Det bästa ....

Då, när det begav sig ...

Så här tänkte jag.
Jag kör igång med det bästa eller det som gjorde hjärtat lite varmare än vanligt och ni får mejla när ni vill under veckans gång och så sammanställer jag allt på söndagarna.

Ingen film och inga vinster, det är bara detta att dela glädjen med varandra.

Själv är jag så här att jag kan översköljas av nåt slags euforiskt rus och då vill jag inte vänta sex dagar med att berätta det, då sprängs min hjärna ..., så jag kommer att skriva ner mitt när det känns just så och det får ni också göra, om ni vill, men oavsett vad så sätter jag ihop all glädjen just på söndagen.

Bilder till?
Gärna, men inget krav.

Det hela ska vara totalt kravlöst.

Sååå välkomna är ni med era bidrag och till Barbro i Brämhult - som inte var med förut - säger jag ..., varmt välkommen!

Ps. Det kan hända att vi någon gång gör en dragning, men det är inget som kommer att vara regelbundet ,-) Ds.
.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Munkviken hemma i Västerbotten, där ellem var på besök.
När andra satt i badtunnan, tog hon ett dopp i viken.

Sen åkte håven fram!

Tack snälla Lis-Marie!

Det här med det bästa ....

Jo, men visst kan vi köra Det Bästa, men jag vill inte att det ska bli med film och vinster, då blir det en massa press bara. För min del var det ju det här att ni ville dela med er av det som gjorde er lite extra varma i hjärtat som betydde nånting.

Hur skulle ni vilja ha det?
När ni själva vill - alltså ingen särskild dag -?
En viss dag per vecka?
Berätta, ni som kan tänka er att vara med!
Och gärna bilder till.
Kom med förslag nu!

Det här var i alla fall mitt bästa idag.
Eftermiddagsdoppet tillsammans med friherrinnan.
Det var kallt i vattnet - max femton grader kanske - så det blev inget våldsamt plaskande, men detta att ta några simtag under ytan, ååå, det går inte att beskriva den känslan!
I alla fall inte efteråt.

Nånting annat som verkligen var bra, det var den oerhört snabba leveransen från apoteket.se.
Igår på förmiddan, innan jag gav mig av till jobbet, beställde jag min medicin.
Idag kom den med posten.

Och så har jag klippt ännu mera av gräsmattan.
Nu återstår inte sååå mycket och jag har klippt ner lite i rabatten också, så det börjar ta sig.

Alldeles nyss kom pv hemcyklande. På pakethållaren hade han bundit fast en stor förpackning rockwool och cyklat hem dom tjugotvå kilometrarna. Ja, just det.

Dagens fönster ....

Från Munkvikens lägergård i Lövånger - hemma i Västerbotten - kommer ett fönster susande genom rymden och hamnar i min mobil. Det är ellem som har varit där (förmodligen å jobbets vägnar) och som passade på att ta fram håven.

Tack snälla, rara! säger jag.

Dagens bästa ....

Att mer än halva gräsmattan blev klippt och sen ett femminutersdopp i havet.
Det blåste friskt och jag höll mig hela tiden nära stegen, ja, ena handen på stegen och så kunde jag flyta med lite i vågorna som slog över huvudet och det var lagom svalt och inte det minsta klart och vackert - men skönt -!

Har hunnit plocka in lite kryddväxter som får hamna i vas och har dammsugit här nere och om man har tur när kvällspasset är avklarat, då har pv tänt i kaminen och har smålamporna igång - inte den stora som ger operationssalsljus -, men då ska man ha tur.

En tisdag ...

Detalj av dörr hos Anna och Michael Ancher i Skagen 

Nu känns det verkligen som höst på riktigt! 
Nere i slänten - mot vägen till - börjar björkarna försiktigt gulna .., och tittar jag ut genom fönstret rakt fram, ser jag även att eken har fått gulbruna blad. 
Pelargonian, som blommat så överdådigt i sommar, börjar bli lite luggsliten .., och det är knappt att daggen hinner försvinna från gräsmattan på dagarna. 

En annan seglats .., från Ystad till Kåseberga för många år sedan ...

Lycklig är jag över pensionsbeslutet (som överskuggar det mesta, jag tänker på det dagligen .., detta att vi är lediga tillsammans hela nästa sommar .., jag hoppas på seglatser i Bohuslän eller annorstädes och nu börjar även pv på att fundera på samma sak; då är huset betalt och det underlättar ju alldeles omåttligt!), men mindre glädjeämnen finns också: att söndagens DN ligger oläst på bordet här intill .., att vi på torsdag ska åka till Falkenberg och testa dom där napoletanska pizzorna (det var som att boka bord på nån Guide Michelin-krog .. så eftertraktat var det)  som visades i SVT-programmet Landgång med Anne Lundberg och Pål Svensson och egentligen skulle jag vilja åka till Lund i morgonkväll och på Stadsteatern få lyssna till USA-poddens medverkande som då finns där till alllmänt beskådande (SR-korrespondenter som möter sin publik) .., ja, lite så är det. 

Arbetar som vanligt ikväll (alltid måndag och tisdag) och nu har Malin återvänt från USA där hon och pojkvännen varit på besök hos hans familj och allt i detta i Florida där orkanen härjade som värst. 
"Men det var inte så farligt .., det var bara strömmen som gick", förklarade Malin när vi frågade hur hon haft det. 
Det lät ju inte så farligt.
"Ja, fast den var borta i en veckas tid och det var supervarmt och ingen ac och allt annat ...", fortsatte hon. 

Härligt att ha henne på plats igen! Vi har arbetat tillsammans måndagar och tisdagar under så lång tid, så det ene vet precis vad den andre gör - allt flyter på -!

Och kapten Lintott - på bilden betydligt yngre - har fått lämna sjukhuset och är nu hemma och försöker komma igång på allvar. Härligt!

Dagens fönster ...

... var en gång mitt och fanns och finns ännu på Regementsgatan i Ystad.

Den fina hästen var målad av Anja Notini.

Ny certifiering ....

Det var inte länge sedan vi skulle certifieras för posthanteringen.
Nu är det ATG:s tur; alltså allt som har med spel på hästar att göra.

Jag tänkte att jag gör den hemma, i lugn och ro.
Under ett par timmars har jag nu suttit och lyssnat till en man som pratar och pratar; det handlar om alla lopp som finns att spela på och hur dom fungerar och vilka dagar man spelar på dem och hur många avdelningar varje lopp består av och det är makulering av spel, vinstutbetalning, penningtvätt, ja, Gud allena vet hur mycket det är!

Och så låste sig inloggningen.
"Systemfel. Kontakta administratören".
Och så fungerade inte lösenordet.

Sen kom huvudvärken.

Fest för herr och fru Skata ...

Vi råkade glömma att ta in skålen med alla värmeljusen (som låg bland snäckskalen) och i morse fanns inte ett enda ljus kvar, däremot hur många snäckor som helst på golvet och på bordet.
Utkrafsade förstås, i jakt på stearinet!

Dagens fönster ....

Från Ystad kommer dagens bidrag och så här skriver fönsterfångerskan:

"Huset som speglas i fönstret är Soldattorpet.

Lev väl!

 

Kram/Solbritt"

 

//Tack snälla! säger jag till Sobritt (solupp på instagram).

Helg ....

Lördag .., underbart fin dag med solsken och absolut vindstilla!
Jag har ledig helg, men ska arbeta extra söndag, så det gäller att ta vara på det fina som bjuds.
Vid tretiden bestäms det att vi åker till Steninge och tar ett sensommardopp och friherrinnan hakar på.
Det är svalt i vattnet, men gudomligt skönt!
Som vanligt tvekar pv länge .., ska han doppa sig eller inte?
Och småttingar fiskar krabbor och får napp direkt.

Friherrinnan har arbetat hårt, röjt och städat och plockat ihop och säger att detta är verkligen ett dopp utöver det vanliga!

Vid femtiden är det middag hos Eva från Tyresö och hennes Långe Man.
Som alltid ljuvligt god mat .., svampmackor till förrätt (nyplockad .., svamp, alltså), en laxrätt till huvudrätt och sist av allt fruktsallad. Gott vitt vin serveras till laxen - Vachau - heter det.

Kommer hem strax innan åtta och då ger sig pv av till Skallkrokens hamn där han har nattvakt, tillsammans med en annan båtägare. Ett långt pass, ända till morgonen.
Själv somnar jag på soffan .., gör tidig kväll och vaknar först på morgonkvisten när husets herre kryper ner under täcket. Nelly ligger nära, nära.

Kliver upp vid sjutiden .,. det är kallt i köket och ja, kallt överallt, så jag tänder höstens första brasa i kaminen ..., läser igenom gårdagkvällens meddelanden och ser att det finns förhoppningar om att Emil får lämna SÖS idag, söndag.
Anders och Maja har besökt Ystad och A har tagit helt underbara bilder!

Och nu är klockan tolv och pv och friherrinnan har givit sig av på återvinningen-uppdrag och om två timmar tänker jag cykla till affären, för arbete till åtta.

Utanför ytterdörren hörs om kvällarna en syrsa spela lite försiktigt .., den tycks ha bosatt sig där på väggen, men för en stund sedan hade den tagit siesa på ett humleblad.

Och alldeles nyss meddelade äldsta dottern att nu blir det hemgång och på rapporten från sjukhuset kan vi läsa att Emil fått ett filter insatt i hålvenen, i akt och mening att förhindra ytterligare proppars framfart till lungorna.

Jag berättade för honom om alla rara och uppmuntrande hälsningar som kommit här på sidan och nu är han ju inte den som strösslar med orden - men det kom tre hjärtan som svar - vilket väl får anses betyda att han tackar så mycket!

Så skönt för dem att komma hem till sitt igen.
Skolan får han ta i den takt han orkar.

Och ja, jag har lämnat min röst i kyrkovalet, något jag aldrig annars har gjort.

Söndagsfönstret ...

Är det nånting jag verkligen är glad över när det gäller det gula huset, så är det bytet av fönster (det var nog min idé) och den nya panelen med andra sorters lister till (pv:s förslag).

Fönster är verkligen husets själ, eller kan i alla fall vara.

Så här ser det ut nu.
Jag har varit fullkomligt bombsäker på att fönstret i nybygget, det längst till höger, sitter högre än det som är intill, men nu har vi kontrollmätt med det långa vattenpasset och jag hade fel.
Det trodde jag inte.

Long time, no see ....



Ja, det var verkligen länge sedan vi satt tillsammans och såg en långfilm, pv och jag själv.
Men igår blev det av och det mest av en slump.

Filmens titel är "Boyhood" och man får där följa en familj under tolv års tid och det filuriga är att det är samma skådespelare hela tiden - alltså det spelas in scener varje år - och man ser hur dom som småttingar blir vuxna.

Ett familjedrama skulle man kanske kunna kalla det för. Den handlar om relationer .., om familjegrupperingar, skilsmässor, studier, kärlek, svek, ja, allt möjligt som händer i våra liv.

För manus och regi står Richard Linklater (född 1960) och bland skådespelarna märks Ethan Hawke (jag minns honom bäst från "Döda poeters sällskap", Patricia Arquette, syskonparet spelas av Ellar Coltrane och Lorelei Linklater och suveränt bra spelar Marco Perella som alkoholiserad och obalanserad pappa/styvfar.
I klippet här nedan får man en glimt av Perellas skådspeleri.
(Hos Skavlan berättar skådespelerskan Marie Göransson om vad hon är rädd för här i livet? "Män och mäns ilska", svarar hon. Ja, apropå klippet som kommer här. Och jag instämmer.)




Vilken film!!

Västerbottensprat ...



Lyssna till Petrus Karlsson från Ragvaldsträsk, 15 km söder om Skellefteå.
Här berättar han om hur man tog ner timmer förr i världen.



Och här en liten film om just Ragvaldsträsk.
Den som gjort filmerna heter Christer Nyström.

Lördagsfönstret och lösenord ...

Lite så här känns det just nu; som om man är på väg - eller redan är där - in i dimman!
S o m   jag avskyr detta med lösenord!

På jobbet ska vi nu alla "certifieras" när det gäller ATG - spel, alltså spel på hästar.
Då ska man gå in på ombudssidan och skriva in sitt lösenord och om man inte kommer ihåg det, ja, då kommer det upp en mängd frågor som ska besvaras .., så där, "vad heter din favorithäst?" och en massa andra spörsmål, vilka man tydligen har besvarat för länge sedan, men absolut inte kommer ihåg flera år senare.

Den här utbildningen tar sin tid, berättade arbetskamraten som redan gjort den, och jag tänkte att det vore ju perfekt att göra den idag, när jag ändå är ledig. Men nix pix, jag kommer mig inte in.

Sååå frustrerande är det!
Men solen strålar och det är ju alltid nånting att glädjas åt.

Äntligen på bättringsvägen! 

Det finns inte ord för den lättnad man känner när äldsta dottern ringer och berättar att nu, äntligen, tycks det gå åt rätt håll med kapten lintott.

Emil har genomgått nånting som kallas trombolys, vilket innebär att propparna liksom ska lösas upp, men den större - den som orsakat all smärta i benet - gick inte att få bort helt, så den bankades liksom sönder och så har nåt slags filter satts in.

Så får han äta Trombyl och tar även blodförtunnande  i form av en spruta i magen - det fixar han själv -. Sen ska det hela utredas, det här med om det är genetiskt betingat.

Efter att ha haft feber som gått och upp och ner, är han nu betydligt piggare och hans värden är mycket bättre. Kanske, kanske att han får åka hem i morgoneftermiddag!

Tack för alla uppmuntrande hälsningar till honom!

Dagens fönster ....

... finns i det där gula huset på kullen, allt uti landet Halland.

Och så blir det lite musik också.



Sån här.

Ännu en resumé ....

Igårkväll var det surströmmingskalas (ja, kalas och kalas ...) här i det gula huset och så här såg det ut när jag försiktigt öppnade den ytterst väljästa burken. Harry stod intill och slickade sig om nosen .., jo, jo, kanske seglar det omkring norrländska gener i hans lekamen?

Under ganska lång tid har jag följt instagramkontot "Destination Halmstad", där människor får bidra med bilder från Halmstad med omnejd och den som sköter kontot - Erika - hon håller alltid en så vänlig ton mot dom som tagit bilderna och hela kontot utstrålar värme.
Nåväl, denna Erika visade sig komma från trakten av Höga Kusten i Ångermanland och på sin egen sida skrev hon en dag om sin längtan efter surströmming. Då slog jag till.
Jo, jag frågade helt enkelt om hon hade lust att dela en burk med mig (pv säger prompt nej till fermenterad fisk) och det kunde hon.
Igår blev det av!

Det blev en fin kväll och vi flyttade in bordet till den inglasade delen av altanen - det var första gången - och kunde sedan sitta där ett par timmar! Så underbart härligt!

Och vi fick ta del av en vilt främmande människas liv och leverne .., om hennes arbete med att marknadsföra Halmstad .., om biljettförsäljning till olika evenemang (påminde en hel del om sportigajennys arbete), om olika dataprogram, om arkivering, om flytt till Vilhelmina och Falköping och sedemera Halmstad .., om hängmatteövernattningar i skogen, om norgeresor, camping, studier, ja, om hela livet.

Då husets herre vare sig äter sill, Janssons eller surströmming, fixade han till en fläskpannkaka till sig själv (ja, gästen fick ta med sig hem till dagens matlåda).

Att man inte kan gå rakt igenom skjutdörrar av glas, ja, det hade Lilla pigan aningen svårt att förstå så hon gick lite av och an på altanen och hoppades förstås på pannkaksrester.

Vid niotiden skjutsade jag hem Erika och nu är det fredagmorgon och oron har legat som en våt filt över mig, då vi inget hört från Maria om hur det är med Emil och hans blodproppar.
Jo, precis nu kom ett sms!

Igår genomgick Emil något som kallas för trombolys - i ett försök att lösa upp propparna - han får morfin mot smärtan och benets omkrets har i alla fall minskat något.

Idag väntar nya undersökningar i "hybridsalen".  Bilden är just från Södersjukhusets hybridsal och det är dit han ska vid tolvtiden.
Maria avslutade sms:et med: "GRYMT BRA personal här!!!!" och AP svarade genast: "Nu vet du hur viktig du är på jobbet".
Ja, så är det förstås.
Vänlighet och omtanke och professionell omvårdnad betyder allt.

En timme senare: ... har febern stigit igen!

Torsdagsfönstret ...

... finns - om jag minns rätt - i Ystad, hos Åbergs Trädgård.

Och nu är det tidig morgon och jag ska om en timme åka till affären.
Under sommaren som gått har jag enbart haft kvällspass och kommit hem halv tio, nu återgår allt till det vanliga schemat och då infinner sig två förmiddagspass per månad. Det känns bra!

Då är vi fler arbetskamrater, fler vid fikabordet och ofta helt andra kunder.
På förmiddagarna är det mest äldre människor, på eftermiddagarna män och kvinnor (väldigt ofta män) som är på väg hem från arbetet och ska handla längs vägen.
Den som i vanliga fall arbetar enbart förmiddag/dag, upplever kunderna som betydligt mer stressade på kvällarna, men det är väl tämligen logiskt.

I sjuksängen ....

.... i Danderyd sitter lintotten och tittar på Champions League-fotboll.
Han är som sin mamma - lugn och sansad - och delar sal med en betydligt äldre man, men med liknande problem som artonåringen.

Och ja, jag har lov att visa bilden.