Morgon i december ...

Först kloklippning hos den alltid så vänliga Anita.
Harry tar det med ro .., Nelly stressfäller drivor med hår på bänken där hon står.
Kanske är det sviterna efter tiden på djursjukhuset och ormbettet .., att hon liksom inte vet vad som väntar och att placeras på ett "undersökningsbord" väcker dom känslorna?
Efteråt bjuds det på hundgodis och då viftas det på svansen och alla är nöjda, ja, t.om. Harry tar en godis.

Sen kör jag raka spåret ner till parkeringen vid havet, allt för att slippa vingla omkring på glashal asfalt.
Vi går på ängen bland kaninlortar och tappade fågelfjädrar.
Nelly springer lös, Harry hålls i koppel.

Så här ser det ut.
Och känns. 
Frostigt gräs som börjar tina upp i solstrålarna från öster.
Kråkor som kraxar.
Och ett stilla hav.

Resan ...

Måndagmorgon.
Precis som alltid sover jag urdåligt innan Nånting Ska Hända och är ens tillvaro en jämn och stadig vardagslunk, så blir en resa till Hässleholm i Skåne nånting att ligga vaken för, i alla fall om SMHI varnat för extremhalka.
Men det går bra.
Stiger upp vid sexsnåret och vid kvart i åtta ger jag mig iväg.
Då ser världen ut så här.

Och så här.
Och det är inte så halt som jag oroat mig för; faktiskt inte alls .., och det är så vackert, så vackert!
Människor kommer gående mot sina postlådor för att hämta morgontidningen .., någon står på sin bro och röker - kanske morgonens första cigarett - ..., i hagar står frostraggiga hästar och stirrar rakt fram.

Hässleholms sjukhus känns nästan lika hemtamt som Malå sjukstuga.
Och jag slinker in på toaletten och lägger halsduken och vantarna i tvättfatet, så länge.Då plötsligt rinner det vatten från kranen!
"Välkommen till 2000-talet!" skrev Micke på Instagram när jag lade ut bilden där och jag loooog och tänkte att så är det. Nej, jag har inte hängt med.

Först blir det röntgen.
Väntrummet är litet och sterilt, men där finns ett akvarium och jag sitter där och fascineras av fiskarna som simmar upp och ner, upp och ner, mest hela tiden.
En äldre man är sur.
Han har väntat i tjugo minuter och säger att han tror att personalen glömt bort honom.
"Dom kanske har fått in akutfall ..?" säger jag.
Sånt bryr han sig inte om.
Röntgensköterskan är rar och vänlig och kommer från forna Jugoslavien; vilket många gör på Hässleholms sjukhus.

Sen ny väntan i någon timme.
Vi är många som sitter i väntrummet och bläddrar i tidningar.
Där är ett äldre trevligt par från Sösdala, där är en man som ursprungligen kommer från Örnsköldsvik, se där, där kommer en före detta kund från affären i Ystad ...,  och där kommer en kvinna som också är från Ystad och det är bara så totalt underbart!

Sen blir det träff med kirurgen som en gång opererade mig.
Han är lång och vithårig,  pratar nån slags kvarglömd danska och heter Sören.
Tycker jag om honom?
Ja.
Han tar sig  t i d .., tycks aldrig ha bråttom (eller visar det i alla fall inte), försöker förstå och förklara.
Jag frågar om det här med att doppa sig i havet nu i december är skadligt för mina knän, ja, det säger många som tror sig veta.
"Inte det minsta! Jag tror tvärtom att det bara är hälsosamt med hastiga dopp i havet!" säger Sören och ler stort.
Det bestäms, efter två omgångar röntgen, att jag ska få en specialskena som kanske - men bara kanske -, kan göra nytta. I två, tre månader ska jag testa den, fungerar det inte, då blir det ny operation och ny protes.

Jag visar honom bilder som pv tagit; bilder av mitt enormt svullna ben och Sören sitter där och tittar och säger att han är missnöjd med resultatet av operationen.
"Det gör mig så irriterad ...", säger han när vi går ut från rummet och det blir lite prat om yrkesstolthet och känslan av otillräcklighet.
Och så blir det träff med Paul som är ortopedtekniker och sen tackar jag för mig och går mot väntrummet.

Men ååå, där sitter ju Marianne från Ystad! Vi bodde i samma hyreshus och hon var stamkund i Fridhems Livs. Nu är hon här i Hässleholm, ja, hon har följt med som sällskap åt sin väninna som ska operera sin axel. Marianne är åttiotre år och alltid så stilig!

"Men Elisabet, är du här! Jag brukar fråga Karina på Ica Supermarket hur det är med dig och så träffas vi så här!" säger Marianne.

Marianne är Oxe, ensambarn och har höger tumme upp.
Älskar att sticka (en gång fick jag - bara så där helt apropå - en kofta av henne) och gympa .., cyklar gärna och känner sig pigg. Och vilka vackra händer hon har!
Om min pappa hade levt, hade han säkert sagt att "men oj, så grann hon är!"

Det blir en stunds småprat och litet kramkalas och jag känner mig så lycklig när jag säger hejdå!

Sen kör jag hemöver. Passerar samhällen med namn som numera känns bekanta .., ser adventsstakar och julgranar .., ljusslingor och tomtar .., kommer hem vid fyratiden, faller ihop i en hög på soffan, sover rakt av i två timmar - med hundarna vid mina fötter -.

Idag är det tisdag och jobb från två till åtta.
Mulet ute.
Småfåglar som väntar på frukost.

Dagens fönster ...

...blir ett soldisigt fönster från undersökningsrummet på Hässleholms sjukhus.
På Ortopedimottagningen.

Hur många gånger har jag suttit där?

Å, jag minns första gången .., oron inför vad som komma skulle .., och sedan alla återbesök.

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej
Det bästa i veckan var förstås att träffa det nya lilla barnbarnet,en ny liten varelse att älska❤️

Att vi också fick gå på Noelles Luciaavslutning var känslofullt?

Att få vara med i vardagen saknar jag enormt men nu bor det dör de bor så bara att gilla läget.
Att vi sedan fick se solen var underbart👍

Kram Babsan

Det bästa - dragningen -.

Vi flyttar på den till på torsdag!

Vinsterna är domherrar i garn ...., såå fina att hänga i granen eller i fönstret, made by och skänkta av den STORARTADE madamen i Göteborg .., och så ett litet armband med en snäcka från Karibien som dekoration och sist av allt en överraskning.

Vill du vara med?

Mejla då bara glädjen till bisse151@gmail.com.

Välkomna!

Jakten på familjen Mus ...

Häromdagen när vi åkte in till stan och hade parkerat bilen och jag satt och väntade medan pv skulle handla vinglögg, kunde jag höra att jag inte vara ensam i Toyotan. Där hördes småkrafsande och jag förstod direkt att den där musen som fångats i fällan, den var inte ensam om att ha hyrt in sig någonstans i vår bil.

Det tog två sekunder, så stod jag på parkeringen och kikade in genom bakrutan.
Ingen mus i sikte, men fy, för att sitta där och lyssna till krafset.

Och pv sa, när han återvände, att jag nog inbillade mig.

"Det har gått dig åt huvudet .., du hör mösskrafs så snart du sätter dig i bilen!" sa han.

Igår hörde jag samma ljud igen.
Pv laddade musfällan - men där var tomt -, däremot, när vi började kolla mer noga, upptäckte vi att familjen mus installerat sig i reservdäcket .., ja, men ååå, så härligt luddigt och gosigt det måste ha varit .., i fina färger, dessutom! Och en liten julgran hade dom skaffat sig också!

Idag har bilen totaldammsugits .., vi har strött ut chilikrydda under däcket och hoppas nu att familjen Mus funderar på att emigrera. Ytterligare en fälla är laddad.

Håll tummarna!

Dagens fönster ....

... fångades av stickmadamen Ulrika.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det bästa den gångna veckan var nog glöggfesten  hos f.d. arbetskamraten Bettan.
Träffa gamla arbetskamrater, sitta och ta det lugnt med god mat och dryck, plus lite sång som pv satt text till.

// Elisabet skriver: ja, pv hade författat en vers till varje gäst. Melodin är från Evert Taubes "Balladen om Gustav Blom". Här är melodin.

Om Gunilla som varit sjukskriven i snart ett års tid och verkligen kämpar på för livet, hade han också författat.

Måndagsfönstret ...

Kommer hem från jobbet (andra svängen, rent omöjligt var det att hitta min mobil igårkväll och jag tänkte på resan till Hässleholm nu på morgonen och att jag bara vill veta var telefonen är, så vi åkte dit och letade och jag hittade den inom loppet av 1 minut) och väl hemma igen blev jag stående framför växthuset och fascinerades av mönstret som bildats av frosten!

Sååå vackert det var!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej alla i det Gula huset!

Mitt bästa är väl lite som en repris för det är ju musikskolan i Mjölby som ordnar med så mycket trevligt för allmänhet och närstående till musikanterna, som har

glatt mig den här veckan. Jag har inte ord nog för att uttala min uppskattning av personalen som gör ett så otroligt fint jobb med eleverna. 

Häromdagen var det Tomtenatta i Mjölby och mitt ena barnbarn spelade i centrum för folk som var där och handlade. Tror att i alla fall en del besökare uppskattade 

den lilla konserten. Jag gjorde det så klart!

Så var det också en större konsert med ungdomsmusikkåren och det måste jag säga var en väldans fin upplevelse. 

Kram på er alla/Anne i Mantorp

Lördagsfönstret ....

.. finns i ett gult hus på en kulle allt uti landet Halland.

Och ljusen i min älsklingsljusstake är nedbrunna efter gårdagkvällens träff med arbetskamraterna.

Den första ...

.... tulpanbuketten för i år är det ju förstås inte .., men det var länge sedan sist och oj, så roligt det är att ställa fram dem .., det känns som att snart svingar vi oss över vinterkrönet och kan se fram emot ljusare tider! Å andra sidan har det ju varit en fin höst .., ingen snö än så länge, så jag ska inte klaga.

Buketten står här efter gårdagkvällen, när vi hade delar av arbetskamraterna (ja, armar och ben) på liten julträff. På menyn stod paella (som vanligt hade det räckt till alla i såväl Stensjö som Skipås ...) och pv fixade till en underbart god Budapestbakelse-rulle .., och så hade jag bett friherrinnan att ta med sig pepparkakor och bondkakor (mot ersättning), ja, vi åt och blev mätta.

Och sjöng!
Pv hade ordnat med verser till var och en och stod där med gitarren.

Att ha fina arbetskamrater, hur mycket är inte det värt?  Att känna sig trygg tillsammans med dem .., att man kan vara sig själv och ändå känna att man duger ..? Det betyder hur mycket som helst.

Nu stundar två arbetsdagar och därefter, på måndag, utflykt till Hässleholm .., vilket väl kommer att ta en stor del av dagen. Först röntgen och så småningom träff med den kirurg som för sex år sedan satte skalpellen i mitt högra knä; en vänlig och ytterst sympatisk dansk herre som nog närmar sig pensionsåldern.
Jo, men det känns bra.

Nu ska jag försöka hitta Skavlan på play, vilket verkar närmast omöjligt på vår tv!

Dagens fönster ...

Hej!

I helgen var vi på besök i Linköping. I Linköping finns Gamla Linköping och där var det julmarknad den helgen.

Mycket att titta på och köpa. Fina byggnader och gator med kullersten.
Där fanns det fönster att håva in till dig som nu via Solastan skuttar iväg till Gula Huset.

Ha det gott från Turtlan.

//Tack snälla, rara Annica! säger jag.

Det är helt klart en fördel ...

Den riktiga bilden togs av Anna i Sheffield. Den här är från min dator.

... om man har en stor bildskärm, ja, när man går på marknad i England och blir guidad av Anna i Sheffield. Vilka känslor hennes bilder framkallar! Själv åker jag kana några år bakåt i tiden, till julmarknaden i Hyde Park, tillsammans med äldsta dottern, hennes väninna och väninnans mamma.

Bilden här ovanför tog jag från min skärm och är alltså  e n   av många från marknaden i Chatsworth och jag rekommenderar verkligen ett besök där! Via Anna, alltså.

Annat läsvärt, som handlar om konsumtion, hittar man här, hos Ingela från Malå. 

Och i Jämtland sitter Eva och funderar över det här med julklappar.

Dagens fönster ..., från Kerstins Udde.

Ja, idag har nog Cecilia N i Härnösand slagit rekord när det gäller fönster .., vilket fönster!
Vilken bedårande (obs. att jag har bytt ut såväl underbar som ljuvlig ...!) utsikt!!

Håller ni inte med mig ...?!!

Nåt så otroligt vackert!  Tänk, att sommartid få simma omkring i den sjön!

Tack snälla, rara Cecilia!

Veckans vinster ...

Jo, förstapriset är två små domherrar i garn, skänkta och gjorda av Ann i Göteborg.
Så här såg dom ut senast det begav sig. Visst är dom fina!

Tröstpriset är det lilla armbandet längst till höger i tredje raden uppifrån.
Det är Frida Halling som gjort armbanden och den i mina ögon så fina snäckan, plockade hon
på en strand i Karibien. Armbandet går att justera i vidd, bara så ni vet.

Det var Frida som hade så fint hår, ja, det har hon nog ännu, förstås.

Såja .., nu kan ni väl grunna lite på vad som gjorde hjärtat lite extravarmt så här inför julen.
När ni har kommit på det, då - om ni vill - så mejlar ni den där glädjen till bisse151@gmail.com, så lägger jag in era bidrag allt eftersom.

Precis som förra gången blir det även nu ett överraskningspris.

Kom igen nu!

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Mitt bästa är förstås konserten i söndags med  kören “Kom och sjung”! 

Temat den här terminen har varit hårdrock och det var order om at gå “all-in” vad det gällde både sång och klädsel. Alla hade hörsammat ordern och det var ett härligt gäng på 160 pers som gav järnet i söndags!

 

Publiken bjöds på både Metallica, Aerosmith m.fl  och vi hade ett ”riktigt” band med elgitarrer och trummor som kompade!

Det var helt underbart och jag rös nästan hela tiden! Körsång är det bästa!

 

Nästa termin blir tema 60-talet och flower power. Jag kan knappt hålla mig ända till februari när härligheterna börjar igen!

 

Kram
Ann

Mitt eget bästa ....

Det är förstås dom tre lediga dagarna som hägrar.
Idag är den första, så den hägringen är verklighet.

Börjar morgonen med att hälsa på harry, nelly och sigge nilsson och sen går jag ut och ropar på småfåglarna att nu är det frukost och efteråt känns det så bra. Ungefär så där som när ens egna barn var små och hade kvällsbadat och fått varm nyponsoppa och en macka och sen - efter tandborstningen - läste man högt för dem och sa godnatt.

Känslan är densamma.

Och jag tittar på gomorron-tv och julkalendern som jag fortfarande tycker om ..., och vid halv ett blir jag akut badsugen och ringer friherrinnan och frågar om hon har lust och så blir det, i all hast, ett tvärdopp nere i havet i Steninge och ännu är stegen kvar vid piren och det känns tusen gånger bättre än att vada ut från land.

Jodå, jag inser att det säkert är många som tänker ..."är hon fullkomligt galen som ägnar sig åt sånt här när hon har ont i knäna och sen ska hon komma och gnälla och klaga, nej, hon kan gott ha det!"

Men nu är det så här att jag tror inte ett dugg på att detta är skadligt; tvärtom!
Kanske om jag hade haft reumatisk värk, men inte som det är nu.
Och jag har frågat ett antal läkare som är kunder i affären och alla säger "nej, så länge du mår bra av det är det ingen fara" och det är ju inte fråga om att ligga i havet och skvalpa timmavis; det tar kanske femton sekunder!

Efteråt .., ja, det finns inte ord för hur bra man mår!

Nu ska jag i alla fall ta vara på all den där energin och ägna mig åt dammsugning!

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Det efterlängtade barnbarnet visade sig vara en mas ♡
Föddes i lördags eftermiddag, två dagar tidigare än beräknat. 52 cm lång och 3954 gram.
Mycket hår hade han också :-D

Kram mormor Kerstin i Dalarna

Dagens fönster ...

Onsdagmorgon.
Tre lediga dagar väntar och om jag säger att det känns mer än ljuvligt, så är det en underdrift.

Och morgonen börjar jag med en titt på julkalendern - en inte alldeles pjåkig historielektion som handlade om Gustav den 3:e -, och så lite morgongosande med Nelly som sover i gästrummet .., Harry som ligger på soffan och sigge nilsson som - hör och häpna!!! - sovit uppe i mellanrummet i natt! Otroligt!

Gråmulet ute .., och jag ska förbereda lite inför fredagkvällen när fina arbetskamrater och chefer är hitbjudna på lite julträff. Å, så roligt det ska bli, att få sitta tillsammans och inte känna stressen att man lika snabbt ska till kassan.