Torsdagsfönstret ...

... kommer från Arvidsjaur, på den tiden när herr Jonsson bodde just där.

Nu har han varit ute på vift igen (läs: till Bangkok Hospital) och tänk, om den mannen kunde lära sig att ta det lite lugnt.

Bilden här ovan, är helt och hållet Guys egen.

Till hans förtret kapade jag bort mer än halva bilden, då, när den skulle in på min sida .., och då blev herr Jonsson lite puttrig, ja, det blev aningen dålig stämning ,-)

Krya nu på dig, Guy!

Jag ska aldrig mera vara olydig.

Tror jag.

Å, det finns hopp! 

Om mänskligheten, menar jag.

Första lediga dagen ...

Ja, inte någonsin, men av den här veckans tre-på-raken.

Vad gör vi då, herr pensionatsvärden (som har sportlov) och jag själv?

Jo, ser på OS-sändningar så ögonen nästan går i kors!
Det är storslalom, curling, sprintstafett, hockey, curling igen .., och mellan varven tar jag bilen och åker till friherrinnan Lena som har en symaskin - vilket vi inte har - och där, sittandes i hennes hemtrevliga matsal, försöker jag laga mina anorakar (om det nu heter så ...), så gott det går.

Lena sitter mitt emot mig och ler lite.

Jodå, jag förstår .. hon tycker förmodligen att jag inte är så värst noggrann och det är jag ju inte heller, men det viktiga är att det håller ihop lite.

Efteråt bjuder hon på kaffe och lite hembakt .., katten Ozzie  - som är en riktigt Fin Katt med Ursprung, hoppar upp i mattes knä -, å, så fin han är .., med trekantigt huvud och vackra ögon, och i en annan fåtölj ligger husets hund, Shejk.

Så där sitter vi en stund, allt medan Finland vinner över Ryssland i hockeyn (vilken sorg och bedrövelse för det ryska folket ....) och vi pratar lite om hur det är att vara pensionär, (underbart!" säger Lena) ..., vi pratar  också om katter och hundar, om Ingemar Stenmark och Stig Strand .., om småbarn och den för dagen eländiga dimman ..., och Lena, som har havet på andra sidan vägen, berättar att hon såg en fiskmås idag.
Årets första.

"Den gick här på gräsmattan ...", säger hon.

Sen åker jag hemåt i dimman.
Det är knappt att jag ser vägen ..., än mindre havet.

Som på bilden såg det ut.
Ja, ser det ut ännu.

Onsdagsfönstret ...

Hej Elisabet!

Var nyss ute på en promenad och hade kameran i fickan.

Gick förbi Öppna förskolan och knäppte en bild på ett av deras fönster (som sitter under större fönster) Lite vingt och snett, men kanske, kanske kan du använda den.

Det ser ut som om det i bakgrunden (övre fönstret) är ett litet kök och jag gissar att tåget är ett tåg som används med tända ljus om någon fyller år. 

Senaste det användes så var det till en treåring av ljusen att döma.

Lundafarmor.

//Tack snälla, rara! säger jag.Och ler åt uttrycket "vingt" och snett. Det här med dialekter är så underbart! Hemma i Västerbotten säger man "vint och snett", jag undrar var gränsen för det bytet börjar? Vad säger ni andra?

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Hej

Vet att veckan precis börjat men inget slår Oslobesöket i alla fall.
Underbara dagar med den lilla och förstås den stora med.
Blir svårare och svårare att åka hem.

Tur att solen lös igår på hemfärden.
Just detta att hon pratar norska är så otroligt gulligt och pratar gör hon hela tiden!❤️
Kanske ett arv från gammelmormor och mormor.

Ha det gott i Sälen .
Kram Babsan

Dag två av tre ...

En i familjen har sportlov - sågar och klyver ved -, tar harry till underbara Anita för kloklippning (kostar 20 kronor och det är inte långt ifrån att harry sträcker fram tassen .., "så där ja, varsågod och klipp!") och själv fixar jag rårakesmet som blir alldeles för lös och vattnig (den där zucchinin till extrapris hade kunnat undvaras ...) och så står jag där vid arbetsbänken och  tittar ut på alla småfåglarna som flyger av och an och ibland i skräck-flaxar iväg i samlad tropp - det är väl nån rovfågel som skrämt dem .., och jag tänker att detta, att kunna titta ut (om det så är på en husvagn som ska säljas och en vedhög som kanske inte är direkt prydlig) .., det är ändå så härligt.

Man blir jordad.

Och snart stundar jobb.
Två till åtta.
Tidningar som kommer och andra som ska returneras .., läskpallar som helst ska hinnas tas om hand .., mejeriet och kassan och kanske avlösning i charken, men bara kanske?

Det här är veckans näst sista arbetsdag.
Nästa är på lördag.
Sen bär det av.

Underbara vänner ska bo i det gula huset och ta hand om sigge nilsson och se till att allt är som det ska. Men harry, han får följa med.

Konstigheter ...

Flera gånger har jag drömt samma sak; att jag kommer till en stad där det finns ett slags torg med en moské i närheten. Jag känner omedelbart igen mig. Allt känns bekant.

Natten mot idag drömmer jag att vi är på nån slags semester och pv är med och vi kommer då till just det här torget, men nu kommer vi från ett motsatt håll och det känns  helt annorlunda - det är betydligt mindre -, och i drömmen säger jag då ..."så underligt, du vet Thomas, det är det här torget jag har drömt om förut, då var det mycket större!"

I drömmen berättar jag alltså om tidigare drömmar.

Man kan undra över hur många parallella liv man egentligen har.

Det är vad jag filurar på den här grådisiga morgonen i februari.

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Det är att jag och min kollega har slutfört konstprojektet på självaste alla hjärtans dag. Vi har överlämnat checken på 2861 Skr till Ronald Mac Donalds barnsjukhus i Lund samt blommor och en tavla som kommer att pryda avdelningen.

Att se stoltheten i mina brukares ögon och tacksamheten i Carina Wittströms leende var betalning nog för allt slit.

Nu kan avdelningen köpa in nödvändiga saker för att sjuka barn skall glömma sin sjukdom för en stund och tillsammans med föräldrar glädjas om bara för någon minut.

kram från Ingela i Ystad

Dagens fönster ...

"En del av utsikten från mitt köksfönster här i Göksvalla ...", skriver fönsterfångerskan.

Det var Ulrika det.

Tack snälla! säger jag.

Utflykt till paradiset ...

Ägg måste vi ha med oss till Sälen, så jag tar bilen och kör till Ugglarp, ja, en bit norr om Västergård - där vi tidigare köpt ägg - lite mer norrut bara, och där, väl synlig från vägen, syns en skylt som berättar om glada och frigående hönor och jag svänger in och kör tills vägen tar slut och en pil med texten "ÄGG"  visar var man ska parkera.
Jaha, ja.
Från lagården hörs ett stillsamt kackel .., och i solgasset - mot söderväggen - ligger hönor och gottar sig solen.
En man och kvinna är ute i samma ärende som jag själv..., turister .., det är knappt att dom hälsar.

 

Ett flak kostar 50 kronor .., vill man köpa styckeägg, blir det 2 kronor stycket.

När jag lägger in äggflaket i bagaget, hör jag ett våldsamt brääääkande från en öppen lagårdsbyggnad intill. Lamm! tänker jag .., och går försiktigt i lervällingen .., tänker att jag får inte fördärva min anorak eller bryta handleden .., och där inne vimlar det av små nyfödda lamm och ägaren till det hela är en man i 45-årsåldern kanske och vi blir stående ett bra tag och pratar om hur det är att föda upp såna här godingar!

Om han trivs med sitt jobb?

Ja!

Femtio kilo  ska lammen väga när det är dags för slakt.
Lite dåligt samvete får jag allt, men är glad över att djur ändå kan ha det så här bra.
Det brääääks och jag ser en tacka på väg att föda sitt andra lamm för dagen .., på små höbalar skuttar veckogamla krabater och puttar på varandra!
Och den mörka damen, hon var den enda som vågade sig fram.
Hej på dig du! sa jag.

Och en bit därifrån står tackor som väntar på att föda.
Dom är liksom på mödravårdscentralen och ska inte ha småttingar förrän om några veckor.

Tänk, när jag åker hemåt, är jag helt salig .., och harry vet inte till sig och noooooosar på mattes händer och under skorna .., vad är nu detta .., var har matte varit!

Kärlek i en kartong ....

"Jag är den sortens människa som önskar att det fanns någon form av diplom eller medalj som under stela och militäriska former kunde utdelas till folk jag tycker om. Så att jag slapp visa känslor och blotta mig och bli mjuk".

Så skriver en klok ung dam på Facebook.

Ja, man kan visa känslor på många olika sätt.

Själv är jag ju inte den där "å, jag-älskar-dig-så-jag-kan-dö!"-typen.

Tyvärr.

Men jag köpte en semla till pv idag.

Vad alla män (och kvinnor borde veta ...):

Så här skriver underbara Eivor Jonsson i Adak, utanför Malå, på sin Facebooksida.

"Häromdan fick jag uppleva att en man reste sig från bordet när jag skulle sätta mig. En sån artighet har jag aldrig tidigare fått uppleva. Vilken härlig känsla det var. Fram för mer artighet mot varandra.!"

Och jag håller med.
En av de egenskaper jag tycker allra, allra bäst om hos pv, det är att han är så otroligt artig.

Dagens fönster ...

Jaha, ja .., den bilden togs under den där perioden när jag hade upptäckt alla foto-appar i min mobil.
Och somliga tyckte att detta var förskräckligt och själv tyckte jag (och tycker ännu) så mycket om dom här möjligheterna.

Tänk, så många konstnärer som målar av naturen på ett sätt som inte alls stämmer överens med verkligheten ..., ändå står vi där och gapar av hänförelse.

Jodå.

Jag ska nog ta mig an det här igen ,-)

Litet brev till Kungen ..

Snälla kungen, kunde du inte tänka dig att bespara oss den där pinsamma känslan när lite nervösa reportrar ska intervjua dig och blir virriga och ömsom säger "du" och i nästa sekund "konungen"?

Jag menar, du skulle stiga skyhögt i min aktning om du bara log mot reportern och sa ..."hörru, säg du!"

Nu har jag ju själv - i det här inlägget -, kallat dig för såväl du som kungen, men det sista är bara för att du ska känna dig lite hemma, om vi träffas på riktigt, då blir det du.

Tack för ordet, hörrudu.

Med vänliga hälsningar
Elisabet Nilsson, Halland.

Och nu blir det dragning ....



Sju stycken är med den här omgången.

Det är ....

Ulrika i Närke (å, det känns underligt att inte skriva Västmanland ...) som har varit på mini-holiday och haft det bra. Intressanta samtal och mycket glädje.

Lena i Gävle .. som har varit på tredagarstur till Tallin!

Hos Eva i Jämtland ...

  
Eva på Frösön .., hade gått på solskenspromenad!

Lill-Karin ....

Eva i Tyresö ..., kände glädje över barnbarnet Lill-Karin som själv fixade pannkakssmet och åt  hela tjugoen pannkakor (det jag kallar för småplättar)!

Turtlan hade sett en föreställning med 123 Sctung och rekommenderade den som hade möjlighet att göra detsamma.

Birgitta - Lilla B - hade via FB fått kontakt med en barndomsvän från landet Halland!
"Jag kom till och med ihåg telefonnumret från den tiden, ja, till henne - det var 191 -", skriver Birgitta och låter glad.

Slutligen hade den STORARTADE Ann i Göteborg fått ett mindre roligt besked - "du har diabetes!"  - och nu börjat ett nytt liv - lchf-livet - och tänka sig, redan hade hon märkt skillnaden!

Stort tack till er som var med och delade med er av glädjen och grattis, grattis till vinnarna!

Dom där sandalerna ...

För säkerligen tio, tolv år sedan, om inte mera, köpte jag mina allra första sandaler, det är dom som syns på bilden. Jag köpte dem i Ystad hos massösdamen och kom att älska dem innerligt!

Ja, helt ärligt kom sandalerna att bli som en del av mig själv.
Hela somrarna gick jag omkring i dem .., dom blev mjuka och lena och var säkerligen inte särskilt fotriktiga - helt platta -, men ååå, så jag älskade dem!

Sandalerna fick vara med på äldsta dotterns bröllop (ja, jag har inte gått kursen i vett & etikett och ville inte ha högklackade fin-skor) .., dom har följt med på resor till Kreta, Samos, London, Kefalonia, Bohuslän, Stensjö, Floda, Stockholm, Danmark .., dom har vilat i lena sanden i Ystad när jag om kvällarna tog dopp i havet nere vid Saltsjöbadens hotell och om vintrarna hängde dom på en krok på väggen i lilla 1:an på Regementsgatan.
Så där som en tavla.

Något år efter det allra första sandalköpet (det blev flera), kom jag till Stockholm och strosade då omkring i Gamla Stan.
Det var då jag - av en ren händelse - upptäckte Roberta Settels Sandalbutik, ja, det var ju därifrån mina sandaler kom från början och jag studsade till av glädje .., öppnade dörren och gick in.

Där inne stod då Roberta själv .., en till åren kommen kvinna, lite indianlik tyckte jag .., och jag berättade om sandalglädjen och frågade om jag fick fånga hennes vänstra hand på bild och ja, det var inga problem.

Och Roberta berättade vänligt om sig själv.
Här kan man läsa om just detta.
Obs! (Man får skriva in Roberta Settels i sökrutan .. jag har gjort nån miss där så jag inte kan länka direkt till rätt inlägg).

Alldeles nyss, när jag satt i soffan Ektorp och bläddrade i dagens morgontidning .., upptäckte jag den här annonsen.

Och jag tänkte ..., om du Roberta Settels bara visste vilken glädje dina sandaler har givit mig!

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

... speglar sig i det gamla ekskåpets glasdörr, det skåp som en gång stod i pv:s farmors och farfars hem i Bjärlöv i Skåne. (Så pv är alltså till hälften skåning).

Ute blåser det rejält .., jag öppnade sängkammarfönstret så där som jag brukar göra när jag stiger upp ..., stod där en stund .., lutade mig ut ..., hörde småfågelkvitter .., kände vinden mot ansiktet .., hörde dååånet från havet och tänkte att ..., jo, det här blir en bra ledig söndag - snart stafett - men först frukost.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Om ni inte har varit på en föreställning med 123 Schtunk så vill jag varmt rekommendera det!

Häromkvällen besökte de min stad och bjöd på många många skratt, en dos tungmod och högsta kvalité med sin föreställning Raskens. Just det, Vilhelm Mobergs kända verk.

I sommar spelar de i Varberg under några veckor. Under våren är de på turné. Om de har vägarna förbi där ni bor passa på att gå! Jag njuter än av vår roliga kväll häromkvällen.

Fett bra.... som folk som är något yngre säger.

http://www.schtunk.se/

Turtlan

Dagens fönster ...

... finns i Jämtland.

"Solen morgonspeglar sig i grannens fönster ...", skriver Gunnar. 

Tack snälla!

Idag fyller Anne i Mantorp år! 

Anne - en bokslukerska av rang -!

Hurra, hurra, hurra, hurra! 

Och tänk, det verkar som om hon på allvar funderar på en resa söderut, till landet Halland! 

Så roligt det ska bli! 

(Och Rexxie .., dig väntar vi fortfarande på!)