Stensjö, Halland.

Snavade över den här bilden och tänkte att den nog var tagen i Särdal, när friherrinnan och jag själv hade badat och var på väg till bilen.
Så upptäcker jag .., nej, det är ju härifrån, där jag går med hundarna på johansson-rundan!

Lite till vänster i bilden skymtar det gröna koppartaket från fabrikör Johanssons enorma hus ..,. den vita husgaveln är en del av ett sommarhus där jag aldrig har sett några människor och i mitten av bilden skymtar Stora Hus som ser ut som nåt från engelska landsbygden.

Nog är det härligt med sommar nog!

Dagens fönster och behå-problem ...

Jaha, det blev en ram på bilden här ovanför, det hade jag inte tänkt mig, men det blev ju fint!
Så här ser det ut vid sjutiden på morgonen, om det inte är mulet, alltså.
Ekens löv håller nu på att vara gulröda och snart kommer vi att skymta taket från Eckes lilla stuga.

Till orkidéer har jag ett kluvet förhållande, men när dom - efter månader av nåt slags pinn-liv - plötsligt får knoppar och börjar blomma, känns det bättre. 

Igår när jag kom till affären och skulle klä om, upptäckte jag till min förskräckelse att behån blivit kvar hemma! Lätt panik! Det var en kvart kvar tills det var dags att ställa sig vid kassan - nej, jag skulle inte hinna hem och tillbaka på den tiden -. Ringde friherrinnan och frågade om hon kunde hjälpa mig; jag vet att vi har samma storlek på våra behag?

Jo, minsann .., henne kan man lita på!
Innan klockan var tre hade hon lämnat allt packande och middagen och kom som ett skott och med sig hade hon en sprillans vit och fin behå - likadan som min - och kvällen var räddad!

Tack du underbara friherrinna!

När jag visade samma bild på Instagram, skrev min före detta arbetskamrat Åse att hon kom ihåg just detta att jag så snart jag lämnade jobbet, tog av mig behån. Andra tar av sig armbandsklockorna, du behån, skrev hon.

Så är det.
Hemma i Malå var det likadant och en gång hittade jag min eleganta bh upphängd i älgkronan - det var exet som hittat den och ville göra sig rolig -. Hos min syster i Lund tog jag av den en julafton och någon vecka senare hittade hon den i en sån hör "hö-stol" med lock; där hade jag lagt den och sen glömt bort det hela! 

Och ni andra ...? Hur gör ni? Hur är ert förhållande till bysthållare?

Tänk ....

... lm man kunde fånga ljuset och spara det till mörka vinterdagar.

När jag för en stund sedan var ute med hundarna och kom ner till Eckes infart, blev jag stående alldeles stilla och bara häpnade över hur vackra löven i den jättelika boken är; den som står vid bäcken, men är på Eckes tomt. (Och Britts också, förstås).

Hade jag mobilen med mig?
Hade jag min kamera med mig?

Nej.

Ny vecka, ny giv ...

Duggregn och grått.
Lite kyligt.
Mössa, vantar och halsduk.
Ett litet svamprike för sig själv nere vid vägen.

På parkeringen, just innan reservatet börjar, står två jättelika traktorer parkerade.
Kanske ska det börjas nu; länsstyrelsen har på anslag meddelat att ljunghedarna ska brännas och måhända är det dags nu, men vad har i så fall traktorerna för uppgift?

På väg tillbaka hämtar jag tidningen.
Snart är den superbilliga prenumerationen på Svenska Dagbladet tillända och i stora drag tycker jag om den tidningen, men har svårt att förklara varför.
När jag häromdagen (härom dagen ...?) skulle se till att prenumerationen inte bara löper vidare, klickade jag in mig på tidningens hemsida. Alla möjliga alternativ fanns att välja på; uppehåll, ny prenumeration osv, men inte någonstans hittade jag "avsluta-varianten".
Det är såklart finurligt tänkt .., det visade sig att man måste säga upp tidningen muntligt och jag kan tänka mig att det finns människor som kanske drar sig för såna samtal (jo, jag tror att det finns såna) och då hellre låter abonnemanget bara löpa vidare.

Länge, länge fick jag vänta och en entonig signal gjorde mig osäker på om jag verkligen skulle komma fram. Det gjorde jag, till slut.
I andra änden av mobilen uppenbarade sig då en himla trevlig kille (som satt i Östersund) och tog emot min uppsägning och efter att ha pratat med honom en kort stund, försvann all irritation.
Återstår så ännu en vecka med daglig tidningsläsning.

Läser en artikel om parterapi där radiopsykologen (han som alltid låter så vänlig och omtänksam) Allan Linnér får berätta om sitt arbete och hur det här med parterapi fungerar. Intressant.
Nej, jag har aldrig gått i någon terapi, men minns vännen - hon som blev professor - som menade att till exempel KBT är nånting för precis alla männniskor, men allt har ju ett pris.

Och så läser jag en slags recension om boken "Jag minns" och det tar mig inte många minuter förrän jag har klickat in mig på Adlibris och beställt ett exemplar.
Ska bli spännande att läsa den .., ååå, jag längtar redan!

Just nu kokas fisk till sigge .., i ugnen rostas potatis, morötter och palsternacka och om exakt tre timmar ska jag köra till affären för jobb till kvart över åtta.

Allt är sig likt.

Hjärtevärmen ....

Under min tid som ensamseglare brukade jag försöka beskriva tillvaron som ett liv på savannen.
Där strövade man omkring lite ensam för sig, men på kvällen - när elden brann - då anslöt andra ensamseglare och så blev det ett litet sällskap som kurade där tillsammans; somliga nära och andra en bit ifrån.

Ungefär så känns det med det delandet av det som värmde hjärtat lite extra.
Nåt som blir till en ljuspunkt i höstmörkret, kanske.

Förra veckans glädje såg ut så här.
Och stort grattis till friherrinnan som äntligen blev av med sitt stora matbord med sex stolar!
(Ikväll ska hennes möbler magasineras och pv ska vara chaufför).

Tack till alla som delade med sig och en av er får ett postens vykort med det här collaget, ja, som en liten glädjepåminnelse bara.

Om betydelsen av ett bageri och så dagens fönster - ...

Från ellem i Skellefteå kommer den här bilden och så här skriver hon:
"Ett fönster från Stigs konditori där vi fikade innan vi tog en promenad. Det är ett gammalt och anrikt ställe. Öppnades 1956, om än i andra lokaler."

Tack ellem! Så omtänksamt av dig!

Och hur mycket ett stamkondis betyder, det kan man läsa om här.
Helt otroligt!

Om ett annat konditori med anor, berättar Barbro i Brämhult.

Mitt bästa för idag ...

För några dagar sedan berättade Molly som snart blir åtta år, att hon skulle sjunga med Steninge barnkör i en av traktens kyrkor och jag sa att men dåååå ska jag komma och lyssna till er!
Nu ville det sig inte bättre än att pv just idag tog bilen för att hämta en släpvagn och köra skräp, så det där gudstjänstbesöket frös liksom inne.

Senare, nån gång i eftermiddag, kom Molly in i affären tillsammans med sin mamma.
Jag skyndade mig fram och sa som det var; att jag missade hela alltet och så stod vi och småpratade lite och jag frågade hur det hade gått och Molly sa att det hade gått jättebra.
Förresten hade hon sjungit solo.
S j ä l v!
Alldeles själv inför alla barn och föräldrar och prästen.

"Men vad sjöng du för nånting ...?" frågade jag.
Jo, det var nåt om värdefull ..," och jag tänkte att det säkert var den här, men det var det inte.
Det var en annan.

Och tänk .., då börjar denna lilla tös att sjunga där alldeles intill godishyllan .., hon sjunger två verser högt och ljudligt och hur allvarsamt som helst och jag blir så rörd så jag nästan börjar att gråta!

Det var mitt bästa.

Och jag tänkte, som så många gånger förr, att mötet med alla småttingar, det är det bästa med mitt jobb.(Teckningen här ovanför fick jag för fyra år sedan kanske, av samma Molly, som hade med sig den till affären).

Det bästa för friherrinnan .....

Det bästa denna veckan är att idag har vi kört ett stort lass skräp till tippen. Elisabets Pv har hjälpt mig, så nu börjar det se lite bättre ut.

Lite senare på dagen fick jag ett sms. Det var någon som ville köpa mitt matbord med sex stolar. Trodde nästan jag skulle få köra det till tippen (återvinningen). Men nu slapp jag. 

Känns så skönt.

Nästa lördag går resten av möblerna som ska magasineras. 

Den 31oktober låser jag dörren och lämnar mitt ÄLSKADE barndomshem. 

DETTA ska bli BRA, hur jobbigt och konstigt det än känns.

Friherrinnan.

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Det har varit en bra vecka, men det allra bästa börjar just nu: Nascar Playoffs,  Hollywood Casino 400 från Kansas Speedway.
Jag ääälskar Nascar!

Laddat med en kanna kaffe och stickning.

 

Ulrika.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

En oplanerad övernattning hos barnbarnet ♡

Allt med barnbarnet är nog veckans bästa

Den här veckan blev det pannkakor, sylt och grädde på kvällen. Halloweenpyssel, godnattsagor och sång () Var med och både lämnade och hämtade på förskolan. Fredagsdisco hade dom haft och jag fick en privat visning 🕺

 

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Bästa denna vecka var att beslut fattades om att min högra axel ska opereras. Då slipper jag förhoppningsvis den snart outhärdliga smärtan, särskilt nattetid.

Lördagens båttur på Ålands hav med maken som fyllde år, förgyllde tillvaron.
Nu blir det ny vecka med nya utmaningar.

Kram, Babsan.

Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle.

Till vänster om ljuset en liten fotoram med en bild där min pappa - Ivar - försöker locka mig ut i vattnet i Solviksbadet hemma i Malå. När bilden ännu satt i ett album, hade mamma skrivit: "bättre fly än illa fäkta ...", förmodligen vände jag in mot land igen.

Ljusstaken, där ljuset brinner, inhandlades på Galleri Stensjö för några år sedan.

Och ännu har eken knappt tappat ett enda löv.

Det bästa för Kattis i Närke ....

Det bästa i veckan, det var att killen som också gjort det här bildmontaget, med hjälp av gamla tidskrifter, skalpell och limstift, lärde mig något som jag, och mina kollegor, verkligen kommer att ha nytta av i den digitala yrkesutövningen framöver.
Heja honom! //Kattis

Om uttal ...

Här fick man lära sig nånting nytt. 
Ja, ni bloggvänner är väl så begåvade så ni kan allt redan, men se, det kunde inte jag.
(Dessutom fick jag igår reda på i nyheterna att lågutbildade kvinnor dör tidigare än andra. Tur att jag har beslutat att gå i pension i förtid ,-)

Nåt som gjorde mig varm ....

Jo, att jag äntligen har tagit mig an linneskåpet och tänk, då infinner sig en slags ro.
Har man många andra saker som snurrar runt i huvudet, då måste i alla fall jag själv ha nån slags ordning och reda i garderoberna. Just så.

"Va? Är allt redan gjort?!"

Nåt annat som  v e r k l i g e n gjorde mig - inte bara glad - utan på gränsen till lycklig, var att komma till jobbet och upptäcka att dom som arbetat förmiddag hunnit med så mycket!
Brödvagnen var klar, kassorna räknade, all tobak/snus påfylld, datumkoll var också gjord, brödskåpet välfyllt, ja, men det var liksom ingen hejd på hur energiska förmiddagsgänget varit!
Tack Marie och Cornelia A!

Arbetade tillsammans med Erik (ni vet, han som Sonja tyckte var en adonis ...) och jag sa ute på lagret att det var väl lika bra att be om förlåtelse innan man hamnar på Hallandspostens löpsedel.
Jo, det har hänt mer än en gång att jag kramat om mina arbetskamrater, eller lagt armen om dem, såväl töserna i charken som chefen, Joakim, Hampus och Erik och i dessa #metoo-tider så vet man inte .., tänk, om dom har trott att jag haft andra avsikter!
Erik looooog och sa att nääää, nåt sånt hade han inte trott om mig.
(Det här är inget raljerande över #metoo , utan jag menade verkligen det här med ursäkten).

På bilden kan man tro att jag har kortklippt mig.
Det har jag inte; det är uppsatt men rufsigt när jag precis tagit på mig arbetströjan och läsglasögonen har åkt på sniskan och min näsa är sned och vind efter bilolyckan, men det struntar jag i.

Valdemar och Barbara ...
En till sak: i kassan ikväll hade jag ett äldre par i kassan och dom kunde bara ytterst lite svenska. En man och kvinna. Jag frågade om dom pratade svenska och mannen sa "bara lite, lite".
Då frågade jag vilket land dom kom ifrån?
Det förstod dom inte .., så jag sa .."Kosovo ..?"
Aha, då begrep mannen och utbrast: "No, no: Polen!"
Jaha, på det viset.
Och så pekade jag på mig själv och sa Elzbieta, ungefär som dom uttalar mitt namn och då gick det bra .., då presenterade mannen sig och sa att Valdemar var hans namn och hans fru log och sa "Barbara", som uttalades ungefär som ordet barbar, men med ett a på slutet. Barbaaara.
Rara människor.

Ja, det var min glädje.
I alla fall för idag.
(Så här kan man tydligen också uttala Barbara på polska, men så sa inte kvinnan i affären).

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Efter denna regniga och väderdystra höst blir man väldigt glad och upplivad av sex dagar med solsken! Och det gick lätt att kratta löv eftersom det frusit i natt och löven blivit torra och frasiga.

Nu har jag gjort mig förtänt av en kopp te.

ellem

Det bästa för Barbro i Brämhult ...

Tänk så mycket olika sorters glädje det finns.

I veckan var jag på min tredje Qi Gong-träning och det var en så skön stilla och avslappnande känsla. En glädje över att kunna utöva någon form av träning infann sig.

Känner mig hemma i den här typen av träningsformer eftersom jag hållit på med Yoga och Qi Gong en hel del tidigare, i samband med min utmattning. Lugnar ner "systemet"...

Sedan är det föräldrahjärtats glädje när man får en stund med sitt/sina vuxna barn.

Glad över att en av sönerna bor på fikaavstånd.

Kram från Barbro (i Brämhult)

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Jag har gått en studiecirkel och är nu certifierad och godkänd sagoläsare. 

Nu kan jag gå till en förskola och läsa sagor och böcker för förskolebarn.
Allt är i regi av riksorganisationen "Allas barnbarn", som är en förening som organiserar personer, som vill läsa högt för förskolebarn på förskolan.

Det finns sagoläsare över hela landet och de allra flesta är kvinnor. Läsarna kan antingen själv ta kontakt med en förskola eller tilldelas en förskola, som önskar sagoläsning. Detta sker via biblioteken och barnbibliotekarien är spindeln i nätet.

Jag kom i kontakt med det här första gången på Bokmässan för många år sedan och tyckte redan då att det var en sån bra idé. Det måste vara härligt för både personal och barn att det kommer en "sagotant" regelbundet med kassar full med roliga böcker. Man får krypa upp i soffan och bara lyssna på roliga böcker och det har jag förstått att det är något som numera inte så ofta hinns med på förskolan.

Så nu kan läsningen snart börja och det ska bli så roligt!
Auktoriserad sagoläsare - det ni!

 

//Elisabet skriver: åååå, det där vore ju drömmen för mig!! 

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Mitt veckans bästa var en middag ute med ett härligt gäng jobbarkompisar. Vi tackade av två kollegor som under året bytt arbete. Vi var ett gäng på sådär 20 personer och de flesta var kära vänner jag arbetat med under många år. Nu är vi spridda på olika håll så extra kul att få ses. Några lärde jag
t o m känna på mitt allra första jobb som nyfärdig sjuksköterska på slutet av 80-talet.

Mycket kunskap, erfarenhet och trygghet fanns där runt borden.

Sen att maten som kom in var kall för de flesta var en annan sak. En pastarätt med kantareller och rökt renkött. Tallrikarna togs ut för värmning... två gånger innan det blev varmt. Sen hade de också glömt lägga på renköttet så till slut kom den in i en separat skål. Det blev också många andra tokigheter, tex helt fel priser när folk skulle betala. Den stackars servitrisen gjorde nog allt hon kunde för det är ju inte hon som lagade maten.

Men kvällen var kul och härlig. Tiden gick alldeles för fort bara!

Någon bild har jag inte från kvällen men de här galgarna symboliserar vad jag känner för alla i sällskapet!

// Turtlan

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!
Det bästa var två saker.

1. Bokens dag i Östersund i onsdags kväll. Ett fullsatt Folket hus som lyssnade till sex författares olika berättelser om sig själva och sina senaste böcker. Lars Lerin avslutade kvällen med att läsa ett stycke ur sin bok "Naturlära", en värdig avslutning på en fantastisk kväll.

2. Måndag då snickaren, som ska lägga om taket till stugan, kom dit. En trevlig prick som börjar redan veckan som kommer. En sten föll från våra hjärtan. Så skönt att få det gjort redan nu.

Ps. Bilden med solen, det var när jag åkte hem från stugan i måndags.
Det var ett helt fantastiskt ljus och jag åkte upp Stocke Titt på Frösön och bara stod där och njöt av ljuset och naturen. Ds.