Solhaga bageri, Slöinge ...

Dagens fönster ...

Hej du!

Var på Humlalyckan igår för utvärdering av läsåret och tog då detta fönstret till dig.

Vi blev serverade god mat och för en gångs skull hade jag kommit ihåg att anmäla laktosfritt vilket gjorde att jag även åt upp fikabakelsen. Något jag aldrig gör annars men har dom haft besvär med att fixa skäms jag ju för att inte äta det dom gjort.

Cyklade hem sen 16 km i motvind och med bakelse och glass i magen....huj va tungt.
Men gott var det.

Glad midsommar på er!

Hälsningar C.

// Tack snälla för fönstret och jag hoppas att solen visar sig i Skåne i morgon!

Här och nu ....

Bordet i vardagsrummet visar hur tillvaron ser ut just nu.
Ett ljus är tänt .., det är kyliga vindar idag.
SVT på tv .., filmrecensioner.
Fotbolls-VM-bilagan - längst till höger -, ligger alltid framme.
"Få se nu, vilka spelar idag ...?"
Tre Iprénpiller ligger oanvända på bordet.
Mobilladdaren har tillfällig vila.
Och Anton, pv:s farfar, sillahandlaren från Farstorp i Skåne, tittar lite filurigt på mig, allt medan bilden tas.

Idag fyller Cruella 50 år ...!!

Eller Helena .., hon som är uppvuxen i Jämtland, men nu är inne på sista svängen i Kina.
Här är några bilder som hon har bidragit med under årens lopp.
Den första är från Skåne ....

"Veckoslutsbesöket i Skånehuset var det allra bästa på mycket länge.
Tre hela dagar av sol, umgänge, praktiskt arbete, frukost, lunch och middag ute...
Lammen skuttar på Haväng, fruktträden blommar.
Och jag sprang en runda och såg en sandödla:)"

Och är man riksdagsstenograf, som den nyblivna femtioåringen, då ser det ut så här på arbetsplatsen.

Och när hon putsar fönster och tar en selfie, ja, då blir resultatet detta!

Och när jag här på bloggen annonserar efter barndomsminnen, då berättar hon följande: 

"Åh, såpbubbelvatten!  När villaområdet där jag, Patrik och Peder bodde byggdes i slutet av 60-talet var det spännande! Jag gjorde mig snabbt kompis med en snäll murare som hette Pelle och hängde honom och de övriga i hasorna och pratade och pratade. (Jag var ett lillgammalt och mycket pladdrigt barn.) 
En dag ville jag visa Pelle hur fint jag kunde blåsa såpbubblor. Men det gick lite snett och jag fick munnen full av det beska otäcka såpvattnet. Och började tjuta. 
Snälle Pelle såg ingen annan råd än att bjuda mig på öl för att skölja munnen.  De hade matlådor och drack varje dag öl ur små bruna knubbiga flaskor av plast.  Ett mycket tydligt barndomsminne."

Från ett väntrum i Kina .., Helena läser en bok och tar en bild.

Och jag blir så glad!

Grattis på födelsedagen nu kära Helena - som jag aldrig har träffat -, men som sannerligen förgyller blogg/facebook/instagramvärlden med sin närvaro!

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan är den ljuvliga blomsterprakt som omger oss just nu. Jag plockar in och sätter i det gamla Höganäskruset på det slitna skåpet i hallen.

Ett till det bästa är: På grund av ensiffrig temperatur och en stor trötthet har jag sagt nej till årets midsommarfirande med släktingarna. Jag är ingen nejsägande människa och tyvärr har jag bränt ut mig just därför. Jag blir stolt varje gång jag kan säga nej. Nu ska vi fira en stillsam afton bara med familjen. Lär få elda i kaminen och sitta inomhus i värmen.

Kram Eva

Kväller ....

Bad i havet vid halv åtta.
Länge. Länge. Länge.

Aldrig är jag lyckligare.

Idag ... 

... blev det moppetur till Harplinge, inte långt från Haverdal .., där Sonja just då var på besök hos sin dotter - den nyblivna tvillingmamman - och jag hade med mig nyplockad fläder i en stor hemköpskasse och sen satt vi där och gosade med lille Alfred (bilden) och hans bror Elliot.

Tänk, att ett par tvillingbröder kan vara som dag och natt!
Ja, jag vet .., det är som syskon bara .., men ändå.
Och så tryggt att vila mot mormor Sonjas bröst!

Om ens pappa är engelsman .., då är det förstås inte så underligt att en hel drös med barnböcker är på engelska. Vilken gåva, detta att bli tvåspråkig alldeles gratis!

Men se där ... där är även flera böcker på svenska och nog känner man igen Christina Alvners figurer! Så roligt!

Skålen inhandlades hos en keramiker på Limhamn, utanför Malmö. Jag tycker om färgen.

Efter ett par timmars samvaro (pv kommer cyklande dit också och dricker kaffe med oss ..), svänger jag förbi affären där fiskbilen är just idag. Jag köper färsk rödspätta, lite räkor och var sin havskräfta .., spättan blev det middag, det övriga får bli till kvällens mellanmatch i fotboll och mest för att fira att pv nu äntligen har sommarlov.

Oj, så han njuter!!

Medan jag fixade middagen, tog sig pv an husvagnen, den som ska bli hotellrum för en natt, till den kattallergiske mågen. Nu är den rengjord såväl på ut, - som insidan och alla dynor är på långvädring.
För att lättare komma åt att skura hela vagnen på utsidan, drogs den fram några meter.
Men åååå, så spännande detta blev för familjen Skata som nu har spankulerat fram och åter och inspekterat vad som egentligen är på gång!!
Och harry, han har lagt sig i bilens baksätet .., förmodar nog att det är resa på gång.

Nu blir det fotboll!

Pst ...

Glöm nu inte DBIV ..., dragning på söndag!

Mejla bara glädjen till bisses151@gmail.com.

Bilden visar Kattis bästa .., när sonen Gustav tog studenten.
Så mycket kärlek och värme .., skrev Kattis.

Gröna Rum ....

Ja, jag har ju sagt det förut .., detta är glädjekällan nummer 1!
Detta att öppna dörren till ett växthus och gå in och känna dofterna och .., ja, vilken lycka!

Kerstin i Limhamn hade tidigt i vår med sig små, små rangliga aubergineplantor.
Nu minsann ....

Och precis som i fjol, växer gurkorna så det knakar!
Här vankas tzatziki!

Just när växthuset var invigt i fjol ., tyckte jag att det såg så tomt och öde ut.
"Ja, men här i hörnan kan jag plantera lite krasse ...", tänkte jag.
Om man säger som så .., så drar jag på munnen var gång jag ser hur små olydiga krasseplantor dyker upp överallt och ingenstans.

Tomater blir det också.
I år testar vi att ha dem dels i hink, dels i jorden.

Titta! Krasse, krasse, krasse! Så länge låter jag dem hållas här i det vänstra hörnet.
Lite som ett dagis.
Lite som civil olydnad.
Lite som att inte vilja gå i Samlad Tropp.

Dagens fönster ...

Från Vallby i Västerås kommer det här fönstret.
Nej, det är inte Rexxie som har varit framme med håven .., det är .., Ulrika!
Flitigaste fönsterfångerskan ever, ever!

Tack snälla! säger jag.

Nittio minuter ....

... mer behövs inte för att själen ska må som allra, allra bäst.

Vi möts på parkeringen i Steninge, friherrinnan och jag själv .., och sen slår vi oss ner på stranden som är mycket vitare än på bilden .., den är nästan alldeles vit.

Vi pratar länge .., om resor där det mesta gått på tok .., om en bussresa till Luxenburg, t.ex .., och en krånglande flygplansfåtölj med bolaget Jugoslavenski Aerotransporti ..., allt medan slöjmoln seglar förbi .., tjockare moln visar sig .., människor kommer och går .., och himlen blir klarblå och vi går i och tar oss ett låååångt dopp!

Inte långt ifrån oss springer en liten kille fram och tillbaka och plockar upp maneter från vattnet .., maneter som läggs i en hink en bit därifrån.

Så här ser dom ut - helt ofarliga - och numera törs till och med hon som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter hålla i såna här maneter.

"Hur många år ..? Ja, jag är sex år ..", säger lillkillen.

Fram och tillbaka springer han med maneterna, allt medan farfar eller morfar sitter på en filt och pratar i sin mobiltelefon.

Sen säger vi hej och tack och friherrinnan åker hem till sig och till Disa, den nya katten som fått lämna katthemmet och nu ska acklimatisera sig bland ännu en katt och en lite ettrig hund, men det blir säkert bra. 

Själv tänker jag hänga tvätt.

 

Bättre än väntat ...

Nästan hemma vänder jag mig om och tar en bild.

I tolv veckor har jag varit sjuskriven och jag tror att det har varit alldeles underbart väder i elva av dessa tolv veckor!

Enligt SMHI skulle den här dagen bli måttligt fin .., lite slöjmoln, kanske ännu flera moln .., men av detta har jag inte sett skymten!

Så jag tog harry på prommis - lillrundan -, den på 1.2 kilometer som jag numera inte går i racerfart.
Det är omåttligt varmt .., rent av tryckande och det dammar från grusvägen!

Halvvägs hemma möter jag en man och en kvinna på promenad, jaha, det är dom .., trevliga kunder från affären! Kvinnan har gips på sin högra underarm och det visar sig att hon har ramlat och brutit handleden .., mannen ser pigg och kry ut, men för åtta dagar sedan drabbades han av en hjärtinfarkt och han som alltid levt så hälsosamt - inte har han rökt heller  .., och motionerat dagligen -.
Allt började med att han, under några veckors tid, hade så ont i ryggen, så blev det ett besök och hjälp av en kiropraktor, men bättre blev det inte .., och så visade det sig vara hjärtat.

"Hjärtat! Vem hade kunnat tro det? Nåja, vi är båda sjuttiosju år .., vi har ju klarat oss bra hittills ...", säger mannen leende.

Kvinnan pratar lite med harry .., hon frågar hur det är med mitt knä .., "visst skulle du få ny led .., jaha, det är därför du har kryckan, ja, det borde jag ha förstått ..." och sen skiljs vi åt.
Jag frågar om dom vet var vi bor, jodå, det vet dom.

"Ja, men då kan ni ju titta in och dricka kaffe nån gång när ni har vägarna förbi!" säger jag och det lovar dom att göra.

Småmöten .., å, dessa ljuvliga småmöte!

Sen kommer jag ut på kustvägen (och då pratar jag med Eva på Frösön) och bilarna kör alldeles intill vägkanten och där finns ingen vägren och när två bilar möts, då blir det trångt och jag håller in harry allt jag kan och vink-tackar såna som håller ut på mitten av vägen.

Nästan hemma hör jag Ingegerd ropa.
Hon är en av grannarna här på Ejdervägen och nu lämnar hon trädgårdsstolen och släcker cigaretten och så kommer hon upp där jag står på vägen och vi pratar en stund, mest om väder och vind, men även om knäet och hon undrar hur det är och lite sånt.

Nu ska jag åka till Steninge och sitta på stranden en stund tillsammans med friherrinnan och några dopp lär det bli och kaffe också. Och säkert nånting till kaffet.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Hej!

Nästan det sista jag gjorde innan jag åkte ifrån sommarstugan i söndags, var att fånga ett fönster till dig.

Där vid fönstret ser man fint ut över sjön.
Bryggan skymtar i kanten så det är nära till ett dopp.
Några få steg så är man framme för skutta i.
Minimal transporttid.
Knappt mätbar.

Gokväller!

Turtlan

// Tack snälla omtänksamma Turtlan!

Ska nog ta och skriva en lista ....

Det börjar kännas lite i magen nu .., allt det som väntar.

Fester och besök och mera besök och stort bröllop där jag tror att alla känner alla - utom jag själv, som bara känner några stycken - och planering inför resan norröver till fine Gunnar och alla andra och sen vankas det jobb och någon har plötsligt sagt upp sig, ja, då måste det helst bli bra det här med mitt knä, för hur ska någon annars få ihop schemat och ja, jag vet .., men så tänker man förstås ändå.

En dag ringer jag till ortopedmottagningen och får prata med syster Mona.
Jag frågar när det är dags för återbesök, nån slags kontroll av det opererade knäet?

Nej, nåt sånt finns inte inplanerat.., återbesök, varför ska man ha ett sådant? säger syster Mona.

Ja, det kan man ju fråga sig.
Själv tänker jag väl mest att det vore bra att få veta vad man kan vänta sig och hur mycket knäet tål och ja, lite sånt.

"Vill du nödvändigtvis prata med en läkare, så får du återkomma efter sommaren .., eller kontakta vårdcentralen ...", säger syster Mona.

Ibland känns det som om man går till en snickare som spikar ihop nåt som är trasigt och sen, tack och hej, skynda dig hem så fort du bara kan, tack och adjö. 

Nåja, det ordnar sig nog.

Disa, som kommer från katthemmet Kattfoten.

Jag undrar hur det går för friherrinnans nya katt, hon som heter Disa och kommer från ett katthem.
Friherrinnans hund är van vid Ozzy, den gamla katten - han som mest ligger i en korg på golvet och har en fleecefilt över huvudet -, men den här nya katten ..., ja, den tycks Shejken gärna vilja ha till middag.

Man får hålla tummarna.

Det bästa för Kattis .....

Det bästa i veckan, det är utan tvekan den finaste studenten!
Så mycket glädje, sååå mycket kärlek, och en liten gnutta oro för det som komma skall.

Återigen tack, för din fina hälsning! Vi har tittat på din blogg, och han gillade Harry allra bäst.

Stor varm kram!
//Kattis

// Elisabet säger: ja, vi är många bloggvänner som håller tummarna för Gustav och för hela familjen, så där så att det ska bli så bra, så bra. Många, många varma tankar som singlar iväg från norr och söder, öster och väster .., till familjen i Asklunda.

Dagens bästa ....

Hälsning från Frankrike ....

Hej Elisabet och Turtlan som jag ju bara känner via Elisabets blogg. Och STORT tack för den väldigt fina UNICEF-presenten med blyertspennor till barnen som jag vann i lotteriet igår.

 

Vilken underbar vinst och så roligt för mig att det just blev blyertspennor.

 

Jag skickar med några bilder jag gjort för länge sen - just i blyerts. Såna pennor är underbara att rita med men också förstås att lära sig skriva med!!

 

Tack igen säger Monet från Provence

Det bästa för Ulrika i Närke ...

 

- att jag fattat ett beslut (som jag inte kan berätta vad det är, än) som känns Bra.

- att det är SOMMAR! 

- att jag verkligen tycker om och trivs tillsammans med Jockes barn, och att de trivs med mig.

- att jag fått flera nya vänner här (Ramnäs/Surahammar).

- att jag fått underbara nyheter från en av mina närmaste vänner.

 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Inte vill jag missa dragningen med så fint hönsfoto. Jag älskar höns!!!

Det bästa som hände förra veckan var nog att fotbolls-VM startade.

Inte bara för att jag gillar att se på fotboll, utan också för att jag kommer att få stickar så mycket under tiden jag ser på Ronaldo, Drogba, Rooney och Naymar och deras kamrater.

 

Jag är med i VM-fotbollsstickning 2014 på Facebook och där snackar vi fotboll och stickning och lägger ut bilder på vad vi stickar under tiden.

Himla kul!

Hittills har jag hunnit så här långt och det är många matcher kvar.

 

Jo, vi firade Johans 26-årsdag också – det var också kul!

Det är roligt att ha alla barnen här och ha alla skorna i tamburen, precis som förr!

 

Och jag är så glad att de är så goda vänner och har så roligt tillsammans.

Det var det bästa för den här gången!

 

Hälsningar Ann.

Och nån hade gift sig ...

Tänk, att enbart den här sidan gör mig så lycklig över vår prenumereration på Göteborgs-Posten!

Så här berättar t.ex Vanessa, 37 år:
"I lördags gifte jag mig med min man i smyg. Vi har våra släkter utomlands, så det är helt omöjligt att få ihop alla. Men när jag kom tillbaka till jobbet här på Saluhallen, så hade några andra handlare satt upp skyltar på mig och min man över hela Saluhallen. Det var helt galet, jag bara grät."

Eller Johan Aspeqvist, 32 år.
"Naturligtvis är fotbolls-VM viktigast. Och att jag under veckan friskförklarats från en allvarlig sjukdom, det tillsammans är absolut mest betydelsefullt för mig."

Grattis Vanessa och Johan!
Nu får jag snart ha framme pappersnäsdukar var gång jag läser den här sidan.