Livet ...

Hos grannen Bengtsson ....

Onsdagkvällen blir seg som sirap.
Tittar på tv .., pratar med pv som läser en bok .., går sedan och lägger mig och lyssnar till Karlavagnen som handlar om organdonation.

Människor ringer in och berättar om fantastiska livsöden .., en kvinna tycker att det hela är förfärligt, hon vet minsann att våra svenska läkare inte har en susning om etik och moral, annat är det i USA .., programledaren är underbar och lotsar varligt lyssnarna genom sorg och elände, ja, till den allra största glädje.

I min plånbok ligger sedan många år tillbaka ett ja-till-donationskort, men tänk om plånboken inte är med mig den dagen det verkligen behövs .., så jag beslutar mig för att så snart det blir morgon, ja, då ska jag ansluta mig till donationsregistret.

När programmet är slut hoppas jag på Rickard Herrey som nattpratare, men nej, det är den snabbpratande norska madamen, så jag väljer P1 i stället, först Kropp och Själ som handlar om den omtalade G-punkten och därefter reprisen av Epstein och Nordegren, allt medan mannen vid min sida sover så gott.

Sen blir det morgon .., det regnar, men bara lite .., och så blir det uppehåll och jag tar harry på promenad .., vi träffar en kvinna som har ont i sin vrist och vars hund inte längre är i livet .., om det pratar vi en stund ., överallt på asfalten ligger våta löv .., tranor flyger mot havet till ..., och jag upptäcker höstsådden som nu är någon decimeter hög.

Här, på stentrappan, brukar jag sitta och dricka kaffe. Inte idag. Inte igår.

Hämtar in tidningen och låser upp dörren.
Telefonen ringer.

Det är friherrinan som berättar att bonden Stigs katt - Disa -, alldeles precis nyligen har blivit överkörd och den unga tösen som körde bilen blev alldeles förfärad och kanske var katten inte helt död .., "eller så hade hon ungar i magen, ja, det var nog det som rörde sig ..., men jag ringde Stig, han var ute med traktorn och kom direkt och tog sig an den arma katten ...", säger friherrinnan aningen bedrövat.

Så är det med livet.
Inget vet man.

Om utmaningar ...

Rara Annika i Ystad kom med en utmaning på Facebook, ja, en skulle lägga ut en svartvit bild under fem dagar på raken och sedan skulle en utmana någon annan till att göra samma sak.

Det där med att utmana andra, det bryr jag mig inte om  - många vill inte, men den som vill får gärna hänga på -, och svartvitt .., ja, jag visste knappt hur inställningen på min lilla Canon fungerar när det gäller sånt?

Till slut hittade jag rätt bland alla alternativ.

Det här är bild nr 2.

Den visar pv:s vita morgonrock och på ena ärmen syns en sotfläck och den fläcken gör mig så varm i hjärtat .., ty den vittnar om att herr pensionatsvärden är en omtänksam man som ofta eldar i pannan tidigt på morgnarna, allt för att det ska finnas varmt vatten till den hemmavarande sambon och så blir det ju lite varmt i huset också.

Såg ni att jag skrev "en" i dom två första meningarna?
Jag bara testade.

Nej, för mig fungerar det absolut inte .., det blir helt fel i mitt huvud .., och dessutom ser jag inte ordet man - i  just det sammanhanget -, som ett kön, jag ser det bara som ett litet ord.

Hemma i Västerbotten används ju ibland ordet "en" just som ordet "man", men personligen har jag aldrig använt det så.

"En skull ju ha vöre på bio ....", typ så.
"En hadd ju allri tänkt oppa den saken ...".

När min pappa pratade med sin kusin Sigge från Kalvträsk och då föll in i barndomens dialekt, då kunde det låta på det viset.

För mig blir det helgalet.

Så jag - den mest enjängda av enjängda .- fortsätter med man.

// Den västerbottniska dialekten - en av dem - en sju -åtta mil hemifrån kanske, kan man lyssna till här.

Dagens fönster ...

... fångades i Dalarnas äldsta stad, i Hedemora.

Ulrika höll i håven.

Ledig dag ...

... och pv tog bilen (det ska ösregna mest hela dagen) och jag njuter av en helt fri dag.
Det är underligt, detta att man verkligen kan stortrivas med sitt arbete och ändå tycker man att det är det allra-allra bästa när dom lediga dagarna uppenbarar sig.

Så är det för mig.

Igårkväll beställde jag hem postens gröna och blå kartonger, lite vackrare frimärken (helt klart inspirerad av dom polska som var så fina!), tulldeklarationer och annat som måste finnas innan det är dags för kunderna att skicka paket till släkt och vänner i andra länder.

Posthanteringen som jag fasade så för, ååå, det är numera det bästa med jobbet!

Men nu stundar alltså tre lediga dagar på raken.
Jag har druckit kaffe .., ska läsa Göteborgs Posten .., ta harry på långrunda i regnet .., och bara njuta.

Här ligger min fine kompis och sover så gott .., förmiddagar är lugna dagar för hans del.
Och sigge har ätit frukost och kurar i den lilla blå plastkorgen i tvättstugan.

Ungefär så är livet i landet Halland.

Alldeles oerhört spännande som ni ser.

Dagens fönster ....

... är gårdagens.

Det var då solen flödade från en ljust blå oktoberhimmel.

Idag är det precis tvärtom.

Två timmar kvar ...

... innan det är dags att arbeta (men sen stundar tre lediga dagar, ååå, jag har världens bästa schema!!), då tar jag harry och går på promenad ner mot havet till.
Passerar hästhagarna ..., tänker att det är som en vårdag nästan.
Högt uppe i skyn hör jag tranor skrika .., i cirklar flyger dom .., funderar väl på att vila inför flytten över havet ...?

Stannar till nere vid havet.
Möter en kvinna med två hundar och en man med en terriertik som visar sig vara tolv år, men är minst lika pigg som harry! Den senare är dock måttligt intreserad av den lockiga madamen med fyra ben .., känner nog doften av kanin och vill gärna iväg.

Ser något som jag först tror är ett stort torkat löv, men som visar sig vara skelettet av en fisk.

Nu syns det bättre .., ögonen och det här hålet uppe på huvudet.
Fy faderullan vad det luktade illa om detta!
Kan det möjligen vara nån slags simpa?

I glömskans hav ...

... simmar många fiskar.

Ibland kan man bli aningen uppmuntrad - så där så man tänker att ååå, så skönt, jag är inte ensam som är glömsk - och den känslan infinner sig alltid när jag tittar i lilla blocket som finns i kassan, ja, blocket där vi skriver upp sånt som kunderna har missat att ta med sig.

Här ett axplock ur förra årets block.
Minst ett par rader per dag skrivs in!!

Det som är överstruket är sånt som är hämtat, dvs, kunden har kommit ihåg att nånting blev kvar.
Som ni ser händer det inte särskilt ofta.

Såklart noterar vi även datum .., men det klippte jag bort här.

Vitlök, gurka, nässpray är nog det vanligaste som glöms kvar. 

Det bästa igår ...

Jo, det var när en äldre dam och hennes sällskap kom för att hämta ett paket.
Paketet visade sig komma från Polen och jag bara gapade när jag upptäckte dom fina frimärkena, så helt annorlunda än våra egna!

"Men ååååå, så fina!" sa jag och frågade om jag fick visa paketet för arbetskamraten Felicia och det fick jag och vi stod en liten stund och beundrade svamparna och byggnaderna och undrade vem mannen på bilden var.

Ibland har jag min lilla kamera liggandes i lådan intill kassan - det hade jag inte den här gången - och även om så varit fallet, hade jag inte vågat fråga om jag fått ta en bild av paketet, där gick liksom gränsen, tyckte jag.
 

Kvinnan hade lite problem med svenska språket och mannen kunde ännu mindre, men dom stod där och log och plötsligt började mannen sprätta upp paketet och han pekade på min sprättkniv och vips, så hade hela omslaget lossats och så sträckte han fram det hela och kvinnan sa "varsågod!"

Det var bara så helt underbart!!

Titta här, lite annorlunda stuk på det här frimärket, med mannen som gömmer sig bakom en mask!

Och en liten larv fanns där också!

Och svampar i massor!
Visst är dom fina!

Den där mannen på bilden, med keps och mustasch, om honom läste jag nu på morgonen.
Han hette Jòzef Pilzudski och visade sig vara Polens förste president.
Här får man veta mer om herr Pilzudski.

Dagens fönster ...

Så här såg det ut i Prag en tisdagsmorgon i slutet av augusti, när jag var där på en kongress. Hållplatsen Florenc är det man har utsikt över.

Och fotografen tog bilden genom sitt hotellrumsfönster, varför hon tror att det kanske kvalificerar som fönsterfoto?

// Tack och bock! säger hon som aldrig har varit i Prag. Och så försöker jag titta på bilden för att se hur många som pysslar med sin mobil .., det är nog hälften?

Flyttfåglar på ingång ....

Det blir ofta måndagssurr med rara Eva på Frösön, så även idag .., och nu meddelade hon
att även från Jämtland kommer - vad det lider - en omgång med domherrar på rad!

Ja, hon sponsrar den vinsten, alltså. 

Nu vet ni.

Och så är det väl dags att boka tid på ett gruppboende, ty fast jag hade räknat upp alla deltagare i förra lotteriet, så kom inte självaste friherrinnan med!
Fy skäms Elisabet, vet hut!!

Jodå, så här noga hade jag skrivit upp för att kolla att alla lappar hamnade i byttan, men vad
hjälper det ...!

Nåja, det finns fina boenden, kanske har pv:s kusin Elisabeth några förslag på sådana, hon chefar för nåt sånt här i Halland och jag är väldigt glad och tacksam om ni kommer och hälsar på!

Vänligen bloggmadamen Nilsson.

Och så blev det måndag ...

Gråmulet väder, men luften är ljummen.

På parkeringen träffar jag en pensionerad herre från Falkenberg som arbetar åt Veteranpoolen.
Han ska klippa gräs hos en av grannarna och frågar efter vägen.
Vildandsvägen, känner jag till den?
Jo, det gör jag.

Och vi står och pratar en stund ., han berättar om Falkenbergsrevyn och att han och frun i veckan ska till en kyrka och lyssna till härligt saxofonspel av den där före detta dansbandsmannen, vad var det han hette nu ..., jo, just det, Ingmar Nordström, säger gräsklipparmannen leende.

Sen ner till stranden.
En bra stund står jag och tittar ut över havet, då jag plötsligt upptäcker en ..., mink, kanske?
Det är såna gånger man önskar att man hade en bättre kamera, med ett större objektiv.

Av och till dyker den lille krabaten i och blir borta någon minut .., sen upp igen.

Nästan hemma.
Det händer att Ecke och Britt har besök av sin son som har en liten hund av det mer skälliga slaget och just därför sätter dom då upp ett slags nät för att hägna in honom.

Det är resterna av det nätet som syns på bilden.

Det bästa för Ulrika i Dalarna.

Många mumsiga svampmiddagar, Mika & Chrille, ljuvliga hösten och en nyfunnen vän.

DET gjorde och gör mig glad!

 

Ulrika.

Dagens fönster ...

God morgon i landet Halland! 

Det var ett tag sedan du fick ett fönster av mig. 

Det här fönstret tillhör ett mysigt fik i Lund där man på övervåningen har full koll över alla som passerar nedanför på gågatan. 

Här ska man helst sitta ensam och titta, för det är mycket splittrande att både vara trevlig med den man fikar med samtidigt som man nyfiket sneglar på folklivet nedanför. 

Och ingen ser att man fotograferar!

Ha en härlig söndag!

Kramar,

Torun

// Tack snälla Torun! säger jag.

Först ut är Barbro i Uppsala ...

Hej

Att  få komma ut till ön efter tre veckor och hitta detta i skogen det är total lycka.

Kram Babsan

Vem vann ...?

... brukar jag fråga Ulrika, hon som - i alla fall förr - ägnade rätt många kvällar åt diverse spel.

Nu kan jag berätta vem som vann den vackra "löparen" med domherrar: det gjorde Elisabet Nilsson i landet Halland!

Om jag säger att jag blev så glad så där så jag nästan dånade, så är det ingen överdrift!

Och friherrinnan som inhandlat dom här fåglarna och minsann hoppades att Gunnar skulle vinna .., jo, jo, så kan det gå när man är partisk i lotteriet ,-)!

Det fina Jämtlandskortet som Eva på Frösön målat och författat texten till, det gick till dagens födelsedagsbarn - Eva från Tyresö -!

Tack till såväl friherrinnan som till Eva i Jämtland!

Det här - en handvävd disktrasa i lin - är nästa veckas vinst och det är en gåva från min superenergiska kusin Mellansystern, hon som aldrig tycks vila!
En sak kan jag säga: hennes energigener har i alla fall  i n t e  hamnat hos hennes kusin!

Såja.
Då kan ni lägga er i startblocken inför den kommande veckans glädje .., så där så ni inte glömmer bort den!

Alla - verkligen alla - bidrag är varmt välkomna!

Titt in! 

Tillsammans med min storasyster och hennes dotter, kommer även dalmatinern Tara på besök.
Det bekymrar inte grannkatten Messi det minsta.

Tvärtom, han tycker nog att Tara borde pallra sig hemåt igen och flera gånger när vi sitter ute i solskenet, gör han liksom små utfall mot henne, så där som ..."ja, ja, men här bor ju jag och harry, nu får det vara nock!"

Sigge däremot, han tackar för sig och försvinner under främmande-dygnet.
När jag för en stund sedan stod ute på stentrappan och ropade på honom, då kom en liten krabat springande.
Just det.

Och ytterst förnärmad sitter nu den lille krabaten utanför köksfönstret och jamar och demonstrerar, så där på hong-kong-aktivisters vis .., stillsamt, men ändå .., och tycker förstås att vi genast borde öppna fönstret. Han känner nog doften av Sheba kattmat, tror jag.

På malåsidan ...

....dyker mamma plötsligt up!

Så roligt att få träffa henne så här en söndagmorgon i mitten av oktober.

Det är nu sex och ett halvt år sedan hon tackade för sig och seglade vidare på nya äventyr.

Tänk, så fort tiden går!

Men här sitter hon längst till höger och är just i färd med att dricka kaffe.

Och vem hade nu turen på sin sida ...?



Ja, säg det, govänner!

Säg det, govänner ...

Och snart är det dragning ...

Och det var gott om glädje den här gången ....

Eva på Frösön hade varit på musicalresa till Stockholm, kände stressen i storstaden och njöt av lugnet på Aspudden ..., Kattis har börjat med regelbundet morgonsim för att hålla sig i trim .., Gunnar i Jämtland har minsann bytt till vinterdäck .., Ann i Göteborg hade varit på nån slags teater hon också .., Friherrinnan lämnade sin trygga borg på Kustvägen i Steninge och åkte till Ystad .., mossfolk hade varit ute med familjen och njutit av fint höstväder .., Eva från Tyresö - med lunginflammation i bagaget - vandrade på stranden i Haverdal och kände krafterna återvända .., ellem i Skellefteå gladdes omåttligt åt inköpet av sommarstugan och nu längtar hon  efter vår och planering av trädgård ..., pv (inte med på bild) var med om något dramatiskt på skolan - en elev som kollapsade och fördes till sjukhus (pv följde med) under ett terränglopp - men allt slutade lyckligt .., och själv kokade jag palt och gladdes åt att vi var sex personer runt matbordet.

Dessutom fyller Eva i Tyresö år idag - GRATTIS, GRATTIS Eva -!

Nu ska vi göra i ordning för dragning.

Mitt eget bästa ....

... jo, men det var förstås gårdagens paltmiddag tillsammans med min syster och systerdotter som kommit körande från Skåne, men här fanns även Eva från Tyresö och hennes Långe Make.

Innan sällskapet anlänt tog jag mig an dryga två kilo mandelpotatis som skalades och maldes.

Såja, då var potatismalningen avklarad .., fram med salt, korn, - och vetemjöl.
Varianterna av paltkok är oändliga, eller i alla fall många.

Somliga använder sig enbart av vetemjöl,, andra har fifty-fifty korn/vete, själv tar jag på måfå, men jag har nog mer vete än kornmjöl, jag vill inte ha paltarna alldeles för grå och grova.

Det finns dom som gör palt på pulvermos (!), jo, och jag har smakat såna också och fann dem goda - helt otroligt var det -! 

När allt blandats så delar jag degen i två delar, gör två rullar som kapas i tio delar vardera och så plattar man ut varje bit, gröper som en liten grop i mitten och stänger till. Ja, så gör jag, andra gör väl på något annat vis.

Tjugoen paltar blev det den här gången .., som alla lades i kokande och saltat vatten.
En timme fick dom befinna sig i plurret, sen var det dags för middag.

Min storasytster är - i motsats till sin lillasyster - inte av det mer superlativa slaget, men den här gången sa hon ..."ååå, nu har du lyckats igen Elisabet, dom blev jättegoda!"

Såväl Eva som Långe Maken debuterade som paltätare .., men om jag säger som så .., så tyckte dom nog att pv:s fläskpannkaka var godare.

Det blev några trivsamma timmar tillsammans vid matbordet.
Vi pratade om barndomens middagar .., vad minns vi mest från dem ..?

Och hur intressant som helst var det att märka skillnaderna i hur och var vi vuxit upp.
Eva (uppvuxen i Norrköping med en mamma som var hemmafru och fick snåla med matpengarna som hon tilldelades av den arbetande maken) berättade om sillmiddagar och kött som delades i exakta bitar (två till var och en)  och alltid sås till ..., hennes Långe Make (uppvuxen i Halmstad, pappan betongarbetare, mamman till en början hemmafru) vittnade om torsk, plattfisk och makrill och han hade inte smakat insjöfisk förrän i vuxen ålder ..., pv som vuxit upp i Ljungby, Småland (pappan betongarbetare, bagare etc, mamman kontorist på Dynapac) .., ja, där var det mycket husmanskost, köttbullar osv ..., och min syster och jag (pappa kronojägare och mamma sjuksköterska)., ja, där var vilt vardagsmat .., älgkött och hare och färs på älgköttet .., mycket sik .., röding som vi fick av morbror Olaf i Dikanäs .., och senare mamma som - till pappas förtvivlan - oförfärat anammade sånt som paella, pizza och rysk rödbetssoppa -.

Tänk, vad sånt prat är intressant, ja, i alla fall för mig!

Det var nog mitt bästa, i alla fall igår.