Livet ...
|
Hos grannen Bengtsson .... |
Onsdagkvällen blir seg som sirap.
Tittar på tv .., pratar med pv som läser en bok .., går sedan och lägger mig och lyssnar till Karlavagnen som handlar om organdonation.
Människor ringer in och berättar om fantastiska livsöden .., en kvinna tycker att det hela är förfärligt,
hon vet minsann att våra svenska läkare inte har en susning om etik och moral, annat är det i USA .., programledaren är underbar och lotsar varligt lyssnarna genom sorg och elände, ja, till den allra största glädje.
I min plånbok ligger sedan många år tillbaka ett ja-till-donationskort, men tänk om plånboken inte är med mig den dagen det verkligen behövs .., så jag beslutar mig för att så snart det blir morgon, ja, då ska jag ansluta mig till donationsregistret.
När programmet är slut hoppas jag på Rickard Herrey som nattpratare, men nej, det är den snabbpratande norska madamen, så jag väljer P1 i stället, först Kropp och Själ som handlar om den omtalade G-punkten och därefter reprisen av Epstein och Nordegren, allt medan mannen vid min sida sover så gott.
Sen blir det morgon .., det regnar, men bara lite .., och så blir det uppehåll och jag tar harry på promenad .., vi träffar en kvinna som har ont i sin vrist och vars hund inte längre är i livet .., om det pratar vi en stund ., överallt på asfalten ligger våta löv .., tranor flyger mot havet till ..., och jag upptäcker höstsådden som nu är någon decimeter hög.
|
Här, på stentrappan, brukar jag sitta och dricka kaffe. Inte idag. Inte igår. |
Hämtar in tidningen och låser upp dörren.
Telefonen ringer.
Det är friherrinan som berättar att bonden Stigs katt - Disa -, alldeles precis nyligen har blivit överkörd och den unga tösen som körde bilen blev alldeles förfärad och kanske var katten inte helt död .., "eller så hade hon ungar i magen, ja, det var nog det som rörde sig ..., men jag ringde Stig, han var ute med traktorn och kom direkt och tog sig an den arma katten ...", säger friherrinnan aningen bedrövat.
Så är det med livet.
Inget vet man.