Dagens fönster ...

Monet berättar: "Det här fönstret är från den sk ”Lilla Salongen” där hyresgästerna här ofta träffas för egna middagar, föredrag eller födelsedagsfester. Då får man låna lokalerna gratis så det är ju ståndsmässigt värre!"

(Det handlar alltså om det seniorboende där Monet och hennes make numera tillbringar sina dagar. Tack! säger jag. )

Dagens fönster och Tom Alandh ...

Vaknar tidigt som alltid, men för ovanlighetens skull stiger jag upp redan halv sex. 

Det är en fin morgon. Vindstilla. 

Sigge tycks så häpen när han upptäcker mig där han ligger på soffan i uterummet, men gör mig sällskap längs vägen. 

Hämtar DN och upptäcker att flädern blommar. Sigge fortsätter ner mot havet till.

Själv tänker jag jag på det underbara programmet jag lyssnade till tidigare på morgonen, nämligen "Söndagsintervjun" med Magnus Wicklin som programledare. Det här avsnittet hade dokumentärfilmaren Tom Alandh som gäst. 

U n d e r b a r t att lyssna till! 

Här en länk om någon är intresserad.

Lördag i landet Halland ...

 

Tjugotre grader varmt och tämligen kvavt. Pv på väg till Ljungby och studentträffen .., Stockholm Maraton på tv och jag har klippt gräset i nästan en timmes tid. 

Det blir två avbrott med dusch från trädgårdsslangen. Sitter en stund under körsbärsträdet för att hämta ny kraft. 

Tittar upp mot slänten och tänker på hur mycket jag tycker om blommande hundkäx. 

Under åren i Ystad brukade jag sätta ett stooort fång med just hundkäx på stentrappan ut mot gatan. Det kändes som min egen lilla trädgård. 

Får filmer från Bunkeflo. På gatan ligger en mördarsnigel och båda pojkarna sitter på knä och tittar storögt på den. 

"Den har som ett rakt skelett ...!" säger han som är storebror förundrat. Lillebror som är en tuffing, känner på snigeln men tycker att den är äcklig. Storebror vägrar ..."men du kan väl klappa den igen ..?" säger han till den yngre. Jo, jo .., tänker jag och ler för mig själv

 

Tog ett dopp i Skallkroken när jag skjutsat pv till bussen. Pålandsvind och lika varmt i havet som igår. Tjugo grader.

Simmar länge. Borde köpa ny baddräkt.

Alldeles intill bryggan där jag går i vattnet, bland stenskravlet, växer små, vita blommor som är så fina. Googlar när jag kommer hem. "Sandvita", tycks dessa heta. Växer på grusbankar och andra torra ställen. Ja, men det stämmer.  

Handtaget på spaden här ovanför är inte enbart ett handtag, nej, det fungerar även som landningsbana för min favoritfågel nummer ett sommartid, nämligen herr Rödstjärt. Ååå, så glad jag blir när den uppenbarar sig. Det avkapade plommonträdet går också an att sitta på .., darrandes på stjärtfjädrarna. 

Knoppar på rosorna; den uppe till höger är den som är polkagrisfärgad i rosa och vitt och jag kommer aldrig ihåg namnet, men det gör nog Rexxie. Nej, nu kommer jag ihåg det: Rosa-Mundi!

Och längst ner till höger självsådd gurkört, vilka nu översvämmar rabatten! Inte det minsta vackra egentligen (jo, själva den blå blomman, men inte de ludna bladen!), men jag låter dem hållas, bin, humlor och fjärilar brukar vara flitiga besökare när blommorna väl dyker upp!

Innan jag går ut och fortsätter gräsklippandet, vill jag säga grattis till Gunnel i Luleå som har namnsdag idag. Jag tycker att Gunnel är ett så vackert namn. I lilla butiken i Ystad fanns en kund som hette Gunnel Runevad Knutsson och oj, vad jag tyckte om henne!

Denna dagen ett liv ... 

Det slår mig så ofta, detta vilken ynnest det är att få vara pensionär och få möjlighet att njuta av allt det som man tycker så mycket om. 

Och att man är så pass kry att man hänger med. 

I morgon åker pv med bussen till Ljungby och 50-årsjubileet (sedan han och klasskamraterna tog studenten) och detta ser han verkligen fram emot. 

Idag fick han veta att en av klasskompisarna - M - som seglat med pv och är en god vän, just idag har drabbats av vad läkarna tror är en propp i hjärnan. 

Nu ligger denne M på Lunds lasarett och det otroliga är hur länge han fick vänta på en riktig undersökning; det vet man ju väsentligt det är med snabb behandling! 

Nej, någon klassträff blir det nu inte för M i morgon och jag tänker på skylten på bilden, så snabbt tillvaron kan rasa samman. Så lite man vet om vad som väntar och tur är ju det. Men bättre att det händer i Skåne med två stora sjukhus inom räckhåll, än i Ljungby. 

Själva tillbringade vi tre timmar i Skallkrokens hamn. Pv skulle sträcka mast-stagen och det innebar att han fick klättra upp till "spridarna" och själv fick jag säkra honom med en tamp - delvis förankrad i en sele som han hade runt magen -.

Att ställa en stege på däck, binda fast den med ett rep och sen klättra upp .., är nog inte det vettigaste man bör göra i vår ålder. Ack, så lätt att dråsa i backen och slå sig fördärvad.

Och jag som tittat på många ambulansprogram från England, där äldre män (oftast män) fallit från hustak eller stegar, vet ju vilka skador det kan bli. Frakturer på ryggkotorna och annat elände.

Nåja, det gick bra och nu är stagen spända och perfekt att hålla sig i när man (jag) ska tråckla sig till fören eller aktern på båten. 

Långt och trevligt samtal blev det med en man från Lindome. Han hade arbetat som polis i alla år, hade med sig sin svarta pudel - modell större - en sååå vacker hanhund med så mycket stolthet inom sig!

Sex gånger tog jag mig en simtur och egentligen hade jag kunnat ligga i mest hela tiden. Tjugo grader visade termometern. Båtgrannen Dan tvättade sin Maxi-båt och på andra sidan piren satt några bohuslänningar (av dialekten att döma) och ordnade lunch och pratade och pratade. 

Åkte hemåt. Regnet kom och åskan. Efteråt däckade jag  t o t a l t   och sov två timmar rakt av, liggandes i trädgårdsstolen, den som man kan fälla bakåt och ligga så skönt i. Och igår övernattning här av Hilda och Edvin. Om två månader fyller Edvin 6 år och han ägnade en stor del av dagen och kvällen åt att bygga med lite av spillvirket. Han är otroligt påhittig och med hjälp av lim och annat, förfärdigade han en slags ställning att luta sin lilla I-pad på. På förmiddagen idag åkte han och Hilda vidare till Martin i Mölndal. 

Sist av allt ett besök i Haverdal hos Eva och den halvlånge. Vi hade med oss en "å-vad-pv-har-varit-idog-tårta" och bjöds på god smörgås för den som så önskade, samt kaffe eller rosévin.

Mest pratade vi om olika tv-program, men även om sjukhuskostnader och lite annat. 

Hela tiden föll ett stilla regn och hela tiden flög småfåglar fram och åter på altanen och önskade sig lite smulor från familjens bord. En tårtbit hade nog suttit bra, tror jag att dom tänkte.

(Bilden visar pv:s så solbrända hand. Tårtan ännu icke påbörjad.)

Så blev den här dagen.

Solviksbadet ...

Några kilometer utanför själva Malå, ligger Solviksbadet. För rejält länge sedan fanns där en slags portal, så fin var den och med namnet på badplatsen. 

Två omklädningshytter fanns (finns kanske ännu? och i damernas kunde man ofta upptäcka borrade små hål i väggen .., ja, titthål, alltså. 

På bilden - som togs av Den Äldsta - har ännu inte bryggorna kommit på plats. 

Och det var där .., i sanden som inte så där vit och fin som i Skåne, som vi satt och lärde oss bentagen. 

"Ett, två, tre - fyyyr!" sade simläraren Johnny och vi andra unisont. 

Vattnet var iskallt och återigen räknade vi högt ... "Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det och på det sjätte smäller det!" 

 

Så här såg det ut. Jominsann, här var det övningar med bentag, det ser jag tydligt. 

Till Solviken cyklade vi alla. Trafiken var måttlig och mamma brukade ropa "Eliza, drunknar du så får du pisk!" Minns inte att någon förlorade liv i just Solviken, men minnet kan svikta. 

I alla fall i början av 60-talet fanns på området en glasskiosk där man kunde köpa glass och i strandväskan fanns ofta Mariekex och en flaska saft.

Under pv:s och mitt besök i Malå för många år sedan, då blev det bad i Solviken. Där är fast sandbotten. 

Bilden är från Malåsidan och fotografen okänd.

 

 

 

 

Här är bilden med portalen! Och en grind ser jag också. 

Det var här som jag blev biten i ansiktet av en ilsken tax.

Även den här bilden från Malåsidan.

Dagens fönster ...

 ... finns i ett gult hus på en kulle och dom här prismorna i taklampan (den med korsettfärgade skärmar ...., den är ännu kvar tyvärr!) fångar alltid Viggos intresse.  V a d  är detta för underlig lampa?

Om hjärtstopp och ett oväntat möte ..

Besök på vårdcentralen tidigare i veckan. Vi är fem personer i väntrummet, tre män och två kvinnor. Männen tycks känna varandra, i alla fall två av dem och det pratas friskt. Så öppnas dörren och en fjärde man kommer in och slår sig ner. Han är storvuxen och tycks stressad. Intill honom en äldre herre. Denne frågar den storvuxne hur han har det. 

"Jo, det ska jag säga dig, att jag har varit med om grejer .., jag har haft ett så högt blodtryck så dom fick testa med fyra olika EKG-maskiner (jag tänkte att han kanske menade blodtrycksmanschetter) , men det var lika högt varje gång och sen fick jag hjärtstopp, ja, jag dog men återupplivades! säger mannen. 

Det är väl ungefär då som jag lägger ifrån mig tidningen "Gård och torp" och jag är inte den enda som slutar bläddra i någon slags lektyr, det gör kvinnan intill mig också. Och vi får veta att den storvuxne - under hjärtstoppet - mötte sin far och mor .., ja, hans far hade leende kommit emot honom och gett honom en sådan varm kram!

"Det ska ni veta, aldrig att jag kommer att vara orolig för att dö hädanefter .., det här var helt fantastiskt, vilken upplevelse!" säger mannen.  

Precis då kommer sköterskan och säger att nu är det hans tur och det j u s t  som man hade önskat få veta lite mera om det där mötet ..., men han skyndar iväg och jag tänker på hans skyhöga blodtryck som ingen lyckats få ner och jag tänker också på att jag själv drömde om min pappa härom natten .., han satt i den bruna skinnfåtöljen hemma i Malå och jag hade tappat en husnyckel och frågade honom om han visste var den var. Det var på det hela taget så otroligt verkligt, så på morgonen berättade jag om drömmen för pv och sa att "hoppas att det inte var något för-möte" ..., ja, så där så att ens tid är ute. 

Nåja, ännu är jag i livet och klockan är lite över tolv den här torsdagen i slutet av maj.

Allt hade hon sparat ... 

Under årens gång har jag skickat hur många  postens-vykort (sådana där man utgår från en egen bild) som helst till Sonja, ni vet, pv:s moster. 

Ibland när vi är hos henne på besök, brukar jag titta på något av korten - vilka ligger prydligt samlade i en skål på pianot - och så blir det nästan som att läsa sin egen dagbok. 

Sonja har sparat dem alla och det handlar om kort från flera år tillbaka! 

Vid vårt senaste besök hos henne, ja, då hade hon gjort som en liten present av dem och knutit ett fint band runt den lilla högen och så fick jag ta med dem hem. 

Det här var ett av dem och jag tänkte .., men när tog jag den bilden ..?

Aha ...! Det var alltså när vi bilade genom Tyskland med slutmålet Nederländerna,  eller rättare sagt: när vi hade bokat hotell i Amstelveen någon mil utanför själva huvudstaden. 

Och den eländiga duschen kommer jag så väl ihåg! Vi berättade för den tämligen oengagerade personalen att det knappt var något tryck i duschen, men det genererade ingen reaktion. 

Till slut tog pv sig an eländet, skruvade isär duschmunstycket och lyckades få fart på duschstrålen. Den som har tjockt hår vet vad sånt betyder!  

Om någon funderar över mobilnumret längst ner på kortet, så går det till pv:s storebror i Småland.

Torsdagsfönstret ...

 

Det finns många katter här i världen och i Porto, där brukar annannan passera en och annan krabat som sitter bakom ett fönster och tittar ut. 

Här är en av dem! 

Ser ut som en hon-katt, tycker jag. 

Undrar vad den funderar på ...?

Tack annannan som lyfte mobilen! säger jag.

Äntligen ...!

Så är då taktegeltvätten avklarad och  s o m  pv har kämpat med detta! Först att bära ner ett tiotal tegelpannor, lägga dem i blöt i skottkärran, skrapa med stålborste och igår fick han låna Den Halvlånges högtryckstvätt - modell rejäl - för att skölja av och spola bort det lilla som ändå var kvar (det fungerade med h-tvätt enbart) och så kånka upp med två pannor i taget, klättra på taket, passa in så det inte blir snett och vint .., och så ner igen med nya pannor! 

För några veckor sedan körde han in makadam och grus med skottkärran, inalles nästan 5 ton! Jo, han ska verkligen få en tårta som belöning! 

Så här ser min vackra dahlia ut numera. Ja, i och för sig är den fortfarande vacker - på sitt sätt - men inte som den såg ut från början. 

Och min mobil som jag nyss fått ordning på, den går plötsligt inte att ladda, så i morgon blir det ett besök hos den libanesiske mobilmannen som är så vänlig. 

Annat som inte är som vanligt ..? Jo, Sigge har länge kommit upp till mitt sovrum - våldsamt jamande - vid tre, fyra om nätterna och då har jag till slut gjort honom sällskap givit upp och gjort honom sällskap ner till köket där han då fått mat.  

Men se, natten mot idag hade jag faktiskt inte minsta lust att lämna sängen. 

"Nej Sigge .., du får faktiskt ge dig, jag tänker inte ge dig mat den här tiden!" sa jag och kröp ihop under täcket. Till min oerhörda förvåning tystnade han då .., men drog som i protest klorna mot rottingfåtöljen, för att slutligen hoppa upp i fåtöljen där han kurade ihop sig på det där tjocka täcket, det som jag lagt dit och som tycks vara nästan i stil med Hästens Säng, ja, för Sigge alltså. I flera timmar sov han så gott .., ihopkurad som ett litet gråsvart nystan.

Dagens fönster ... 

... fångades i Vilnius och när bilden togs, ja, då hade vi precis hasat/bromsat oss nerför en brant slänt där marken inte var direkt gåvänlig. På bilden syns biflödet till floden Neris och vi kunde se tydliga spår av utter och jag tyckte sååå mycket om bostäderna på andra sidan vattnet! Så totalt annorlunda i jämförelse med annat vi sett i den vägen, ja, just i Vilnius. Och  t ä n k, vad häcken hitom husen betyder för det hela!

En promenadväg (påminde om Kärleksstigen hemma i Malå) längs vattnet är ju aldrig fel och där fanns en lekpark och där satt en ung mamma med sin dotter och mamman pratade nonstop i sin telefon och den lilla tösen fick roa sig bäst hon kunde. 

Den dagen - med besöket på den gamla katolska kyrkogården - blev nog den bästa av de fyra dagar vi tillbringade i Vilnius.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Porto, tror jag och vilken fin katt som tittar ut genom fönstret. Kunde ha varit en kusin till Sigge, men den här kissen har större öron. 

Den som höll i håven var förstås annannan. Tack! säger jag.

Kväller ...

Precis som alltid vid häftiga väderomslag - vilket var vad som hände idag - däckar jag totalt, ja, blir helt utslagen! Somnar på soffan och sover så djupt, så där så jag inte ens är säkert på att jag h a r  sovit, men det har jag, enligt pv. Jaha, då förstår jag. I nästan tre timmar är jag som bortblåst och när jag vaknar och ovädret tackat för sig, då är allt som vanligt. 

Vid 19.30 tar vi bilen och kör till Ankaret och därefter till Skallkroken för ett kvällsdopp. Alla tio ställplatser är upptagna. Tre tyska, en schweizisk, en belgisk och fem svenskregistrerade husbilar på plats. Alla har utsikt över den stundande solnedgången.

Pv skippar badet, men jag simmar lite och det är arton grader i havet och helt ljuvligt. 

 

 

Kommer hem till mjukt kvällsljus. 

 

Vallmon på gång. Och den fina rosa dahlian som jag inhandlade för ett par dagar sedan och var så lycklig över ..., ja, den tyckte även herr Råbock var vacker och framför allt: god. 

Adjö med den blomman!

Har, sedan vi kom hem, tittat på ett oerhört intressant SVT-program med titeln "I arkitektens fotspår" som handlade om förvandlingen av staden Rotterdam. 

Sååå sevärt! Och tänk, vad en dansk arkitekt kan sätta avtryck! 

Här en länk till programmet.

Dagens fönster ...

Från London kommer den här vyn, fångad genom hotellfönstret av pv:s kusin Maria. (Jag tror i alla fall att det är  hotellfönstret). Härligt! Tack Maria! säger jag.

Det bästa på länge ...

Så här är det: jag har sagt det förut och säger det återigen .., jag ÄLSKAR Malmö! Alla dessa parker och grönområden och havet och Sibbarb, Limhamn och som på bilden, Toughest-tävlingar på Ribban!Och jag tycker om mixen av människor! 

Det var så här nämligen att från Sthlm hade AP helt impulsivt kommit ner och så skulle vi hjälpas åt med pojkarna, det gällde ett nattpass och dagen därpå då mor i huset skulle sova ut och far befann sig på någon slags övning norröver. När AP upptäckte att det pågick Toughest för familjer, så anmälde hon sig och Elliot och oj, så roligt detta var!  

Sååå många människor var på plats på det här enorma grönområdet och det var olika stationer med olika hinder .., det var småttingar med föräldrar eller syskon, det var mor, - eller farföräldrar som sprang med sina ätteläggar .., och det var småttingar (Elliot är ju bara 5) och det var tonåringar och det var småflickor och killar och det var mammor i klänning och sjalett runt huvudet som sprang och det var hejarop och flaggor och att vada i lera och ta sig över halmbalar och höga hinder och allt man kan tänka sig! Tur var det ju också att man får hjälpa varandra och där var två män som - lite avskilt - tog fram sin bönematta och bad och det var hela världen tillsammans, kändes det som. 

Här simmades det i lera .. och någon hade inte alls lust att ligga på mage, men fick pepp av faster AP ..,  ja, inget simmande, men ändå! 

Efter lervällingen kunde man (dom tävlande) blaska av sig det värsta i havet och så bar det av mot nya stationer och nya hinder!

Och vi hejade och det pratades med andra anhöriga som tittade på och efteråt berättade AP om främst pappor som hon tyckte tog det hela så väldigt allvarligt och pushade sina barn som gällde det livet. "Ja, men kunde dom inte bara ha haft det ROLIGT tillsammans utan en massa press ..?" menade hon.

Sonens svärföräldrar, rara Claes och Monica, hade kommit cyklande från Limhamn och Viggo ville prompt vara hos morfar ..., och Maja, som skulle sluta sju på morgonen men kom hem två timmar senare, hon hade inte många timmars sömn (max 3), men sprang till synes obehindrat med barnvagnen och jag tänkte att det finns ju faktiskt en anledning att man inte får barn i sextioårsåldern. 

Efteråt blev det kaffe och kex/chokladboll i gröngräset och Viggo upptäckte en kompis från förskolan och sprang runt-runt-runt och Elliot och AP hade fått ljusblå medaljer, men allra gladast var ändå Elliot över den tjusiga ballongen som han förärades av faster, ja, även lillebror fick en ballong.

 

Och pv agerade handräckare. Vilken totalt underbar dag det blev!

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från London kommer här. 

"Det här är fönster som heter duga! London Business Scholl. Jag bara gick förbi; mitt jobb har inget att göra med det här."

// Så skriver annannan, som var i London å jobbets vägnar.

Här en länk som ska locka till att studera just där. Härligt vimmel av olika nationaliteter!

Och när vi ändå är i London, kan det ju vara intressant att ta del av andra människors yrken  och vad dessa har för inkomster, skriver hon (jag, alltså) som har 13500:- netto i pension, men det rår jag ju för själv, som inte planerade bättre.

Dagens fönster ...

Från Babsan i Roslagen kom det här fönstret med alla frodiga "elefantöron", vackra krukor och ett litet sällskap katter emellan dem. Kanske en mus också ..? Synskärpan räcker inte till. 

Tack Babsan!

Den idoge ..

Så här ser det ut ikväll. Etthundratio tegelpannor har pv rengjort och fått på plats. Först rutschkana från taket till gräsmattan .., därefter får dom ligga i såpvattenlösning i skottkärran och sist av allt skrapar han dem rena med stålborsten. Högtryckstvätten hade inte en chans. 

Det är någon slags lav som sitter som berget och själva tvättningen/skrapningen/sköljningen efteråt, har han räknat ut tar cirka 3.5 minuter! Behöver man påpeka att han är mattelärare.

"För tjugo år sedan när min brorson Anton och jag själv lade det här taket, tog vi åtta tegelpannor under ena armen och bar upp dem på taket. Då var dessa pannor inplastade och det var ett band runt om, men ändå. Nu, tjugo år senare .., bär jag tre åt gången .., man blir äldre ...", säger pv.

Fredagmorgon ....

Vaknar tidigt och ligger kvar i sängen och lyssnar till näktergalen. Egentligen tycker jag mycket, mycket mera om koltrastens flöjtande, men ändå .., det känns bra. 

Herr Näktergal håller till i "hiet" hundra meter härifrån, inte långt från  postlådorna.

Får en tidig film (06:42) av den äldsta som då är ute med hundarna. 

"Hör du göken .., den är på andra sidan sjön .?" skriver hon. 

I natt kom regnet. Inga mängder, men så ljuvligt skönt och så behövligt.

Vid sjutiden blir det som vanligt .., frukost framför tv:n. I ett bra förhållande bör man (enligt någon forskning) sitta mitt emot varandra och frukostera, men det gör vi nästan aldrig. 

Vi äter dessutom i olika takt. Pv tar - enligt mitt sätt att se det - evigheter på sig för att äta ett ägg .., jag är alltid klar långt före honom. Sigge har sovit på soffan i uterummet (som tydligen är hans sommarviste) och jag går ut och hälsar lite på honom och det märks att han ser sämre ., han tittar förvånat på sin matte med lockiga håret ("farmor, du har som bollar i håret ...!" sa Elliot) som står åt alla håll utom där det är tänkt .., men så hoppar han ner, jaaaamar lite och stryker sig runt mina ben och jag säger att "kom nu ska du också få frukost ..." och han följer med, serveras kalkonfrikassé i sås och går sedan ut igen. 

Plötsligt upptäcker vi Titti Schult som en av två programledare i tv-rutan! 

"Va? Har hon börjat hos SVT ..?" säger vi unisont. 

Eller ser vi fel? Nej, det är verkligen Titti. Oj, inte lätt att byta arbetsplats - från radio till tv - men hon kommer säkert in i det hela vad det lider. 

Läser DN. Mycket som var intressant och allra, allra bäst tyckte jag om Andrew Waldens krönika som hade rubriken: "Därför ska du anställa en människa som inte tror på sig själv." Läste och log. Gör veckans quiz. Pv vinner över mig med ett mer rätt svar, men jag vinner över honom på ordquizet (bara 1 mer rätt). Nu är han igång med tegelpanne-rengöringen. Om en dryg timme vankas besiktning av bilen.

Och idag ska vännen Eva i Tyresö genomgå en datortomografi, allt för att utesluta elände på annat håll i kroppen. Om inget annat inträffar, kommer hon och den halvlånge hit till Haverdal i morgon. Sååå trivsamt det ska bli! Jag längtar.

Ps. Mera Morgonstudion. LO:s nye ordförande Johan Lindholm intervjuas och apropå rubriken i Andrew Waldens krönika .., ja, det kan jag säga, att herr Ordförande Lindholm, han tror på sig själv. Det är i alla fall vad jag tror. Ds.

Dagens fönster ...

Under besöket på Loka Brunn fångade Turtlan två fönster. 

Det här är det andra och så här skriver hon: 

"Håvade in även detta fönster. Efter lunchen serverades det kaffe och dessert i salongerna. Där, vi det här bordet, slog vi oss ner.

Fönstret är så fint och borde väl vara så kallad Jugendstil eller är jag ute och cyklar?

Turtlan på tur till Loka Brunn."

// Tack Annica!