Igårkväll ....

Bilden togs igår. Var jag synsk ...?

... blev det så här i min kropp, som på bilden.

Inom loppet av en halvtimme slogs jag ut totalt.
Jag skakade som ett asplöv i höstvinden .., hackade tänder .., frös nåt så gräsligt och hade ont i precis hela kroppen.

Det är inte första gången, men det har aldrig varit så här våldsamt.

Medan jag låg på soffan och funderade på Det Vita Arkivet, ägnade sig pv åt matlagning, - rårakor - stod på menyn. Vid det här laget har han sett flera såna här kroppsliga djupdykningar och blir inte lika förskräckt som från början av förhållandet. Han vet att det går över.

Hur sjuk jag än är, hjälper alltid mat.
Jag vacklade till köket .., slog mig ned vid bordet .., bytte ut lingonsylten mot creme fraiche och löjrom och vände sedan åter till soffan.

Förresten var kocken inte heller så alert och att titta på Antikrundan till slutet, nej, det fixade vi inte.
Väl under täcket tog det inte fem minuter, så hade vi somnat.

Nu är det ny dag och jag kan lova er, att drar man täcket över sig vid halv nio, då är man hur pigg som helst klockan fem på morgonen! 

Pv har cyklat till jobbet .., det är helt ljust ute .., och frånsett kvällsjobb, så stundar ledig helg!
Halleluja!

Torsdag på jobbet ...

På väg hem. Nu ska hon till hästarna i stallet.

Det här är Lina som jag har arbetat med idag.
Hon har kassan, medan jag tar mejeriet och brödet.

Och det har varit som andra torsdagar när jag arbetar förmiddag, full fart!

Cheferna är återbördade till Moder Svea och ååå, så skönt .,. då tar Mange pantrummet när det håller på att svämma över av pet-flaskor och jag kramar hastigt om honom där jag står i mejerikylen och säger att ...,  "du, det här är det absolut bästa med att ni är hemma .., nu kan man slappna av lite och få hjälp med såna där lite tyngre grejer" och han blir som alltid lite röd om kinderna.

Dagtid är det helt andra kunder än på kvällen.
Nu är det mest kvinnor .., ofta pensionärer som kommer och handlar .., det finns betydligt mer tid över för småprat .., och känns inte hälften så stressigt.

När klockan är ett och jag ska åka hem, ropar Lina på mig.

"Bettan! Bettan .., är det här ditt läppstift ...!?" säger hon.

Jo, det är det.

Lina tänker sig en framtid som ..., ja, jag får inte säga vad, men det kräver väldigt lång utbildning.
(Det blir sån press om jag säger det högt ..., förklarar hon).

Har hon otur - men vi  t u r  -, blir hon kvar ännu ett år.
Jag tycker att hon är helt underbar!

Ett om dagen ....

Foto: Malin Eriksson

Bild 1.
Ja, jag inser att det är väl mest mamman som är intresserad, men det här är ju min egen form av dagbok, så jag följer hjärtat och lägger in en bild om dagen från Ghana.
Kanske två.
Ja, eller tre.

Igårkväll kom Maria och Malin fram .., dom satt på balkongen och blev bjudna på nåt gott och Anna som är hysteriskt morgonpigg, väntade och väntade och väntade i morse .., sen bar det iväg ut på morgonrunda. Eller nån slags hälsosam runda. (Är det detta som vankas när mamma kommer ...?)

Och så blev det spontanmatch med traktens pojkar (kanske skolungdomar .?) och Malin tar bilden, där två systrar från norra Norrlands inland och fjälltrakter (åtminstone från början) står på en grusplan i landet Ghana i Afrika och deltar i en volleybollmatch och alldeles varm i hjärtat blir jag av bilden!

Åååå, tack livet att jag får vara med!

Det här räknas fortfarande som en bild .....

En kreativ madame i Västra Götaland ...

Nej, jag upphör aldrig att fascineras över människors olika talanger!
Några stickar koftor och sjalar så där så man blir grön av avund .., andra syr de mest ljuvliga kreationer .., någon bakar kakor och bröd och testar nya recept .., somliga tar fram pensel och färg och skapar de vackraste alster!

Och i Falköping, där sitter Mian och gör kuvert och små askar av vackert papper som hon hittar!
Ett grodkuvert dök upp i postlådan ....

... innehållande frön till rödbladig malaberspenat!

Helt underbart och hur finurligt som helst!
Nu är det dåligt ljus här inne på morgonen .., så det blir mycket blåstick i bilden, men ni förstår väl ändå .., ja, hur glad man blir!

Tack du filuriga Mian!

Dagens fönster ...

Ett kvällsfönster, s här på morgonen ...., kommer från Dalarna och Ulrika.
Så vackert, så vackert!

Idag fyller Rexxie år ....

Denne till synes allvetande man som på rekordtid kan googla fram uppgifter om precis allting, men påstår sig ha ett helt vanligt teflonminne!

När jag började blogga 2005 .., då var Rexxie en av dom första som kommenterade, så han har varit med länge i min bloggvärld.

Grattis på födelsedagen! säger jag.

Ikväll ....

Jo, man anar ju att det kommer att bli fint ikväll .., så jag tar hundarna med mig och går till toppen av hästhagen och lilla kameran vilar i fickan.
Men inte länge.

Inte kan man tro att vi står ganska högt uppe, men det gör vi.
Lite fjällikt är det.
Kanske är det helt naturligt att jag känner mig så hemma här?
Min mammas morfar växte upp i Kittelfjäll.
Finns såna gener kvar i generationer?
Bidrar det till den där känslan att man tycker sig ha kommit hem?

Vänd mot söder.
Sommarhusen blir till små guldpluttar där mot skogskanten.
Och plötsligt ser vi pv komma cyklande och jag släpper hundarna som springer som tokiga nerför branten .., skuttar och hoppar och tar emot honom med den allra största glädje.

En bra sak ....

Tolv noll-noll har jag tid hos tandläkerskan, som för dagen har en annan tandsköterska hos sig.
Hon, den senare, talar lågmält och ömsint och är vänlig så hälften hade varit tillräckligt för att värma mitt hjärta. Lugnt fixar hon röntgendelen .., hon småpratar lite - jag tror att hon väntar barn ..., vi pratar lite om arbetstider och hon säger att sedan lilltösen började på dagis, gick hon ner till 80 % -.
Sånt prat.

Och tandläkerskan som har bytt efternamn från ett finskt till ett mer italienskklingande .., säger att allt ser bra ut, hon ska bara putsa till och fylla igen den där visdomstanden som har spruckit lite, nej, det är inget hål, säger hon.

Så där ligger jag och tittar upp i taket, försöker att inte stirra vare sig tandläkerskan eller sköterskan i ögonen ..., tänker att så nära vi är varandra, bara någon decimeter ifrån - om ens det -.
Saknar ändå min tandläkare från Helsingborg, Birgitta Estelius .., och hennes rara sköterska.
Här, känner jag mig alltid som en dålig människa .., en som inte har prioriterat rätt här i livet.
I Helsingborg, när jag låg och gapade i den stolen, fanns aldrig den känslan. 

Sen hemåt.
Lyssnar till radioprat.
Lotta Bromé intervjuar Peter Wolodarski, chefredaktör på DN.
Jag tycker om honom.
En gång per vecka får den som prenumerar ett mejl från denne redaktör, där han tipsar om sånt som är extra läsvärt. Javisst, jag förstår att det inte är personligt, men jag tycker om det också - mejlet -.
GP har jag idag sagt upp; det känns som när man gör slut med någon man sällskapat med.
Förlåt, vill man säga.
Förlåt att jag lägger sten på börda och jo, jag vet att ni har det turbulent på tidningen och att det är svåra tider och nej, det är inte det att jag inte tycker om ert sätt att skildra livet på den västra sidan av vårt land, ja, och alla andra sidor också, för den delen, det är bara så att jag hinner inte läsa.

Tittar in i affären.
Får en kram av Therese .., mera småprat med dom i charken ..,  försöker hjälpa C att hitta ett V86-.spel på ATG-datorn och hittar det efter en stunds letande .., åker hemåt .., gör mig kaffe och en macka (läs: två) .., sitter ute på stentrappan och vill nästan gråta .., det är liksom för bra allting för att vara sant .., hur kan man få ha det så här bra, när andra halvan av världen lever i skräck och elände?

Räfsar löv.
Stooora högar .., två, tre ,fyra .., fyller svarta plastsäckar .., känner mig bokstavligen jordad ..,. vid segelbåten som står uppallad .., där lullar harry och nelly omkring - det är där jag håller till och räfsar, hela slänten -,efter en stund hör jag sigge jaaaaama och jag tittar upp .., aha, han sitter på grannens tomt och spanar ..., och nelly ser dåligt och upptäcker inte honom .., men sigge, han noterar att hon är lös och smyger iväg.

Nu paus inomhus.
Ont i axlar och ett knä.
Men mera ska räfsas .., måhända inte allt, men mycket.

Det bästa för Eva på Frösön ...

 Hej Elisabet!

Det bästa i veckan, ännu så länge, är dagens härliga promenad på isen. Strålande sol, vidder, en sprallig hund som halkar runt på isen. En stund sittandes på en sten. Ren och skär lycka.

Kram Eva

Att plötsligt ...

London eller Amsterdam .., jag vet inte vilket.

.... vara i minoritet - när man för övrigt tillhör en majoritet -, det tror jag verkligen kan vara hälsosamt.

Bilden togs av ressällskapet Malin.

Det bästa för Helena i Stockholm ...

Jag och kollegan Jenny tog oss till Kungsan och Game of Thrones utställningen en solig men kall förmiddag. Vi fick köa en timme men det var det värt.

Många fina dräkter och föremål att kika på och så lite roliga aktiviteter.

Helena/Cruella.

Mitt eget bästa ...

Ja, förutom det underbara att man ska sitta och gapa hos tandläkaren på sin lediga dag .., så är det förstås detta att just i denna stund,  strax innan klockan är 11.00, kommer ett sms från äldsta dottern .., nu är hon och hennes väninna på väg att gå ombord på planet som ska ta dem till Accra, i Ghaha.,


Här sitter hon, den förstfödda, sommarklädd och redo för nio dagar i Afrika.
Du glömde väl inte fönsterhåven hemma, Maria?!

Äldsta dotterns hand till höger. Inspektion pågår.

Och till skillnad från sin mamma - som aldrig bryr sig så värst (läs: inte alls) i hur en behå ser ut, bara den är skön, är äldsta dottern precis tvärtom. Under dagarna i London i fjol uppmuntrade hon glatt och villigt sin lillasyster (hon som mer tänker på kläder för ridsport ...) att köpa sig några läckerheter - och på kvällen i Hyde Park - blev det förevisning av inköpen.
 
Säkerligen har resenären nu någon tjusig bysthållare på plats.

Förresten, ni vet väl att Ann i Göteborg brädat Monsieur Modiano med en helt underbar vinst i lotteriet?

Jodå.

Det är verkligen inte vinsterna som är meningen med det här att dela med sig av glädjen .., men den här gången tänker jag vara med och hoppas vinna den fina målningen, för att sedan sätta den inom glas och ram.

Dagens fönster ...

I går var Ulrika på besök i VM-staden Falun och tror ni inte att hon hade fönsterhåven med sig!

Jodå.

Det bästa i veckan ....

Underliga är Herrens vägar .., brukade mamma säga, men underliga äro även bloggvännernas vägar, skulle herr nobelpristagaren Patrick Modiano säga. Liiiiite putt skulle han nog också vara.

"Vad är detta, madame Elisabet! Ena veckan lottar ni ut hembakta kakor och en strid ström av hugade vinstspekulanter hör av sig .., och så får dom nu chansen att vinna min bok "De yttre boulevarderna" och inte blir det någon rusning inte .., är dom inte tillräckligt kulturella ., är kakor till kaffet det enda dom bryr sig om ., ja, vad tyckte du själv om boken förstås .., jaså, den föll inte dig heller i smaken, nej, det borde jag ha anat .., du är ju också en sån som mest har bullar och kakor i sinnet .., inte det minsta kulturell ...,  ja, ja, jag ger upp!"

Så tänker han nog, den käre Monsieur Modiano. 

Och inte lär han bli gladare när han läser resten av det här inlägget.
Igår kom nämligen med posten två underbara paket!
Ett från Västergötland (kommer bilder i ett annat inlägg ..) och så ett från Västra Götaland, ja, vi drämmer till och säger Bohuslän, eller rent av Göteborg! Från fina Ann!

Förlåt oss, ärade, dyrbare Monsieur ..

Hon tycker uppenbarligen att Monsieur Modiano behöver en motvikt och i paketet fanns de allra finaste priser till "lyckolotteriet" ..., två danskinspirerade handdukar, en ryggkliare och så det här  fina kortet, målat av en god vän till Ann, Helena Westerstad, även hon från Boshulän.

Visst är det helt underbart och tänk er detta inramat!

Nu får kortet bli ett av priserna i veckans lotteri, ja, tillsammans med boken och fuck-cancer-armbandet.

För att fler ska få chansen att vara med .,. flyttar vi fram dragningen till på söndag.

Nu har ni några dagar på er att klura ut det där som gjorde att hjärtat kändes varmt och gott.

Välkomna med bidragen!

(bisse151@gmail.com)


Ps. I "Det stora biblioteket" kan ni lyssna till herr Modiano. Inspelningen gjordes innan han blev aningen putt. Ds.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa den här veckan alla kategorier är att kören är igång igen! 

Det är så underbart att stå mitt ibland 375 personer och bara sjunga!

Det känns som om allt är nöjligt och jag nästan lyfter några centimeter från golvet!

I maj har vi konsert och gästartist är Sarah Dawn Finer!!!

DET ska bli roligt!

Kram
Ann

Det bästa för friherrinnan i Steninge ....

Det bästa denna veckan var besöket på Ästa vingård.
Där fick vi prova nio olika sorter, från USA, Tyskland och Österrike.

Vi fick även kolla anläggningen.

Tänk, att man kan göra detta en tisdageftermiddag!
Det här pensionärslivet är rätt behagligt ....

Hälsningar Friherrinan ...

Två timmar ....

... kvar innan det är dags att ge sig av till affären.

Kommer jag att njuta lika mycket av lediga dagar när det väl är överstökat alltsammans?

När alla dagar är fria?

Sånt kan man fundera på.

Så länge tar jag hundarna med mig och susar iväg till Ugglarp, bara några kilometer norrut, längs kusten. Stranden är hårdpackad och enormt bred .., påminner om hur det ser ut på danska västkusten .., och hela tiden medan man strosar omkring, hörs kraset av krossade snäckor eller musslor eller både-och.

En jättelik död fisk - möjligen en torsk -, säkert en meter lång .., ligger död och halvruttnad vid vattenbrynet. Ingenting har fascinerat Nelly så till den milda grad, som denna fisk.

När vi går tillbaka till bilen, har hon plötsligt vänt om .., jag ser henne lulla på med raska steg och plötsligt har hon blivit heldöv .., hör inte alls när jag ropar och jag nästan-ramlar nerför en tvärbrant backe i jakten på lilla fröken och hinner fram just innan hon når fisken.

Och solen, den bara flödar.

Brevet ....

En annan öppnad dörr .....

I minst fyrtiofem år har jag känt henne.
Nu är hon över åttio och jag vet ingen människa som skriver så fantastiska brev som just hon.
Inte vet jag kanske direkt varför heller eller varför jag tycker så alldeles oerhört mycket om henne?
Nån slags själarnas gemenskap, kanske?
Och åldersskillnaden spelar ingen roll alls.

Idag på morgonen finns i min inkorg två brev från den här underbara kvinnan.
Jag får veta att hon har drabbats av sjukdom och har därför tillbringat några dagar på sjukhus.
Att läsa hennes rader, det är som att öppna en dörr till en annan värld - eller till det som just då - var hennes värld.
Sjukhusvärlden.

Från en annan sal .., ett annat sjukhus ....

Hör här bara:

 "Personalen, undersköterskor, alla unga kvinnor, var helt underbar. De flesta var invandrare och kom från alla möjliga länder. Mitt minne är ju dåligt. Jag kom varken ihåg utseende eller namn på en enda, men många sade, att det kände igen mig sedan förra gången. Kanske var de pålästa, då de kom in till mig, eller så hade de gott minne, men i en del fall påminde de om sådant, som absolut inte kunde ha stått i någon journal. 
En satt länge på sängkanten, höll mig i handen om berättade om i höstas. 
För en, från Jordanien berättade jag, att jag varit i Petra. Det sade du förra gången också, sade hon. 
En kvinna var från Thailand och vi hade många gemensamma bekanta från mitt arbete.
Många var från muslimska länder. Deras huvuddukar var som vackra smycken. Den jag pratade mest med var från Somalia. Hon hade bara varit här i 3 1/2 år men hade ett väl utvecklat, ordrikt språk. 
Vid kontrollen av mig skulle de räkna till tio, då jag sträckte upp armarna. Jag frågade, på vilket språk hon räknade. Svenska! Då har man hunnit långt!"

I början av brevet berättar hon om ett antal timmar i en övervakningssal.
Allt kommer hon ihåg! Fragment av lågmälda samtal från medpatienter .., och den där oron som singlade omkring i rummet .., ja, det är som om hennes hjärna - just där och då  -, går på högvarv och allt präntas in!
Där ligger hon i sin säng, kopplad till apparater, och registrerar omgivningen på ett helt makalöst sätt.

Om och om igen läser jag breven.
Går liksom vid sidan om ..., en bit bakom .., ser hur ett liv förändras .., hur tillvaron krackelerar .., allt förändras. Jag tänker att det måste vara som att gå på svag is.
Att tvingas vara stark .., då någon annan är svagare och det är knappt att man orkar själv.
Att, efter en sjukhusvistelse, se sitt liv begränsas.

Och ändå, inte ett ord av klagan.

När jag har läst brevet för tredje gången, slår jag henne en signal.
Jag säger att jag älskar henne, men jag säger det på engelska, för det känns mer bekvämt.

Punkt.

Dagens fönster ...

Bäst att skynda på med snöfyllda fönsterbilder, innan det är vår på riktigt!

Det här bidraget kommer från Ulrika.

Rapport 3 .....

Planering inför den allra första stafettvasan.Projektledaren skriver lista.

En ljuvlig dag!
Planterat blommor i olika krukor .., inhandlat en övermåttan ljuvlig Rosmarin som doftar så gott så man nästan dånar - den får stå på köksbänken nattetid - ..,. gått på promenader med hundarna förstås .., tvärtittat in och druckit kaffe hos friherrinnan ..., pratat Vasalopp med pv som i natt övernattar hos brorsonen i Småland ..., arbetat hårt med två proppfyllda postburar innehållande hur många paket som helst från Bredbandsbolaget .., och tack och lov för kunder som kommer snabbt och hämtar ut sina varor .., hyllorna  b å g n a d e  av alla paketen.

Ute på lagret, knappandes på sin laptop, står fina, goa, rara Christine när jag kommer till jobbet.
Det är hon som servar pocketstället .., byter ut och tar in böcker. '
Christine fanns även i Ystad och vi träffades ofta när hon kom och fixade med samma saker på Ica Supermarket och glädjen när jag upptäckte henne även i landet Halland, ja, på Hemköp, visste nästan inga gränser!

Då, var jag alldeles ny i affären och kände mig bortkommen och vilsen och all yrkesstolthet som jag tidigare känt, ååå, den var ju som bortblåst! Att då se någon som vet att man ändå kan en hel del .. , det betydde så mycket!
Nu är det annorlunda.
Nu känner jag mig helt trygg i jobbrollen och om detta - att byta arbetsplats och hur man kommer att trivas -, (Christine har nu ett helt annat distrikt än tidigare) står vi och pratar om ute på lagret, den där kvarten innan jag ska ställa mig vid kassan.
Visst ser man hur fin och varm hon är!

En annan resa.

Kommer hem halv nio .., går ut med hundarna i kolsvarta mörkret .., ont i gamla knäet .., fixar kaffe ..., på familjechatten pågår prat mellan stora, - och lillasyster .., prat om väder och packning inför resan till Ghana .., och jag ringer sonen och hör att han har njutit av en solig dag i Malmö - vilken livsnjutare den pojken är ! - och från dottern långt borta kommer ett sms där hon undrar om vi inte ska hyra i stugan i Sälen nästa år .., nog borde vi väl ändå ...?

Just så är det.