Det bästa för Lena i Gävle ....

Hej på er därnere i Halland!

Det har varit många glädjeämnen i sommar, ett måste för mig är att åka "hem" till Ursviken
och hälsa på min bror med familj som bor på Kallholmen i Skelleftehamn, så vackert till
vid havet, precis där Skellefteälven rinner ut.

Var med goda vänner till vår dotters fritidshus i Undersåker där männen försökte sig på
att fiska, var väl inte så god fiskelycka, men det räckte till en öringmiddag, så gott.

Vi har det så varmt, ca 30 +grader varje dag, längtar eftger regn men det lyser med sin
frånvaro, nu ska jag ge mig ut i hallonhäcken och plocka dagens skörd, sen blir det
en tur in till city där vi har fest i några dagar, så ett besök där hör liksom till.

Soliga hälsningar från Lena i Gävle.

Ett annat liv ... 

... i alla fall ett annat slags,  kan man läsa om här.

Det var tack vare underbara Ann i Göteborg som jag hittade dit.

Det bästa ....

Lägg inte armbandet i starkt solsken. 

Ett teal-armand med plastpärlor .., behållningen av dessa (när man köper dem) går ovakortat till forskningen kring gyncancer. Pv sponsrar - tack snälla -! 

Bokmärket, det vackra, kommer från Monet. 

Tack snälla!

Eva på Frösön (bilden här ovanför ...) gladdes åt allt trevligt som händer den här sommaren.

Anne i Mantorp plaskade omkring, nej, simmade värdigt och njöt av detta!
Simmandet, alltså. Vattnet. Sommaren.

Kattis ... har varit på liten semester till Helsingfors.

Här, på toppen av stenröset, stod en friherrinna och räddade sig från tjuren ...

Friherrinnan i Steninge tog oss med till hällarna nere vid havet i Steninge.

Lilla Noelle har ritat av mormor Barbro och morfar med sån elegant frisyr ...

Barbro i Uppsala gladdes över en teckning från barnbarnet ...

Anns tårta ....

Ann i Göteborg ...., som snart ska ha utställning i Skärhamn!
Sicken tårta!!

Husbilsliv på hemmaplan. Eller borta.

Monet i Frankrike, men just nu hemma i Sverige.

Någon fler som vill vara med?

Jo, Lena i Gävle ville vara med! Hon hade varit hemma i Västerbotten på semester.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com

Välkommen med ditt bidrag!

Det bästa för Kattis ....

Det bästa i veckan var vår resa till Helsingfors, som kryddades med en fantastisk utställning med verk av Tove Jansson.

Illustration: Tove Jansson

 Finfin tillsammanstid.

//Kattis.


//Elisabet säger: och skulle någon som sällan eller aldrig läser här och bara har hamnat här av en slump - kanske har någon googlat på Tove Jansson - och därför kanske inte heller känner till Kattis .., ja, då säger jag till den människan: läs Kattis underbara inlägg som handlar om yngste sonen, han säkerhetsministern!

Tove Janssons handstil ....

Fint skrivet om Tove Jansson hittar man här.

Lyssnar till ...

... reprisen av PO Tidholms sommarprogram.

Det säger förstås en hel del om min kulturella ickebildning,
detta att jag uttalar hans namn P-O.

Inte PO.

En bloggmadame som inte står högt i kurs ...

Så här är det: i alla år när pv har kokat marmelad, så har han fyllt den heta och färdiga marmeladen på glasburkar och så staplas/läggs detta i frysen.

Problemet är att det tar mycket plats .., det är större och mindre burkar och dom hamnar lite huller om buller.

"Varför fyller du inte marmeladen i platta plastförpackningar som man fryser in i stället, då frigörs ju en hel del utrymme ..., och sen, när förpackningen tas upp, så kan man pytsa innehållet i en fin burk" har jag sagt.

Nja, det tyckte inte pv var nån särskilt bra idé.

Men nu på morgonen skulle han ändå testa.

Det slutade så här.

Dagens fönster ..

Hej!

I midsomras ingick det i jobbet att åka båt. Här är två bilder med fönster från den.

Cecilia N

// Och tack snälla! säger jag, Elisabet.

Och så en inköpslista från Härnösand ...

Den här listan hittade Cecilia N vid glassdisken!

Tack snälla, rara som pytsade iväg den hit!

Jag gissar att det är en kvinna i minst sextioårsåldern som skrivit den.

Undrar vad som menas med "chokladpluttar"  ..., det fick mig att le.

Dragning på torsdag ....

Den som vill vara med och ha chansen att vinna det fina armbandet eller det lika fina bokmärket, vet nu när stopptiden är.

Ni är så välkomna med er glädje!

bisse151@gmail.com

Den spänstige arbetsledaren får mothugg ...

Här står självaste arbetsledaren och snedsågar panel.
Det är tur att han är vig .., eller i alla fall inte lika stel som undertecknad.

Själv har jag tilldelats den stora äran att måla lister.
Arbetsledaren kommer med stora lass och lämpar av och jag säger att "nä, lägg av med sånt, jag vill inte ha en hel drös som ligger och stressar, det blir bara tungjobbat!"

Det är likadant i affären.
Min chef, han vill gärna fylla på varuvagnen från botten till toppen och så får tomkartongerna hamna på golvet, ja, det är inte bara chefen som tycker att det är ett effektivt sätt att arbeta på, det gör många butiksanställda - oftast män eller unga killar -.

Men för mig, fungerar det inte alls!
Jag får noll överblick och går hellre ett par gånger extra in på lagret och fyller på vagnen, då kan jag ha tomkartongerna på vagnens underrede och slipper ha dem kasande vid hyllorna.

På Ica Supermarket i Ystad drog vi in hela burar och det var för mig än värre, men jag är nog snart ensam om att tycka just då. Dessutom skulle vi vara två, tre stycken som tog hand om varje bur - det blir lätt en massa surr bara - tar jag min egen vagn går det mycket fortare.

Ja, så där olika kan man vara.
Det som fungerar för någon, blir helt tokigt för en annan.

Ajöken, sa fröken.
Nu blir det listmålning och slut på pausen.

Hos polisen ....

Inför resan till London måste ett nytt pass införskaffas och jag bokar tid på nätet hos polisen i Halmstad och väljer själv tidpunkt .., 9:30 nu på morgonen.
Perfekt!

Intill mig sitter en kvinna i 65-70 årsåldern och knappt har hon slagit sig ned i fåtöljen, förrän hon börjar berätta om hur oerhört kränkt hon är, ja, det har brunnit i hennes kök och i den påföljande polisrapporten (allmänfarlig vårdslöshet kan straffet bli), så har polisen skrivit att "en hel del bråte låg intill spisen" och det är detta som gör kvinnan så upprörd.
Och kränkt.
Framför allt kränkt.

"Det är ju så fräckt .., bråte .., jag har faktiskt skött om min 96-årige far och inte haft tid att städa under tjugo års tid, men bråte .., och jag är adjunkt i flera språk och har studerat arkeologi och har nog mer förstånd än poliserna ...", fortsätter kvinnan, allt medan jag slänger ett öga på apparaten som visar vem som står i tur.

Hela tiden upprepar hon detta om hur  k r ä n k t   hon känner sig och jag tänker, att har man inte städat på tjugo år, då är nog risken tämligen uppenbar att där verkligen är bråte på bänkarna - i det här huset kan man uppbringa dylikt redan efter en vecka -, men det hinner jag inte säga, för då är det min tur.

En ung, söt kvinnlig polis assisterar när bilden ska tas och efteråt frågar hon om jag är nöjd med bilden?

Njaaaa, men det är nog så bra det kan bli, tänker jag. 

Sen hemåt .., nu stundar listmålning i den tropiska hettan.

Tisdagsfönstret ...

Hej!

Gick förbi det här gamla soldattorpet i morse och tänkte genast på dig när jag såg fönstret.

/Mossfolk


// Tack snälla! säger jag.

Inga hoppjerkor här heller ...

Gruvarbetare hemifrån.

En anledning till att alla blev kvar så länge i gruvorna, är väl att det helt enkelt inte fanns så mycket annat att välja på, inte i norra norrlands inland och fjälltrakter.

Ändå häpnar jag över trofastheten hos dom här männen.

Trettioåtta år .., trettiosex år .., trettiofem år ....!

Bilden har jag lånat - och fått lov att låna - av Ulf Bergström som har hand om malåsidan på Facebook och gör ett helt fantastiskt jobb med denna!

Nu är dom på plats ...!

Först visade det sig att pv glömt bort att sängkammarfönstret är högre än dom nya fönsterna, så det blev lite krumbuktigt .., , men löste sig ju ändå.

Här står herr hantverkaren och funderar hur det hela ska bli.

Tanken - pv:s tanke - var att jag skulle stå inne i sängkammaren, hålla i fönstret .., hjälpa till att vinkla ut det och så skulle pv - balanserandes på den rostiga stegen och med foppatofflor på fötterna - - hänga fast fönstret.

Å, hjälp!
För min inre syn såg jag hur jag liksom lyfte ut fönstret, sedan råkar tappa det och så dråsar fönstret rakt på pv som faller i backen. Nej, det blev snälle grannen Göran som agerade assistent och gjorde det med den äran!

Vad skulle man ta sig till utan vänliga grannar?

Nåja, man kan ju assitera på olika sätt.
Kan man inte det ena, får man göra det andra.
Måla kullisterna, t.ex.
Fortsättning följer.
I morgon. 

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!

Det har hänt så mycket den senaste veckan så jag har svårt att välja ut en sak. Stockholmsresan till vår äldsta var naturligtvis en höjdare.

En underbar sommarstad, men ack så långt att gå till allt. Bara promenaden till och från T-banan höll på att ta knäcken på mig, då det bor längst upp i en brant backe.

 Kvällarna och dagarna vid sjön har varit underbara. Minns inte när det senast var en sån fantastisk sommar som i år.

Gårdagens besök på Fäviken Game & Fair, en jakt och friluftsmässa belägen vid baksidan av Åreskutan. Vi jobbade som funktionärer vid en hundtävling. Hann även gå runt och kika lite.

Kram från ett hett och soligt Jämtland (som behöver regn).

Fyra händer på en vit duk ...

Armbandet som Lena bär, är en present från hennes barnbarn Daisy. Hennes finaste armband .., det fick mormor.

Två jungfrur, ett lejon och en stenbock.

Längst uppe till höger ser ni Mats vänstra hand; det är han som är lejonet.
Mats är mellanbarn, född på Malå BB (han berättar att han var en av dom allra sista som föddes på BB hemma, och jämte barnmorskan, den legendariska Aina Theolin, fanns där en praktikant som skulle agera vid sin första förlossning och det ville sig inte bättre än att praktikanten svimmade, föll i golvet och spräckte ögonbrynet!) , han älskar att fiska (har arbetat i Italien med att marknadsföra sportfiske) , tycker mycket om att läsa och har höger tumme upp.
Under en period i livet råkade han bli kommunalråd på halvtid.

Det lite vinklade lillfingret är skadat i något fiskesammanhang.

Längst nere till höger, ser ni Lenas vänstra hand.
Lena är jungfru, född i Norsjö, mellanbarn, arbetar som kock på Källans Spa i Åmliden (inte långt från Malå), men var under många år världens finaste arbetskamrat på Ica Nilahallen i Malå!
Det var helt enkelt en fröjd att arbeta tillsammans med den madamen!

När jag frågar vad som intresserar henne - mer än matlagning -, säger hon att .., tja, trädgårdsarbete, familjen förstås .., det här med barn och barnbarn .., hon har testat på det här med pilates och hon tycker om att vara ute och promenera.

Just nu är hon sjukskriven i väntan på operation av sin högra hand.
Jo, jo .., det kan vara farligt att alltför våldsamt skotta snö.

Om Lena kan man också säga att hon har ett alldeles underbart skratt och det varmaste av leenden!


Dom två andra händerna tillhör pv och mig själv och om oss vet ni ju nästan allting.

Plötsligt händer det ....

På förmiddan ringer telefonen och jag hör en bekant röst i andra änden; precis inom loppet av en sekund vet jag vem det är - henne har jag pratat med i evigheter när vi en gång var arbetskamrater -, det är Lena från Malå.

Det visar sig att hon och sambon är på besök hos Lenas dotter som bor söder om Halmstad och nu undrar dom ...?
Åååå, så roligt! säger jag.

Och så moppar jag iväg i världens fart till affären och handlar fikabröd och lika raskt hemåt igen och jag undrar om dom har hunnit komma, men så ser jag en bil med tre extraljus och då vet man, att då är det nån hemifrån!
Jo, där är dom!

Det var Lena och hennes Mats som vi mötte på Storgatan hemma i Malå!
Nu är hon alltså här, i landet Halland!

Och vi sitter ute på altanen och pratar om allt och inget; om vad som hänt i Malå och om vad som hänt med före detta gemensamma arbetskamrater .., jag kommer ihåg historien om underbara Gerda som skulle på semester till Tunisien och hur vi bantade i två veckor och hur hon - dagen innan semestern - bjöd på wienerbröd och sa - på sitt stillsamma sätt - att "hä ä ingen idé, hä löns int!".

Och vi pratar också om barn och barnbarn och om Lenas fina mamma Hillevi som alltid var så rar och Mats skrattar gott och berättar om tavlan som fanns i Hillevis hem, den där det stod att man inte skulle oroa sig för morgondagen, ty var dag har nog av sin egen plåga och hur hemsk han tyckte att den tavlan var .., så icke-positiv ..,  och det blir så många goda skratt och så mycket värme.

Innan dom åker vidare till Ullared (första gången för Lena!) åker händerna fram, men det blir ett eget inlägg.

Tack som kom, goa, rara människor!

Grönt är skönt ..., och gott.

Inte långt från det gula huset, lite mera norrut bara, ett par hundra meter, finns en stor åker och där har i sommar odlats ärtor.

Häromdagen var det dags för skörd, men längs vid kanterna kom tydligen inte maskinen åt det hela, så där kan man norpa sig kvarblivna gottigheter.

Gissa, om vi åt ärtor igårkväll!!
Och idag på morgonen.
Fem till sju ärtor i varje skida är det; det beror förstås på skidans storlek.

Dagens fönster ...

På självaste midsommaraftonen besökte Ulrika Hallstahammar.
Och hamnade här.

Håven hade hon förstås med sig.

Mikas vänstra hand ...

Från Ulrika i Närke kommer en vänsterhand susande genom rymden och så här berättar hon om handens ägare:

Detta är min vän Mikas vänstra hand.

Han är 38 år.
Vattuman.
Jobbar i en verkstad/butik och reparerar diverse maskiner och säljer/packar arbetsljus och fordonsljus m.m.
På frågan hur bra han trivs med sitt jobb svarar han 8.
Och på hur bra han trivs med livet just nu: 8.
Han är flugfiskare och fd rallyförare.
Yngst av två syskon (bröder).
Höger tumme upp.

Och (säger jag) världens snällaste och en äkta vän. Rolig som f-n! :-) :-)