På förmiddan ringer telefonen och jag hör en bekant röst i andra änden; precis inom loppet av en sekund vet jag vem det är - henne har jag pratat med i evigheter när vi en gång var arbetskamrater -, det är Lena från Malå.
Det visar sig att hon och sambon är på besök hos Lenas dotter som bor söder om Halmstad och nu undrar dom ...?
Åååå, så roligt! säger jag.
Och så moppar jag iväg i världens fart till affären och handlar fikabröd och lika raskt hemåt igen och jag undrar om dom har hunnit komma, men så ser jag en bil med tre extraljus och då vet man, att då är det nån hemifrån!
Jo, där är dom!
Det var Lena och hennes Mats som vi mötte på Storgatan hemma i Malå!
Nu är hon alltså här, i landet Halland!
Och vi sitter ute på altanen och pratar om allt och inget; om vad som hänt i Malå och om vad som hänt med före detta gemensamma arbetskamrater .., jag kommer ihåg historien om underbara Gerda som skulle på semester till Tunisien och hur vi bantade i två veckor och hur hon - dagen innan semestern - bjöd på wienerbröd och sa - på sitt stillsamma sätt - att "hä ä ingen idé, hä löns int!".
Och vi pratar också om barn och barnbarn och om Lenas fina mamma Hillevi som alltid var så rar och Mats skrattar gott och berättar om tavlan som fanns i Hillevis hem, den där det stod att man inte skulle oroa sig för morgondagen, ty var dag har nog av sin egen plåga och hur hemsk han tyckte att den tavlan var .., så icke-positiv .., och det blir så många goda skratt och så mycket värme.
Innan dom åker vidare till Ullared (första gången för Lena!) åker händerna fram, men det blir ett eget inlägg.
Tack som kom, goa, rara människor!
1 kommentar:
Härligt med spontanbesök, och extraljusen känner man ju igen ;)
Skicka en kommentar