Dagens fönster ...
Om Dragörs historia, kan man läsa här.
Tack Kerstin! säger jag.
Dagens fönster ...
Om Dragörs historia, kan man läsa här.
Tack Kerstin! säger jag.
Nästan helg ...
Det ska sägas, att det är inte mycket som direkt prunkar hos oss just nu.
Jo, förvisso blodormroten i västerrabatten och vinrankorna bjuder på ännu inte mogna - men mängder med druvor -!
Och så blåregnet.
Första gången jag såg ett dylikt var på Hans Högastens innergård i Ystad. Det var där Engelska Bokcaféet höll till .. innergården var byggd i fyrkant och med kullersten på marken, samt en nersänkt grop där hästarna ställdes för att sadlas, ja, förr i världen.
Och det var där, på caféets hustak, som blåregnet formligen VÄLLDE ner över gården! Det var helt ofattbart vackert.
Och när vi i juli 2014 besökte Ystad och Åbergs Trädgård, då hade personalen nära ute-kassan just ett blommande blåregn vid sidan om disken. Jag föll handlöst!
Då, när vi tog den med oss hem, var den liten och ynklig. Det tog sin tid, men sen satte den igång och växte.
En sommar byggde en duva bo under det som blir som ett parasoll av blad, men några ungar såg vi aldrig till.
Stammen vrider sig upp mot taket. Underbart!
Så här ser det ut i skrivande stund. Läste på om hur den ska klippas .., sensommar och tidig vår. Aha.
Det blir som en portal.
Jag brukar ha fina penséer och det var dom också i våras och långt framme i juni. Men sen kom regnet och ännu mera regn och rena skyfallen och vi var ute och seglade och skrev om hur underbart det var på Ven och i Humlebaekk på Själland.
Det var då det. Nu har jag givit upp och tänker ibland nej, aldrig mera små penséer!
Säkerligen kommer jag att göra om misstaget nästa vår. Och nästa.
Om man nu lever då, vill säga.
För övrigt? En skön dag. Simmade i Skallkrokens hamn .., det blev bara 200 meter, men på tillbakavägen blåste det motvind och jag passerade en brännmanet på kort avstånd, men klarade mig.
Simma inne i själva hamnbassängen är inte tillåtet förstås, men om man håller sig just utanför dom röda farledsprickarna/pinnarna vilka sticker upp ur vattnet (finns röda och gröna), då går det bra.
Dagens fönster ...
Från det som en gång var mormors hus i Dikanäs, kommer det här fönstret. Det fångades av min kusin Elin - yngsta dotter till morbror Olaf och moster Gunhild - och nu hade hon varit på besök och skulle åka hemöver, till Jämtland.
Bilden hade hon lagt ut på instagram och jag föll pladask! Där inne står Elins systerdotter Emilie med sin lilla dotter Ellie som bara är 5 månader och vinkar "hejdå!"
En gång tidigare, för minst tio år sedan, fick jag en liknande bild med ett litet barn som vinkade från ett fönster i en lekstuga. Det var samma sak då .., jag blev så glad!
Så .., tack Elin och tack Emilie för att jag fick lägga ut bilden här på min sida!
Asian Bank Office ...
... stod det på huset, beläget på Brogatan i Halmstad.
Mitt i centrum, alltså.
Vi bara gapade.
Va? Ett asiatiskt bankkontor i Halmstad!
Hemma kollade jag upp det hela.
Aha. Det är en restaurang. Men vilket namn ...!
Den bästa dagen ...(för någon annan: den sämsta kanske ...?)
... åker man till Skallkroken och sätter sig på stranden. Vi har var sin solstol med sig och den pv har, den viker sig nästan dubbel, som en fällkniv.Tack och lov att det inte var min.
Hundrastare passerar nära vattnet. Ingen hejar. Kanske är de husbilsägare från Tyskland eller Nederländerna.
Vi hade hoppats på sol, men se, den gömmer sig bakom molnen. Jag tar fram min gamla älsklingskofta och den passar verkligen inte ihop med klänningen, men det struntar jag i.
Mitt i alltsammans upptäcker vi i en segelbåt - en kilometer ut till havs kanske - som inte rör sig ur fläcken'. Kikaren ligger i båten och pv har betydligt bättre syn vad gäller långt håll och han blir allt mer säker.
Jo, den måste ha gått på grund!
Här finns för övrigt många grund och rev att hålla koll på, det vet inte minst jag själv. Tappar man uppmärksamheten en stund när man sköter rodret, då kan det gå illa och det går så fort! Det gäller att vara fokuserad.
Nåväl, innan vi åkte hemåt, kunde en av båtgrannarna berätta att Sjöräddningen i Grötvik hade dragit loss den strandade båten som sedan kunde gå norrut, säkert mot Bohuslän. Så skönt för dem.
Dagens fönster ...
Tisdag som är en gul dag ...
Ja, för mig alltså. Onsdag är blå. Onsdagar tycker jag om - kanske för att det under oherrans många år var min lediga dag -.
Ambitionsnivån - den som min son ofta frågar om - är inte särskilt hög idag. Jag har tagit in tre stora bifftomater från växthuset, vattnat såväl där som i blomlådorna (där det mesta deppar i sommar) .., diskat undan, betalat in det sista inför resan till Kreta i september (tillsammans med sonen med familj, AP och Micke, Den Äldsta, pv förstås, samt exet) och så fyllde jag på med solrosfrön till småfåglarna.
Pv är desto mer alert. Han arbetar med varmluftspistolen och skrapar rent från dörrlisterna i lilla hallen.
För övrigt? Friherrinnans väninna och vägg-i-vägg-granne A-M blev i söndags så olyckligt biten av katten Tiger (som förmodligen blivit skrämd av grannens ilskna katt och kom infarande hos A-M och visste väl inte vem han bet eller klöste) så där så A-M dråsade i golvet, tog sig inte upp och fick hjälp av sitt handledslarm.
Hon blev omplåstrad och fick komma i säng, men nu hade det blivit värre, så det blev ambulans till Halmstad lasarett nu på morgonen då hon inte kunde stå på ena benet och såret inte såg fint ut. (Jo, hon är vaccinerad mot stelkramp). Stackars A-M! Sedan hon lämnade Ställdalen har det ena eländet efter det andra drabbat henne! Först en stroke, därefter flera fall och som om det nu inte hadse räckt: detta!
Ännu mera för övrigt? Kamala Harris tycks peppad på att möta Donald Trump .., Joe Biden kanske deppar hemma i Delaware .., och vad kommer George Clooney att säga, han som hotade att dra in allt stöd till demokraterna om inte Joe Bilden avgick. Sånt kan man fundera på.
Vill man lyssna till något intressant, så rekommenderar jag å det varmaste gårdagens Sommarpratare Karin Olofsdotter, vårt lands ambassadör i Ryssland. Lugnt och sansat berättade hon om sitt yrkesliv och annat. Jag tyckte verkligen om det programmet. Här en länk om någon känner för att lyssna.
Bra var också gårdagkvällens repris av Studio 65 som tog upp detta med olika hjälpmedel för äldre människor (eller för den som nu är i behov av hjälpmedel, det kan ju även gälla yngre). Det blev ett trivsamt program (lättsamt också) och med mycket skratt. Medverkande var bland annat Eva Roos och Lars Åke - Babsan - Wilhelmsson. Länk här.
Ajöken, sa fröken.
Uppdatering: Det visade sig att A-M fallit så olyckligt så det blir att byta ut höftleden.
Dagens fönster ...
Så här skriver avsändaren:
"Kanske har du fått det här sommarfönstret förut. Taget i Roslagen - från det lilla pensionatet i Öregrund - där vi hade en minisemester för ett tag sedan.
Fantastiskt fin liten ort - du har nog någon bekant i närheten där tror jag!Dagens fönster ...
... fångades i den fina kyrkan i Höganäs, den som skuttade in i mitt hjärta!
Fönstren är utförda av Hugo Gehlin och föreställer i mitten Jesu dop, hans förkunnelse, korsfästelse och uppståndelse. I de yttre kolumnerna syns de fyra evangelistsymbolerna och de 12 apostlarna
Arkitekt till kyrkan var Ivar Tengbom, mannen som en gång ritade såväl Konserthuset som Högalidskyrkan i Stockholm.
Höganäskyrkans tre klockor av malm donerades av G. Jepson, Worcester USA, vars förfäder en gång utvandrat från Höganäs.
Liten holiday ...., och Dagens Fönster.
Tänk, så trivsamtdet var, detta att segla till - nej, inte den närmsta hamnen, för det är Grötvik - men näst-näst närmaste, nämligen hamnen inne Halmstad.
Vi har för kanske två år sedan legat ute vid gattet, men nu ville få närheten till stan.
Så här såg det ut när vi tittade mot öster. Byggnaden i tegel till höger på bilden, rymmer numera Hallandsposten.
Lätt att lägga till också. Pv hade gjort en jätteögla som jag fick agera same med och kasta över "pollaren" och vid tredje försöket kom den på plats.
Något som däremot var rejält krångligt, var att ta sig upp på land från båten.
För att ta sig till "trärampen" som syns på bilden, skulle man först svinga sig över båtens reling, därefter få fäste på den smala remsan av trä som tycktes rätt murken och sist av allt ta sig över stenarna längst uppe.
(På den övre bilden ser man tydligare hur långt det var ner till båtrelingen).
Och lägg därtill då åskådare från husbilarna en bit bort. Hu!
Jag köpte en gång på Gekås i Ullared en hopvikbar liten pall i plast, men det var på millimetern att den rymdes på trärampen! Den skymtar på den övre bilden.
Nåja, efter att hakrånglat sig upp ett antal gånger (och känt sig som en elefant), blev det enklare.
Det pratas om "plattvatten" , då när havet ligger alldeles lugnt och fridfullt och det kan jag säga, att så var det idag.
Vi badade från båten ..., tog det lugnt .., körde för motor då vi ledsnade på att inte komma någon vart .., tog nya dopp och så skulle pv starta motorn och vi skulle gå den sista biten för motor hemåt.
Då hände INGET. Motorn var död. Dead. Tot. Kuolema. Morte.
Jag trodde att jag skulle svimma, men tänkte att nu gäller det att ta det lugnt.
Pv kollade batterierna (vis av krångel tidigare år), bytte ett batteri mot ett annat, men icket.
"Tur att Sjöräddningen inte är långt borta ...", sa jag uppmuntrande.
Då öppnade han luckan till motorrummet och började undersöka, ungefär som en läkare som försöker identifiera vad som felas patienten. Motorn är ju nästan sprillans ny, så det borde inte vara något krångel, men vem har inte hört talas om nya motorer som ändå trilskas? Men .., så plötsligt upptäckte pv en liten kabel som lossnat till startmotorn, satte fast den och si ..., halleluja, då fungerade allt!
Av en ren slump hittade denne superduktige pv en blodtrycksmätare som vi glömt i båten tidigare. När motorn puttrat en stund, kollade jag hur det stod till med mitt tryck. Oj, så lågt det var! Inte undra på att det snurrar i huvudet när jag står framåtböjd i rabatterna!
Det som på bilden ser ut en stor säng, är ett nedsänktbart bord som vi aldrig sitter vid. Så finns dynor att lägga på bordet och en madrass som finns bakom ryggdynorna (ett skåp som man viker ut .., så finurligt!).
Detta till trots sover jag så vansinnigt dåligt där nere. Ont i höften och det strålar ner i benet på samma sida! Nåja, det går ju det med. Och några blåmärken på armar och ben har jag förärats, men det hör ju till. (Äter Trombyl).
Bäst under det här dygnet? Jo, det var nog gårdagkvällen när vi satt vid den nyöppnade restaurangen alldeles vid vattnet och jag bjöds på ett glas gott vitt vin och pv tog en öl.
En timme där kanske. Helt underbart!
Fredagkväll och "rejrunda" runt nejden ...
Plötsligt idag fick pv för sig att vi - i morgon, lördag - skulle segla iväg till Halmstad! Vi har en gång tidigare lagt till vid Nissans mynning, men nu tänkte han sig inne i stan.
Då vi ändå hade andra ärenden åt det hållet, passade vi på att se hur där såg ut.
Titta här bara, mellan den tyska och svenska båten skulle det kanske finnas plats och det fanns andra ställen också och perfekt att ligga längs-med.
Längs hela kajen stod enorma mängder med husbilar på rad Som vanligt satt äldre (läs: människor i vår ålder) utanför bilarna och ofta i sköna vilstolar och med ett glas vin eller något annat på ett bord mellan sig. Vi såg många hundar, såväl vid husbilarna som ombord på båtarna.
På väg t i l l stan hamnade vi i världens bilkö vid en av rondellerna och alla bilister hade tydligen siktet inställt på "Brottet" några kilometer bort, där Benjamin Ingrosso skulle uppträda med början klockan 20.00. Och vi såg hur många som helst som kom cyklande åt samma håll .., vi såg fina sommarklänningar och kylväskor och brassestolar! Så mycket förväntan.
Åt andra hållet såg det ut så här, men där ligger nog de som har fasta båtplatser.
Som alltid fascineras jag över hur enormt stora båtar (framför allt motorbåtar) som numera finns i hamnarna.
I den lilla vita byggnaden till höger på bilden, finns tydligen duschmöjligheter och toaletter för båtgästerna.
Alldeles intill ligger också "Sjömanskyrkan", som ju inte är en kyrka i vanlig bemärkelse, mer som en samlingslokal.
Efteråt körde vi till Ecke och Britt och lämnade av lite paranojor .. ja, pannacottor, men det försnämnda var ju vad Britt i hastigheten kallade dem.
Där blev vi nog kvar i en och en halv timme. Vad pratade vi om? Resor. Barnbarn. Albanien. Vägföreningens årsmöte. Trump och Biden. Ungefär så.
En sväng förbi Sonja hann vi också med - pv hade gjort vansinnigt god fläskpannkaka tidigare idag och nu fick hon en bytta så det räcker till middag i morgon. Sen hemåt och solen på väg ned .., ja, innan vi ens hann hem hade den tackat för sig. Himlen var rödorangefärgad.
Vi sa att det blir nog en fin dag i morgon.
Bilder ....
I nästan varje brev till min syster i Australien bifogar jag några dagsakutella bilder. Jag hade älskat att få såna av henne, men hon har ingen mobil med den funktionen, så jag får skapa egna bilder inombords, från vad hon skrivit.
Det här var dagens bilder som susade iväg down-under.
Från vänster solnedgång på andra sidan sjön hemma ..., (foto: den äldsta) , uppe till höger: AP och Micke på kortsemester i Split och hon berättar hur rent och fint där är ., om vänliga människor och känslan av trygghet. Nere till höger det nybyggda staketet i Bunkeflo, ännu inte helt färdigmålat.
Å, vad jag är tacksam för att man föddes i en tid när telefonen förvandlades till en bärbar historia som dessutom kan användas att ta bilder med! Så evighetslångt ifrån den lilla Kodak Instamatic-kamera som jag förärades på någon födelsedag i min ungdom.
Morgon i det gula huset ...
Vid 7-tiden har Sigge fått nog, då kommer han upp till mitt rum och jaaaaamar högljutt .., vässar klorna på rottingfåtöljen och liksom meddelar att nu vill jag ha frukost!
Så det får han och därefter är allt frid och fröjd och han hoppar ut genom fönstret (som är öppet till uterummet, så där så eventuella inbrottstjuvar inte behöver använda syra eller bryta sig in på annat vis, utan bara kan kliva in till oss ..) och lägger sig i trädgårdsstolen.
Själv gör jag frukost .., tittar på morgonprogrammen och där uppenbarar sig J D Vance, mannen som Donald Trump har utsett som sin vicepresident, om-utifall-att, alltså. Mr Vance som är rena barnrumpan i jämförelse med såväl Biden som Trump, utstrålar energi som vore han ett kärnkraftverk, ja, i jämförelse med de båda äldre herrarna. Och president Biden har drabbats av Covid och befinner sig nu hemma i Delaware. Jag undrar jag om han alls kommer tillbaka?
Lyssnade igår till Alva Sparrevik - lyssnarnas val av Sommarvärd - och det var så berörande, så sorgligt och så förfärligt ledsamt. Och ändå så hörvärt.
Efteråt kände jag mig alldeles tom inuti och jag kände också en sån vrede mot gärningsmannen och jag tänkte att HUR kan man halvt slå ihjäl någon enbart för att denne försvarat sin kamrat?
Nånting helt annat, det handlar om reklam: Hur många av er som läser här har inspirerats av Ingemar Stenmark som gör reklam för den nya kudden som ger honom såå bra sömn? Någon som skaffat sig en sådan?
Eller av Stig Strand som äter Vitaepro? (Min mamma gjorde det, ja, lockades av Vitaepro alltså och hoppades väl på ett mirakel ...). Du som testat, berätta gärna om effekten - om det blev någon -.