En helg i bilder ...

Café Mignon i Varberg tillsammans med äldsta dottern och en före detta arbetskamrat till henne.
Ett underbart café där det hela tiden var full fart, även om det inte syns på bilden.
Och där utanför .., stadens torg med handlare av alla de slag .., där säljs färska ägg, potatis, stickade sockar och mössor .., trattkantareller .., grönsaker .., blommor .., ja, precis allting nästan!
Varberg är en alldeles   U N D E R B A R   stad!

Hemma igen får vi trivsamt besök av Kaija.

Hon var under en tid i livet min svägerska, men så händer det som så ofta händer vid skilsmässor - man tappar bort varandra -. 

Kanske är det tjugofem år sedan vi sågs, men nu hämtar vi henne i Stora Skipås och hon är sig precis lik .., glad och slagfärdig och rolig och varm och go! 

Jungfru är hon .., storasyster .., säger att livet just nu är på en 9:a (av 10) .., arbetar som koordinator för stafettläkare (dvs placerar ut dem), men skulle, om hon finge börja om från noll, vilja arbeta som barnläkare.

Kaija har delvis finskt påbrå, förstår finska om det gäller livet, men inte mera.

Hon har höger tumme upp.

En av kvällarna. 

I soffan sitter två systrar .., den äldre pillar (efter önskemål) på lillasysterns arm. 

Nelly har som vanligt ställt in sig hos moster som ofta ger henne små matbitar. 

I smyyyyg.

Lördagkväll kommer ett sms från mina barns pappa.

"Fråga pv om han kan tänka sig att vi (dom två, alltså) seglar till Tyskland nästa sommar ...?" skriver han.

En stund senare hittar jag detta på bildskärmen.

Resrutten.

Den eventuella.

Jominsann, pv har kollat.

Blommor från Kaija.

Och kyrkklockeklang i Varberg ...

Och helgen bjuder även på middag tillsammans med Sonja och Gösta.

Det blir lottdragning och räkgryta och "ja, men vi åker inte hem förrän vi har träffat din andra dotter ...", säger herrskapet, så dom blir kvar och just som räkgrytan ställs fram eller lite senare, dyker AP upp. 

Hon har under hela dagen varit i Tvååker och har ridit i vild galopp och säger att detta var en av hennes livs bästa dagar, så roligt och spännande var det! 

Mycket prat blir det.

Och jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden.

Dragningen ....

..., med bokstäver.

Förstapriset - Margareta Strömstedts senaste bok - gick till hennes namne, Margareta Lundgren i Huddinge.

Andrapriset -dvd-filmen -, går till Eva i Tyresö och jag tror att ni kommer att tycka om den Eva.
Dessutom vill jag här och nu gratulera Eva som igår fyllde sjuttio år. Hurra, hurra, hurra, hurra!!

Tröstpriset - valfri påse med chili - skänkt av Lilla B (Birgitta Palm Andersson i Västmanland), går till södra Frankrike och du får ta dig en titt på bilden Monet och fundera vilken påse du vill ha.

Stoooort grattis till er alla tre!

Och här är vinnarna ....



Den som vann tröstpriset får själv välja vilken av chilisorterna som passar.

Grattis till er alla tre!

Dragning vid 18.00 - tiden ...

 Bara så ni vet.

Och ett tröstpris i form av chili från Birgitta i Västmanland (Lilla B).

Och följande blev det som tävlar om Margareta Strömstedts senaste skapelse, samt dvd-filmen med Colin Firth:


Elva stycken är ni:

• Eva på Frösön
• Eva i Tyresö
• Margaretha i Huddinge
• Kerstin i Skåne
• Rexxie i Västerås
• Ulrika i Västmanland
• Ann i Göteborg
• Anne i Mantorp
• Turtlan i Karlstad
• ellem i Skellefteå
• Monet i Frankrike
• Annika i Kävlinge

Med posten ....

Under veckan som gått har postlådan närmast svämmat över av bidrag till lotteriet!
Först kom en livräddare i form av en ficklampa, plus ett häfte frimärken till porto - avsändare var en rar madame i Karlstad - just det, Turtlan!

Igår uppenbarade sig två underbart vackra julkort som jag beställt från Eva på Frösön, men också andra kort som följde med på köpet - till lotteriet -, plus några ljuvliga pärlarmband inköpta i Skottland ...., allt ska lottas ut!

Men det räckte inte .., från Göteborrrrg kom ett paket te "Gör-gött" och då är det förstås Ann som varit i farten!

Och vad tror ni brevbäraren ska tänka?
Det är "Lotteriansvarig" och "Marknadschef" som står före mitt namn .., och han vet ju att jag arbetar på Hemköp ,-)

Stooooort tack till er alla!

Det här lotteriet kan vi nog sikta in oss på att det räcker och blir över minst ett par månader till!

Nu ska äldsta dottern och jag själv susa iväg till Varberg!

(Ps. Tack för alla bidrag till "hur jag har det med ordningen". Så snart jag får tid ska jag lägga in era bidrag! )

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Snart är det klart ...

Inför döttrarnas visit ...

Ibland får jag sms från en av döttrarna (oftast den yngre damen) som skriver att hon märker att vissa gener från mödernet har givit sig tillkänna.

Jodå, jag kan se dem jag också.

Men sen finns det andra gener som definitivt inte har gått i arv.
Hålla-ordning-generna, till exempel.

Hos äldsta dottern råder minutiös ordning och man hinner knappt stiga upp från soffan, så är hon där och rättar till kuddarna. Det övergår mitt förstånd vem som står bakom dessa anlag, ja, kanske är det  barnens farmor?

Hos farmor Eva hade till och med fjärrkontrollen en egen liten virkad duk.

Hos farmor.

Och var sak på sin plats.

Absolut. 

Frånsett mina storasystrar som också tillhör De Ordningsammas Skara, så är det tämligen illa ställt med mig själv och jag kan säga att herr pensionatsvärden inte är ett uns bättre. 

Visserligen har han (läs: hade han, innan jag dök upp) exemplarisk ordning på sina LP-skivor (för att inte tala om dvd-skivorna), men även detta har nu sakta förfallit.

Min egen mamma städade för jämnan; hon var hysterisk när det gällde att vaska golven och såpvattnet flöt omkring likt Atlanten på våra golv, ja, när hon var i farten! Men särskilt mycket ordning, nja, det hade hon inte.

Själv är jag expert på högar. 

Jag bygger små eller större högar bestående av dagstidningar, inköpslistor, lottsedlar, gamla brev, ja, där finns i princip allting! När jag städar, flyttar jag runt dom där högarna. 

Det händer att jag gömmer dem i garderoben. 

Men allt rår man ju inte för. 

Det kanske är genetiskt betingat?

Ja, titta själv .., så här såg det ut hos min underbara moster Gunvor! 

Faktiskt tror jag att hon också var en hög-expert.

Men här hade jag tydligen slagit på stort ...

Och ni själva då? 

Hur har ni det?

Ps. Men nu är jag snart klar med röjandet och pajen är i ugnen och blommorna på plats, lakan och örngott nystrukna .., golvet dammsugat .., nu återstår bara för pv att göra resten när han kommer hem ,-)  Ds.

 

Sprickor i fasaden ....

Hos tandhygienisten:

Hon - pekar lite på min högra kind : "Hmmm, vad har du här .., en talgkörtel?"

Jag: "Ja, kanske det .., jag har inte tänkt på det så noga".

Hon: "Men den tar jag hand om .., vänta ska jag klämma ut den ....".

Och så klämde hon.
Och klämde.

Nån slags peeling hos Folktandvården, tänkte jag.

Dagens fönster ...

Från Bureå i det fagra Västerbotten, ja, från själva hembygdsområdet där, kommer dagens fönster.

Då kanske ni anar vem som hade håven framme ...?

Just det.

Anitha.

Tack snälla, rara! säger jag.

// Intressant läsning om vad som tilldrog sig i Burå, närmare bestämt i närheten av Åströms Kafé, i februari 1917, finns här och det är är den andra bilden uppifrån räknat som det handlar om.

En alldeles vanlig dag ..., eller inte.

"Jaså, du ska bli pappa i morgon ...?" säger han som har en dotter på åtta år.

Och jag har ett av mina få förmiddagspass och ordnar med mejeriordrarna .., gräddar och tar in bröd ., ställer fram fikat till frukosten och står en bra stund och pratar med Mattias (underbare Mattias som är vår klippa i butiken!) ute på lagret.
Det är Mattias som står där till höger på bilden.

I morgon - tänk, så spännande! - ska han bli tvåbarnspappa.
Idag ligger två småkillar och trängs i sin mammas mage, men i morgon .., då ska dom komma ut i världen och en ung man och en ung kvinna blir föräldrar och hela tillvaron förändras!

Det är just det dom två herrarna på bilden står och pratar om.

Mannen till vänster berättar att han har ett barn som är åtta år och lite generad tycks han, för vi är ju nästan jämngamla - mannen och jag -, men det spelar nog ingen roll, livet behöver inte vara så himla strikt och likformat och det som passar den ena, kanske inte har passat den andre.

Man får vara glad åt barn, ja, när dom än kommer.

Om detta - arbetskamratens nya liv -, pratar vi om, ja, mest hela tiden ..., när det är fikadags.

Underbara Lena har bakat ännu en lavendelkaka som är överjordiskt god (med citronsmak och sååå läcker!) och alla har smakat och när arbetsdagen är tillända för mig, då slår jag mig ner i fikarummet tillsammans med bakmadamen (som slutar samtidigt) och där är även den blivande pappan och där är Peter (som arbetar i charken och har lunch) ..., och chefens fru Bodil (på väg hem) och vi sitter där och pratar om namn på barn och vi berättar också vad vi själva heter och det blir mycket skratt.

Jag är den enda som bara har ett enda namn.

Nästan en timme senare än vanligt åker jag hemåt.
Då har jag handlat ingredienser till pajen som töserna ska få när dom kommer körande från Stockholm i morgonkväll .., och väl hemkommen brygger jag Zoegakaffe och tar mig en macka med urstark salami (nyhet i charken!) och harry sover på soffan .., grannarna har fällt ett träd och jag hör motorsågsljudet mest hela tiden medan jag skriver .., allt medan Michael Bublé sjunger såååå fint, så fint för mig. (Har ni inte sett klippet, så titta! Ta fram en näsduk också!)

Och så tvärringer jag mitt kusinbarn Lotha i Ångermanland och säger att jag bestämt tror att jag tycker om henne också.
Hon låter snäll och rar.

Och på bordet här snett till höger, ligger Kapten Haddock på rygg, med huvudet vilandes på mina blodtryckstabletter.

Livet känns bra.
(Och så håller vi alla tummar som finns för att det går bra i morgon för dom blivande föräldrarna!)

Ps. När jag letade efter Michael Buble-musik, ramlade jag över den här. Den fick mig omgående att tänka på en alldeles särskild bloggmadame, ni vet .., hon som alltid längtar efter julen! Ds.

Två vänsterhänder från Göteborg ....

Hej Elisabet!

 

Idag hade jag besök av två killar, som skulle byta ut ventilerna till våra värmeelement. Innan de gick berättade jag om ditt projekt och fick lov att fotografera deras vänsterhänder.

Här kommer de. Varsågod!

 

David

är VVS-montör och är född i Lejonets tecken. Han har höger tumme överst när han knäpper händerna och skulle inte vilja ha nåt annat yrke än det han har nu.

Han tycker att hans tillvaro nu ligger på en 8:a och hans främsta förmåga är att han är trevlig och social.

Hazim är också VVS-montör och är Skorpion. Hans högra tumme ligger överst vid handknäppning och han är supernöjd med sitt yrke och vill inte ha nåt annat.

Hans tillvaro är en 6:a och hans främsta förmåga är att han är snäll (ibland FÖR snäll), men kan också vara aggressiv, vilket förstås kan vara en god förmåga att ha i vissa situationer.

 

//Elisabet säger så här: nog är det ju helt fantastiskt, vilka underbara bloggvänner det finns! 

Under alla år då jag tillbringade timmar och åter timmar pendlandes från Ystad till Helsingborg och sedemera ännu längre norrut - till Halmstad -, då var det inga problem för mig att hitta vänsterhänder att fånga.

Nu är det knepigare.

Så generöst då att någon annan tänker den tanken!!

Tack du rara Ann i Göteborg! 

Ps. Apropå händerna: den övre anden ser ofattbar trygg och manlig ut, tycker jag.

Den undre; jag har nog aldrig sett en så bred hand och ett sånt glapp mellan tumme och pekfinger! 

Fantastiskt. Själva handryggen är också bred och påminner lite om Rexxies, bland annat. Ds.

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Som du vet så flyttar Lisa och jag in långsamt, eller vi inreder långsamt.
Och nu är jag så vansinnigt glad över de fina vita väggarna i det kombinerade sov- och vardagsrummet. (Jag sover där, Lisa har eget rum) Väggarna var orangea från början, lätt kvävande känsla. Nu är det så ljust och fint...

Inte färdiginrett ännu, men på god väg och jag mår så väldigt bra...

Sen finns det (minst) ett det bästa till: Jag och en kär väninna, som bor på annan ort, peppar varandra via mail till att röra på oss, gå långa promenader (eller jogga, allt efter eget tycke och smak), minst 5 km per dag. Att äta bra mat... 

Det känns toppen och motiverande och inspirerande. 

Det var några av mina "det bästa...", nu hoppas jag på lite tur - den där chilin skulle jag gärna vinna en påse av :)

Stora kramar från mig.

Annika.

Tidig morgon ....

Bilden: elskåp i Ystad, ja, en liten del av skåpet.

Hällregn och duggregn och sist av allt: uppehåll.

Promenad med en virrig harry som bara vädrar och vädrar.
Nosen i luften!

Fuktig luft.
Våta löv.
Doft av jord.

Ute på åkern (där bonden nu grävt ner kilometervis av dräneringsrör) är det full fart.
Traktorer och en pick-up.

Nästan hemma hör jag en liten fågel som flöjtar så ofattbart vackert och jag tror att det är Rödhaken.
Det skulle också kunna vara Rödstjärten, om den nu är kvar - jag har inte sett den på länge -.

Och nu blir det jobb i fem timmar och därefter är det bara morgonkvällen kvar, därefter stundar sju dagars ledighet på raken! 

Och tänk, i morgon kommer töserna!

Dagens fönster ...

Från Gamla Stan i Örebro kommer det här fönstret.

Ulrika hade förstås håven med sig.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Hej Elisabet,

Mitt bästa i veckan är den här unge mannen. För att han kom till oss - på hans pappas och min ettåriga bröllopsdag dessutom - den 7 oktober för 45 år sedan. 

Jag minns som igår hela skeendet på Södersjukhuset i Stockholm. Hans pappa låg inkallad och hann inte fram i tid så det var jag och barnmorskan tillsammans. Utan smärtlindring för det fanns bara läskig lustgas som jag inte tålde.

Det gick bra ändå och sen dess har jag alltid tyckt att det här med att föda och få barn är som julafton och födelsedag på en och samma gång!. 

Vilken otrolig lycka..... Och den sitter i så här många år efteråt också.

Kram från

Monet

Upphittad .....

Under den Stora Röjningen häromsistens, dök den här fickkniven upp.

Håll med om att den är komplett underbar och väcker minnen.

Själv tänker jag på detta. (hoppa bara över annonsen!)

Efteråt ....

I en timmes tid ligger jag raklång och stirrar rakt upp i taket hos tandhygienisten.

Å, som hon arbetar!
Det skrapas och filas och för mig är det ett smärre mirakel att tänderna alls sitter kvar efter behandlingen!

Mellan varven - då hon byter instrument eller ber mig skölja munnen -, blir det småprat om allt och inget. Mest om våra arbeten.

"Själv har jag fått nytt schema och är nu ledig alla fredagar, ååå, det är underbart, även om jag förlorar mycket pengar på det .., men äntligen hinner jag med att leva också!" säger hygienistdamen, som - om hon inte nu hade det yrke hon har -, skulle vilja arbeta mer kreativt. 

På väg ut för att betala för eländet, hamnar jag bakom en äldre kvinna som också är klar och nu ska göra rätt för sig.

"Nästa gång jag kommer hit, då har jag fått ett nytt knä, ja, det ska ske nästa vecka!" säger kvinnan och tycks så lycklig.

I väntrummet sitter tre svartklädda män.
En av dem läser Svensk Damtidning, vilket får mig att le lite.



Jag tycker verkligen att människor i södra delen av vårt land - i synnerhet skåningar, men även hallänningar -, är artigare än människor norröver, men i väntrummen, där råder tydligen nån slags annorlunda lag.

Inte en enda hejar eller hälsar, ja, jag är van sedan skånetiden och gör det .., och då hälsar ju dom övriga, men inte annars.

Sen  hemöver.

Tankar bilen .., rastar harry .., tittar i postlådan som är tom .., brygger kaffe .., upptäcker att jag har glömt att betala en räkning .., passerar hallspegeln och noterar att luggen som jag så noga plattångade innan folktandvårdsbesöket, nu är lika lockigt som innan.

Varför ger jag bara inte upp?

Klockan var tre ...

Ja, men hej på er, syskonen Hansson! Och blomman dinglar i taket.

... på natten, när jag äntligen kom till ro.
 
Då hade jag först lyssnat till P1-prat i flera timmar och därefter vågskvalp och minst tio gånger hade jag bett en högljudd pensionatsvärd att "lägga sig på sidan".

Vid tvåtiden vände jag mig själv och låg med huvudet åt andra hållet och vågbruset hördes genom fönstret som stod på glänt och plötsligt kom jag ihåg viktigheter, tog fram min Iphone, skickade ett mejl till mig själv där jag påminde om Cindy Sherman och att jag skulle köpa hem ananas och galiamelon och jag tänkte att det var ju himla dumt att jag glömde dra in vagnen med bär på jobbet.

Sen somnade jag och drömde om min mormor.
Det är hon som sitter längst till vänster på bilden.

Mannen som nästan liknar en tysk herre vars namn börjar på A och slutar på f, är mormors bror, enda mannen i sällskapet. Han hette Nestor Hansson och föddes på Alla Hjärtans Dag år 1893 och dog nittiosju år senare, samma datum, den 14:e februari.

// Här är syskonen Hansson i Dikanäs, dvs, dom som syns på bilden.
Deras mamma, Hildur Charlotta, sitter i mitten.

1. Jenny Charlotta Julietta f 1890 25/12
2. Nestor Andreas f 1893 14/2
3. Anna Fransiska Elisabet f 1899 4/4 (min mormor, alltmänt kallad Betty).
4. Hanna Ingeborg f 1901 3/3
5. Gerda Maria Evelina f 1904 12/2
6. Agda Wilhelmina f 1906 28/9 d 1906 28/9 (död vid födseln).
7. Fanny Kristina f 1911 8/10 

Onsdagsfönstret ...

"Hej!

Dags att stänga sommarstugan. Ute är det höstfärger och sjön har bytt ton i sin färg. Små vågor från söder idag.

Tänkte ta bort de sista pelargonerna men de får hänga kvar ett tag till. Ute är det + 15 C denna oktoberdag så varför inte.

En av dem får lite pryda denna fönsterbild.

Hälsningar från Turtlan."

Men det blev ju helt galet ...

Malå. Lappland. Västerbottens län. Alldeles nära vattnet växte jag upp.

"Hej Elisabet, vet du, idag pratade vi om dig på skolan .., ja, vi tog upp det här om olika landskap och  dialekter och då visste många av barnen var du kom ifrån och det var ju helt rätt, du är väl från Dalarna ...?" säger kunden som är lärare i årskurs 4.

Dalarna ...?

Ojdå, kära nån.