Dagens fönster ...

Så är allt som vanligt igen.
Friherrinnan har återvänt från veckorna i Västmanland och har vittnat om all snö .., om rådjuren utanför hennes sovrumsfönster .., om glashala vintergator .., om stark glögg och god mat .., om Hästens sköna säng och allt möjligt annat.

Som vanligt blev Harry galen av glädje när den vita kom körande på uppfarten och nu har vi druckit kaffe och kalasat på Gustavskorv (jättegod!) och mandelmusslorna som friherrinnan glömt ta med sig på resan norröver. Det tackar vi för!

Hälsning från Ulrika och hennes vän!

"Hej allihop!

Nu är rullator beställd! En variant med bra hjul och med sits och väska och som bara väger 6 kg. Helt perfekt!

 

 

Det blev en peng över så vännen kunde också köpa en sån här väska på hjul (som jag inte för mitt liv kommer på vad de brukar kallas), bra de dagar kroppen är bra nog att lämna rullatorn hemma och som väska när man reser m.m.

Detta kommer att underlätta tillvaron enormt mycket.

Tusen och åter tusen TACK från vännen och från mig!!!

Ni är fantastiska!

Kramar, Ulrika."

//Elisabet skriver: till detta är jag helt oskyldig och ska inte ta åt mig minsta ära; jag bara lånade ut min bloggsida och hann inte ens klicka iväg ett bidrag. Men ni som gjorde det .., jag vet i alla fall en .., ja, jag säger som UIrika: ni är verkligen fantastiska! Och väskan som man kan dra - i alla fall ungefär såna - kallas för Dramaten, Ulrika.

Om ni funderar ...

... huruvida ni ska ta er tid och läsa några blogginlägg idag,

ja, då tycker jag att ni kan sluta att fundera och så kan jag varmt rekommendera detta.


//Foto: jag själv, det är från biblioteket i Halmstad.

Torsdag ...

Då händer följande: en tar sig - för andra dagen i rad - knappt ur sängen och kan på inga villkors ta på sig vare sig strumpor eller byxa och skriker högt när en ömsint pensionatsvärd med lätt hand stryker över ryggslutet. Efter några strong pills blir det bättre. Förstås.
Och den drabbade säger att det väl är nån nerv som kommit i kläm.

Någon annan ringer vårdcentralen i Getinge och ber att få en tid till läkare.
"Tryck över bröstet en längre tid och huvudvärk", säger den som är någon annan.
Och den som har ont i ryggen begriper ingenting.
"Men varför har du inte sagt nånting ...?" frågar hon.
Ja, säg det.
Läkartid två timmar senare.

En tredje har tillbringat natten på en akutmottagning tillsammans med ett av sina barn.
Med ojämna mellanrum plingar det till i den mobil som ligger på sängbordet.
Nu väntar nya undersökningar.
Nya besked.
(Lugnande sådana kommer på senare på dagen! Hurra!)

Och en fjärde, hon som en gång gjorde den lilla tavlan som hänger här i hallen, hon åker om några timmar - tillsammans med tre kompisar - till Thailand, för att därefter kuska runt i olika länder.
I tre månader är det tänkt att flickorna ska bli borta.
Den som är mormor och har en nerv i kläm, tänker på allt som kan hända.
Överall, rån, våldtäkter, tsunamis, jordbävningar, oroligheter i respektive land, ormbett, trafikolyckor och annat elände.

En gång, i sin ungdom, sa AP: "mamma, du är inte som andra mammor som blir oroliga och avråder sina barn att åka utomlands, du säger bara, ååå, så roligt för dig, så spännande!"'
Jag minns att jag inte riktigt visste hur jag skulle ta det. Var det en komplimang för att jag trodde dem om att klara sig själva; ja, att dom blivit uppfostrade till att bli självständiga, eller var det för lite av moderlig omsorg?

Men det var då det.
Nu är det andra tider.
Andra känslor som kommer i svang.

För övrigt?
Två hundar och en katt sover.
Tour de Ski på SVT.
Och hungriga småfåglar.

Uppdatering: det visar sig att någon annans blodtryck är jättebra, men däremot slår hjärtat oregelbundet. Kontakt med hjärtläkaren i Halmstad .., kanske blir det till att börja om med blodförtunnande medicin och kanske har den fantastiska effekten av ablationen börjat tacka för sig - det var vi medvetna om att så kan det bli .

Dagens fönster ...

... var dom som en gång fanns här i gula huset.

En bild ...

Mitt emot underbara hotellet (Den Gamle Skibssmedien) där vi bodde i Skagen, ligger den lilla sjömanskyrkan.
Som en liten oas är den och under själva kyrkdelen finns en samlingslokal och där slog vi oss ned och drack kaffe och åt en underbar mjuk kaka, herr pv och jag själv.

Det var där vi mötte Ivar.
Ivar - hunden - var då tretton år och hade varit med om nåt riktigt ruggigt, ja, så här skrev jag då, när det begav sig:

"Ivars husse - som är från Bohuslän och känner till bonden där min f.d. svärmor en gång hyrde sommarstuga - tar fram sin mobil och visar bilder på en förfärligt sargad Ivar; en inte alltför vänligt stämd rottweiler hade bitit honom svårt över ryggen, men nu är Ivar sig själv igen och jag berättar att Ivar var min pappas namn och så heter även min son .., kanske är det därför jag blir så förälskad i den här fyrbente krabaten?"

Den här bilden tjoppar ofta upp i mitt bildflöde och jag har svårt att säga varför den gör mig så inutivarm? Det var en liknande känsla när jag en iskall tredje advent klev in i Svenska Kyrkan i New York och där fick kaffe och nybakad mjuk pepparkaka och på ett av borden låg tidningen Västerbottens Kuriren.
En slag hemkänsla.

Nu är ju Skagen inte New York, men det var ändå så trivsamt där nere i lokalen.
Utanför det ena fönstret vajade strandråg och på ett bord låg stickade och virkade alster, vilka skulle säljas och behållningen gå till välgörande ändamål.

Så var det.
Och jag undrar om Ivar ännu är i livet?

Dagens fönster ...

Hej!

Nyårsdagen. Regnar här i Sola stan.  Med ett Vinter i P1 i lurarna så går jag en promenad i vår stadsdel. Inte många som är ute och går denna dag.

Där längs turen finns ett bageri och kafé. På dörren finns en skylt att nu är det stängt över trettonhelgen. I ett av fönstren har man pyntat så här julfint.

Gott Nytt År från Turtlan!

//Tack snälla, säger jag och hoppas att det går bra på nya jobbet!

Hullerombuller ....

Jobbet.
Först ett snällbrev från en så vänlig kund som mejlat affären och tackat för fint bemötande.
Jag tänkte att det mejlet ska jag spara och rama in .., det ska få sitta nära sängen så kan jag titta på det
och känna att yrkeslivet blev bra.
Eller så kan man använda det om man nästa år blir luspank och måste söka nytt arbete någonstans, då, när jag förvandlats till friherrinna.

Sen - efter allt det glada - strulade jag till det vid returen av alla julfrimärkena och det ena tog sannerligen ut det andra. Åååå, hur kunde jag bara tänka så in i bombens tokigt!
Nåja, det löste sig.
På returpapperet där jag kluddat till det, skrev jag: "Förlåt! Trösta er med att jag går i pension lagom till midsommar och nästa januari sköter någon annan detta!"

Arbetade med underbara Malin som gjorde i princip allt, medan jag tog kassan.
Kände mig risig ., febrig, fick värk i ryggen.
Halva styrkan på jobbet har varit sjuk i omgångar, så det förvånar mig inte om det snart är min tur.
Nåja, Iprén och Alvedon fixar det mesta.

Kom hem och möttes av spaghetti med köttfärssås och riven parmesan.
Lägg därtill ett glas rött vin.
Plötsligt blir man nästan frisk.

Nu stundar ledig dag.
Kanske åker julen ut, eller inte.

Idag ...

Jo, men det blir verkligen en så fantastiskt fin dag, fast vi har väntat oss något helt annat.
Vi tar hundarna och går ner till havet ..., upptäcker en goldentik som blir ryktad vid bordet på parkeringen och efteråt är gräset alldeles vitt av ulltussar och nelly tror att det är nånting som går att äta och blir grymt besviken!

Vi hör småfåglar kvittra.

Nästan nere vid havet ser det ut så här.
Som små insjöar.
Man får krumelura sig förbi via andra stigar och nelly är glad och till synes så lycklig.

På hemvägen går vi genom hästhagen där det är helt tomt på hästar och nu är vi nästan hemma.
I höstas slets eller kapades den enorma syrénhäcken hos Ecke och Britt och nu är det fri insyn till tomten.
Snart, i slutet av den här månaden eller kanske i mitten av februari, ska herr och fru Kaja sitta nära varandra på skorstenen - den på bilden - och då vet man vad som väntar.
Sen kommer allt slag i slag.
Gravänder, tofsvipor, ejdrar.

Det är bara att sätta igång och längta.
Eller leva i nuet.
Eller både-och.

Vardag igen ....

Ljuvligt är det, men "dagvill" blir man förstås och jag har tappat räkningen på vilken veckodag det är.
Jaha, tisdag? Då börjar jag klockan två och i morgon stundar ledig dag!

Veckan ut är pv ledig och nu ska det köras till snickeriet i Getinge och i väntan på detta målar han - för tredje gången - runt fönsterna i uterummet. Allt regnande omintetgjorde rullskidåkandet och nu börjar nog herrn bli aningen stressad, ty nattvasan-kompisen (AP) har tillbringat nästan en hel vecka i Orsa där hon tränat inför vad som komma skall.
Men tänka sig .., just nu är det uppehållsväder!

Lugnt och fridfullt i affären.
Arbetade med Brooks igåreftermiddag/kväll och vi hann med all datumkoll i såväl mjölkkylen som bland juice och ost och annat. Det är knepigt det här med vilket sortiment som ska finnas i butiken.
Om en vara säljer urdåligt, ja, bara nån enstaka kund som frågar efter den, är det förstås inte hållbart i längden - rent ekonomiskt - att ha kvar den i sortimentet och tvingas kassera det mesta av den varan, då den gått ut i datum.
Men just  d e n  kunden blir såklart besviken och känner sig åsidosatt.
Vissa varor måste vi ha - precis som hos Ica och Coop -, men annat är frivilligt och det är just då det kan bli så där knepigt.
Igår fick Bollnäsfil tacka för sig.
Adjö med dig!

Nu ska jag ta ut Nelly på promenad .., om hon behagar vakna, vill säga. 

"Våg av liberala reformer i USA ...."

Jo, jag kollade nog rubriken två gånger - minst - för att se om jag läst rätt.
Det hade jag.
Så här hade DN:s Martin Gelin skrivit:

"För demokraterna i USA har Donald Trumps tid i Vita Huset varit en mardröm. Men på delstatsnivå ser det väldigt annorlunda ut. En uppräkning av de otaliga lagändringar som infördes i en mängd demokratiskt ledda delstater den här veckan framstår snarast som en ren önskelista för demokraternas vänsterkant.

Den 1 januari trädde hundratals nya lagar i kraft i USA.
I 18 delstater genomfördes en kraftig höjning av minimilönen. I flera delstater dubblas lönen, från nuvarande nivån på 7,25 dollar i timmen till 15 dollar i timmen. Utöver de 18 delstaterna som höjer löner genomförs det även kraftiga höjningar i flera storstadsområden, exempelvis Minneapolis, Albuquerque i New Mexico och Flagstaff i Arizona. I Seattle höjs lönerna till 15,64 dollar i timmen, den högsta nivån i USA.

I New Jersey införs nya krav på poliser att utbilda sig i hur fall som rör sexuella trakasserier ska hanteras. Målet är att förbättra rättsprocesserna vid anmälda sexbrott, samt att undvika att åsamka ytterligare mentala skador på offer för sexuellt våld. I flera delstater införs hårdare vapenlagar, exempelvis nya krav på licens för att handla ammunition. I Nevada stärks rätten till semester för anställda och i delstaten New York garanteras nu åtta veckors föräldraledighet.

I Kalifornien, där demokraterna har full kontroll över hela delstatsregeringen, genomförs 800 nya lagar, med mestadels progressiva reformer. Stora förändringar sker i invandringspolitiken, där delstaten skapar en rad nya skydd för papperslösa invandrare och sätter upp nya hinder för de federala myndigheter som försöker hitta och utvisa papperslösa.

Det införs även straff för hyresvärdar som rapporterar papperslösa till federala myndigheter. I allmänna skolor får fattiga barn hjälp, då det införs ett förbud att neka skollunch till de som inte kan betala den. Skolorna måste numera även förse elever i årskurs 6-12 med gratis toalettartiklar. Delstaten försöker även bli mer jämställd med en rad nya reformer. Krav på lika löner för män och kvinnor införs i den offentliga sektorn".

Det finns hopp!

Dagens fönster ....

Fångade här hemma på gården.

Lille barnbarnet får va med på ett hörn också.  :-)

Ja, så skriver Ulrika uppe i Närke.

Och att barnbarnet heter Alfred, har väl inte undgått någon som läser hos Ulrika.
Högt älskad är han i alla fall, så mycket har jag förstått.

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Att se hönsfamiljens lycka att sandbada på årets första dag det är lycka även för mig :-)

Meddelas endast på detta sätt ...

Nu har vi inträtt i regnperioden här i landet Halland.

(Om detta stod det minsann inget om i pv:s presentation på dejtingsidan).

Och nu lär det ska regna fram till och med fredag.

Halleluja.

tv-pärlor .....

"Dora på Lammholm".
En alldeles ljuvlig dokumentär där vi får följa en kvinna som vet vad hon vill och framför allt, vad hon inte vill.

"Under ett år följer vi 87-åriga Dora på ön Lammholm i Åbolands skärgård.
Här är hon född och här vill hon bo kvar hela sitt liv. Vintertid är Dora öns enda fastboende och visst händer det att släkt och vänner tycker att hon borde överväga att flytta till fastlandet." (Finland, 2013)

Kan ses t.om den 27:e januari på svtplay.
Tyvärr bara i Sverige.

Här är länken. 

Vi som är lite äldre - eller mycket äldre - kommer med största säkerhet ihåg den där rösten .., ja, när Sven Jerring var i radion. Ungefär som när man hörde Arne Thorén ("Arne Thorén, Washington" ..., sitter som fastgjutet i minnets byrålåda!) eller andra bekanta radioröster.

Hos SVT finns en dokumentär om just Sven Jerring; himla intressant att se och lyssna till! 
Här är en länk till programmet och det kan man konstatera, att falsk blygsamhet led inte herr Jerring av.

Bilden har jag lånat härifrån.

 

Armlös, benlös, makalös är titeln på programmet som handlar om Mikael Anderssson, han som föddes utan såväl armar som ben. Det är också ett program som enbart kan ses i Sverige (tänker bland annat på dig, Anna i Sheffield och Cecilia i Houston).
Här är en länk till programmet. 

Nyårsdagsfönstret ....

Och jag vet, helt ärligt inte, vem som har fångat det.
Det ser ut som ett jag själv skulle ha fallit pladask för, men var är det i så fall taget?

Nåja, det får bli dagens fönster.

Vad jag önskar  ....

På jobbet har vi i  någon veckas tid önskat kunder God Jul och nu önskar vi dem "Gott Nytt År" och man är mycket noga med att inte glömma någon kund, det skulle kännas så orättvist och alltså blir det ett evigt tillönskade om det goda.

Till sist känner man sig som en papegoja.

Det är likadant på Facebook.
Skriver man inte en hälsning hos alla vänner, ja, då känner man sig ...oförskämd.
Dryg.
Jaha, hon bryr sig inte?
Ungefär så.

På nåt sätt känns det som om det blir inflation i alla hälsningar.

Detta till trots tar jag en alldeles vanlig bild av kaffekoppen - den som gör mig så glad - och så säger jag så här: till er bloggvänner som nu och då tittar in och läser några rader och kanske förfasas över hur mycket jag skriver, men ändå finns där .., ååå, så jag önskar er allt gott!
Ja, ett fint nytt år då ni får vara friska - eller så friska som det går att bli - (tänker bland annat på dig Kerstin i Dalarna som åker ut och in på sjukhus) och att ni får känna er i harmoni med tillvaron.
Det här att vara så himla lycklig; det är ju mer ögonblicksverk, tycker jag.

Själv ser jag verkligen fram emot det kommande året.
Jag räknar dagar och hoppas vid Gud (eller någon annan) att jag får leva och hinna bli pensionär!
Ja, det är nu inte allom givet.

Ha det så gott nu!
Snart ska pv skjutsa mig till affären för eftermiddagspasset, så här blir det - som alltid - ett stillsamt firande av det gamla årets uttåg. Jobb även i morgon och på måndag och tisdag.

Ja, lika så bra att jag säger det då: Gott Nytt År till er alla!

Årets sista fönster ....

... kommer från Jämtland, från Gunnar.

Vilket vackertfönster .., me dsom legobitsduttar längst uppe, det har jag nog aldrig sett tidigare!

Är det båthuset nere vid vattnet, Gunnar?

Och tack snälla för bilden! säger jag.

Hullerombullertillvaron ....

Jag låg på soffan och lyssnade till nyheterna.
Det var - återigen - gruppvåldtäkt i Malmö och en polisbil hade sprängts - även den i Malmö - och jag tappade sugen till själva livet.
Eller tilltron.
Och TT meddelade att en svensk medborgare var gripen i Belgien - det handlade om terrorhot -.
Ja, men vad är det för värld vi lever i!
Hur kan det ha blivit så här!
Och vad ska vi ta oss till?
Hur få stopp på det hela?

Det kändes totalt meningslöst.

Och jag var så upprörd.
"Kastrering vore ett bra straff! för våldtäktsmän" tänkte jag.
Sa jag.
Stupstock också.
Femton års fängelse för våldtäkt, ja, minst!
Det fanns liksom inga gränser för vilka straff jag ville utdela.
Ja, helt ärligt greps jag av de allra mest primitiva känslor.

Men så kom mejlet från Ulrika där hon undrar om jag kan lägga ut det här med rullatorönskningen och jag tänkte att aldrig att vi får ihop till hela summan och jag skyndade mig och kollade på begagnade rullatorer för utomhusbruk och jag åker till jobbet och när jag kommer hem har jag ännu ett mejl där det står att det behövs inte mer pengar - nu räcker det till som ska underlätta livet för en annan människa -!

Då, helt plötsligt, får man tillbaka tilltron till mänskligheten.
Ungefär som när vi gick samman och ordnade med utbildning till Em i Thailand.
Det fixade sig.

Nu kan man sträcka ut på soffan Ektorp och tänka att det ändå finns mer av godhet än av det motsatta. Så måste det vara. Det är bara så att det märks inte på samma sätt.
Inget som Rapport eller Aktuellt berättar om.

Till rullatorinsamlingen hann jag inte ens vara med, men till er som swishade iväg bidrag: så totalt underbara ni är!

Sextiofem liter per dag ...

Full fart som vanligt på jobbet idag.
Ideligen fick jag ropa på Marie till andrakassan och hon ilade mellan delikatessavdelningen där hon förberedde semlorna för i morgon och så allt det andra förstås.
Måtte det komma frukt, - och gröntleverans i morgon, annars blir det inte roligt.
Och ATG-maskinen gick sönder vid halv tre, så ingen kunde spela på V75 eller köpa andelar.

En storvuxen man i trettioårsåldern kanske, kom till min kassa lite senare på kvällen och jag frågade vad han arbetade med.
Jo, han och en kompis har mjölkkor; åttio stycken, närmare bestämt.

Eftersom där inte var några andra kunder just du, berättade han (jag frågade) om sitt arbete.
Att korna går på lösdrift, alltså inte är bundna ., att dom kan bli rejält gamla, men allt beror förstås på hur mycket mjölk dom levererar. Den bästa kon producerar ungefär sextiofem liter mjölk per dag och mjölkas tre gånger dagligen, för att inte tynga för mycket på juvret.

Jag frågade hur länge en genomsnittlig ko blir kvar hos dem och han sa att det varierar mycket, men sex, sju år och mer än så, om den får vara frisk.

Sist av allt - på den där frågan mellan 1 och 10 - hur han trivs med sitt arbete, svarade han utan att tveka: långt mer än tio!

"Det är inte ett arbete, det är en livsstil, att sätt att leva och man måste verkligen tycka om djuren, alla kor är så speciella, ingen är den andra lik!" fortsatte han.

Nu vet vi det.