Dagens fönster ...

Fångade ett litet fönster vid dagens lunchstopp. Gissa var?

Jo du var här på väg till Sälen i vintras. Härligt ställe!

Dagens kassler med potatisgratäng var underbart god! Smakrik och härlig!
På utsidan strilar regnet ner och nyss dundrade ett tåg förbi. Tågen sätter sina spår för en av tallrikarna som hänger på väggen har ramlat ner. Det skakar till ordentligt här ibland förmodar jag.

Nu ska jag passa på och kolla lite i butiken här på Grön Ko.

Lunchhälsningar

Turtlan

// Elisabet säger: oj, jag höll rent på att glömma bort dagens fönster .., sicken tur att andra har bättre kom-ihåg ,-)  Grön Ko var verkligen ett härligt ställe att stanna till vid! Rekommenderas å det allra varmaste!

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Jag har haft några jobbiga dagar med en fruktansvärd magvärk. Tror det beror på D-vitaminet jag började äta förra veckan, men jag vet inte. Ändå har det funnits några guldkorn.

1. Mors dag med sommarkalas vid skogsbrynet.

2. Att vakna med denna utsikt varje morgon.

Sommaren har kommit till skogsbrynet och det är guldstund om något.

Kram Eva

Ledig dag ....

Idag är sista dagen som Elvis är hos oss.
Åååå, vad det kommer att bli tomt utan honom!
Mest hela tiden ligger han och harry intill varandra ., och när dom vaknar, så blir det som hälsningsceremonier där det slickas och nosas och viftas på svansarna!
När vi går på promenad - som idag när vi inte väljer kustvägen - utan går in bakom stora lagårn och ner mot ängarna .., så får dom springa lösa.
Elvis snurrar runt i gräset .., dom hittar var sin pinne och det lyfts på bakben.

Moln kommer och går.
Det är skönt ute, men inte varmt.
Jag har anoraken på mig.

Hundkäxen har börjat blomma. 

I Ystad brukade jag plocka stooora fång och sätta i en slags kopparhink ute på trappan, den mot gatan.

Ibland satte jag mig på översta trappsteget och bara njöt av doften.

Och hemma i Malå var stigen - den som kallades för Kärleksstigen - och löpte längs sjön, den var kantad av hundkäx! 

 

Ödehuset, som väl snart dråsar i backen helt och hållet ., är vackert i all sin enkelhet.
Jo, men så är det.
Avskavt är vackert.

Som ringar på vattnet ...

Igår på jobbet upptäckte jag i kassan mittemot en kund med den allra vackraste "kappa" eller långkofta eller .. ja, vad man nu vill kalla det.

Så jag frågade om hon hade stickat den själv och jo, det hade hon.
Och så berättade jag om Ulrikas sida som hon mycket väl kände till!

"Får jag fånga dig på bild och visa ...?" frågade jag och jo, det gick bra.

Så jag hämtade mobilen och titta .., så vacker den är! 
Vilka ljuvliga färger! 

Och kunden berättade att hon - jag tror att det var nu i helgen - skulle hålla ett stickcafé i Steninge! 

 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa var nog rundan i stan i lördags. Vi tog spårvagnen till Järntorget och gick sedan genom Haga, Tusen miljoner turister var där – nästan som det kan vara i Gamla stan i Stockholm på sommaren.

Tänk, vad ett leende betyder! hälsar lotteriföreståndaren ...

I en fin hattaffär , som heter Stiernglans, köpte jag mig en ny cykelhjälm. En fiffig sort, som man kan ha överdrag till så det ser ut som man har hatt. Det var den sista som fanns och jag fick den för halva priset, så jag slog till. Dansk design, förstås, och heter Yakkay. Här kan ni se fler modeller.

 

 

Inte är jag nån kepstyp och rutigt är jag inte så förtjust i heller, men halva priset...!!! 

Då får man rucka lite på sina principer, och utan överdrag är den vackert lackröd. 

Jag får göra ett eget överdrag i tyg eller varför inte sticka ett. 

Det finns andra modeller, som ser mer ut som en liten hatt med brätte och det är nog mer jag...eller?

 

Hur som helst så tycker jag att man ser lite fånig ut, men hellre det än att jag ska slå mig fördärvad om jag trillar i Göteborgstrafiken, gud förbjude. 

 

Färgen är fin tycker jag, även om den inte riktigt går ihop med håret. Nåja...

Plingeling från mig...

 

// Och att Ann är skånska .., det förstår man när ser det här inlägget på hennes blogg.

Och så sticker vi emellan ...

... med ett jättestort grattis till hedgrenskan nere på Söderslätt .. hon som idag har födelsedag!

Här på en alldeles bedårande bild, tillsammans med barnbarnet Iris.

Stor grattiskram till dig Kerstin!

Det bästa för mossfolk i Örebro ...

 

Nu har jag flera det bästa och kan inte välja.

Det bästa kan ha varit att Cosmos plötsligt vågade springa rakt ut i sjön. 

 Han som varit så himla rädd för just sjöar och inte vågat doppa en tass ens.

 

Älgmötet med älgko och två kalvar gick heller inte av för hackor. Jag har aldrig sett älgkalvar på så nära håll förut!

 

Firande av far med fika under ekarna, ja det var förstås väldigt härligt!

 

Och så blev jag jättejätteglad när jag kom hem i fredags och maken hade gjort så fint hemma och dessutom först badat Cosmos och sedan fönat honom torr.

 

Att syrenerna började blomma för fullt gjorde förstås inte veckan sämre :)

 

mossfolk

Det bästa för Kattis ....

Han som för alltid ville att jag skulle hålla i, han har nu lärt sig att cykla!

Han som inte är precis som alla andra, han har ikväll bjudit på en fantastiskt konsert, med sitt band, där man får vara precis så som man faktiskt är!

//Kattis, med mammahjärtat, som önskar sig inget annat än pepparrotsknölar om hon nu vinner i det här uppmuntringslotteriet, och till det då skickar både postenkuvert och porto, vid pass tillfälle dock, med tanke på att hon i dagsläget är mycket upptagen med det att faktiskt vara lärare

Elisabet säger: haha ..., helt underbart med önskningen!

Det bästa för Mian i Västergötland ...

Marängtårta innan Annika och Mian tackar för sig. Alla bilderna har Mian tagit.

Nu är det äntligen premiär för mig, att vara med i lotteriet.

Självklart är det inget problem att välja vad som varit det bästa.
Inte bara i veckan utan på mycket länge.

Den gångna helgen så klart!

Trift nere vid havet ..., så vackert!

Tack finaste Elisabet, pv och Annika för en helg som varit varm på så många sätt :-)

Nospuss till Harry (bilden här ovanför ..., ååå, mattes hjärta smälter!) och Elvis.

/Mari

Och så ett kvällsfönster ...

Ett fönster på nattåget till Örnsköldsvik .., fångat av självaste stickmadamen.

Frukost på två sätt ....



Först Harry.
I vanliga fall - när inte Elvis är här -, äter han aldrig på morgonen.
Inte förrän sent på eftermiddagen börjar han dra sig mot matskålen och han har aldrig bråttom.
A l d r i g.



Och så underbare, goe Elvis.
Den mest matglade labrador jag nog har varit med om.

Ja, fast vi hade ju vår Labbe förstås .., en gul labrador som satte i sig torrfoder (i smyyyyg), så där så det blev stopp i magen och vi fick köra honom till djursjukhuset i Umeå, där han pumpades full med vätska, ja, han såg ut som en dromedar på ryggen!
Några dagar senare fick vi hämta hem honom.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Det var sticklägret som jag ordnade i Docksta i helgen.

 

Och allra, allra bäst var att vårat kompisgäng äntligen fick träffas igen allihop! 

 

Inte alltid så lätt att ordna då vi bor i Finland, Arvidsjaur, Docksta, Striberg och Alingsås.

 

 

 

Det bästa för mig själv ...

Det var nog all den där värmen - såväl från den fruktansvärt heta grillen - men också värmen i att vara tillsammans med goda vänner.

Och solen som flödade i två hela dagar!

Stunden nere vid havet.
Och friheten att göra vad man vill.
En gick hem för att fixa lunch .., en annan strosade iväg för att leta insekter och en tredje satte sig ute på klipphällen och bara njöt.

 Allt pratet vid bordet.

Och tavlan från Lisette! 

Tänk, vilken glädje den kommer att skänka mig ..., inte bara just nu, utan så länge jag är i livet!

Hjärtevärmarglädje bidrog också småttingarna Isabelle och Filippa med igår på jobbet.

Småtöser som kommer och kramar om och säger "där är Bettan!" ..., ja, det finns helt enkelt inte ord för hur glad man blir!

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej!

Lördag och söndag får vara DBIV. 

Bra var och en på sitt sätt och väldigt olika. 

Jag var ensam hemma i helgen och hade bestämt att lördagen skulle bli en arbetsrik dag. Så det blev fönsterputsning, gardinbyte och allt som hör ihop med det, gräsklippning, ett antal tvättmaskiner och lite annat. Så när kvällen kom var jag ordentligt trött och hade ont i rygg och ben.( Men ändå bara 5000 steg på stegräknaren.)

Söndagen startade stillsamt men jag insåg att en rejäl promenad måste det ju bli för det var sista dagen i stegräknartävlingen på jobbet. Så jag packade lite lunchmat och en bok och gav mig ut i skogen här intill.

Jättevackert med ljusgrönt blåbärsris, lagom temperatur och inga mygg. Så småningom satte jag mig i solen ett tag, åt, läste och mådde bra. Var ute i nästan tre timmar och det blev ca 13000 steg! Och inte var jag trött heller.

På vägen hem såg jag en blommande hägg och strax bakom låg en snöhög väl övertäckt av sand! 
Väl hemma satte jag igång en surdeg till matbröd och medan det jäste hann jag läsa en stund till, nu sittande i stolen under väggmarkisen. 
Två härliga dagar: Den ena tömde “Att göra”-listan, den andra bara njutning och återhämtning.
ellem

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej Elisabet

Det bästa för mig i veckan har varit att jag passat det lilla barnbarnet.

Haft en underbar helg tillsammans, bara hon och jag i ett 25 gradigt Oslo.
Vi har busat,gungat ,gjort sandkakor ,badat i balja på balkongen och sjungit hur mycket som helst.

Lite konfunderad blir hon ibland när mormor sjunger på svenska men hon lär sig så snabbt.

Känslan när den lilla säger du och jag Mommo är obeskrivlig.

I sommar ska hon vara hos oss en vecka och den veckan blir nog allldeles underbar.

Hoppas allt är bra med dig och PV
Kram Babsan

Dagens fönster ...

Från Västerbotten kommer tre tisdagsfönster.

Det är ellem som har varit ute på skogspromenad och tänk, hon hade fönsterhåven med sig!

En extrabild - "med de för Västerbotten så typiska ladorna ..." - fick följa med.

Vackert, vackert!

Dagens fönster ...

Hej!

I går var jag på släktkalas/bjudning, min svärmors sista stora bjudning enligt egen utsago. Hon fyller 87 i år, så tänkbart är det. 

 

Det var inte bara kalasmat och trevlig samvaro utan också en liten sångstund i Lundsbrunns kyrka och vackrare fönster får man leta efter. 

Många hälsningar Lena (som fortfarande sitter med näsan i nationella prov. 

 

(Här skrev jag en lång rad om vad en fråga kan innebära när jag kom på att proven är belagda med sekretess ett tag till, puh, det var nära!)

Snart dags att moppa till jobbet ...

Och på promenaden med hundarna såg jag en fjäril som jag verkligen kämpade för att försöka få en närmare blick på.

När jag nu har kommit hem, tror jag (med hjälp av fjärilsboken som var en present från Mian) att det antingen var en Hagtornsfjäril eller en Rapsfjäril. 

Jag lutar mera åt att det är den senare, om det nu är någon alls av dem.

Och molnen kommer seglande över himlen .., drar förbi .., och nya visar sig.

Det är tryckande hett ute.

Men på Mallorca, där Elvis husse och matte är, där är det kyligt och dåligt väder.

Så kan det gå.

Här är en annan karl som reder sig själv ...






Ja, det här med att ha en hund som husdjur .., vad är det för nåt ...?

Och från Bangkok meddelas ...

Ejdervägen i Stensjö. Och farthinder i Guys liv också.

Efter promenaden slår jag mig ner på altanen.

Det är varmt och skönt .., under bordet - i skuggan - ligger Elvis och flåsar och en bit därifrån har harry sträääckt ut sig i gröngräset.

Småfåglarna kvittrar.

Och jag tänker på livet i stort och smått och hur lyckligt lottad man ändå är och så tänker jag på Guy i Thailand och undrar hur det känns att befinna sig på ett sjukhus i Bangkok och inte ha anhöriga på nära håll .., ingen som tittar in med blommor eller en tidning .., ingen som kommer och frågar hur det är och allt sånt, för Wipharat måste förstås arbeta och hon bor inte alls i närheten.

Idag.

Så tar jag fram mobilen och slår numret.
Det tar en stund innan signalerna har susat iväg över halva jorden och jag tycker fortfarande att det är ett mirakel; att det fungerar .., det här med uppfinningen telefonen!

"Heeeej Elisabet ...", hörs sedan Guys stillsamma röst.

"Utsikt från sjukhuset i Bangkok", skriver Guy.

Och jag får veta att han befinner sig på sjukhuset i Bangkok och strax ska på undersökning .., allt har blivit bättre .., det går sakta framåt och han känner sig bra.

"Jo, men det är bara bra ...", säger han och jag hör leendet genom luren.

Kanske får han åka hem till Kanchanaburi i morgon?

Synen då?

"Nja, han kan fortfarande inte läsa .., men för övrigt så är det bra ...", säger han.

Ja, tänker jag .., allt är relativt här livet.

Och så vidarebefordrade jag hälsningar som kommit hit till honom och han tackade och blev så glad och hälsade tillbaka till er alla!