torsdag 18 juli 2013


Klockan 04.10 .....


Vaknar alltid samma tid.
Grunnar på mejeribeställningen och den från Dagab inte minst!
Blev det för mycket eller för lite ost ..?
Och mozarellan som är på extrapris för 5 kr styck, jo, den kom med ?
Påminner mig själv att jag måste ringa till Elin på morgonen och berätta om mjölken från Arla; att det ändrades, samt att jag glömde knappa in Abbas löksill, den mindre burken.

Pv, han sover så gott, ihopkrupen under täcket.
Annan tid på året är det han som funderar över jobbet .., över pojkar som vill allt utom att ägna sig åt matte och som hellre spelar spel på sina smarta telefoner .., och så är det ju alla konferenser och nya påbud hit och dit och då händer det att sömnen inte blir som den ska.

Nu är det min tur.

När jag memorerat det där viktiga (jag hoppas att ni som läser här till fullo inser vilket Betydelsefullt Arbete detta med mejeriet är .., nästan i klass med hjärnkirurgi eller avancerad rymdforskning ,-), tar jag på mig hörlurarna och reprislyssnar till Annika Anderssons sommarprogram, som jag hittills inte lyckats höra till slutet.
Det gör jag nu.
Och jag tycker om det.


Hon pratar med sån innerlig värme om sin pappa, Tore .., och jag tänker på min pappa, Ivar.
Trettiosju år sen är det sedan han dog .., på bilden står han med en fyraårig Maria, han har ett drygt halvår kvar att leva och har upptäckt att jeans är ett himla skönt plagg.

På lördagarna tittar han på Tipsextra och när Malå IF:s fotbollsspelare går upp en division, bjuder han hem dem på våffelkalas, så roligt tycker han att det är.
Ja, det är förstås mamma som gräddar våfflorna.
Pappa, han håller tal och säger hur glad och stolt han är över spelarna och jag tänker på hur lycklig han skulle ha varit om han visste att den där lilla tösen på bilden .., att hennes dotter en gång ska spela i flicklandslaget i fotboll!
Han hade nog spruckit av stolthet.

Jag tänker också på hur viktiga pappor ofta är för sina döttrar.
(Ni ser väl hur mycket jag tänker .., det är inte underligt att man blir utmattad och till slut inte vet vilken veckodag det är ...-)


Men nu är det ny dag - som är helt arbetsbefriad ! - och för fjortonde dagen i följd strålar solen från klarblå himmel och jag tycker så synd om alla i norr där det är precis tvärtom! 
Inte en enda mulen dag har vi haft sedan vi kom hem från Grekland!

Om det fina vädret står sig hela dagen (nära havet vet man aldrig.., det är så gott som alltid mulet nattetid och på morgonen, men sen driver molnen bort ...), blir det stranden ett par timmar. 

Jag ska ta med mig boken som jag inte hann läsa ut i Grekland .., och jag ska bara njuta och tänka på att nästa vecka, när Gunnar är här, då blir jag ledig tre hela dagar på raken, eftersom underbara arbetskamraten My erbjöd sig att ta min tisdag! 

Det var inte långt ifrån att jag började gråta av tacksamhet när sms:et kom. 
(Å andra sidan är jag vanlig kassörska nästa vecka och åååå, så jag ska njuta!)



4 kommentarer:

mossfolk sa...

Ja och jag tänker att det helt omöjligt kan vara bra att ta med sig jobbet hem på det där viset!

Och så ler jag när du skriver att pappa Ivar hade upptäckt hur skönt det var med jeans. Under mina uppväxtår skulle min pappa aldrig kunnat tänka sig att använda jeans. Det var kostym och slips och välkammat hår och portföljen i läder. Varje dag!
På senare år har jeansen tagit över och efter hjärtinfarkten för några år sedan åker till och med mjukbyxor på hemma. Jag höll på att svimma av förvåning första gången jag såg det :)

Elisabet. sa...

mossfolk: pappa hade vuxit upp så enbarmligt eländigt och ville - när han inte var på jobbet - vara fint klädd. Han var noga med sånt och deppade över att yngsta dottern bara ville gå i jeans ,-)
På helgerna "riggade han om" till kavaj och var det gammaldans, hade han kostym. Och hatt.
Men efter pensionen, då upptäckte han jeans och polotröja och TRÄSKOR .., och jag gjorde som du, nästan ramlade omkull av pur förvåning ,-)

Cecilia N sa...

Haha, jag minns min sommar på mejeriet i Umeå. Jag satt som ordermottagare och knappade in både vad stoora affärer och små kiosker och dagis skulle ha.

Så när Ica i Holmsund sa "en standard" så förstod jag ju att det inte var en liter som avsågs utan säkert en back. (20 liter)

Var han förtvivlad när han nästa morgon ringde och undrade var hans VAGN med standardmjölk tagit vägen? (96 liter?)
Nå, men han lärde sig att använda artkelnumrena istället ...

Elisabet. sa...

Cecilia N: ja, det där minns jag när man läste upp allt som skulle beställas, det lät som börsnoteringarna ,-)