Bara tacka och ta emot ...

 

"Eliza, Eliza! Nu har någon ritat kryss på himlen igen!" sade mamma ofta, då när det inte begav sig längre och när hon upptäckte just det som syns på bilden - spår av flygplan -.

Om och om igen samma sak. Och i Bjäresjö, endast några mil från Sturups flygplats, där blev det många kryss på himlen. 

Varje gång jag ser detta, tänker jag på mamma och ler lite för mig själv. 

Idag blev det två timmar här nere. Pelle - grannen - på sin vanliga plats ute på Stora Skär, på klippan .., jag i en sandgrop och med lite mera lä. 

Efter någon timme kom en mormor med två barnbarn och deras mamma och en mer energisk mormor tror jag mig aldrig ha sett, eller hört. I TIMMAR lekte hon med en fyraåring och en sexåring.

Och rakt framför mig (bilden)., en äldre kvinna med sin dotter. Den äldre damen gick med stavar, men ledsagades ut i vattnet av dottern. Som det så ofta är vid havet, hörs småpratet lång väg, ja, det kommer liksom med vinden - den som ändå var närapå obefintlig -.  

Vid halv fyra fick jag sällskap av Britt och strax efteråt uppenbarade sig pv. Det känns numera hemtamt att Britt håller min hand och vi går så pass långt ut att hon kan simma, oftast ryggsim, och hon tycks så lycklig efteråt. Befriad, liksom. 

Vi kom att tala om våra föräldrar och jag fick veta att hennes mor hette Olga och hennes far Axel. Dom hade speceriaffär i Nässjö och hon berättade att fadern hade stubbat hår, ja, ända sedan tidig ungdom. Att hon hade stor respekt för honom, vittnade hon också om.

Vid femtiden blev det middag i Haverdal hos Eva och den halvlånge. 

Underbart god mat, som alltid .., och mycket prat. Idag handlade det om dialekter, koranbränningar, Muhammed, bekantas hundar vilka blivit sjuka .., bad i havet, trädgårdskonst .., Wapnö mejeri ., ungdomsjobb och mycket annat. 

Pv som sett ett korttrick på instagram visade nu oss detta och vare  sig en f.d. professor i kemi, en speciallärare, en kassörska eller en vanlig mattelärare kunde för sitt liv begripa hur detta egentligen gick till. Att det verkligen blev rätt, som det var tänkt.

Men nu, två timmar senare, när pv suttit här i vardagsrummet och gjort tricket om och om igen, säger han sig börja förstå det hela. Hur det kan bli som det blir. Att rätt kort kommer upp.

Jag ids inte ens försöka.

Så, var den här dagen. 

Tack för den!

Dagens fönster ....

"Wallåkra Stenkärlsfabrik. Rekommenderar om ni har lust till en avstickare från motorvägen, ungefär vid Glumslövs Backar."

Så skrev annannan för några dagar sedan och jag bara tackar och tar emot.

Om Wallåkra kan man få veta lite mera om man klickar på den här länken.

Onsdag ......

 ... som om ni nu inte hade koll  på vilken veckodag det är .., ja, det är ju mest jag själv som brukar blanda ihop datum. 

Från att dagen börjat aningen segt och med gråmulet ute, tog det sig allt eftersom. 

Vid tvåtiden tog jag mitt pick och pack och tog sikte på stranden. Där var Pelle - grannen - ute på klippan som vanligt och så var vi inte så många andra, inte förrän ett par timmar senare. 

Pv kom med kaffe och var sin bulle .., vi pratade länge med M från Vitabergsvägen och kom att tala om efternamn och vad sådana betyder och om förnamn och vår båt som heter Serudia, men ännu inte fått namnet på pränt. 

M berättade om en farmor eller mormor som hette Leontina, men inte i tilltalsnamn och någon annan som hette Elemina, ja, kanske var det farmor? Leontina betyder egentligen lejoninna, om ni inte visste det. I vårt land har 456 kvinnor det namnet, varav endast 73 - sjuttiotre - har det som tilltalsnamn.

Vi kom också att prata om detta att arbeta med it och teknik och allt möjligt sånt, ja, ni vet, där utvecklingen går så vansinnigt fort och ungdomar med fräscha hjärnor blir ens kollegor och det gäller att hänga med! M är tio år yngre än jag själv, trivs med sitt yrke, men känner emellanåt den där inuti-stressen. Att alltid hänga med i utvecklingen!

Mymmel - Hildas mamma - kom också ner på stranden och det blev nog en timmes surrande, mest om hur hennes sommar hade varit. 

Så ringde pv och frågade om jag var på väg hem - det var jag inte - ty Britt undrade om jag ville bli kvar och invänta henne. 

Ecke har nämligen strängeligen förbjudit henne att bada ensam och det kan jag förstå .., Britt har dålig balans och är ofta yr. 

Alltså gick vi ut hand i hand i vattnet och när vi kom ut på djupt vatten simmade hon en stund (men ville inte blöta håret, det tar sån tid att få fason på det sedan .., sa hon, denna härliga 93-åring).

Så har den här dagen varit. 

 

Så här såg min egen lilla plätt ut .., där jag hade solstolen, väskan, vattenflaskan och mobilen. 

En bok fick också följa med, men förblev oöppnad.

Sjätte september ...

Skrollar bland septemberbilder från förr om åren .., den här är från 2014. Ja, just det, det var då som någon hade ägnat sig åt att med hjälp av stenar göra en labyrint på stranden. Det måste ha tagit tid; tur att där finns gott om stenar. Vid nästa höststorm var labyrinten försvunnen. Inte ett spår av den. 

Idag ser stranden helt annorlunda ut. Stenarna uppe i slänten har spolats ner (säkerligen efter stormen Hans framfart) och där det ser ut som en mindre sjö, där är det inget vatten alls, men ett enda stenskravel! På det viset är det fascinerande att bo så nära havet .., inget är liksom bestående.

Sjätte september. Då minns jag denna. 

Onsdag idag. Pv fick återigen förfrågan från skolan i Kvibille, tackade ja och är nu på plats. Mötte honom i köket i morse och upptäckte då hans nyinköpta skjorta och höll på att ramla baklänges! Det var som att kastas tillbaka till 70-talet, till ränder och färger som jag mest förknippar med trädgårdsmöbler.  

"Men jag tycker att den är snygg ..", sa han mycket bestämt.

Ja, jag är ju sannerligen ingen stilikon, så det är väl bara att vänja sig.

För övrigt kan meddelas att det idag kom ett mejl från min syster som ÄNTLIGEN har fått lämna sjukhuset! "Vill bara tala om att jag har nu kommit hem och att allt är bra. Skriver mer i morgon och berättar ...", är det korta meddelandet, men det räcker ju. Härligt!

Lyssnar just nu till utifrån-ljudet från en spillkråka. 

Så här låter den, om någon inte hade kläm på det.

Dagens fönster ...

"Detta fönster med en liten trevlig pall står här och bara väntar på dig! 

Utsikt mot stora plataner!"

Kakel på husväggen, då anar man att det är annannan som varit i farten!

Tack du trogna och flitiga fönsterfångerska!

(Och så rart att du upptäckte pallen. Kan man älska pallar? Svar: ja, det kan man!) 

Men jag fattar inte .., är det öppet där nere där pallen står? Då kan ju ett barn eller ett djur trilla ner?

Platanen. 

Tänk, att plataner finns att beskåda på Österporttorg i Ystad, inte långt från där jag bodde under åren som ensamseglare. 

Aldrig hade jag sett ett sådant träd tidigare! 

Apropå Ystad, så såg jag ikväll en film på instagram, där det meddelades att legendariska Åbergs Trädgård utanför Ystad - på Öja - ska läggas ned. 

Sååå ledsamt! 

Det handlar tydligen inte om låg försäljning, utan det är själva arrendet som ställer till det.

Dagens fönster ...

 

... hastigt fångade i flykten, då jag så gärna ville få med båtgrannen från Hornbaek, han som var åttioett år och så otroligt spänstig! Här på gång att ta ned den stora danska flaggan inför natten.

Eftersom hans kone/hustru hade svårt att ta sig fram, kan man anta att han är den som sköter det mesta ombord, vad beträffar själva seglingen. 

Ja, jag var så imponerad! Och absolut .., jag tror - och vet - att människor tio, tjugo år äldre än undertecknad kan vara hur pigga och alerta som helst, men detta till trots blev jag så förvånad.

Kanske beror det på att min alltid så vältränade pappa (som verkligen levde sunt) gick bort så tidigt och mamma blev ju nästan nittio, men de sista fem åren var ju bedrövliga.

Här en närbild av huset vid hamnen. Jag använde ett annat filter, sååå gult är inte huset. 

Gelateriabaren tycktes stängd för säsongen,så även den ljuvliga butiken "Delikatessen" - liten är den - men oj, så goda rökta räkor vi köpte där i somras, plus saffransaioli och en nybakad baguette. 

Även Riccardos glassbutik, alldeles i närheten av där vi hade båten, var igenbommad.

Gungig hemfärd ... 

Dagen börjar med solsken och tvätt av kapellfönstren .., därefter var sitt dopp i havet. Det är fortfarande grumligt, men härligt svalt. 

På väg till båten för att ge oss av, blir det en stunds småprat med den danske mannen, han som såg ut att vara så gymnastisk. Jodå, vi får veta att han är 81 år och har arbetat med precis allt möjligt. Som ung gick han tidigt till sjöss ., han har arbetat som lärare, militär ("det är därifrån jag har fått min spänst", förklarar han skrattande när jag säger att det är ju inte klokt hur alert han tycks vara) och han också arbetat som kock och inte minst champinjonodlare! 

I fyrtio år har han varit ägare till sin segelbåt (den närmast i bild) och den är supersnabb, säger han. Blåser det 2 meter/sek kan den göra 4 knop och han har totalt seglat flera varv runt jorden, om man lägger samman alla sjömil. Hemmahamn är Hornbaek på Själland.

Mannen är kortvuxen och har vitt - lite yvigt, pojkaktigt hår - och hela han utstrålar så mycket energi, men mest av allt  g l ä d j e. Livsglädje, kanske.

När jag igårkväll passerade deras båt, hörde jag hur den energiske och hans fru (det var hon som gick med hjälp av rullator) pratade och skrattade så gott där inifrån båten. 

"Dom kanske nyss har träffats, kanske via Tinder ...?" säger jag till pv. 

Nej, så var det inte alls. Vi fick veta att fruns 60-årsdag hade firats hos en bekant till dem båda; en sjökapten i Grötvik, inte långt från Halmstad, men det var länge sedan.

Vid 10-tiden kastade vi loss. Det visade sig bli en betydligt gungigare hemfärd än åtminstone jag väntat mig. 

Ingen stark vind, ändå åkte vi upp och ner och hit och dit och när pv skulle förbereda tampar och fendrar innan vi kom till Skallkroken, hade jag all möda i världen att hålla kursen. 

"Det är för att vi har vinden precis bakom oss, då svajar den hit och dit ...", förklarade han.

Nåja, det gick bra. 

Kaptenen själv och en snutt av Harry, med huvudet nära husse. Det känns tryggt. 

Harry vet precis när det är dags att lägga sig i akterruffen, dvs, när fendrarna kommer på plats och när seglet/seglen tas ner. 

När vi sedan lagt till vid vår plats, då blir han så ÖVERLYCKLIG  och vet inte till sig av glädje! 

Själv tog jag inom loppet av fem minuter ett långt dopp i ett för dagen kristallklart hav, så underbart ljuvligt! 

Harry, denna så innerligt älskade kamrat, han blev rastad, fick mat och lade sig sedan och sov på bryggan.

Nu ligger han här på soffan Ektorp och sover igen. Det tar på krafterna att vara på utflykt. Många hundar - stora som små - att hålla koll på, nya rundor (även om Torekov är bekant) .,  annorlunda dofter. 

Oj, vad han har fått vara med om mycket de sista fem åren! 

Så många nya hamnar! Vindön, Björkö, Donsö, Gullholmen, Skärhamn, Mollösund, Grötvik, Glommen, Halmstad, Torekov, Mölle, Viken, Barsebäck, Borstahusen, Ven (bäst!), Helsingborg, Limhamn, Falsterbo, Gislövs läge, Abbekås och Ystad.

 

Bilden från Mölle, där det är nästan knepigast att lyfta upp Harry. Det var högt upp till kajen! Året var 2019.

 Dagens fönster …

…. visar utsikten från ”köket”/salongen /min sovplats. 

Söndag i början av september ... 

Den kan se ut så här. Vaknar vid fem, lyssnar till reprisen av Naturmorgon. Det berättas om förekomsten av tonfisk i havet här omkring och tänk, en sådan såg jag i förrgår, under seglatsen hit. 

Första dagen här var hamnkontoret stängt och betalautomaten visade sig vara ur funktion. Det resulterade i att man då inte har någon kod till duschutrymmet, men det kan man ju klara, vi har ju havet. Offentliga toaletter finns också. 

Men igår, då plötsligt var hamnkaptenen på plats och nu på morgonen tog jag mig en härlig dusch med VARMT vatten! Ack, så ljuvligt. 

Så blev det frukost och därefter ett dopp i havet. Satt en bra stund på den träbänk som finns vid slänten, just innan stranden, och bara tog in alltsammans. Tog in hela sommaren, kändes det som. Kön till stegen ute på bryggan var ganska lång .., tio, femton personer kanske, många äldre-äldre och några kanske i vår ålder. De flesta kommer i par och kommer någon ensam, så är det en man. 

En kvinna går med krycka och rör sig försiktigt på bryggan .., det blir hastiga dopp, ingen är i vattnet särskilt länge, någon minut bara. Ett hastigt dopp .., tjopp i och raskt upp igen. Baddräkter tas av helt ogenerat och ingen krumbuktar sig bakom handdukar. Alla, säger alla, hälsar godmorgon, men det gör jag med. Det är en markant skillnad i jämförelse med i somras, rent språkmässigt .., nu hörs nästan enbart skånska.

Så blir det min tur. Var vågorna starka igår, är de än starkare idag och det är lätt att driva iväg. När jag är på väg upp för stegen, står fyra kvinnor och tänker sig att gå ner. 

"Kom ni, jag väntar ..!" säger jag och håller mig med ena handen i ledstången. Vattnet når mig till hakan ungefär och vågorna är så kraftiga att jag har all möda i världen att inte slås omkull. Men härligt är det. 

En kvinna beklagar sig över att vattnet inte är så kristallklart som det brukar vara. Vi tänker att det kanske är blåsten och allt regnandet som är orsak till det hela. 

Och nu är klockan snart halv elva och nu vill pv ta sig ett dopp. Ajöken, sa frölken .

Dagens fönster ....

 ... fångades på väg till Ica Nära, 1 kilometer kanske, från hamnen 

Vid något tidigare besök fångade pv den här bilden, med ett ditmålat fönster till höger och en mindre diskussion uppstod då huruvida fönstret var verkligt, eller inte. Nu vet jag med bestämdhet att det är en illusion; det ÄR målat. 

Helt fantastiskt bra gjort, dessutom. 

Huset, som är rejält stort och tycks tämligen skruttigt, är nu till salu. 

I skrivande stund är budgivningen uppe i 19 miljoner.

 

Här ser man lite mera av det hela. Nu blir det frukost. Inte dagsfärskt bröd, men väl gårdagens från Rapps bageri - och det gick inte av för hackor -.

 Och som av en händelse …

 

… kom detta upp! 

Det här med morgonrockandet tänker jag knappt på längre, det står ju var och en fritt att klä sig hur man vill. Men jag minns i början, hur häpen jag var över detta. 

Kan meddela att det är inte jag som har skrivit till Svenska Dagbladets etikettsexpert.

Bilden tog pv i morse och visar kön till ett av Torekovs bagerier.  Det var kön som var det primära. 

Endast 1 herre tycks komma från morgondoppet.

Här och nu ...

Fortfarande i Torekov. Nu är parkeringen här vid hamnen fylld av bilar - pv har idag endast räknat till fyra Porschar - men det blir kanske flera? 

Många cykelturister är här och från min utsiktsplats här i båten, ser jag flera motorcyklar. 

Vi har promenerat till Ica Nära - inte långt från kyrkan - och där fungerade inte betalafunktionen (med kort), men TÄNK, att jag hade sådan tur att mitt kort gick igenom! 

Kunde sedan på nätet konstatera att betalkrånglet tydligen gällt hela Ica-koncernen. Å, stackars personal i kassorna! Få har kontanter och det blev ett strul i de två kassorna när jag var där .,, någon kom med anslag som skulle sättas upp, men då började det ordna upp sig. 

Två korta bad i ett liiiite svalt hav och så strömt .., har vi hunnit med. Det var tur att man inte gav sig ut på någon längre simtur, ty det var rejält strömt i vattnet. Ingen kö på bryggorna. 

Upptäckte kunder från affären i Haverdal .., och båtgrannarnas segelbåt har ersatts av en stor motorbåt. Den ljuvliga delikatessbutiken med rökta räkor och annat gott, har stängt för säsongen, men det var väntat. 

Läser DN på nätet och konstaterar att Nobelstiftelsen ändrat sig och nu inte längre tänker bjuda in vare sig ryska, belarusiska eller iranska ambassadörer till prisutdelningen. Det tycker jag var bra! 

Mindre bra att min syster i Australien nu - återigen - ligger inlagd på sjukhus. Vätska i lungorna. Det var precis vad min pappa hade också och det slutade illa.

På vift och Dagens fönster …

Bilden från gårdagkvälkens insegling till hamnen i Torekov. 

Tänk, i princip halvvägs till Torekov och i bra väder, ser man såväl Haverdal som Halmstad! (Om det inte är regn och dimma, som den där mindre angenäma hemfärden i juli någon gång ..). 

Och kyrktornet i Torekov ser man de därpå följande två timmarna. Första gången vi seglade hit och pv sa ”ja, men nu tycker jag mig se kyrktornet!”, då trodde jag att vi var framme alldeles strax. 

Så var det verkligen inte!

Dagens fönster ...

Alldeles pinfärska är dom också! Så här skriver avsändaren: "Tar en paus på min cykeltur och fångar några fönster. Och skular från regnet under lönnen på det andra fotot ...". 

Tack annannan! Och vilken vacker folkskola!

Det andra fotot kommer vad det lider. Tänker på ordet "skular" som är  helt obekant för mig. Och då tänker jag vidare .., på Skuleberget i Ångermanland. Undrar om det "Skule" har någon liknande betydelse? Googlar. Aha!

Synonymer till skula

• kuta,
• gå kutryggig,
• ta skydd mot regn

 Ps. Klicka gärna på avsändar-länken. Tycker sååå mycket om det inlägget från 2:a juni i år.

Från Prag. Ds.

 Hurra, hurra!

 

Ja, för min syster Rigmor som fyller år just idag. Det är för mig helt obegripligt att hon blir åttiotvå år. Världens snällaste storasyster. 

Nästan varje dag telefonpratas vi. Inga långa samtal .., mest om idrott som vi sett på tv .., skidåkning förstås ..., och hon kan allt om Världscupens deltagare, såväl på längden som utför.

En hejare på historia är hon, sydde, stickade och broderade väldigt mycket förr om åren. Löser korsord och läser Skånska Dagbladet. Har arbetat som dialyssköterska på Lunds lasarett och åt havregrynsgröt till lunch.

 Pv har också födelsedag idag. Jag undrar jag var bilden togs, kanske när han arbetade på Sturegymnasiet?

I höst har han anmält sig till vikariepolen och det är ju suveränt, då noterar man vilka dagar man kan arbeta och det blev just idag - i Kvibille skola - på mellanstadiet och med matematik förstås.

Skönt att inte ha fast tjänst, med allt vad det innebär av betygsättning, nationella prov, mentorskap och annat. 

När han slutat för dagen, bär det av på seglats till Torekov. Sista turen för i år (frånsett när vi ska hem igen).  Stort grattis till er båda - ni som betyder så mycket i mitt liv -.

Glommen, 31:a augusti 2023 ...

Glommen är som paradiset och ändå inget märkvärdigt. 

Fiskebåtar vid kajen .., en skruttig pizzeria - i alla fall skyltningen - män som står och pratar vid några av dom röda husen där det förvaras .., ja, vad? Fiskegrejor, kanske. 

Hela tiden hörs skrän från gäss och fiskmåsar vilka står i det grunda vattnet till vänster om fyren, men utanför bild. Fyren heter Morups Tånge.

Vi hämtar båttrailern som pv nu köpt och som ska köras till sin rätta hemmahamn. 

Det faller skyfallsliknande regn hela vägen hem och jag har haft sovrumsfönstret öppet och pv är inte glad. 

Men då, när vi körde iväg, var det strålande solsken.

Man kan fråga sig vad det är som gör att man tycker så mycket om hamnar?

Inte är jag uppvuxen vid en sådan heller. Vi hade ju bara ån och den var stor och vacker, men inget hav.  

Kanske är det att det så ofta pågår nånting i en hamn? Båtar kommer och går .., det fladdrar i linor och ibland doftar det fisk. 

I Glommen ligger fiskebåtarna på rad. Någon heter Simrishamn och vid sidan om den, på landbacken, står en röd Volvo 740 och den är gammal och skruttig och jag ser att sätena där framme lutar så mycket bakåt, så det måste vara som att köra liggande. 

En ung man pysslar med högtalarna i bilen (tre enorma sådana) och jag frågar hur han alls kan se nånting av vägen, jodå, det är inga problem, säger han.

Dagens fönster ...

Ett fönster från det fagra Skåne och det var annannan som höll i håven. 

Tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag. 

Torsdagmorgon i landet Halland ...

Bilden: Stranden i Haverdal. Bilden togs alldeles nyss av Evas man - den halvlånge - 

Eva och maken går varje morgon - nästan oavsett väderlek - en lång promenad längs stranden i Haverdal. Det har blivit en slags ritual och det är ofta samma människor som möts ., somliga med hundar .., någon annan gymnastiserar .., en man gör solhälsning .., det hejas och hälsas och jag förstår hur mycket det här betyder. Det märks också tydligt hur mycket bättre Eva - med sin reumatism och lungsjukdom - mår här nere. 

Innan dom vänder och går tillbaka till stugan, blir det paus på en "bänk" - jag tror att det är en nedfallen stock helt enkelt (rätta mig om jag har fel, Eva). Det var då bilden togs och sms-texten lyder: "Utsikt från vår sittplats på stranden. Toppen av Kullaberg skymtar vid horisonten." 

Tack för bilden, Ulf! (Jag bad dem fånga ögonblicket).

Vid  7-tiden i morse ringde telefonen. Det var friherinnan som berättade att Tiger varit sjuk i tre dagar och nu var han ännu sämre och hon undrade om vi kunde skjutsa A-M och Tiger till veterinären. 

Det blev pv som fick agera chaufför, ty ingen av damerna kan ju, som det är nu, vare sig bära katten eller kattburen och nu blir det färd till djursjukhuset i Slöinge.

Vi håller tummarna att det går bra och att den fine Tiger kryar på sig. 

Sist av allt ett instagramtips: lubnaelshanti_sr.

Lubna El -Shanti är SR:s korrespondent i Ukraina och lyckas med såväl ord som bilder - och på ett såå fint och ömsint sätt - fånga vardagen i krigets Ukraina.

För övrigt planerar vi att segla till Torekov i helgen. Det tycks ska bli soligt och fint och bra vindar. Om tre veckor är det dags för båtupptagning, så det här blir nog årets sista seglats.

Helt fel hade jag ....

Det var det skånska huset som annannan fångat på bild - i alla fall delvis - och jag skrev i inlägget att jag trodde att originalfönstren kanske hade varit "nättare". 

Nej då, dom ser ju nästan likadana ut. 

Men varför tycker jag då att det undre fönstret är vackrare, det förstår jag inte?

Halmstad ....

Trots tretton år i Halland, har jag egentligen ingen särskild relation till Halmstad. Inte som till Ystad, men det kan ju ha med så mycket annat att göra. Vackert är det ändå .., här står jag på Österbro och tittar ut över Nissan och det - i mina ögon - vansinnigt vackra biblioteket.