Åter avsändaren ...

Igårkväll, när vi satt i den där grillkåtan uppe på Tärnvägen, säger Anna-Karin plötsligt att hon har med sig nånting till mig.

Ingenting förstår jag.

Och så försvinner hon en stund och kommer sedan tillbaka med det ni ser på bilden och jag bara häpnar .., för såna ripor, gjorda av gips eller keramik, hade jag på 80-talet hemma i Malå .., och jag kommer för mitt liv inte ihåg vem konstnären var.

"Den här gav du till Eva någon gång ...", säger Anna-Karin.

Eva var alltså min svärmor, men finns nu inte längre i livet.

Nu har Anna-Karin "dödsstädat", ja, så uttrycker hon det .., och då tänkte hon att den här får Elisabet tillbaka.

Nu finns här alltså i det gula huset tre små vita fjällripor och oj, så glad jag blev!

Dagens fönster ...

Från sticklägret häromsistens, fångade Ulrika flera fönster.

Det här är ett av dem.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det måste vara att jag kunde hämta mina nya glasögon – så nu ser jag bra ut

Den turkos bågen är mer åt det blå hållet än det gröna och matchar precis linnetyget i min tunika.

 

 

Den svarta är en modell som man ibland kan se på politiker och industriledare, där de i debatter drar av med ena handen och sedan pekar på sin motståndare med för att förminska Honom/henne och förstärka sin egen synpunkt. Just precis så ser de ut, fast jag vet inte om jag ska peka så himla mycket med dem. 

Mest bara ha dem på.

kram
Ann

Surprise, surprise! 

Just som jag har beslutat mig för att göra natt - då är klockan knappt åtta - men jag är svimfärdig av trötthet (mental kollaps eller nåt ...), ringer min mobil.
Displayen visar ett för mig okänt nummer, men jag behöver bara höra rösten i några sekunder, så förstår jag .., det är min före detta mans moster - det är Anna-Karin från Göteborg, som är i andra änden av luren!

Hon har  r å k a t  slå mitt nummer och nu visar det sig att hon och den alltid så sympatiske maken Tore är på besök hos Tores kusin och kusinen och hennes man bor bara ovanför kullen ..., fem minuters promenad härifrån!

Så vi blir ditbjudna och det blir ett par timmars surr och det är sååå roligt alltsammans!

Kusinens man är - precis som Tore - polis, eller före detta och honom har pv haft att göra med när han arbetade i Oskarström, ja, polisen kom till skolan och var med på nån slags studiedag eller nåt sånt. 

På polisens tomt har en grillkåta satts upp, ja, längst uppe på tomten .., där inne görs eld upp och vi sitter på renskinnsrundlar och pratar om allt möjligt, men allra mest om vilken sorts fisk som Jesus delade ut och Anna-Karin, som tydligen var med på Jesu tid och är ett riktigt Vittne, säger tvärsäkert att det var kolja.

Om detta surrar vi hur länge som helst och skrattet går fram och åter i kåtan.

En alldeles underbar kväll blir det! 

Och så här ser himlen ut när vi går nerför kullen, på väg hem. 

Om min mamma hade varit i livet .., skulle hon - häpet - ha utbrustit: "Men nu har dom ritat streck på himlen igen!"

Sant eller falskt ...?

Det är knappt man tror att det är sant .., detta att få sluta redan klockan två en fredag!
Så jag gör nästan ingenting.
Eller egentligen en hel del.

Först tar vi till stranden.
Under det grekiska parasollet ligger pv och dåsar .., jag sitter i den rosaprickiga strandstolen som jag tycker så mycket om ..., och mest av allt tittar jag mig omkring .., ser på alla småttingarna som i evigheters evighet gör små sandkakor eller slott .., tänk, att en spade och hink kan sprida sån glädje!

Det blåser friskt!
Och när jag nu äntligen slappnar av och för en vecka lägger ifrån mig all beställningsoro, är det som om all energi bara sluuurrrrpar iväg.
Alldeles förbi av trötthet blir jag.
Bada i havet?
Nej, inte ens det.

Sen hemåt .., och jag dammsuger och vaskar halltrappan .., plockar in blommor .., vattnar i växthuset .., duschar hur länge som helst ., klipper luggen .., sitter stilla och tittar rakt fram mot backen ..., undrar hur många ormar som gömmer sig där ..., tänker på pratet med Guy, ja, just det, ja, det ska jag skriva om.

Eller: jag kan säga det nu!

Som bekant har Guy svårt att läsa, men jag frågade honom i början om det här med ljudböcker och nu först har han vaknat till liv när det gäller den biten och jo, det kan han tänka sig, att lyssna i stället för att läsa!

Så .., om någon av bloggvännerna kan tänka sig att låna ut några ljudskivor ..., så går det bra att skicka dem till Guy Jonsson, Gamla Landsvägen 7, 933 33 Arvidsjaur.

Jag frågade vilken typ av böcker han tycker om?
Ja, det var inte det enklaste att svara på .., nåt deprimerande vill han nog inte ha .. , men "typ John Irwing ...", sa Guy.

Och Guy: kom ihåg att biblioteket säkert har ljudböcker att låna ut!

Hallelujamoment ....

(Upptäcker att det blir dubbelt mellanrum mellan raderna och orkar inte gå in i HTML och ändra, det får vara så här).

Så här såg det ut i mejerikylen idag, när jag lite över två tackade för mig. 
Då hade vi fyllt in det mesta av det som kommit och jag hade sorterat och ställt i ordning alla Proviva-drycker, juicer och den laktosfria mjölken och osten i dom grå backarna och hjääälp, så underbart det var! 

Stapeln med margarin som skymtar till vänster, krymper så sakteliga och den där oron jag hade för creme fraiché och keso, den kan jag lägga åt sidan. 

 Upptäckte att jag beställt bara tolv styck Arlas 3d--gräddfil och tiden var ute för att göra ny order på datorn, så jag ringde kundcenter i Stockholm och fick prata med världens raraste kvinna och tror ni i inte att hon ordnade så det kommer rejäl leverans i morgon, med just gräddfilen som är på annons! 

"Jag ska kolla med chauffören så han inte har lastat ...", sa hon.

Det gick bra.

Precis när jag skulle ge mig av, såg jag hur Bodil plockade ner våra timlistor, ja, nu bryts det för lön den tjugofemte.

Dessa listor sitter fastnålade på anslagstavlan och där skriver vi upp hur länge vi har arbetat.

Jag såg förra helgens tid .., kom ihåg den där gräsliga dagen , ja, det var då det var så hemskt med varor  .., och jag looog när jag såg min kommentar där på högerkanten.

Och nu är jag ledig i morgon och börjar inte förrän tre på söndag! 
Nästa vecka är jag  k a s s ö r s k a! 

Det bästa för Jessica i Västerås ...

Hej Elisabet!

Nu tänkte jag också häng med på ett hörn! J

Mitt bästa förra veckan var naturligtvis då vi hämtade hem vår nya familjemedlem, lilla Luna!

En oerhört söt liten dam, skygg men ändå så busig och gosig. Helt enkelt ljuvlig!

Luna är en blandras mellan Norsk Skogskatt, huskatt och helig Birma, så fluffig och go J

Kram Jessica , jessicamh.blogg.se

Fredagsfönstret ...

... kommer från Skåne och fångades av Annika i Kävlinge.

Men jag tror att bilden togs på Råå - fiskeläget utanför Helsingborg -.

Och alldeles underbart är det!

Paradiset ....

Kvällsdopp vid sjutiden.
Fyra stycken är vi ...,  här kommer grannarna som bor allra längst ner vid havet och en ilandfluten dansk flagga - kanske har den trillat av från någon båt ? - hittas på stranden.

Aldrig någonsin har jag - här - badat i högre vågor än ikväll!!

Och harry blir alldeles spattig när såväl husse som matte ger sig ut i vattnet och hur förvånad blir han inte när det plötsligt är tvärdjupt där han tidigare sprang omkring helt obekymrat!

Här sitter han och väntar på att husse ska komma iland.
Husse - bäste vännen någonsin -!

Omtänksamt ...

Här vid slussen i Forsvik så tänker man på sina vänner hundarna.

Tänkte så Harry vet ifall ni passerar här någon gång. Ligger strax innanför Karlsborg.

Vink vink från Amalias besättning.

Det bästa för Rexxie i Västerås ...

Gåsfoten har anor från ett gult hus i landet Halland .., hälsar Elisabet.

Hej hopp!

Här händer det inte särskilt mycket, men vi (jag; note to myself: sluta skriva om dig själv i tredje person) kan väl fira att ...

(A) jag har fått tillbaka mitt fasta heltidsjobb (med ännu lite högre lön),

(B) att Fru Gåsfot och Herr RexxBegonia lever och har fått flytta ut på balkongen, och

 (C) att mina sex amaryllisar också har fått flytta ut på balkongen och förhoppningsvis kan lockas att blomma om igen (och då får jag till ett "höstens bästa" med).

Kram /// Anders

För själen ....

Två timmar, kanske.

Mer behövs inte.
Inte för mig.
Och sanden är inte helvetes-het som i Grekland, utan bara "lagom".
Ovanligt kraftiga vågor idag ..., och barn och vuxna som står där ute och inväntar den största vågen.
Alldeles innan vi bestämmer oss för att gå hem, gör jag dem sällskap.
Det är varmt i vattnet .. nitton grader, säger nån .., och saltare än vanligt.
Jag dyker.
Dyker ännu mera.
Vattnet är grumligt .,.tångruskor fastnar i håret.

Pratar med en kund från affären, han som hade så snygg skinnjacka.
Det är många nu som har barn och barnbarn på besök .., många rop på "morfar" eller "mormor".
Lilltösen på bilden, hon i mitten som har vit tröja, ler mest hela tiden, men nu upptäcker hon mamma som har gått ut i havet och inte hjälper det att morfar kommer .., "det är maaaaamma!" hon vill till.

Sen åker vi hemåt.
Pv cyklar, jag moppar.

På klädstrecket hänger baddräkten på tork.
Och den överkörda huggormen som pv såg igår, är försvunnen.

Det bästa för mossfolk i Örebro ...

Den här gången blev det inte svårt att bestämma det bästa i veckan.
Vi har köpt hus!

Eller det var inte riktigt sant, för vi har ju varken betalat eller flyttat in än, men kontraktet är påskrivet och besiktningen gjort och överlämningsdatum bestämt till den 27:e september.
Därefter bor vi i ett rött tegelhus bland ekarna i Hallsberg, och Cosmos får en trädgård.

Vi har just bara mäklarbilder på huset, så jag skickar istället en bild på den glada hunden när han leker i en annan trädgård :)

mossfolk

På lunchbrickan ...

... finns idag en enda delikatess.

Det är inte ofta hon uppdaterar, men nu tycks hela hennes innersta vara så uppfyllt av allt möjligt .., det är som om precis allting tas in och singlar omkring i hennes hjärta och själ .., och det blir så oändligt vackert och läsvärt när hon sätter det på pränt.

Tänk, att bokstäver kan bli till sån glädje!

Ännu mera vinster - tack Biggan - !

Igårkväll, när pv tagit sista rundan med pv, vittjade han postlådan.

Och ser man på ...., där låg ett stort, vitt kuvert med Biggan som avsändare och jag öppnade och det tog liksom aldrig slut på innehållet!

Allt är vinster till uppmuntringslotterit!

Gerda Antti tillhör mina favoritförfattare.
Jag har faktiskt älskat hennes vardagsnära böcker
Att läsa om dollarmiljonärer och Hollywood, nej, det har aldrig lockat mig .., det har varit svält och fattigdom på Irland (Maeve Binchy, salig i åminnelse) och så Gerda Antti!
Lyckliga den som vinner den boken!

Och där fanns även stora, härliga vackra vykort och post-it-lappar av olika modeller .., perfekt till den som vill ha ordning och reda ..., ja, detta vore väl som gjort för dig, Anne i Mantorp?

Så här skriver hon, den generösa Biggan ..., och härifrån kommer ett  s t o r t  och varmt TACK! 

Det här lotteriet kommer nog att vara i all evighet, tror jag, ja, så vänliga som ni alla är.

Fångsten ....



Idag blir det fisk till middag.
Plattfisk.

Men det fanns annat i nätet också.
Dom hamnar i en brun balja och bärs sedan ner till sitt rätta element igen.

Klockan 04.10 .....

Vaknar alltid samma tid.
Grunnar på mejeribeställningen och den från Dagab inte minst!
Blev det för mycket eller för lite ost ..?
Och mozarellan som är på extrapris för 5 kr styck, jo, den kom med ?
Påminner mig själv att jag måste ringa till Elin på morgonen och berätta om mjölken från Arla; att det ändrades, samt att jag glömde knappa in Abbas löksill, den mindre burken.

Pv, han sover så gott, ihopkrupen under täcket.
Annan tid på året är det han som funderar över jobbet .., över pojkar som vill allt utom att ägna sig åt matte och som hellre spelar spel på sina smarta telefoner .., och så är det ju alla konferenser och nya påbud hit och dit och då händer det att sömnen inte blir som den ska.

Nu är det min tur.

När jag memorerat det där viktiga (jag hoppas att ni som läser här till fullo inser vilket Betydelsefullt Arbete detta med mejeriet är .., nästan i klass med hjärnkirurgi eller avancerad rymdforskning ,-), tar jag på mig hörlurarna och reprislyssnar till Annika Anderssons sommarprogram, som jag hittills inte lyckats höra till slutet.
Det gör jag nu.
Och jag tycker om det.

Hon pratar med sån innerlig värme om sin pappa, Tore .., och jag tänker på min pappa, Ivar.

Trettiosju år sen är det sedan han dog .., på bilden står han med en fyraårig Maria, han har ett drygt halvår kvar att leva och har upptäckt att jeans är ett himla skönt plagg.

På lördagarna tittar han på Tipsextra och när Malå IF:s fotbollsspelare går upp en division, bjuder han hem dem på våffelkalas, så roligt tycker han att det är.

Ja, det är förstås mamma som gräddar våfflorna.

Pappa, han håller tal och säger hur glad och stolt han är över spelarna och jag tänker på hur lycklig han skulle ha varit om han visste att den där lilla tösen på bilden .., att hennes dotter en gång ska spela i flicklandslaget i fotboll!

Han hade nog spruckit av stolthet.

Jag tänker också på hur viktiga pappor ofta är för sina döttrar.

(Ni ser väl hur mycket jag tänker .., det är inte underligt att man blir utmattad och till slut inte vet vilken veckodag det är ...-)

Men nu är det ny dag - som är helt arbetsbefriad ! - och för fjortonde dagen i följd strålar solen från klarblå himmel och jag tycker så synd om alla i norr där det är precis tvärtom! 

Inte en enda mulen dag har vi haft sedan vi kom hem från Grekland!

Om det fina vädret står sig hela dagen (nära havet vet man aldrig.., det är så gott som alltid mulet nattetid och på morgonen, men sen driver molnen bort ...), blir det stranden ett par timmar. 

Jag ska ta med mig boken som jag inte hann läsa ut i Grekland .., och jag ska bara njuta och tänka på att nästa vecka, när Gunnar är här, då blir jag ledig tre hela dagar på raken, eftersom underbara arbetskamraten My erbjöd sig att ta min tisdag! 

Det var inte långt ifrån att jag började gråta av tacksamhet när sms:et kom. 

(Å andra sidan är jag vanlig kassörska nästa vecka och åååå, så jag ska njuta!)

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det allra bästa.

Igår var vi på filmfestival på Barnens ö.
Sju ledare har i 10 dagar arbetat med lika många ungdomar på barnens Ö  och spelat in film.

Ledarna var mycket proffsiga och ambitiösa och ungdomarna var inte så lätta att styra.
Men oj så roligt de hade.
(Men ledarna blev nog trötta?)

Sista dagen fick vi komma till filmfestival !
Föräldrar och andra var SÅ välkomna för arr höja stämningen och mingla.

Några av filmerna visades och alla sju ungdomarna fick oskarsstatyetter med omdömen, blommor
och det kom t.o.m.ett annat kollo och tittade på visningen!

"Skådespelarna" kom i bil ut på röda mattan och där syns vårt barnbarn!

LYCKA!

//Elisabet säger: det finns helt enkelt inte ord för hur mycket jag beundrar människor som drar igång sånt här och förgyller livet för andra människor! Och ååå, så man önskar att stat och kommun insåg vikten av just detta och satsade  m e r  än man skär ner!

Torsdagsfönstret ...

"Som sagt det bara vimlade med härliga fönster här på ön i fyrvaktarhuset. Här kommer två till.

Hälsningar från Fällholmen med ett småstormigt Vänern runt om idag måndag.

SemesterTurtlan."

Tolv barn var dom ....

Ja, Gud ..., man är så trött så när chefen föreslår att man ska tömma två lastpallar med djupfryst bröd som står i frysen ute på lagret, då säger jag att nääää, inte en chans!, jag orkar inte.

Det är första gången i mitt liv jag arbetsvägrar, men jag är totalt slut på.
Klockan är då fyra och frånsett kaffepaus på förmiddagen, så har det varit absolut fullt kaos!

Men vem vill läsa om sånt?
Allt det där vet ni ju.

Efteråt, när jag har moppat hem (chefen bad i stället ungdomarna att tömma pallen) och ätit fisksoppa - tillagad av den käre pensionatsvärden - tar jag mig till stranden.

Jag sitter i min rosaprickiga solstol och halvsover ..., ansiktet mot solen och jag tänker att mer slut på än vad jag är just nu, har jag nog aldrig i mitt liv varit.

Inte långt ifrån mig ligger en kvinna på mage och solar.
Hon har blå baddräkt och en bok ligger vid sidan om henne.
Jaha, ja .., hon är kund i affären och någon timme senare presenterar hon sig som "Godrrun", hon är från Tyskland egentligen men bor i Steninge.

Tre gånger badar jag.
L ä n g e.
En kvinna - också i blå baddräkt - kommer ut där jag är och vi pratar lite om hur vackert det är .., hon är här på syskonträff, men bor i Åkarp i Skåne.
Hon ser så snäll ut.

Och hon berättar att hennes morfar och hans elva syskon växte upp här i närheten, antingen i Steninge eller i Stensjö .., tolv barn var dom, stenhuggare nästan allesammans - ett hårt och slitigt jobb förstås - och närapå alla syskonen flydde fattigdom och elände och emigrerade till Amerika.

Jag dricker kaffe från termosen som pv hade med sig och jag ser honom ute vid fågelön .., han är ute med lilla segelbåten och dörjar makrill (ingen fångst ...) .., jag ser båten med seglet och uppe i slänten sitter ett tiotal personer och grillar korv och kött och dricker rött vin och en liten tös på halvåret ser min moped och tycker att den är spännande och sen åker jag hemåt; duschar länge .., vattnar blommorna .., tänker på att i morgon är jag helt ledig och snart är det slut på mejerieländet, ja, i alla fall för den här veckan.

Det är vad jag tänker på.