Alldeles snart är det dragning i Uppmuntringslotteriet ...

Idag med en sprillans ny Notarius Publicus, nämligen varma, goa, rara Annika från Kävlinge.

Medan dragningen skulle ske, kämpade pv med grillen och vi glömde alldeles att tala om vilka som var med.

Men följande skvalpade omkring i lilla tillbringaren:

Turtlan i Karlstad
Anna-Lena i Tumba
Ingalill i Ystad
Cecilia N i Härnösand
Anne i Mantorp
Monet i Frankrike
Eva på Frösön
Ann i Göteborg
ellem i Skellefteå
Kattis i ...., Närke, kanske



Och så här blev det!

Tack snälla Annika som så villigt (nåja ...) ställde upp och grattis till vinnarna!

Vådan av att vara lärare ...

Orden "nationella prov" torde få en stor del av lärarkårens nackhår att resa sig.
Och då menar jag inte av vällust.

Kväll efter kväll sitter pv i lilla rummet och rättar och rättar och rättar och rättar ....
Ytterligare en laddning ska hämtas hem idag.

Dagens fönster ...

I ett gult hus på en kulle ..., i köket, där finns ett sprucket fönster ..., och när det fönstret ställs på vid gavel en tidig lördagmorgon i slutet av maj, då ser det ut så här.

Då har hundarna nyss rastats och fått mat (labradoren äter upp sin ranson inom loppet av tio sekunder, harry, som i vanliga fall aldrig äter på morgonen utan låter maten stå tills någon gång på eftermiddagen .., ser sig nu nödgad att äta upp allt i sin skål, ty den matglade labben håller koll .., kanske, kanske blir det nånting över ...) och i köket har någon diskat undan från gårdagkvällen och nu väntar frukost.

Så länge får hundarna vara ute och roa sig själva.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Paris såklart! Trots regn och kyla så kan man ju inte annat än njuta när man är där. 

Många sevärdheter har vi klarat av och mycket gott har vi ätit och druckit. 

Bifogar bild från Notre Dame och en liten film för stämningens skull.

Anna-Lena och John

// Men den där filmen, den får jag omöjligen in här på bloggen.
Låt se om Anna-Lena kan förklara för mig hur jag ska göra, för den är underbar!

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Fredagkväll vid Vänern blir mitt lilla bidrag.

M har jour och vår båt ligger på land (på måndag blir det sjösättning, härligt) så för att få lite sjöluft och vågkluck så köper vi med en varsin sallad till kvällsmat och åker till hamnen på Hammarö. Där har man en fin vy ut över Vänern i kvällssolen.

Sjön är stilla och några båtar kommer förbi. Småprat där vid rastbordet (Heter det så? Ni vet ett sånt där bord och bänkar gjorda av stockar) om ditt och datt.

Mer behövs inte för att det ska bli min Veckans Bästa! En fin kväll ute vid Vänerns kant.

Turtlan

Med en kram till Guy!

Nu börjar det bli som vanligt .., en tio, elva stycken som tumlar omkring i tillbringaren!

Imorgon är det dragning i lotteriet ...

Någon fler som vill vara med?

Förstapriset är en kokbok - sponsrad av Monet i Frankrike -.

Har vinnaren redan boken, kommer det att finnas ett alternativt pris.

Och, kanske, kanske ..., kan vi övertala någon av bloggvännerna som kommer på hastigt besök, ja, att agera Notarius Publicus .., nåja, vi får se hur det går med den saken ,-)

Tänk efter nu .., hur var det med glädjen?
Mejla i så fall det som gjorde er varma i hjärtat till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det.

Och innan man vet ordet av ...

.. så är löven utslagna .., syrénerna blommar för fullt och uppe i slänten ser jag ett helt sällskap med liljekonvaljer!

Åker till Flygstaden och inhandlar amplar och en gurkplanta.
På väg hem stänger jag av air-condition-systemet ..., öppnar rutorna och låter doften av blommande raps singla in i bilen och alltsammans landar i mitt hjärta!

Jag undrar om där finns en mer berusande doft än just raps i blom!

Igenkänning på hög nivå ...

Alla vi som håller på med Instagram, känner bombsäkert igen oss.
Mina fötter.
Frukost-lunch-middag hos mr Kludd ,-)
Ja, så där kan det fortsätta i all evighet. 
Hur kul som helst är det.
 

Rapport från Thailand ...

Klockan är 7.00 när jag lämnar sängvärmen och kliver upp.

Jag går en trappa ner .., öppnar ett fönster och sätter mig vid datorn.
Läser lite på facebook.
Återvänder till bloggen .., skrollar ner och tittar om Guy skrivit nånting?
Nej, där är tomt.

Då tar jag mobilen och slår hans telefonnummer.
Efter några sekunder hör jag hans lugna, trygga röst.

Jo, det är Guy.

Och efter en stunds prat visar det sig att tio minuter efter att Guy hade skrivit inlägget om synen, drabbades han verkligen av en stroke och har nu tillbringat två dygn på sjukhuset i Kanchanaburi, men ska idag, eller i morgon åka till Bangkok, där det finns bättre resurser.

Fina, fina Guy. Barnet är inte hans.

Han kan - på grund av synproblemen -, inte läsa eller skriva .., men kan gå och röra sig - om än inte obehindrat - höger sida är inte som förut.

Jag pratade också med Wipharat, som naturligtvis var orolig och hade kommit hem från skolan som ligger en bra bit därifrån.

Vilken underbar människa!! 
Hon lät så otroligt rar och fin! 

Och så hälsade jag från  bloggvännerna .. ja, jag tog mig friheten att säga till Guy att vi nog skickar dom allra varmaste kramarna och tänker på  honom!

Just så var det.

Ps .Vore det inte en bra idé att skicka en ljudbok till honom? Finns där nån som har en redan avlyssnad ljudbok som bara står och samlar damm? Jag betalar gärna frakten till Thailand, om någon annan bidrar med själva boken! Ds.

Dagens fönster ...

..., tre stycken, till och med, fångades av Ulrika på tåget som tog henne norröver.

Nu är hon framme.

Utan att fråga fönsterfångerskan förstärktes bilden i fotoprogrammet Photo editor, men känner jag Ulrika rätt gör det ingenting.

Mormors hjärtegull ....

Ja, ett hjärtegull kan man ju vara, även om man i höst ska börja i gymnasiet.

Så här fin är hon när det är dags för bal ikväll.

Och lika fin är den unge mannen - Filip - som ska vara hennes .., ja, kavaljer.

Hoppas att ni får en riktigt fin kväll!

Efter tre ....

Förmiddagspass på jobbet.
Det är underbart roligt .., mejeribeställning .., påfyllning .., brödbakning .., kassaavlösning .., en stund i charken medan A-M dricker kaffe .., och jag träffar Christer som nog är i åttioårsåldern och världens raraste man - nu kommer han och handlar tillsammans med sin son -.
Christer har en gång i världen arbetat som rådman.
Han ser ut precis som en nallebjörn.

Moppar hemåt.
Havet är turkosfärgat, särskilt vid Steninge.
Överallt ser jag maskrosor och blommande syréner!

Hemma.
Släpper ut hundarna .., sätter mig i solen och dricker kaffe .., klipper gräsmattan - hela framsidan -, det tar en timme och efteråt fyller jag skurhinken med såpa och varmvatten .., lägger en lavendeltvål i botten och så sitter jag där ute och låtsas att jag är på ett fot-spa.
Å, så mjuka fötterna blir!

Och medan jag sitter där, lyssnar jag till P1-prat ..., en före detta gängledare berättar hur det hela hänger ihop .., han berättar om försäkringsbedrägerier när det gäller bilar som brinner och glädjen hos unga killar när massmedia direktsänder och hur det triggar igång pojkgäng i andra förorter att göra ännu värre saker.

"Det handlar om kanske tjugo ungdomar som ägnar sig åt det här ..., sen är det gängledare som betalar unga killar nån tusenlapp för att sätta fyr på några bilar, förutom gängledarens egen förstås, den bilen är ofta inköpt i Tyskland .., och tusen kronor för minderårig kille är mycket pengar och ägaren till bilen - den där gängledaren -, han får ut rejält mycket mera .., ja, ni har inte tänkt på att det är inga bilar på Lidingö som brinner ..?" säger den före detta gängledaren.

Av och an går pratet.

Man kan försöka stänga av.
Så det gör jag.

Himlen är blå.
I slänten växer ett litet sällskap med styvmorsvioler.
Där klippte jag inte.

Och pv hör av sig.
Han är stressad nu, det hörs tydligt.
Gårdagskvällen ägnades åt att rätta hur många nationella matteprov som helst; allt som allt är det ett åttiotal som ska gås igenom och så börjar allt om igen nästa vecka.
Växthusprojektet får vila så länge.
Och han pratar forcerat.
"Du behöver väl inte låta så arg ...?" säger jag.
"Nej, jag är inte alls arg ...", svarar han.
Det är väl stressen förstås.

Emma ..., ikväll är det bal. Här hos frissan.

Så där sitter jag och funderar över tillvaron, allt medan harry och elvis ligger utsträääckta på den nyklippta gräsmattan och borta vid vedhögen ser jag en liten rödstjärt och där är en skata som letar rester från den tömda komposten ..., och snart är det fredag och på lördag blir det bloggvänsbesök och ikväll ska Emma på bal, tänk, vad tiden går ..., och det piper i telefonen och där är en bild på tösen som i höst ska börja gymnasiet och är mitt barnbarn.

Åren går.
Dom går alldeles för fort, vänta ska ni få se, ni som är yngre.

Glädje ...

 

Grusvägen.

Friska vindar! 

Kallt om tårna.

Och vägen fylld av körsbärsblommor ...

Sist av allt möter vi Elsa & Alice .., bästa lekkamraterna för harry!
Nu är Elvis också med och efter en stund, när Elsa visat vem som bestämmer .., får han vara med.

I orostider ....



... kan man bli alldeles inutivarm av att få se nånting sånt här.

Dagens fönster ...

Kusinen Barbro har - tillsammans med några av sina syskon - varit på besök i Tallin.

Ombord på båten passade hon på att ta fram fönsterhåven .., och här är resultatet!

Tack snälla!

"Hej, det är Bodil ..."

Utanför jobbet. En av dem är min.

Så låter det i andra änden av telefonen, så där vid tolvtiden på dagen.
Då förstår man.
Den helt lediga dagen är i fara.
"´Ja, jag ingen större lust, men jag kan göra det ändå ...", säger jag.
"Okej, då är det ordnat ..", säger Bodil.

Vid halv 5 susar jag iväg till affären.
Det blåser nåt hemskt och vid Särdal, där inget skyddar från havet på höger sida, gäller det att hålla i sig ordentligt.

Nu är många av sommarjobbarna på gång; likt myror fyller tre av dem in varor och i kassan klarar nu E av att stå själv och i förrgår började tösen med det vackra franska namnet att öva sig i kassan och ååå, så duktiga dom är!

Tre timmars kassaövning inlagda med ojämna mellanrum och på olika tider - jättebra är det -!
Med fasa minns jag dagen innan midsommaraftonen i Ystad, då jag fick fyra nya sommarjobbare som skulle läras upp, helst inom några timmar och dagen därpå skulle dom sitta som kassörskor! 

Men nu är det nya tider.

Vid brödhyllan träffar jag den rara Eva från Tyresö ....., och vid mejeriet kommer Lennart, han som på ryska berättade om dom varma vindarna från havet.



Här är Lennart.
Han har tagit med sig en liten remsa där han skrivit upp ett matnyttigt ungerskt ord - "skål!" -, om detta pratade vi häromkvällen, nu vill han visa ordet i sin helhet och precis då kommer pv som har cyklat från stan och det blir någon minuts surr vid mejerikylen.

Så kan tre timmar på jobbet se ut.

Och så ett kvällsfönster ....

... från självaste fönsterfångerskan nummmer 1. 

Ja, jag menar i antalt fångade fönster.

Hon är på väg till ett stickläger någonstans norröver, tror jag bestämt.

Här och nu ....

I en veckas tid ska vi vara hundvakt.
Elvis, en rundmagad labrador, ska bo i det gula huset och umgås med harry och sigge nilsson.
Det går bra.

Så fort hundarna kommer ut, blir det jakt på gräsmattan.
Fram och tillbaka springer dom .., rundar husvagnen (där Elvis slog ut en tand för två veckor sedan ...) .., upp i slänten och ner igen och alltid är harry ett par meter före.

Men Elvis kämpar på.
Som ett granitblock är han och  pv har ställt stolar framför den glasade långsidan på växthuset, så där så dom inte ska springa rakt in i glaset och bli halshuggna.

När orken tryter, blir det tvärstopp och dragkamp.
Lite morrrrr, men viftande svansar, så det är bara på lek.
Ingen av dem är kastrerade.

När vi går på promenad, slinker underbart fina blandrashund (en mix av golden och border collie) ut genom nätet och kommer kryyyypande på vägen och vill så gärna vara med.

Hundens matte kommer strax ut och hon berättar att hunden heter Peps och tillhör hennes särbo och nu bara MÅSTE särbon fixa ett bättre stängsel, säger hon, aningen irriterat.

Peps vill gärna göra oss sällskap och han kryper på border-vis och viftar på svansen, men blir av matte tillsagd att gå hem igen.
Aja baja, inte smita ut så där!

Och själva går vi vidare och allt är grönt och fint och syrénerna är på gång att blomma och tornsvalorna flyger hit och dit och livet känns bra.

Systersonen Fredrik ...

... han som har världens lurviga armar .., fyller 36 år i juli.

Den gossen lever ett friskusliv.

Allt har med spänning att göra.

Till vardags arbetar han som psykolog i Portland i södra Australien.

Vad han gör på fritiden ...?

Ja, gissa tre gånger.

Idag ...

 ... fyller världens bästa Sonja Pehrson 80 år!

Jag undrar hur många människor i mitt liv som jag har mött, som så - på en gång - skänkt så mycket värme och kärlek, som just Sonja?

Första gången vi möttes var några veckor efter min mammas död.
Min högra handled var gipsad och jag satt på pv:s då inglasade altan och där skulle vi träffa Sonja och Gösta och Hilda och Patrik var också med.

Jag kände mig osäker och ..., ja, inte visste man om det här skulle bli något bestående och att då träffa pv:s släktingar .., kändes aningen .., ja, oroligt.

Sonja, som alltid bjuder på nåt gott ..., så där i all hast.

Och så kom Sonja och hon slog sig ner och sa, med sin snälla röst, att hon hade hört att min mamma gått bort och hon lade sin hand över min gipsade och strök försiktigt över den och jag tyckte att hon var världens snällaste människa!

Det tycker jag fortfarande.

Sonja .., småländska, före detta distriktssköterska .. omtänksam .., glad, varm, rar, go .., vänlig!

Stort grattis och jag är sååå glad för att du finns, Sonja!