Fredagsfönstret ....

.... speglar sig lite i kaklet inne i den lilla toaletten i Köpenhamn.

Det är många år sedan den bilden togs.
Jo, det var den helgen jag träffade herr Akkurat och Morsomt, han som var så omåttligt intresserad av jazz, ja, det var nog hans livs intresse!

Vi hade var sitt hotellrum och han tyckte att jag var en envis rackare som prompt ville ha eget rum.
Sista dagen skulle vi ha nån slags "utvärdering", ja, det var hans ord .., ååå, så hemskt det var.

Det var efter det som jag sa tack och hej till den där dejtingsidan.
Och sen hörde en smålänning av sig, en som aldrig skrivit en rad, men som upptäckt att jag inte längre var aktiv.

Ja, på den vägen är det.

Lediga dagar ....

Så är den andra av fem lediga dagar snart tillända.
Var det ösregn och närapå storm igår, så var det desto finare idag.
På lillrundepromenaden kunde jag konstatera att en av pilarna vid Lilla Stensjö hade dråsat i backen och låg där som ett urtidsmonster med spretande grenar mot marken.

Titta!
Visst ser det ut lite som urtidsjur!

Åkte sedan till affären och handlade .., tittade in hos friherrinnan och hjälpte henne lägga in till-salu-annonser på en facebooksida .. sen hemåt och slängde tvätt i maskinen, dammsög och städade på ovanvåningen .., flyttade sängar, hämtade madrasser ..., ja, vi blir många i huset i helgen och det ska bli sååå roligt!

Alla tre barnen med respektive kommer hit (på lördag är vi samlade), mina barns pappa och hans Karin kommer i morgon (och har förstås med sig Meja, labradoren) och så får vi även glädjen att ha Majas föräldrar på middag; dom som annars bor i Vetlanda i Småland.
Alla ska vi heja på Taurus Toughest i Göteborg på lördag - det är Anna, Micke, Anders och pv som ska tävla, men i samma lag - och därefter blir det middag här i det gula huset.

Emil, som också var anmäld, fick lämna återbud, då han såklart inte är helt hundra ännu efter proppeländet.

Tänk, så härligt att bli som en stoooor familj!

Loooog så här mycket när jag fick sonens fråga på messenger.
Jo, det är så att jag har ju så många .., ja, "högar" överallt; det är papper och lite annat och när jag då får besök, då händer det att jag lägger dukar över själva högarna och vips, så blir det fint!
Det där har förstås barnen sedan länge genomskådat och därav Anders fråga .... "Har du tillräckligt med dukar?"

Njaaaa .., men man kan ju köpa flera på loppis!

Fru Hibiskus ....

Av vänliga bor-några-månader-i-sonens-hus-grannen Katarina fick vi en knoppig hibiskuskvist.
Den sattes i ett glas med vatten och förgyller nu vår sängkammare.

Var gång jag ser den, får den mig att tänka på det här.



Just det.

Dagens fönster ...

... fanns - och finns ännu - i en dörr.
Jag minns exakt känslan.

Två timmar senare låg jag på operationsbordet.

#hässleholmssjukhus

Härmed meddelas ...

... att herr pv hittade sina skolnycklar och byxor i en plastpåse i Skallkrokens klubbstuga eller vad man nu kallar den.

Vi firade med ett glas vin till middagen - här är det Gunnar och pv som skålar - det är fyra år sedan och var en himla trevlig kväll.

Och nej, det är inte volang på nyckelupphittarens t-shirt, det är dålig resår.

Om jag älskar instagram ...?

Det börjar så här .., så som det ofta gör, man tittar in hos någon som man följer och upptäcker där någon annan och så faller man pladask! Just så blev det i det här fallet.

En onsdagmorgon .., min lediga dag, den första av fem på raken.
Jag sitter i loppisfåtöljen, dricker kaffe och kollar Instagram.

En av mina favoriter är konstnären Gregory Mason (på instagram gregorymason_art) och hos honom upptäcker jag Laura Quinn Harris.
Det är hon som har målat av kvinnan på bilden här ovanför.

När jag först ser bilden tänker jag .., det är omöjligt, jag måste ha missförstått det hela, det är nog ett fotografi? Så jag letar vidare och inser att jo, det är verkligen en målning!
Men det är ju helt sanslöst!

Nå, det är jag inte ensam om att tycka .., Turtlan i Karlstad blir misstänksam (men överbevisad) och Leina i Bohuslän, som själv är så konstnärlig, hon skriver att "jodå, med gott om tid och grym skicklighet så kan man måla sånt!"

Mer som hon åstadkommit.

Till sist mejlar jag henne och frågar om det är okej att jag visar hennes bilder på bloggen och får nästan bums svar att det är okej. Så vänligt!

På nätet kan man läsa mer om målningen som visas på National Portrait Gallery i London.
Så här står det, bland annat.
"The portrait is of the artist’s friend, Jessica. Quinn Harris says: ‘The sitting took place in my bedroom at home, as I wanted the patterned wallpaper to provide an interesting decorative backdrop.’ The artist made sketches and reference photographs before completing the portrait in her studio over the next five months."



Lite mer om hur det gick till ...

Ännu en målning.

Och Doug och Jane!
Är det inte helt fantastiskt och ser man på .., Jane har handlat kläder hos Gudrun Sjödén!

Här kan man ta en titt på fler av hennes alster.

Ja, jag säger bara en sak: jag är närapå stum av beundran!
It´s amazing!

Min sambo, vad han nu heter ....

... han är av och till tämligen disträ.
Otaliga är den gånger han förlagt nyckelknippor eller sin mobil eller letat sin plånbok, men på något mirakulöst sätt, brukar allt det som försvunnit dyka upp.

I måndags var nycklarna till skolan försvunna. Och även byxorna, där han hade nycklarna!
Efter mycket letande kom han på att jodå, han hade lagt dem i segelbåten när den skulle tas upp; han visste  p r e c i s  att han tagit av sig nyckelbandet med alla nycklarna och jobbarbyxorna innan det var dags för upptagning.

Men i segelbåten fanns vare sig nycklar eller byxor och jag skojade om att det kanske ändå inte är jag som - först av oss - hamnar på ett gruppboende, men jag lovade att hälsa på honom. Kanske kunde jag ta med mig lite gott fikabröd också, sånt tycker han ju om.

Alldeles nyss kom det här mejlet till min inkorg:

"Har haft mailväxling med Malin i hamnen nu.
Hon minns hur jag rullade ihop byxorna och la dem i en plastkasse i fredags. I kväll får jag låna nyckeln till klubbstugan och kolla om kassen hänger där inne. Hoppas kunna ta bussen 16.44, om gud vill. Om regnet öser ner kanske du kan hämta vid Skipås 17.34.
Men jag hör av mig mailledes, tror att jag glömt telefonen i min blåa jackas bröstficka. Hrrrm.
Puss, vad du nu heter."

En tisdag ...

Och Evald och Valdemar har namnsdag.
En enda Evald har jag vetat av; nämligen Evald Eriksson i Malå.
Den oftast så glade "Valle"Stenlund i Malå, heter han egentligen Valdemar?
Kanske.

Nåväl. På Evalddagen tar jag hundarna ner till stranden.
Nelly får gå lös och Harry känner doften av löptikar och är oregerlig.
Det blåser nåt oerhört.

En bra stund blir vi där.
Gör ingenting.
Och det doftar tång och hav och man blir len om kinderna.

Nelly tycker inte om blåst och vill gärna vända hemåt.
Så det gör vi, efter en stund.

Och upptäcker en liten, liten orm som slingrar sig på grusvägen.
Kanske femton centimeter lång eller kort?

Att vara orm måtte vara en dröm om man bor i Halland!
Här är gott om stenrösen och gärsgårdar och berghällar med skrevor.

Alldeles intill den här muren, finns en liten myrstack.
Full aktivitet rådde där vid tiotiden!

Gårdagens bästa ....

Ååå, det var ändå lille Teodor, 4 år, som besökte affären tillsammans med sin pappa och lillasyster Lova. Jag stod vid ostdisken och ägnade mig åt datumkontroll när Teodor underhöll med småprat mest hela tiden.

"Vet du, att morfars båt har nästan ett hål och måste lagas ..?" sa Teodor.

Och så jag fick veta att samme morfar snusar och har SKÄGG i öronen!

Hjärtat var varmt resten av dagen.

Obegripligt ...

Ja, det är mycket det, som man inte begriper.
Att människor frivilligt ansluter sig till nazistiska organisationer ..,. att den spanska polisen använde sig av så mycket våld mot människor som ville rösta, det övergår mitt förstånd .., och inte förstår man vad som hänt i huvudet på den man, som från sitt rum på hotellet Mandala Bay, helt kallblodigt sköt ned och skadade så många människor!
Fullständigt obegripligt är det!

På Instagram läste jag igår kommentarer från människor runt om i världen; bland annat från Canada och Australien, där respektive regeringar tagit itu med problemet när det gäller alla vapen som florerar och där masskjutningar i det närmaste upphört.

Här är en kommentar, (författad av fifthst): "As a canadian watching this happen time and time again, I feel incredibly frustrated and just want to grab your country by the shoulders and shake some sence into it - my friends and I feel helpless, if there`s a solution out there, I hope it`s found soon. "

En annan (alimckellar) skriver så här: "Watching from Australia it always seems madness every time another mass shooting occurs. Our last mass shooting was in the 90´s after which they seriously tightened gun control and fancy that, never again. Seems America need to ban guns, not people from certain countries!"

Men med en urstark vapenlobby i USA .., ja, hur kommer man till rätta med problemet?
Och med amerikaner som tycks anse att det är varje människas rättighet att kunna försvara sig med ett eller flera vapen ...?
Ja, hur kommer man tillrätta med det?
Det undrar jag.

Den där delade glädjen ....

... kan se ut så här!

Hur var det nu ..?
Jo, Kerstin i Dalarna hade varit på matmarknad i Falun, men också på en hyllningsshow till Björn Skifs, om jag nu förstod det hela rätt?

Och friherrinnan gav sig i torsdags av till Småland .., bodde i husvagn tillsammans med Shejken och hälsade på sin kusin med familj och så blev det skördemarknad på Öland.

Ulrika i Närke ., hon hade varit på en avskedsgudstjänst med komministern Simon som varit - och är - så älskad, men nu skulle han ge sig av och det var många som var ledsna för den sakens skull, men lika många som var glada och tacksamma över att ha fått ha honom i sin församling.
Och så hade hon plockat mossa, svamp och annat och tagit med till ett demensboende där brukarna fått möjligheten att återuppleva dofter och minnen och man hade sjungit tillsammans.
Allt detta gjorde Ulrika så glad.

I Karlstad, där hade det möblerats om.
Så här skriver Turtlan:
Veckan har varit mer i stil med att inget speciellt har hänt. En ganska vardaglig vecka men en sak sticker ut.Vi har kånkat och flyttat lite möbler och gjort om storasysters rum till ett kontor till M. Rummet är husets minsta men det blev bra. Storasyster pluggar numera på annan ort och har knappt bott i "sitt" rum sen vi flyttade hit för tre år sedan. Så nu kommer det bättre till nytta och M:s (något röriga) skrivbord och dator behöver inte stå strax vid trappan på övervåningen.
Så vår lilla ommöblering känns som veckans bästa från mig.

Anne i Mantorp hade plockat svamp.
"Det är ju så himla tråkigt att sitta och rensa, särskilt när man inte har

en kamrat att sitta och småprata med under tiden. Ett glas vin kan ju underlätta lite, men det har jag ju sällan hemma. Jaja, nu är i alla fall svampen rensad och en del har hamnat i frysen och resten i min mage", 

Först ut av alla med glädjen, det var Barbro i Brämhult. 

Jag kanske har berättat om när Barbro och hennes man Tony överraskade och kom promenerandens på vår uppfart och jag stod i det här rummet och tittade ut, iklädd en sarong och nån blus och jag förstod bums vem det var, trots att vi inte träffats tidigare och det var en SÅN varm och innerlig kram där på uppfarten, en sån där kram som skuttade rakt in i hjärtat! 

 

 

Barbro, hon hade blivit glad över ett vykort som kommit. 

Har du som läser här inte testat att göra ett sånt, är det lätt som en plätt!

Gå in på den här sidan och sedan väljer du - antingen en egen bild eller en redan färdig variant - skriver in din  hälsning plus adressen, betalar och så är det klart.

Kostnaden är densamma, oavsett om du skickar vykortet till Kina eller till Brämhult.

(Ett utrikesporto för ett vykort är numera 21:- och själva kortet kostar ju också, så det blir hur som helst billigare att använda sig av riktigavykort hos posten.

 

Och min egen glädje?

Ja, det var mest småttigheter. 

 

Allra mest varm i hjärtat .., det blev jag nog när den unga kvinnan som var kund i kassan hjälpte en äldre, krumryggig farbror att såväl packa upp varorna från vagnen, som att lyfta ner kassarna i samma vagn.

 

 

Den pyttelilla sländan som inte tog sig upp ur hundskålen, gjorde mig också glad.

Eller kanske mest tacksam.

Tänk, att den låg kvar så stilla, allt medan jag hämtade mobilen och tog en bild! 

Så var den här veckans glädje!

Tack till er som delade med er!

 

 

 

Dagens fönster ...

.... finns på Kustvägen i Steninge och är fönstret i ett garage.

Ny vecka, ny giv ...

Och tänk, sedan jag bestämde mig för att förkorta mitt arbetsliv med fem månader, så blev jag mycket piggare på morgnarna, eller mera så här: all den där tröttheten som så sakteliga kommit krypande över mig, den försvann!

Nu vaknar jag vid fem, lyssnar till P1 (idag reprisen av Ring P1 där en man inte alls trodde att förintelsen ägt rum ..."ja, det kan väl hända att några judar ....") och när klockan är sex lämnar jag sängkammaren och går en trappa ner.

Slötittar på morgon-tv (förfärliga bilder av hur den spanska polisen så brutalt ger sig på människor som är på väg att rösta eller kanske redan har röstat!) och jag brygger kaffe (Gevalias ekologiska som är sååå gott!) .., ger Nelly mat och Harry en macka med ost (han får sitt lite senare)  .., tar en dusch och väl nere igen förundras jag över morgonhimlen!

En timme senare ser det ut så här!
Det är ett sånt mjukt och fint ljus och egentligen mer orangefärgat än som på bilden!

Och så är det måndag igen.
Arbete i två dagar och därefter fritt hela veckan!

Det bästa för en friherrinna på vift ...

Bild: Lena Wattsgård - aka friherrinnan -.

Det har varit skördemarknad på Öland och där har friherrinnan varit på besök och bedårats av allt vackert och dessutom har hon ätit kroppkakor som smakade bra.

Allt enligt vanligtvis välunderrättade källor.

Mitt eget bästa ....

Nästan varje dag tänker jag på det här med den utbytta knäprotesen som gör livet så mycket enklare.
Att inte ha ont .., att inte halvgråta var gång man åker hem från ett arbetspass .., att rent av nästan glömma bort att det en gång verkligen har VARIT  ett sånt elände .., det är en sådan gåva.

Bilden är från 2014, då var det alltså mitt vänstra ben och knä som var så svullet.
Nu är det tvärtom, men ont har jag inte.

En stunds glädje kände jag också när den lilla sländan - som av någon anledning hamnat i den rostfria hundskålen och inte tog sig därifrån då det var så glatt yta - fick komma och vila ut lite i min hand.
Alla tre hundarna nosade så försiktigt på den främmande varelsen som var så skör, så skör .., och efter en liten stund tackade den för sig och flög iväg. 

Då kom jag plötsligt att tänka på en annan slända; en som låg på en stenmur i samhället Seaton i Cornwall. Vi hade parkerat bilen och var på väg ned till stranden och havet då jag upptäckte sländan och det visade sig att den var skadad i käken och förmodligen låg på sitt yttersta.
Den fick också vila i min hand en stund.
Nu var det i och för sig inget glatt minne, men ändå .., det kändes varmt i hjärtat när jag hade den i handen.

Annat som kändes så bra: jobbet och överlämnandet av mina uppgifter till rara Cornelia, som säkerligen kommer att känna det mer betydelsefullt att stämpla in hädanefter. 

Det här med egna ansvarsområden, det betyder så mycket.

Att det går framåt med den inglasade altanen känns också bra.
Det går inte fort, men det går framåt.
Pv har kontaktat två elfirmor och får vi bara hit dem, så ska väl resten komma på plats.
Kontakter ska sättas dit och utebelysning monteras.
Det är mörkt om kvällarna nu.

Och Ulrika berättar om sitt bästa ...

Hidinge kyrka, Strängnäs stift.

Veckans guldglimtar har varit:

--- tisdagens andakt och musik- och fikastund på demensboendet. Jag plockade med lite skog in (mossa, löv, blåbärsris o.d.) och kantor Gunnar hade med sig några kantareller.

Det blev jättelyckat; det väckte minnen och satte igång alla möjliga samtal. Vi luktade på svamparna och barndomsminnen av svamp- och lingonplockning kom fram - lingon som plockats i Småland och då dök det hos en av de boende upp "Flickorna i Småland" så då sjöng vi den tillsammans. 

Efter fikat sjöng vi Imse Vimse Spindel, Blinka lilla stjärna och några andra barnvisor som de flesta av dem minns texten till. Vi avslutade med Ju mer vi är tillsammans.Jag tycker såå mycket om de här stunderna! Det känns att man gör nytta, att man gör gott. Det är en ära att få vara med om det!

--- denna morgons högmässa i Hidinge nya kyrka. 

Jag går inte i kyrkan särskilt mycket men idag var det avsked för vår underbara, underbara präst Simon, som ska börja jobba i en annan församling.

Han höll sin avskedspredikan och det var avtackning och tårta och tal och även om det känns så otroligt tråkigt och sorgligt att han slutar (han är den godaste människa jag någonsin träffat och utan tvekan den finaste prästen också) så blev det ett så fint avslut med visserligen många tårar överallt men med sådan värme och glädje också.

Så det är absolut ett av veckans bästa, trots allt.

Från Dalarna kommer Kerstins bästa ....

För det första har min kropp inte motarbetat mig! Jag har kunnat göra det jag tänkt - dagarna däremellan har jag vilat.
Måndagen började med en efterlängtad hårklippning Nästan ett år sen sist.

Tisdagen var vi på Internationella Matmarknaden i Falun.

Många goda ostar och annat att provsmaka.

Veckans höjdpunkt var "Hyllningskonserten för Björn Skifs 70-år" i Vansbro. Oerhört duktiga lokala artister mellan 4-80 år.

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Anne i Mantorp ....

Foto: Anne i Mantorp

Hej!

Min veckas allra bästa var turen ut i svampskogen med äldsta sonen. Vädret var alldeles lagom och svampen var också alldeles lagom, kanske lite för många trattkantareller i min korg. Det är ju så himla tråkigt att sitta och rensa, särskilt när man inte har en kamrat att sitta och småprata med under tiden. 

Ett glas vin kan ju underlätta lite, men det har jag ju sällan hemma. Jaja, nu är i alla fall svampen rensad och en del har hamnat i frysen och resten i min mage.

Vi lyckades också gå lite vilse i skogen och jag blev rejält trött och när jag kom hem låg ett underbart kort i hallen och gjorde mig så glad, så glad och då försvann lite av tröttheten. 

Tack snälla för det jättefina kortet med alla det bästa från förra veckan.

Kram/Anne i Mantorp

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Veckan har varit mer i stil med att inget speciellt har hänt.
En ganska vardaglig vecka men en sak sticker ut.

Vi har kånkat och flyttat lite möbler och gjort om storasysters rum till ett kontor till M.
Rummet är husets minsta men det blev bra.

Storasyster pluggar numera på annan ort och har knappt bott i "sitt" rum sen vi flyttade hit för tre år sedan. Så nu kommer det bättre till nytta och M:s (något röriga) skrivbord och dator behöver inte stå strax vid trappan på övervåningen.

Så vår lilla ommöblering känns som veckans bästa från mig.

Turtlan

Dagens fönster ...

Det händer att jag nästan glömmer bort hur vackert det är hemmavid, men när den här bilden kom susande genom rymden .., då stod det så klart för mig!

Så här skriver ellem i Skellefteå:

"Här kommer en svärm med fönster som jag fångade på hemvägen igår.  Bron är min cykelväg och så här års är det väldigt vackert".

 

// Tack du snälla, rara ellem för bilden som ju är så otroligt vacker! 

 

Det finns tre städer i Västerbotten: lilla Lycksele, Skellefteå och Umeå. 

 

Bor man i Malå är Lycksele närmast; där går malåungdomarna i gymnasiet och på BB i Lycksele har många malåsmåttingar kommit till världen och där, i en sal på medicinavdelningen, dog min pappa.

 

I Skellefteå är två av mina tre barn födda - den första och den siste -, i Skellefteå har jag som lillflicka följt min pappa på otaliga hundutställningar .., vi har lunchat på Spisbaren och i mellanstadiet åkte flera klasser till Skelleftehamn och fick bada i badhus - ack, vilken lycka - ! 

I bussen, på väg till Skellefteå, drack jag mitt livs första Merry och i Medle, utanför Skellefteå, såg jag för första gången i mitt liv ett blommande fruktträd.

 

Här en liten hjärtevärmarfilm från Skellefteå.

Söker på "Umeå" på youtube och då kommer det här upp .., ja, jysses!