Tidsmaskinen ...

Hanhängen av Asp ...? Jag tror det.

Titta, här ligger dom .., överallt på vägen .. och jag åker baklänges i tiden.

Jag blir en liten tös som bor i norra norrlands inland och fjälltrakter (men några fjäll ser vi inte hemifrån ..)  och i hörnan av tomten finns en lekstuga som är min och där bjuder jag ibland pappa och mamma på lunch eller middag.

Under en period heter min bästa kompis Eilert.

Han är två år äldre, går nästan hela sommaren klädd i khaki-shorts och skjorta .., och kan och vet allt, i alla fall tror han det.
Storebror till två yngre bröder är han också.
Småbröderna heter Runar och Bo, men den senare kallas alltid för Lille-Bo.
Eilert och hans familj bor i ett gult trähus och hans mamma - Sylvia -, bjuder alltid på hemkokt "mormors-saft".
Sylvia skrattpratar liksom.
Och ofta spelar dom kort och coronne.
Eilerts pappa är storvuxen, heter Sigfrid .., och arbetar i gruvan.
Dom är dom första på vår gata som köper tv-apparat.

Även Eilert bjuds på ibland på middag i lekstugan.

Det här användes också som spaghetti.

Det är på den tiden när man inte säger "pasta".

Som en kaskad av lurviga maskar är det som ligger där!

Fast nu i ett annat liv.

Så här skriver Cruella ....

När jag var fem år var mina bästa kompisar två grannpojkar, en i vart hus. Patrik och Peder.
Den ena ett år och den andra två år äldre än jag.
Åh vad vi lekte och sprang omkring i den stoooora skogen intill (den lilla dungen alltså). Och åkte skidor och pulka i backen nedom Peders hus. Han brukade ha sin nalle uppstickande ur ryggsäcken:-) Sedan byggdes det nedanför så då fick vi åka skidor på annat håll.
 En liten skridskobana fanns också en bit från huset. Skridskorna fick vi hjälp med hemma, och sen åkte vi spark nedför backen till den lilla planen.


Och hedgrenskan minns ...

Och jag bjöd grabben i grannhuset på "saft" som i själva verket var hemgjorda såpbubblor.
Jäklar, vad arg han blev! Nu, nästan 50 år senare, har vi fått kontakt igen och jag fick äntligen chans att be om ursäkt för det som jag haft dåligt samvete för i så många år.
Och så gapskrattar han bara och säger att det där minns han inte...
Jaha, som det kan vara här i livet...
Hedgren


Cruella minns ännu mera ...

Åh, såpbubbelvatten! 
När villaområdet där jag, Patrik och Peder bodde byggdes i slutet av 60-talet var det spännande! Jag gjorde mig snabbt kompis med en snäll murare som hette Pelle och hängde honom och de övriga i hasorna och pratade och pratade. (Jag var ett lillgammalt och mycket pladdrigt barn.) 

En dag ville jag visa Pelle hur fint jag kunde blåsa såpbubblor. Men det gick lite snett och jag fick munnen full av det beska otäcka såpvattnet. Och började tjuta. 

Snälle Pelle såg ingen annan råd än att bjuda mig på öl för att skölja munnen. 
De hade matlådor och drack varje dag öl ur små bruna knubbiga flaskor av plast. 
Ett mycket tydligt barndomsminne.
 

Dagens fönster ...

... känner ni nog igen.

Eckes, förstås.

Och det där vilsamma rummet som jag önskar vore mitt.

Som en liten skattkista ...

Jodå, jag vet att det finns många av bloggvännerna som absolut inte tycker om bilder som inte är helt naturliga ..., alltså där man inte har gjort ett enda dugg med dem.

Dit hör inte undertecknad.

Och när jag tar mig en titt hos den gudabenådade skribenten norrifrån och ser hans bilder, då faller jag pladask.

För att inte tala om   t e x t e n.

Vid sextiden på morgonen ...



Sängkammarfönstret på glänt och detta är vad jag vaknar till.

Vilken rikedom!

Vid halv sju går vi på morgonpromenad och träffar två ystra Berner-Sennen-tikar som lufsspringer och leker med harry.

Och sigge nilsson har strosat en bit bakom oss och jaaaamat högljutt.

Nu stundar  l e d i g   dag.

Och i ett sms från chefens fru meddelas att vecka 34 blir min.
Då har jag i alla fall tre veckors ledighet i sommar.

Den fjärde ska strös ut lite .., och den femte sparas till Sälen.

Ännu en förmiddag i maj ....

Vid kustvägen ...

Det var väl det här jag drömde om hemma i Malå.
Att få se stora sjok av vitsippor och få vara med om en lååångsamt utdragen vår.
Grannarna log när jag slängde ut snön på vägen ..., allt för att skynda på grönskan.
Vi bodde på Ringvägen 29.
Leina på Ringvägen 31.
Nu bor jag själv i landet Halland och hon i Bohuslän.

Från Ringvägen till Regementsgatan, till Bjäresjö 10:9, till Regementsgatan till Edjervägen.
Sommargrannarna Bengtssons häck börjar skira i grönt.

Och jag tar harry och går längs kustvägen ..., just vid korsningen när vi svänger in mellan åkrarna - där i hiet där det mest står en massa döda träd .., - hörs detta.

U n d e r b a r t!
(I Skåne hördes den ofta just när det brukade vara Eurovisonsfinal och det stämmer ju bra även här.)

Jag plockar fram kameran för att spela in ljudet, men se ..., då tystnar fågeln förstås.

Lite längre fram hittar jag dom här små krabaterna (se bilden).
I min barndom plockade jag såna och "stekte" dem i en gulemaljerad panna och så bjöd jag mamma och pappa på delikat lunch i lekstugan.

Sånt kan man komma att tänka på en alldeles vanlig tisdag i maj.

Dagens fönster ...

Det märks tydligt när stickmadamen i Västmanland tar det aningen lite lugnare; ty då har hon inte bara fönsterhåven med sig, nej, då är det  t r å l  som gäller.

Igår kom genom rymden en hel svärm med fönster!

Det här är ett av dem.

Tack du min trogna och idoga fönsterleverantör!  

 

Den ska jag köpa!

Vaknar som vanligt alldeles för tidigt .., somnar om .., drömmer att Anders har blivit en lillkille som är hos doktorn; alldeles själv går han in i undersökningsrummet och kommer sedan ut och är så glad.
Det är en sån härlig dröm .., och jag minns så väl hur hans - då lilla hand -, kändes i min!

Kanske är det därför som jag blir så inutivarm när jag i SVT:s gomorron-tv lyssnar till recensenten Magnus Utvik som - med sån uppenbar glädje - berättar om en barnbok som han har läst.

Ja, en bok som lika gärna kan läsas av vuxna!

Det är den ni ser på bilden här ovanför.

Bokens illustrationer som visades i tv-rutan var oerhört detaljrika (tycker jag om ...), ja, det påminde om dom där affischerna som jag satte upp ovanför någon av döttrarnas säng, med bilder där precis allt hände! Det var på bondgården eller i stan och det vimlade av detaljer - kossor, får, spadar, traktorer, katter, höns ...-, och allt satte igång fantasin, i alla fall min.

Jo, den här boken ska jag köpa.
Författare är Stian Hole, en norrman.

Hans namn är helt nytt för mig.

Här finns en recension från GP om just den här boken.

Och här ännu mera om författaren och boken  Hermanns sommar.
Den skulle jag också vilja läsa.

Hur är det Eva i Tyresö? Är detta nånting du har upptäckt för länge sen ...?

Och så ett kvällsfönster från Värmland ...

Fångade ett fönster på min promenadtur i den fina kvällen.

Fönstret finns på stadens Naturum vid Mariebergsskogen.

Underbart område att ta en tur i.

Gokväller! hälsar Turtlan.

Minnen hit och dit i bloggvärlden ...

Jag hörde ofta min mamma säga hur oändligt mycket hon tyckte om sina syskon; hela som halva.

Det var Margit - den äldsta -, Ivan som dog ung .., och så dom tre halvsyskonen: moster Gunvor (på bilden), moster Lisbet och morbror Olaf.

Moster Gunvor hade nästan orangefärgat hår och kanske hade hon fräknar också ..jo, jag tror det ..,och hon var alltid så glad och varm och go och skrattig. 

Man kände sig helt enkelt älskad av henne, ja, som en enda stor, varm famn var hon!

Under hela min uppväxt minns jag att mamma fick garn från Kilafors Ullspinneri; det var moster Gunvors fårull som kommit därifrån och så stickade mamma koftor enligt löpande-band-principen.

Alla var naturfärgade och 90 procent var stickade i samma modell. 

Ja, en sak är säker: enjängdheten är helt klart genetiskt betingad.

Nåväl, en av alla koftor som mamma stickat, var den till höger på bilden.

Och hur kom jag då att tänka på allt detta .?

Jo, jag var på besök här.

Sju timmar senare ...

Den här bilden tillägnar jag Monet i Frankrike.

... åker jag hemåt. 

Med moppen förstås. 

Det är en svindelvacker kväll och medan jag passerar Backalyckan, Hulabäcks hage och Skipås och ser solen gå ner i havet, tänker jag på hur otroligt stressigt det börjar bli nu i affären. 

Många sommargäster har anlänt och det är intrimning av sommarjobbarna; bara en och en ännu. 

E har arbetat i Norge i en Remabutik och har bra känsla för det här med kundkontakt och hon har yrkesstolthet, det märks tydligt.

Rutiner ska gås igenom ..., å, det är mycket som ska präntas in! 

Det är ATG, Svenska Spel, posten med alla olika paket och pris och försäkringar .., släputhyrning (som är det enklaste), ett hundratal plu-nummer som ska hamna på plats ..., kreditköp .., pantmaskinen och hur den fungerar .., återköp .., korrigeringar .., varupåfyllning kring kassan, ja, allt möjligt är det.

"Ja .., jag kommer nog inte att minnas allt det här tills nästa kväll ...", säger E tveksamt när vi har låst dörrarna och är klara för dagen.

Det har ändå gått jättebra.

Och jag tänker på Bodil som sa att om eftersom jag bara skrivit in två veckors ledighet, så .., ja, om jag vill, så skulle hon kunna försöka lösa det så att jag blir fri vecka 33, det är i augusti. 

Åååå, sicken glädje om det ville bli av! 

Nästan hemma ser jag en överkörd orm av den slankare sorten och någon minut senare svänger jag in på gården och möts av harry som är sprittglad och inne i köket har pv dukat och tagit fram gårdskycklingen som jag fyllt med citronklyftor, färsk timjan och rosmarin och lite mynta och som har fått gå i ugnen i 150 grader i nästan två timmar och oj, så mör och fin den är! 

Nu är det hockey på tv, vilket är nästan den enda sport som inte intresserar mig så värst mycket.

Och det lär ska bli fint väder även i morgon.

Halleluja.

Idag vid ettiden ...

Och jag såg en lärka flyga upp från åkern och tänkte .., jaha ..., nu förstår jag det här med "som lärkvingar", för det var helt otroligt vad hon eller han flaxade med vingeparet.

Strax iväg till jobbet.
Moppen och jag.

Förmiddag i början av maj ...

Promenad ner till stranden.
Lövsångardrill ..., maskrosor, en porlande bäck.
Trift på väg att börja blomma.
Fågelspår i sanden .., svalor som flyger nära vattenbrynet.

Och jag tar av mig sandalerna och vadar en bit ut i iskalla vattnet.

Kastar pinne till en lycklig hund.

Fyller kupad hand med salt vatten .., blaskar av i ansiktet.

En gång - två gånger.

Fylls av tacksamhet.

Hemma igen.

Vid slänten växer vitsippor i klungor.

Det är så oändligt vackert ..., ja, så där så man nästan inte uthärdar.

Småpratar med grannarna som målar huset.

Harry spanar på ett äldre promenerande par.

Upptäcker första tulpanen i rabatten.
Nu blir pv glad.
Han tycker om allt som har färg .., vallmo, eldröda rosor och knalliga tulpaner.
Och kärleksört.
För mig är det tvärtom.
Kattmynta, små gullvivor ..., och pyttiga tulpaner i ljust, ljust gult.
För att inte tala om humlen.
Allt trivs tillsammans.

Igår, när jag arbetade, fortskred arbetet med grunden till växthuset.
I ena hörnet står en trädgårdsstol.

"Ja, jag satte mig här och provade lite .., det kändes bra ..", sa pv och såg nöjd ut.

Nu blir det uppehåll ett tag.
Föräldrasamtal på skolan ("det är få föräldrar som är intresserade, dom elever som har det kämpigt .., deras föräldrar dyker sällan eller aldrig upp" ..., säger läraren aningen uppgivet ...),och så är det körövning på tisdagkväll, men sen kanske.

Nåja.
Det får ta den tid det tar.



Och om det finns ett enda ljud som för mig betyder "sommar" .., så är det just det som hörs på den lilla filmsnutten här ovanför.

Ett ljud som också påminner om backen hemma i Malå.
Om myrstacken .., stenplattorna och träräcket när man gick ner till sjön .., om almöke, sälg och prasslet från asplöven.

Och doften av sötvatten.

Det bästa för Turtlan i Värmland .. 
Och dagens fönster 

"För mig blir Veckans bästa att s n a r t är det dags att lägga i båten. Inte än men det närmar sig.

Nu putsas, lackas och fixas det för fullt. Fint blir det!

Jag har inte bidragit med så mycket jobb än utan jag tar hand om städningen och fixa i ordning "interiören". ( uh så manligt / kvinnligt det är ibland då...)

Men men, var och en gör väl så gott en kan.

På samma gång blir det en fönsterbild till Bloggmadamen :-)

Turtlan mitt i natten som har en h e l veckas ledigt framför mig.

Gôtt!"

Och så en lista ...


Vem är i rummet med dig just nu?
Ingen alls. Pv gick just ut med harry på kvällsrundan.

Vem skickade du senaste sms:et till?
Mina barns pappa som skickat en bild på Anders.

Vem saknar du mest just nu?
Det måste vara pElle som i veckan - äntligen - ska komma i jorden.

Var är din mobil just nu?
I köket på arbetsbänken.

Vad var det senaste du åt?
Några chokladöverdragna kex. Ganska torra. Inte särskilt goda heller.

Vad ser du mest fram emot just nu?
Resan till Kreta efter midsommar. En vecka tillsammans med Emil och pv.

Om vad tänker du just nu att “näe, jag vill inte”?
Hitta en bra behå.
Eller själva resan FÖR att hitta en sån.

Vems hem var du senast i (ditt eget räknas inte)?
Det var nog i Skåne hos exet och hans Karin. Kaffe på altanen.
Beundran av bubbelpoolen utomhus.

Vad står på ditt “schema” idag?
Här är kväll nu.
Snart dags att ta in tomatplantor och lavendel och sen godnatt.

Vad finns till vänster om dig där du sitter/står just nu?
En rosa pelargonia.

Om du tittar rakt fram, vad ser du då?
Tavlan med skatorna och katten av Sven Ljungberg.
Ja, inget original.

Vilken blogg besökte du senast?
Kattis, där jag looog så här mycket när jag läste om hennes yngste son som idag tog fatt i modet.

Vad vill du helst av allt göra just nu?
Gå i säng och sova.

Om du fick välja en “superkraft”, vilken skulle du välja och varför?
Ja, superkraften att stå emot alla goda mackor. Till exempel.

En låt du gärna lyssnar på om och om igen just nu?
Just nu? Ingen särskild, faktiskt.

Härligaste ljudet just nu?
Starens siiiirlande.

Något du skulle vilja lära dig?
Massor! Kungalängden, t.ex.
Ja, varför inte?
Bara för att kunna den.
Pv är suverän på allt som har med historia att göra.

Tre saker i din väska:
Jag har ingen väska, men jag ska skaffa mig en.

Hyde Park, London ...

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Just nu? London, kanske.

Nattuggla eller morgonpigg?
Extremt morgonpigg.

Det första du tänker på när du vaknar?
"Undrar just vad klockan är ...?"

Vad spenderar du helst pengar på?
God mat och blommor.

Vem kramade du senast?
harry

Vem pussade du senast?
Det var också harry, alldeles nyss.

Vad är du rädd för? (För egen del.)
Jag har på gränsen till klaustrobi .., vill aldrig ha stängda dörrar eller fönster.
Alltså är jag rädd för att bli instängd i ett väldigt trångt utrymme, typ som vid en jordbävning.

Em ... som ska bli bilmekaniker, är det tänkt.

Vad gör dig glad?
Småttingar ..., vänliga och omtänksamma människor .., grannen som vinkar glatt när jag moppar förbi.
Och att vi - några bloggare och icke-bloggare -, verkligen kunde gå samman och hjälpa Em från Thailand, ja, detta att ge honom möjligheten till en utbildning.
Det gör mig så innerligt, innerligt glad, ja, mer än så .., rent av lycklig!

“Pryl” du saknar mest just nu?
Skrivaren. Var ÄR den ...?
En skrivare kan väl inte bara försvinna!

Favoritglass?
Cornetto Jordgubb.

Listan norpades hos Kattis, som i sin tur hittat den hos Ulrika.

Det sämsta för Elisabet ....

En sak är säker: om man har bekymmer med sina knän, så kanske man ska avstå från någon timmes bowling med alldeles för tunga klot.

Faktiskt.

Det bästa för mossfolk i Örebro ...

Det är mycket som skulle kunna ha varit bäst i veckan. Underbara skogsturer. Majbrasa. Musikal. Fina vänner.

Ledig dag. Magnolian som slagit ut. Det har helt enkelt varit en bra vecka. 

Men det allra allra bästa, det var nog att komma hem till ett tyst hem igår. Cosmos, som hade varit själv i drygt två och en halv timme, kom utlufsande ur sovrummet och gäspade stort när vi kom hem. Har man tidigare haft en hund som inte gått att lämna ensam, då känns det här helt underbart!

/Mossfolk

Ps. Bilden är från onsdagskvällen i skogen. Det var också rätt underbart :)

Så här ser bilden ut i icke-beskuren modell. Mera glitter.
Jag håller med, den är vackrare så.

Ni som skickar in bilder .., ja, om bilden är väldigt stor, då beskär jag eller förminskar dem alltid.
Bara så ni vet ,-)

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Elisabet säger: så många blåsippor har jag ALDRIG skådat!

Hej!

Vi har varit i stugan i Värmland på en veckas semester. 

Vi hade hoppats möta mera vår men det såg precis likadant ut där som här i norr. 

Vitsipporna hade börjat slå ut men blåsipporna blommade för fullt. 

Dock var det inga gröna gräsmattor som det brukar den här tiden.

Det var lite kallt på nätterna om man behövde ut på utedasset, men det var en helt fantastisk stjärnhimmel! Jag stod och tittade tills det blev för kallt om benen, det var ju nästan minusgrader. I alla fall var det roligt att få lite miljöombyte, träffa släkt och vänner och få en liten föraning om sommarsemestern! 

En dag såg vi ett halofenomen, det har jag bara gjort en gång förut tror jag.

Kram ellem

Mitt eget bästa ...
 

Ååå, glädjen att se småfåglarna upptäcka att komposten är tömd och sedan .., det ivriga flygandet fram och tillbaka för att leta efter godsaker .., det värmer mitt hjärta!

Och lilla Filippa som kom och handlade med sin mamma i affären.
Filippa som hade varit på loppis och köpt en giraff och en fin elefant och som berättar att hon har egna pengar och egen plånbok med "snöre i".
"Titta här!" säger hon och lyfter upp armen och där, på handleden, dinglar den fina plånboken.
Glädje, det med.

Och att harry blev frisk.
Förstås.

Och glädjen när jag kring midnatt körde hem i mörkret ..., kände den ljumma luften mot kinden och möttes av en vaken pv och en glatt svansviftande hund.

Ja, det var också glädje.

Ännu mera upphittat ...

En rostig hästsko dyker också upp när pv gräver för växthusgrunden.

I det gula huset bodde Rättaren .., kanske hade han en häst .., kanske var stallet beläget just där växthuset ska stå, eller kanske var hagen där?

Och den där "meteoriten", nja, den är nog bara en vanlig "slaggsten", tror pv som har läst på nätet.

Det bästa för Hedgrenskan i Skåne ...

Det bästa i veckan, ja, hittills alltså, var att jag vann trailutmaningen som jag och några vänner deltog i. Jag som ALDRIG brukar vinna i något!!!  Detta var ren och skär lycka!!!  Och aldrig känner jag väl mig så harmonisk som när jag sitter på hästryggen.... Hedgren