavla på baksidan av en annan skapelse?.

De var ihopsydda så ingen visste att det fanns en tavla bakom (den vänstra).

Vilken överraskning!

Plötsligt hade en privat ägare två!

 

Spännande eller hur?

Eva i Tyresö

 

Mer om utställningen hittar du här.

Olikheter ...

Och när vi ändå är inne på skolböcker (inlägget här nedanför), så tipsar jag om Guys bilder från en skola och skolbespisning i Thailand.

Hur intressant som helst!

Hemma hos ...

"Titta här Elisabet, en läsebok för grekiska barn!" säger Eva.

Att komma hem till människor som man har träffat enbart på sin egen hemmaplan (alltså inte hemma hos dem), är alltid intressant.

Då blir bilden liksom mer komplett.
Just så är det när vi, på väg hem till landet Halland, stannar till hos Eva i Tyresö.

Tillsammans med sin storväxte man (uppvuxen i Halmstad) bor hon i ett litet radhus och med hjälp av den bestämda gps-damen hittar vi nästan rätt.

Om hemmet speglar en människas personlighet, så stämmer det nog på pricken när det gäller Eva.

På skåp och dörrar sitter färgglada teckningar förfärdigade av barnbarnen .., i köket finns en "barnbarnshörna" med byttor fyllda med leksaker .., och på övervåningen .., ja, då ramlar jag nästan baklänges, ty där har Eva ett alldeles eget litet bibliotek med hundratals och åter hundratals barnböcker!

Alldeles totalt underbart är det!

Böcker, böcker, böcker!

Enid Blyton .., å, hur många sådana har man inte läst i sin ungdom!

Och Astrid Lindgren, förstås!

 

Under sina resor har Eva passat på och samlat läseböcker från de olika länderna.

Nu är vi i det forna Sovjet.

Små ryska gummor .., just det, dags för mattelektion! 

Vilka härliga illustrationer! Sånt hade jag tyckt om! 

Titta på småkycklingarna som får brått att gömma sig under flugsvampen!

Och nu är vi i det forna Östtyskland och skolbarnen får lära sig vilka som är landets vänner. 

Ländernas fanor hänger prydligt på en uppspänd lina.

Och det gäller att veta vem herr Lenin var, jodå.

"Wir haben gute Fruende" .., står det som rubrik.

Jominsann.

Dom goda vännerna var från Polen, Bulgarien och divers andra öststatsländer.

Och alla vill vi lära oss, förstås.

Eva berättar om hur hon - på sin skola - gjorde en utställning av alla de olika läseböckerna och hur enormt roligt detta var och hela hon - Eva, alltså - bubblar av glädje och entusiasm när hon tar fram all möjlig skollitteratur - "ja, men titta, här är en läsebok från Japan!" säger hon leende.

Och den på bilden här ovanför, den är från forna Sovjet.

Orkar ni med mera böcker?

En bokbild till.

Evas man har, i sitt prydliga arbetsrum drivor av böcker även han .., mest handlar det om kemi och fysik. Tror jag.

På väggen sitter även en hel hop med de allra ljuvligaste handsmidda spikar, alla från Amerika! 

Sånt här bara  ä l s k a r  jag!

Och på skrivbordet suddgummin, prydligt sorterade av barnbarnen.

 

En ljuvlig barometer sitter lite för sig själv till vänster om gardinen .... 

Barometern var en 50-årspresent till Evas morfar, ja, från hans arbetskamrater.

Jubilaren var alltså född 1885.

 

Och utanför radhuset med alla böckerna och den stora hibiskusen som är som ett mindre träd ..., alla teckningar från barnbarnen och svartvita inramade fotografier från en tid som varit .., ja, där utanför går en liten bilfri väg mellan husen och om ni undrar vad för sorts träd det är, så är det Oxel .., och Evas man berättar om hur vackra dom är just på våren.

Ja, just så är det hos Eva från Tyresö.

Dagens fönster ...

Från området runt fiskmarknaden på Bequia st Vincente & the Grenadines

Cut and paste

Med vänlig hälsning
Kjelle

DBIFV för pensionatsvärden ....

Logistikupplägg vid Vasaloppet 2011

 

Om man skulle delta i lotteriet för en gångs skull, nu när man inte kan anklagas för jäv.
Mitt bästa var nog mina första riktiga mil på skidor med snö som underlag denna säsong, det kändes bra att kroppen svarade som den skulle.
Det kan bli kul om fem veckor, det här.

Nu är det bara att hålla tummarna att Gösta plockar rätt lapp.
Kom igen Gösta, du är faktiskt min gudfar. Känn ansvaret.

PV

Anne i Mantorp berättar om flytten ....

Till Mantorp kom jag för drygt 3 år sedan och det var inte kärleken som var orsaken. Jo förresten, kärleken till barn och barnbarn.

Hade tröttnat på Alby i Norra Botkyrka och i väntan på pensionärslägenhet i centrala Stockholm ville jag prova på lite "lantliv".

För det mesta bara latar jag mig och mellan varven är jag sällskapsdam till mina barnbarn och lite hundrastare också.

Engängat är bara förnamnet på livet i Mantorp vintertid. Det blir lite roligare när våren kommer med blommor och cykelturer. På sommaren badar jag med förtjusning i åar och småsjöar och sedan framåt sensommaren så blir det årets högtid nummer ett; kantarellsäsong. Å sedan är det enahanda vinter igen.

Så nu vet ni vänner i Elisabets bloggflock hur pensionärslivet i ett litet samhälle kan vara.

Anne i Mantorp

DBIFV för mossfolk från Örebro ...

Det allra allra bästa i veckan var turen på lördagsmorgonen.
Vi packade varm choklad och smörgåsar och åkte till Rynningeviken för att titta på soluppgången. Sexton minusgrader, glad hund och alldeles fantastiskt vackert!
Underbart!

mossfolk.