"Månadens djur är förstås ..."

... herr och fru Prickigt Djur som sitter på bokhyllekanten i vardagsrummet.

I säkerligen tio år har dom funnits i min närhet och skulle huset börja brinna, skulle dom absolut få hoppa in i min byxficka för att klara livhanken.

Fler som berättar om månadens djur finns här, hos Onekligen.

Det är hennes lista.

Ulrikas utmaning, dag 6. 

Temat är "Underifrån" och bilden togs när jag besökte tandläkerskan Birgitta och hennes tandsköterska, ja, i Helsingborg.

Och jag kan lova att jag fick leta länge i bildmapparna för att hitta en underifrånbild.

Morgondagens tema, hos såväl Ulrika som Onekligen, är självporträtt.

Dagens fönster ...

Alldeles mörkt är det -  nästan becksvart - och det känns som en evighet tills ljuset återvänder.

Jag tröstar mig med en sommarbild.

Fönster som byts ut och har gjort sitt.

Och i loppisfåtöljen ....

... ligger friherrinnans trotjänare, herr Shejken av Karlsro.

Liiite deppigt är det nog att matte är på sjukhuset, men har han tur kommer hon hem i morgon.

Proverna ser bra ut - än så länge -, och under besöket på medicinavdelningen tyckte jag nog att hon såg tämligen pigg ut, i alla fall i jämförelse med igår när vi sågs på jobbet.

Välkommen hem Lena och vi tar hand om Shejken så länge.

Mitt eget bästa ...

Först ut var sonen ...

När jag själv var ung och gick skola i Lycksele, nio mil hemifrån och bodde i hyresrum, ringde jag hem nästan varje kväll och småpratade med min pappa.
Korta samtal .., enkronor som lades i en grön telefonautomat på Tempo ...,och pappa som sa "men nu ska vi inte prata längre, det blir dyrt, hejdå!"

Sen fick jag barn och flyttade söderut och ringde fortfarande hem nästan varje kväll.
Småprat bara.
Frågade hur det var.
Telefonräkningarna var dyra som skrutt.

Och när vi flyttat norrut igen och mina barns pappa fått arbete i Malå, ringde vi till varandra, ja, om den ene var hemma. Samma sak där - bara korta samtal - men dom kändes viktiga.

Nu är jag sextio år och har tre vuxna barn.
En är 42, en 38 och en 28.

Och tänk, för mig finns ingen större glädje än när jag en dag har pratat med alla tre.
Då kan jag liksom slappna av.

Det underliga är att det handlar inte om nån slags oro för dem, det är bara det här att jag vill veta att dom har det bra. Särskilt länge pratar vi inte heller.

Idag var en sån dag.

Först ringde sonen och pratade om jobbet .., om Kap Verde och lite annat .., ja, han är nog den av barnen som är mest öppenhjärtig och nästan alltid ringer han på väg till eller ifrån träningen.

"Ja, jag är på hotellrummet nu ..."

Sen, flera timmar senare, tjoade det till i rummet .., då var det AP som skajpade från Accra i Ghana och det var första gången och alldeles underbart var det att höra hennes röst och  hon berättade om glädjen i allt det nya .., om vänliga människor ..., om smuts och fattigdom, men också om allt det andra, allt som är fint och bra .., och annorlunda .., och hon berättade om kvinnors flitiga användande av peruk och hennes förvåning över detta.
Och att hon stormtrivs!

Det kändes bra.
Och jag blir så glad över bilderna som kommer susande från Ghana och gör mitt hjärta så varmt.

"När äldsta dottern åkt sitt livs första - och enda - sträcka i stafettvasan.

Sist av allt ringde äldsta dottern.
Hon är, precis som lillebror, en som ringer när hon är på väg till eller ifrån nånting, oftast jobbet.

Nu var det dags för nattjänst bland alldeles för tidigt födda småttingar på Karolinska och hon berättade om sitt diskbråck som gör henne halvt förtvivlad .., och om matchen mellan Djurgården och Skellefteå där ett antal västerbottningar ska gå tillsammans och heja på bortalaget ..., och det blev prat om julafton och juldagen och att det blir knytkalas precis som tidigare.

Sen - vips bara - var hon framme och hade parkerat utanför akutintaget.
"Oj, här kommer en ambulans! Å, vad jag älskar mitt jobb, ja, men jag ringer när jag åker hem i morgonbitti!" sa hon glatt.

Så var den här kvällen och efter allt prat gick jag och duschade och kände mig nöjd med tillvaron.
Mer behövs inte.

Det var mitt bästa.

Ett extrafönster från en sjukhussal ...

Från medicinavdelningen på Halmstad lasarett kommer här ett grådisigt mitt-på-dagen-fönster susande. Den som hade håven med sig, ja, det var självaste friherrinnan som igårkväll trodde sig vara på väg att möta Vår Frälsare och så blev det akutfärd till sjukhuset och där är hon ännu kvar, för utredning. 

Kanske nånting med hjärtat?

Så på morgonen tog jag hennes hund på promenad, gav katten mat och satte igång radion.

I eftermiddag får Shejken komma hit och kampera med oss,  tills matte har kommit hem igen.

Nu håller vi tummarna!

"Min utsikt just nu ..."

Nu gäller det Ulrikas utmaning, dag 5.

Så här ser det ut från där jag sitter vid datorn.
Här samsas älsklingsmuggen (inhandlad i Skärhamn, i Bohuslän) .., träskålen som min morfar har gjort .., alla pennorna, tejp, en tändsticksask .., telefonen (det ringde tidigt på morgonen och det visade sig vara friherrinan som igårkväll åkt in akut och nu ligger på sjukhus, krya på dig kära Lena!) .., och där är också favoritartikeln i GP och en recension av artisten Linnea Henriksson.

Det är pv:s dotter Hilda som recenserat och hon har skrivit så underbart bra!  
Första stycket lyder så här: 

"Så här under Halloween kryllar det av maskerader. Nästa gång jag blir bjuden på en funderar jag på att gå utklädd till Linnea Henriksson. När folk frågar vad jag ska föreställa, så svarar jag "en superhjälte". 
För det är hon, vår egen Linnea Henriksson. Inte en sådan som spöar upp skurkar och kan flyga. Men en sådan som är stark som tusan och modig som få."

Fina bilder var det också - dom har Hildas pojkvän Patrik stått för -.
Kul!

Vänder jag blicken till höger, ser det ut så här.
Och jag höll på att falla baklänges när jag upptäckte att pv slagit på stort och inhandlat nya kalsonger!!!

Ja, det ser ju någorlunda prydligt på dom två övre bilderna.
Men vänder jag mig om ..., då ....

Efteråt börjar jag att röja ...

Den storartade madamen i Göteborg, hon skriver i en kommentar till bilden av bokhyllan, (här ovanför) att hon älskar såna .., ja, där det är lite oreda!

Själv fick jag lite ångest och började genast att röja.
Röjer gör jag någon gång i halvåret, men det blir lika fort rörigt igen.
Jag tror att jag är europamästarinna i att ha högar omkring mig.
Travar med papper, tidningar, böcker, brev .., ja, allt möjligt!

Men oj, vad jag har hittat grejer!
Och sånt som kan bli till vinster i lotteriet!
En litet tryck från London - inhandlad i Notting Hill för två, tre år sedan ..-, broderade disktrasor .., en bok och en dvd-film! 

Jominsann, det lönar sig att städa.

Den där utmaningen ...

Dag 5. "Hepp! Dagens boktips!"

Och påhittet kommer härifrån.

Anders var kanske tre, fyra år ..., när jag en morgon bäddar vår säng och klockradion är påslagen .., lite förstrött hör jag hur Claire Wikholm läser ur en sagobok .., och jag tappar koncentrationen på såväl lakan som påslakan och börjar i stället lyssna till själva sagan.

Jag sätter mig på sängen och lyssnar andäktigt.

Ååå, den var ju helt underbar!

Samma dag gick jag raka spåret till Burwalls bokhandel hemma i Malå och köpte boken.
Eller beställde den.

Jag läste den säkert hundratals gånger för den då lille sonen och när vi kom till avsnittet där olyckan händer .., blev det väldigt spännande.

Både text och bilder gick rakt in i mitt hjärta!

Här är den.

Dagens fönster ...

Hej,

Hittade detta när jag bläddrade bland mina bilder. 

Det är från cistercienneklostret Abbey de la Senanque en bit norr över från oss, nära en vacker by som heter Gordes. 

Det här klostret är till skillnad från många andra som också är från medeltiden, bebott av munkar som livnär sig på lavendelprodukter (underbara blommande fält), honung och vin också tror jag. 

Bakom de här fönstren har de sina små "celler". Mycket rofyllt och stillsamt trots många besökare.

Kram

Monet

// Och nu slumpar det sig så, att just idag fyller madame Monet jämna år! 

 Här kommer ett stort grattis från oss i det gula huset!!  
Hoppas att du får en riktigt fin födelsedag!

Nu ....

Glädjen över den avklarade postcertifieringen liksom virvlar omkring i hjärtat.
Vilken oändlig lättnad! Kanske skulle man bjuda arbetskamraterna på tårta?

Tar harry på en promenad .., ser hästen ute på träningsrunda (sulkyn bakom .., och kusken), så vi vänder och tar en annan väg .., av rädsla för att skrämma den betydligt större fyrbente vännen.
Och förresten vet jag inte om vi är så väldigt mycket vänner.

Möter en kvinna i min ålder som drar en barnvagn - en mormor eller farmor kanske -?

Sen hemåt.
Snart är alla träden avlövade .. en fasanhöna flyger upp och skrämmer såväl mig som harry ..., av lille Messi (som av misstag råkat bli instängd hos Eckes då dom åkte hem ) syns inte röken.

Däremot upptäcker jag små, små svampar inklämda i berghällens skrevor.
Men då är jag hemma och ska nu göra mig i ordning för en tisdag fylld med tidningsreturer och mottagande .., läskleveransen som ska fyllas in .., Arlas mejeriorder skickas in ..,  och så lite annat smått och gott. Kassajobb, till exempel.

I morgon stundar ledig dag.

"Kolla, här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar!"

Va? Har jag en blå och en svart strumpa!!

Ja, det var utmaningen dag 4 det, i den andra utmaningen.

Den här.

Och dom här sandalerna har ni väl sett i något års tid ...?
Jag har dem nästan jämt.

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det där blåsiga landet Halland.

Och den uppmärksamme kanske ser att nu har småfågelsnurran, den med värmeljuset, kommit på plats. Snart ska den få snurra vilt!

Hallelujamoment ...

Alla som arbetar i butik med postutlämning och har med posthantering att göra, vet vad som väntar.
En gång per år ska vi certifieras för att få fortsätta med den här biten.

Det är många delar som gås igenom .., utlämning av paket, fullmakter, returer, vilket paket är bäst för kunden .., försäkringar .., tystnadsplikt .., avtalsbrev ..., mått för brev och paket ., rek och postförskott .., tulldeklarationer ., ja, allt möjligt!

Nu var det min tur .., 365 dagar hade passerat och innan jag gick till jobbet igår började jag titta igenom det hela. Det är först en utbildningsdel som är jättebra, ett gyllene tillfälle att friska upp minnet och sen delfrågor och så småningom det riktiga testet.

Nu på morgonen, genast jag steg upp, slog jag mig ner här vid stora ekbordet och tog mig an eländet.
Två timmar, drygt, tog det .., jag drack inte ens kaffe innan .., men nu är det klart!

Vilken lycka!

Kaffet är fixat och jag har känner mig såååå glad!

Ulrikas fotoutmaning ...

Dag 4. Trygghet.

Andra som är med hittar du här.

Morgondagens tema är "Min utsikt just nu".

Den andra utmaningen ...

Dagens tema är ... "ibland tänker jag att jag borde ... ."

Ja, ord äro väl överflödiga.

Morgondagens tema är ... 
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

Det bästa jag vet ...

I alla fall när jag läser GP.

Tankar för dagen ...

Ibland när jag hör talas om rasism här i vårt land, så bara gapar jag.

Jag tror knappt att det är sant.

Hur kan människor vara så gement elaka?

Det tänkte jag på när jag i morse låg under täcket och lyssnade till den här kloka kvinnan.

Det är inte ofta numera .....

... som vänsterhänder kommer på besök.

Men nu så.

Den här veckans vinster ...

Åååå, här kommer en jättefin vinst, skänkt av stickmadamen, tillika flitiga fönsterfångerskan, hon som bor i Dalarna och har lärt sin sambo att sticka - ja, Ulrika förstås -.

Det får bli förstapriset.
Ett par handstickade vantar efter vinnarens mått.

Tack snälla Ulrika!

Det här är andrapriset.
Ja, jag vet .., vi har hakat upp oss lite (eller jag har ...), men jag tycker att det var så roligt med dom här domherrarna och nu ett luciatåg som man vecklar ut på precis samma sätt.

Jag frågade harry och han gick med på att sponsra andrapriset.
Tack harry!

Såja, nu vet ni och nu kan ni fundera på vad som värmde hjärtat lite mer än vanligt den här veckan.
Dragning på söndag.

Varmt, varmt välkomna med era bidrag!

Ulrikas utmaning ...

Dagens tema är vardagslyx.

Jo, för mig är det rent av en rikedom att ha havet så nära.
Och klipphällarna.
Och vinden...,  och doften av salt.

Det finns inte ord för hur tacksam jag är just för detta.

Morgondagens tema är trygghet.

Här finns fler deltagare.