Från Malmö tar jag Öresundståget till Halmstad.
Tror jag.
Det visar sig att Helsingborg är slutstation och i en timmes tid får jag vänta på att rätt tåg ska anlända.
Jag sitter på en bänk, med Pelle intill mig.
Det är ett vidunderligt vackert skuggspel på golvet!
Människor av alla de slag passerar.
Äldre man med hatt och paraply.
Ungdomar med jeans som nästan trillar av baktill.
Vackra flickor.
Och sist av allt .., en ung man med röda skor.
(Det här är vad pv kallar "en film helt utan handling". Det är det inte för mig.)
8 kommentarer:
Det är ett nedslag i verkligheten och de är viktiga de *L*
Turtlan: ja, men jag tycker att den är så VACKER ..-)))
Visst är det något visst med röda skor... :-)
Snyggt Elisabet, snyggt...
Att hitta skönhet i att sitta en timme på denna Skånes tristaste underjordiskaste station, det ska man nog vara Elisabet för att klara. Med eller utan skor.
Underbart! Jag skulle kunna titta på det en timme, utan problem! Hur intressant som helst. Speciell stämning. Man sitter och undrar vart de ska, vem de ska träffa. Går han snabbt för att han ska till sin käresta? Går hon sakta för att hon bär på nåt tungt? Vad i så fall?
Osv osv osv...
qi: ja, absolut!
gunnar: se där .., se där ..-)
annannan: men jag satt inte där nere, jag satt uppe och det är väl inte så värst vackert det heller och ljuset i filmen gör att det ser mörkare ut än det var .., men åååå, vad jag tyckte om det!
ellis: precis! vi skulle kunna resa tillsammans .., bara sitta på caféer och fundera och gissa .-)
Jaaaa! Vad roligt vi skulle ha!
Det har vi iofs vad vi än gör. :-)
kram!
Skicka en kommentar