Söndag och tyst och tomt ...

Ja, som det alltid blir när huset fyllts av småttingar med föräldrar. Igår kom även Hilda och Edvin och hade med sig tält (där pojkarna skulle sova med pv, men det blev endast han som är morfar och "Tooomas!"  som låg där över natten. 

Elliot kom in till mig i gästrummet och nu på morgonen fick jag ideliga önskemål om att "berätta mera farmor!"

Och jag berättade och berättade .., om min mormor som hade kossor och om min pappa som tyckte om att skrämmas med små knäppskorvar eller ville att vi skulle kappspringa runt huset eller om när jag trillade från köksstolen och bröt min högra arm och fick den gipsad. Och hur kan man ha ett ben inuti en arm, förklara det för en 4-åring den som kan. 

Jag berättade också om resan till södra Spanien när hans pappa var kanske fyra, fem år och hur faster Anna fick öroninflammation och tvingades uppsöka läkarvård och jag berättade om alla hundar som jag vuxit upp med och katten som hette Trisse och tro inte att jag glömde berätta om mina storasystrar, Rigmor och Birgitta. Han blev liksom aldrig nöjd.

Igår på förmiddagen krabbfiske i Skallkroken. Jag kan säga att fascinationen för detta tycks lika stor hos vuxna som hos en 4-åring. Hos alla, tror jag. Allt eftersom fylldes hinken med krabbor av olika storlek och sist av allt krabbrace - ovisst vilken krabba som vann -. 

Fika i båten. Vattenmelon i skivor ., några kanelbullar och Festis. Det kändes som sommar. 

Senare på dagen kom  regnet. (Ecke rapporterade: 15 mm).

Då hade vi PRECIS hunnit äta middag utomhus (mitt förslag) och hann lika PRECIS ta in allt, innan det såååå efterlängtade regnet uppenbarade sig! 

Åskade och small gjorde det också och pv sa "högst 2 km bort!" 

Och nu?

Får en skärmdump på familjechatten och rubriken lyder: "Man gripen för försök till mord".  

I Stockholm? Nej, nej. I Malå!!

Det är uppenbarligen nya tider även där. Kan någon säga var man är säker?

Såg igår ett inslag i något morgonprogram där Sveriges kommande astronaut - Marcus Wandt - presenterades. Oj, så trygg han såg ut! (Och stilig!)

Följer med intresse Gunnar i Vaplans tågluffande i Europa. En bild var från Rom. Ja, inte är det underligt att italienare och spanjorer (och säkerligen många andra ..,) blir uppgivna över dessa horder av turister som tar över deras städer i allmänhet och sevärdheter i synnerhet. 
Minns själv hur det var i Amsterdam och även i London. 

För övrigt har regnet upphört. Harry vilar ut på soffan (det kan jag säga att han som är knubbig och go som gull, är nu helt orädd för den svarta krabaten utan svans!), jag ska fixa lunch och därefter köra till Hemköp för att om möjligt - ute på lagret - få fatt i en bytta solrosfrön vilka nog fått ge plats åt brasse-stolar i stället.

Dagens fönster, DN:s quiz (båda två) och lite till ...

Fönstren fångades under ett besök i huvudstaden; det var när jag bodde på båten Gustaf af Klint, där det brann för något eller några år sedan. 

Tar quizet på en gång: Nutid: 8/10, fel på sportfrågan, samt ekonomifrågan. Orddelen: 10/12, fel på frågorna 9 och 12.  Pv hade 9/10 på nutid och 11/12 på orden. 

 

Så här såg det ut igår, när pv tog sig an arbetsbänken i köket. Det var länge sedan den slipades och oljades in, men nu blev det av. Sååå skönt!

Och så blev det massor av cyklande för hans del, totalt sju mil, dock inte i ett svep.  

Lägg därtill lite biståndsarbete hos grannarna (han är som en gårdskarl) och någon sväng till båten. 

Själv pratade länge med vännen Ingrid i Falun. Hon är nittiofyra år och tror sig ofta vara på gränsen till dement, men det kan jag säga, att det är hon inte. 

Nu berättade hon om en föreläsning hon varit på; det var tv-journalisten Lars Moberg som berättade om sin farfar och om sitt yrkesliv. 

"Det här var nästan det bästa jag lyssnat till på många, många år och han var så vältalig, ja, jag som gammal svensklärare, jag njöt av hur fint behandlade språket!" sa Ingrid och jag hörde leendet ända från Dalarna till hit på kullen.

Allt var gratis och så kunde den som så önskade, köpa herr Mobergs nyutgivna bok "Kungen &"Korren", men det kunde Ingrid inte göra, då hon ser så förfärligt dåligt. Tänk, om man hade bott närmare, då hade man kunnat sitta ute i hennes fina trädgård och högläsa den för henne!

Betydligt svalare ute i dag, endast 15 grader och så  ljuvligt!

Dagens fönster och lite till ...

 

I natt. Fönstret i mitt sovrum på vid gavel. Svalt och skönt. Harry vid min sida. 

Plötsligt hör jag hur fåglarna blir som tokiga och jag förstår ingenting. Tittar på klockan, den är fyra och det tar några sekunder innan jag uppfattar vad som väckt mig - kanske lika mycket som fågeltjattret - det regnar!!

Inget våldsamt regn, mer stillsamt, men tillräckligt för att fönstret ska stängas. 

Helt otroligt, men alldeles på tok för lite väta. Nåja, bättre än inget alls. 

Fönstret fångades i Kambodja för länge sedan av mannen som då kallade sig Jom, men nu är Guy i Arvidsjaur.  Tack igen för det fina fönstret, Guy!

När jag återvände till inlägg från ungefär samma datum, men tretton år tillbaka, upptäckte jag annat. Sånt man saknar. Minns ni Magnus i Amsterdam? Han som hade en sån trevlig blogg. Här kan man få en liten tillbakablick; då, när han gjorde ett försök att kicka igång bloggandet. 

Och Matilda i Australien, vad hände med henne? Eller "Det mörka hotet" - Samuel - i Norrköping?

Hittar annat. Å, det var när jag tog upp kameran och fångade saker som kom på film. Som denna lilla snutt av vardagsliv. 

Ja, nu ska jag lämna fjärilsnattlinnet och önskar er som tittat in här en riktigt fin torsdag!

Tipsar lite ....

Om Sven Teglunds  tankar vad gäller en konstutställning hos Galleri Lindberg i Luleå. 

Tycker såå mycket om sättet han beskriver vad han ser.

Kväller ....

Vilken dag och vilken eftermiddag! Det var knappt jag trodde mina ögon när displayen i bilen bara visade på +21 .., jag var övertygad om att vi närmade oss trettio!

Vi åkte ut vid halvfyratiden och pv skulle fixa något med bogpropellern och lite annat och så blev det som vanligt en massa prat med andra båtägare. 

På bilden syns en motorbåt som vi inte sett till förr om åren och trevliga människor visar det sig vara. 

Ser ni pojken som sitter längst fram på familjens båt? 

Vilken underbar kille! Han är 11 år (jag gissade rätt ålder på såväl honom som hans bror!) och hälsade så glatt på mig igår och frågade hur jag hade det och om det var skönt i havet och berättade vad han hette och vad lillebror hette (han som sitter lite bakom) och allt möjligt fick jag veta. 

När vi pratat klart önskade han mig en "trevlig eftermiddag!" Idag när jag kom gående från bilen mot vår båt, mötte jag honom igen. 

"Men hej! Är du här idag också, så kul!" säger han då och det är ju knappt man tror sina öron.  Nu skulle hela familjen ut på havet några timmar, ja, tillsammans med goda vänner och han vinkade glatt hejdå. Vad månde bliva av denne unge man? Egen företagare, kanske.

Inte långt från vår båt pågick båtförsäljning. 

Det var ett par från Anderstorp i Skåne som nu kommit och tittade på sitt nytillskott - på riktigt - och papper skrevs på och så hade det glada paret en fin båt att ta hand om. Hemmahamnen finns i Blekinge någonstans, mellan Ronneby och Karlshamn. 

Så fick vi besök av Eva och Ulf och det bjöds på paj och meloner i skivor (tänk, så olika smak det kan vara på vattenmeloner!) och en äldre herre som hade simmat (frisim, dessutom) en bra bit, stannade till och småpratade. 

Han hade arbetat som tandläkare, var född 1942 och döm om vår förvåning när det visade sig att han och Ulf hade varit klasskamrater i gymnasiet i Halmstad! 

Medan pratet pågick lade sig Harry på bryggan och somnade .., Ulf tyckte att Harry hade magrat (pv vägde honom när vi kom hem, nej, allt var som vanligt)  och ungdomar kom och gick .., tonåriga pojkar skrattade så där högt som pojkar i den åldern gör .., badade LÄNGE och kastade maneter på varandra.

En av pojkarna stannade till .., frågade om det var  okej att klappa Harry och Harry tycktes nöjd och belåten med den saken. Jag kände hur mycket jag genast tyckte om den pojken. 

"Ja,  precis ., vi har alltid haft hundar ...", förklarade han. 

Det märktes tydligt.

På väg till Söndrum ....

... som ligger just vid infarten till Halmstad, eller egentligen bara vid sidan om, upptäckte jag en slänt som var som en .., målning! Det var den här. Vi var på väg till Folktandvården och jag bad pv att stanna till på tillbakavägen, så kunde jag ta någon bild. 

Folktandvårdsbesöket gick bra. 

Det är tre år sedan jag senast besökte tandhygienisten och två år sedan jag satt i stolen hos den underbare tandläkaren Dag (som förstås gått i förtida pension nu!) och jag har inte haft ont eller andra känningar av tänderna, så det var väl inte det jag var nervös för. Nej, jag tycker helt enkelt inte om när någon far runt vid tandhalsarna med den här ultraljudsapparaten .., det känns som när man råkat tugga på aluminiumfolie. 

Idag gick det hur bra som helst. Jag låg i stolen och hade mina läsglasögon i handen och plötsligt föll dom till golvet, vilket väl torde vara ett tecken på att jag slappnade av. 

Betalade lite drygt fyrahundra kronor, kände mig som om hade jag vunnit hur mycket pengar som helst .., men det handlade förstås mest om glädje och tacksamhet.

För nästan tjugo år sedan hade jag ett veritbabelt helvete med mina tänder. Jag hade då blivit ensamseglare efter ett långt (34 år) förhållande med mina barns pappa .., var säkerligen orolig för att inte klara mig, skar tänder och spräckte fyllningar på löpande band! Dyrt blev det också. 

Fick ett LO-lån och blev underbart och framför allt respektfullt bemött av Liz Stridh på Sparbanken i Ystad, började gråta av glädje där jag satt vid hennes skrivbord; detta att liksom känna mig godkänd och resten är väl historia.

"Elisabet, du har inte haft några betalningsanmärkningar och skött ditt konto bra, så lånet är beviljat ..", sa hon. Ungefär så. Det var då tårarna kom. 

Många år senare skrev jag ett brev till denna Liz Stridh och berättade hur mycket hennes bemötande betydde just då. För henne var det förstås ett ärende i mängden, men för mig betydde det allt. 

Och nu: tre år på raken utan minsta bekymmer med mina tänder. Ni som förunnats starka dylika, utan att ens behöva bry er särskilt mycket, hoppas att ni uppskattar den gåvan! 

Nu mot hamnen och lite pyssel med båten.

Dagens fönster .... 

... fångades i Skåne utav madamen som bor i Porto, men - i alla  fall när bilden togs - befann sig på hemmaplan . 

Vilka rosor! 

Och vilket tegel! 

Tack! säger jag.

Det bästa ....

 

En gång i världen hade vi här på bloggen Veckans Bästa och om vi nu hade hållit liv i detta, då hade nog det här blivit mitt val. Jo, det var idag som frivilliga från båtsällskapet - det som vi tillhör - ställde upp och tog med boende från ett närliggande äldreboende, ja, för en tur ut till havs, med segel, - eller motorbåt. 

Det var likadant i fjol och blev sååå lyckat! 

Och likadant den här gången, frånsett att det blåste rätt bra idag, så de som hade segelbåt gick för motor i stället. Det fungerade det också. 

Till min oerhörda glädje (ja, jag började nästan gråta av glädje!) fick vi Anna-Lisa (till vänster på bilden) i vår båt! Anna-Lisa var gift med grundaren av Ankaret, affären där jag arbetade, men han - Roland - hade slutat när jag kom in i bilden och det hade såklart Anna-Lisa också, men hon brukade städa butiken om kvällarna och eftersom jag alltid arbetade eftermiddag/kväll, blev det mycket småprat. 

Hon var en underbar arbetskamrat och så trygg och lugn! 

Dessutom är hon ju mamma till Magnus som sitter i blå shorts och tröja och som var min chef under alla år i affären. Världens snällaste chef! Han och Bodil (lika snäll hon) stod på land och vi sa att "men kom ni också, vi tränger ihop oss!" och det gjorde dom, plus ytterligare en boende - Barbara - och två från personalen! 

 Så himla trevligt! 

Vi hade med oss pv:s hemkokta flädersaft och  nybakade kokoskakor (med Dajmbitar i) som vi bjöd på och det var bara så trivsamt. En ung kille - Oscar - som var den ene ur personalen, visade sig vara en före detta elev till pv! 

Två turer gjorde vi och så var det väl tre andra båtar som gav sig ut med glada åldringar och en storvuxen man i rullstol fick vinschas såväl ner som upp ur båten, men det gick bra. 

(Vän av ordning ser att Mange saknar flytväst. Ja, det fattades en, men han ville gärna följa ändå).

Efteråt blev det grillfest och musikunderhållning med en "Elvis-sångare", som nästan - men bara nästan - såg ut som Elvis. Ja, för boende och personal, alltså och allt skedde i hamnen. 

Själva körde vi hem och jag fixade  pitabröd med sallad, tzatziki, sambal oelek (i brist på tacosås) och till detta lite stekt köttfärs. (Bilden: En mycket nöjd kapten, som synes .. och så Anna-Lisa som nu bytt plats för att se Haverdal lite bättre).

Mera glädje! 

Nu är gurkörten på gång att blomma! Blomningen varar  l ä n g e  och oj, så många flygfän (skriver jag som inte skiljer på de olika arterna) som besöker dom blå blommorna! 

Dessutom har den här ludna blomman spridit sig hejvilt i rabatten, nåja, de får stå kvar, tills säsongen är tillända.

Annat som hör till det bästa: att jag kände mig sååå mycket mer hemtam på båten! 

Och ytterligare glädje: sonen med familj gör oss den äran i helgen! Hurra!

Mindre bra: att jag ringde min syster i Skåne - hon som är den piggaste av oss tre systrar - som visade sig ha ont precis överallt, men vägrar att besöka läkare.

Efteråt ville jag bara gråta.

Tisdagsfönstret ...

.... finns i köket, allt uti det där gula huset på kullen. 

Och visste man nu inte det, så befinner sig huset i landet Halland. 

Lönnlöven målades av grannen Britt och kaninen var en hälsning från Karin, barnbarn till Eva och Ulf från Tyresö. 

Såna hälsningar gör åtminstone mig lycklig.

Vecka 24 ....

 

Måndag. Ny vecka och nya kort på handen. Inget vet man. 

Vi åker till hamnen vid tiotiden - det vet vi i alla fall - och blir där i några timmar. Harry följer med. 

Så fixar pv lite med bogpropellergrejen, den som krånglar lite trots att den är ny, men han fixar det bra. Skönt!

Därefter ut till havs i en halvtimme kanske och sällan - för att inte säga aldrig - har jag känt mig  så ringrostig. 

Nåväl, det gick bra och jag är fylld av beundran över hur elegant pv backar in till vår båtplats - med aktern före - när vi sedan väl är "hemma" igen. 

Jag tar mig en simtur bland hur många blåmaneter som helst ., föser dem liksom åt sidan. Dessa - på bilden - har blåst in i hamnen, tillsammans med sjögräs och ligger där och skvalpar omkring likt fallskärmar. Jag tycker att dom är vackra. 

Därefter hemåt. Vid tvåtiden ger sig pv av till Halmstad, då Edvin ska hämtas från förskolan. 

Flera timmar senare ringer han hem och berättar att dom två sitter på köksgolvet och spelar kula! Jo, köksmattan får vara underlag. 

Själv har jag tagit harry på promenad, vattnat i växthus och rabatter och gläds åt pelargoniorna vilka nu  - äntligen - tagit fart och blivit så vackra! 

Sitter ute hos Ecke och Britt en stund och känner hela tiden den magnifika doften från Robiniaträdet som doftar överjordiskt.

Har jag någonsin - i hela mitt liv - upplevt en sån ljuvlig doft? 

Minns den från Regementsgatan i Ystad, intill det som en gång var brandstationen .., där stod en Robinia och det var då jag upptäckte den! (Kontaktade stadsträdgårdsmästaren och fick veta namnet på trädet). Måhända borde vi plantera just ett sådant träd?

För övrigt intet nytt. 

Jo, min syster i Australien och jag själv - det skiljer tio  år mellan oss - och vi är ju egentligen bara halvsyskon med samma pappa, men olika mödrar .., vi har precis samma bekymmer med våra kroppar. Hjärtgrejset, artros i händer och fötter, hon har fått ny höftled och jag själv två knäproteser - egentligen tre - och så småningom garanterat höftledsbyte. Vi har dessutom varit med om olika former av olyckor och legat på sjukhus i omgångar. 

Det som skiljer oss åt, är att hon är otroligt magerlagd. Det är inte jag.

Vår andra syster .., hon som fyller åttiotvå i september, kämpar visserligen med en dålig höft, men vägrar söka hjälp. För övrigt är hon pigg och kry och lär väl bli Sveriges äldsta kvinna.

Dagens fönster ...

... fångades i Sarajevo och om ni tittar riktigt noga, så kanske ni upptäcker mannen som läser en tidning längst nere på bilden!

Annannan var det som hade håven framme och vilken underlig byggnad, tänker jag.  

Undrar just vad arkitekturkritikern Mark Isitt skulle säga om denna skapelse? Herr Isitt sommarpratar den 3:e augusti, om någon är intresserad. 

Tack annannan som tog dig tid!

Mördaren ...

Idag upptäckte pv att Sigge tagit död på en liten blåmesunge.

Jag kände hur upprörd jag blev ., hittade det som nu var kvar av den lilla pippin  (allt utom huvudet), tog tag i en liten, liten fjäder som satt kvar i den lilla kroppen och slängde resterna i slänten .., bland brännässlor och hundkäx. 

Tänkte sedan att jag inte har minsta lilla rätt att vara ilsken, då vi själva åt kyckling till middag.

Avslutat ...

Så är då pv:s sjudagarspass som hamnvärd tillända och jag tänkte, när jag cyklat till hamnen och mötte honom ikväll, att ett sådant arbete hade passat honom  p e r f e k t. Lite småprat med båt, - och husbilsfolket och så detta att hjälpa till. Jo, det hade varit ett bra jobb. 

Natten blev hemsk. Vaknade var tionde minut och hade så ont i höger höft - madrassen är hård - och kontentan av detta blev förstås att den här dagen gick i långsamhetens tecken. Nu hade vi sådan evinnerlig tur, så friherrinnan erbjöd oss sin 80-centimeters madrass, ja, vi får den och kan då skära till den i rätt storlek till bädden  i båten. Hoppas att det fungerar. Och såååå omtänksamt av henne. 

Bilden nere till vänster visar hur det såg ut igårkväll. Rökta räkor, aioli och ett glas vitt vin. Pionen - som är den vackraste jag någonsin har sett - finns i friherrinnans rabatt. Visst är den vacker!

Cyklade hem från hamnen tidigare på förmiddagen och förundrades över alla blommor som nu dyker upp vid vägrenen. Blåeld .., som är så fin .., och mängder med hundkäx och fläder som blommar!

Nu Happy Valley - den brittiska krimserien - och tänka sig, i morgon behöver pv  i n t e  cykla till Gullbrandstorp!

Uppdatering angående hamnen: hade jag varit ansvarig där, skulle det absolut finnas lånecyklar, ty det är nog 2 km minst till närmaste affär som är Hemköp. Och tänk, så trevligt det hade varit om det funnits möjlighet att beställa färskt bröd var morgon! Det hade i alla fall jag lätt velat ha. 

Första gången ... 

.... för i år, som vi övernattat i båten. Det är likadant varje gång; man är totalt ledbruten efter att ha krånglat sig ner och upp och bakåt och framåt och tänjt och sträckt och försökt ta sig på bryggan då det är hysteriskt lågt vattenstånd och avståndet från båt till brygga blir högre. 

Men det går. 

Pv är idag inne på sjätte dagen som hamnvärd, men det är ju bara två timmar per gång och han trivs. 

Lite småprat med de som har ställplatser. Många har hund ., många sitter och löser korsord (som vi själva) och har vinglas framme på bordet. Somliga grillar. Vissa har  portabla staket runt sitt område. Någon har lagt en slags matta på marken. 

Inte många ännu som övernattar i sina båtar. På vår länga är det ett par i en stor motorbåt, så är det Göran (gammal militär som drabbades av hjärtstopp i en hamn, men klarade livhanken .., över åttio i alla fall och han och hustrun tycks pigga och tämligen alerta, men har två gånger bett pv om hjälp .., mest med gasolen) och hans hustru och så vi då. 

På bryggan närmast havet var det kanske fyra övernattande.

Den som har haft husdjur, hund eller katt i alla fall, vet hur det ser ut när dessa börjar åldras. 

Pälsen tappar sin lyster, hörseln börjar avta .., och orken. 

Just så är det med Harry. 

Natten mot idag blev det trångt i akterruffen och vid fyratiden när jag vaknade, hade han tagit sig upp och låg så här och sov DJUPT. Totalt avslappnad. 

Så är det med honom. 

Vi sade i bilen idag att "ja, det är väl så, att det här blir vår sista sommar med honom ...". 

Han orkar inte längre gå sina vanliga promenader, utan efter halva sträckan vänder han hemåt. 

Han går och lägger sig tidigare om kvällarna och sover djupt. Lite annorlunda i andningen, men inte flåsigt. 

Bara annorlunda. Det är en sådan ofattbar gåva att ha fått ha denna ljuvliga Harry hos oss, men det är som kramp inombords, när tanken löper vidare. Nå. Vi får ta en dag i taget. Bara glädjas åt varje ytterligare dag vi får ha med honom .., och när vi ser att han inte längre mår bra, då får vi ta det ansvaret också. 

Nu ska jag cykla till hamnen för ännu en övernattning. Vi kom hem mitt på dagen, vattnade lite, jag fixade lunch och slängde tvätt i maskinen ., gav sigge mat och gosade lite med honom (han gick och lade sig under bordet i uterummet) och fåglarna fick också mat och nytt vatten i det stora betongfatet. En kråkunge gastade oroligt .., och en vuxen kråka kom och drack av det nyss påfyllda vattnet. 

Så är det här, denna den heta lördagen (tjugosex grader varmt) i landet Halland.

Dagens fönster ....

"Här kommer några fönster från Bäckboda i Lövånger. Det är från min mans hemgård. Västerbottensgården, vinterstugan, togs över av en av bröderna. 

Den mindre sommarstugan på samma gård togs över av en annan bror. Båda gårdarna är numera sommarbostäder. Förr flyttade man över till sommarstugan nån månad då de större huset städades upp ordentligt, korkmattorna fernissades, med mera."

Fyra fönster i ett svep .., inte dåligt av dig, ellem!

Och  t a c k! som kom ihåg att tänka på fönster, så där helt apropå.

Sommarpratare 2023 och DN:s Nutidsquiz. 

Gick nu på morgonen igenom den digra listan av årets Sommarpratare och måndagen den 17:e juli, har jag redan nu kryssat för i almanackan. Då talar Tilde Aldenbrookke, hjälparbetare och butiksbiträde. Det var Tilde som lämnade sitt arbete i en tehandel och utan att tveka begav sig till Ukraina för att hjälpa till med det hon kunde hjälpa till med. Blev rörd enbart av höra henne berätta lite om sitt arbete, nu i Morgonstudion på morgonen.

Här är några andra som jag redan på förhand vet att jag vill lyssna till. 

Bert Sundström, svt:s utrikesreporter (9:e augusti), Asabea Britton (barnmorska, influencer (8:e augusti), Artisten Sanne Salomonsen - henne har jag alltid tyckt om (11:e augusti), Finlands president Sauli Niinistö  (20:e augusti), Staffan Westerberg (3:e juli) och lyssnarnas val: Eva Armini (12:e juli).

Men allra mest ser jag fram emot dottern AP:s dagliga recensioner av Sommarpratarna. Vi har långt ifrån samma smak, men jag älskar hennes rättframhet när hon hyllar eller dissar det hon lyssnat till. Mossfolk brukar också recensera sommarpratarna och orkar du bara Karin, så ser jag även fram emot dina tankar om programmen.

Nutidsquizet blev 8 rätt av 10 för mig. Fel på fråga 1 (namnbytet), samt fråga 4 (sportfrågan). Ordquizet har jag ännu inte gjort. Återkommer.

Du som läser här .., har du några favoriter som du redan nu vet att du inte vill missa?

Uppdatering: Här  är fler sommarpratare som jag nog tänker kryssa för: Mark Isitt (arkitekturkritiker), ålafiskaren PM Nilsson (5:e juli), Charlotte von Essen, chef för SÄPO (7:e juli), Anders "Melodikrysset" Eldeman, (15:e juli) och Judith Gough, diplomat och Storbritanniens ambassadör (26:e juli).  Ser att jag hoppar dom flesta artisterna och även skådespelare. 

Ordquizet: Fel på fråga nr 9 och 10. 

Dagens fönster ...

 

I mejlet från annannan blir det prat om hur förfärligt varmt det borde bli att gå i svarta och därtill heltäckande kläder, för kvinnorna, alltså. 

(Hon har i frukostmatsalen nämligen kunnat se muslimska kvinnor helt klädda i svart, utom över ögonen.)

Så här skriver annannan, på plats i Sarajevo när bilden togs: "Det är antagligen rätt klädsel för ökenklimat, men svensk sommar är ju varm på ett annat sätt, som tjockt tyg inte skyddar mot. 

Och de moderna versionerna ser ut att vara av polyester eller motsvarande som jag skulle tycka var helt gräsligt. Samma för katolska nunnor.  Nu ska jag leta upp ett kafé där jag kan sitta och jobba!"

Tack annannan! Älskar när fönster kommer från när  och fjärran! Ena dagen Lövånger, nästa Helgerum och den tredje dagen från Sarajevo! 

Ps. Så här skrev hon också, angående bilden här ovan: "Man ser att det är en liten gård innanför och en trappa upp. Trappräcket skymtar."

Resumé från en dag i juni. (Långt inlägg. Kan förslagsvis delas upp och läsas under en veckas tid ,-).

Vaknar mitt i natten med överdjävulsk värk i höger hand; den är helt avdomnad och fingrarna går inte att räta ut. Står i badrummet och värmer handen i så hett vatten som jag bara mäktar med. Det hjälper. 

Somnar om. 

Därefter är allt som vanligt. Solsken och blå himmel som lite senare på dagen förvandlas till det allra ljuvligaste väder .., med moln på himlen! Hurra!! 

Vid halvtretiden är vi bjudna på tårta hos Ecke och Britt, vilka just idag har flyttat ut till sommarhuset här intill oss. Stor glädje! 

Nu blir de här ett par veckor, ja, kanske juni ut., därefter kommer sonen med sin stora familj (han har köpt sommarhuset) och då flyttar E och B in till Halmstad igen. 

Vi sitter i deras trädgårdsmöbler med enorma rhododendronbuskage bakom oss! Och bäcken, den som skiljer deras tomt från hästhagen och väl snart är uttorkad. 

En bit från bordet finns ett ovalt trädgårdsland  där det är lite vildvuxet och så underbart vackert! Det är det som syns på bilden. Ecke ger Harry några korvbitar och pratar om sina solceller som han lät sätta på taket (på huset i stan) förra året i februari och hur mycket dessa har producerat. Att han är nöjd, råder det ingen tvekan om. Hans granne har räknat ut att om sju år ungefär, har kostnaden för installationen och själva solcellerna betalat sig. Då skulle Ecke vara 103 år. 

Senare på eftermiddagen blir det Skallkroken igen. Fjärde dagen nu av hamnvärdskapet. Vi träffar en man och  kvinna från Frankfurt i Tyskland och med sig har dom en Golden Retriever som heter Nilla; hon är tretton år och tycks lika skröplig som Harry. Vi konstaterar att halsband (jag letar Harrys halsband) heter halsband även på tyska. Precis samma. 

Så blir det ett bad i ett ljummet hav och där är lika många maneter som igår, men det går bra ändå .., jag ser inte några som bränns. Efteråt blir håret lockigare än någonsin tidigare. Så är det att ha kort hår.

Medan pv går runt och gör det som hör till värdskapet blir Harry och jag själv kvar på båten. Harry sover djupt och jag lyssnar till "Det politiska spelet" i P1. Anders - båtgrannen - kommer och surrar och det är båtgrannar såväl till vänster som till höger om oss. 

Vid en av segelbåtarna hänger mängder med kläder på tork. En tysk båt. Kanske har det varit "tvättdag" just idag. Som i så många andra hamnar finns tillgång till tvättmaskin för hamnens gäster .., kanske är det detta kaptenen ombord har gjort? Haft tvättdag, helt enkelt.

Kommer hem. 

På trädgårdsbordet står en en jättebukett från eleverna i den klass pv varit mentor för under ett antal månader och med sig hem hade han presenter från dels några flickor (jordgubbsplantor och choklad, plus en krukväxt) och även en kopp med texten "Världens bästa lärare" från en pojke i sjätte klass. Jag säger att "nu måste du komma ihåg att tacka dem .., skriv ett vykort eller vad som helst, men tacka ordentligt!"  Jodå, det ska han göra.

Jag förstår hur glad han är och för ett par år sedan, när jag städade hans skrivbord, upptäckte jag andra kort och hälsningar från tidigare elever. 

Och inte en endaste gång har han själv berättat om dem; alla vänliga tackord från gamla elever. 

Sist av allt: på kustvägen står nu en stoooor skylt om att det råder eldningsförbud i hela Halmstad kommun. 

Det är en förstås en tidsfråga innan det även blir samma sak vad gäller bevattning. 

Gissa, vem som köpte en enkel vattenspridare hos Lantmännen igår. 

Just det. (Namnet börjar på E).

Bröllop i augusti ...

Inbjudan till detta äventyr kom för ett bra tag sedan och själva inbjudningskortet sitter på kylskåpsdörren. 

I förrgår kom ett mejl från det blivande brudparet och vilka totalt underbara rader!

Så här stod det, bland annat: Klädsel: "Kom i något du känner dig bekväm i. Lämna de högklackade skorna och kostymen hemma. Presenter: "Den bästa presenten är att ni kommer och delar vår dag. Likaså ger oss ett handtag eller två där det behövs under dagen. Eller sjunger en sång, spelar en trudelutt eller vad som tänkas kan."

Och tänk, Harry är också inbjuden till att delta på festen! 

Så roligt detta ska bli!

 Dagens fönster .

Här kommer ännu ett fönster - eller en hel fönstervägg - hos grannen Annelie. När jag tittade in tidigare i våras, hade inte löven slagit ut och det kändes som att rummet liksom fortsatte ut i skogen. Men tänk, att sitta i vardagsrummet - ännu oinrett - och titta på råbocken som brukar stå uppe i backen och råm-skälla. 

Men  k a n s k e  att jag skulle bli lite mörkrädd? Har man livlig fantasi och har tittat på alldeles för många ruggiga kriminalserier .., då är det måhända inte råbocken man tror sig se bakom träden, utan något helt annat ...? 

Bilden tog jag själv.