Det känns som en evighet sedan vi såg solen och från bildarkivet hämtar jag helt enkelt hem lite blå himmel och sommarkänsla.
Så där, ja.
Pv har sportlov och gör lite som han vill .., tar harry på långrunda ..., äter frukost alldeles själv - då jag har haft svårt att somna och är omåttligt trött klockan sju på morgonen -!
Så jag ligger under täcket och lyssnar till P1-prat om det svenska försvaret eller
bristen på svenskt försvar och jag tänker att försvarsministern låter osäker på rösten och sen, när pv kommer in, blir det lite prat om just detta med försvaret.
För mig är det en utopi att vi skulle bli indragna i ett krig ..., eller att herr Putin skulle komma farande med sin armé och invadera vårt land, så egentligen vore det väl lika så gott att göra som i den där sketchen .., ha en telefonsvarare redo som säger att "hej, vem det nu än är, vi ger oss".
Men det är ju det
sista jag skulle vilja - egentligen -, och hur ska man då göra?
Hur ska man på ett
vettigt sätt försvara sitt land?
Och till vilka kostnader?
Trettiofyra miljarder var kostnaden förra året.
Och jag skulle skämmas ögonen ur mig
om det nu hände - det som jag inte
tror kommer att hända -, om vi då skulle be grannländerna om hjälp, eller än värre; iskallt
räkna med deras hjälp!
Eller hoppas på hjälp från Nato.
Fy, så illojalt .., att stå utanför, men ändå be om hjälp!
Allt det tänker jag på den här måndagmorgonen den artonde februari när jag om några timmar ska susa iväg till affären och nu har pv kommit ner från övervåningen och jag ska ta mig frukost och släppa tanken på försvaret - ja, ja ..., lägg pengarna på en telefonsvarare och satsa på den bristfälliga sjukvården kanske -, ja, nåt sånt.
Alldeles enkelt är det inte.
Ps. Jag har en god vän som i hela sitt liv har arbetat som militär, jo, jag ska ringa honom och höra vad en pensionerad sådan kan tänkas ha för åsikter i frågan.Ds.
