En bra morgon .... 

En bild från morgonpromenaden med hundarna, skickad 06:43 till familjechatten. Bilden hemifrån, förstås. Så ringer AP på väg till naprapaten och har mycket att berätta och låter så glad och strax efteråt hör Eva i Tyresö av sig och undrar om jag möjligen vill ha sill och potatis till lunch? Det vill jag gärna.

Nio rätt av tio på DN:s quiz och pv kommer förstås att ha full pott.

Närhet ...

Det är som om vi har kommit in i någon slags rutin, Sigge och jag själv. Mest Sigge. Först går jag till sängs, ofta vi 23-tiden, och då är han ute på vift någonstans, men efter en timme ungefär, då kommer han in och jamar något alldeles förskräckligt ..., jamar hela vägen uppför trappan till övervåningen och ökar jamandet när han närmar sig sovrummet, så där som ..."Jag är här nu!"

Så hoppar han efter en stunds kråmande upp i sängen, lägger sig vid min sida och jag stryker honom över ena tassen och så somnar jag. Bordsfläkten är i gång och ibland även radion, men det tycks inte bekymra Sigge. Eller så har han vant sig.

Vid 4-tiden när jag vaknar, då har Sigge flyttat till korgstolen, men så tittar han upp och hoppar återigen upp i sängen och ligger intill mig, men inte ALLTFÖR nära. 

Det är ju helt ofattbart att en liten katt (han är verkligen liten) kan göra mig så lycklig. En slags trygghet blir det.

"Du kan ju vara social i stället ...", sa kvinnan. 

Pratar med vännen I i Falun. Hon frågar hur vi har det, om hösten har anlänt till Halland .., om jag är frisk och kry och om jag har någon kontakt med Malå.

Själv har hon - just idag - problem med att betala en räkning via sin dator. 

"Det spelar ingen roll .., hela tiden blir det fel och när datorn rättar orden, blir det ännu tokigare!" säger hon. 

Och hon berättar om hur oändligt mycket hon saknar trädgården, den som hon fick lämna när huset såldes. Jo, några blomlådor på balkongen har hon förstås, men det är ju inte samma sak. Innan flytten kunde hon tillbringa hela dagar i trädgården .., rensade ogräs, klippte ner det som vissnat, ja, sånt som man gör. 

Från den fina lägenheten kan hon se ut över något enstaka träd och härom dagen gick hon ut och rensade ogräs från hyreshusets (ett boende för äldre med gemensamma samlingsrum etc) rabatter och hon berättar om vilken glädje det var. Hur lycklig hon kände sig. 

Då dök en annan kvinna upp; en som också bor i samma hyreshus och kvinnan sade till I att detta var väl ändå inget arbete för henne, det finns det särskild personal till, i stället kunde ju I bli lite mera social och komma och prata med de övriga, tyckte kvinnan. 

Att detta att rensa ogräs kan förgylla någons dag .., hade tydligen inte slagit kvinnan. 

I december fyller I nittofem år. Inte ens då får man göra som man vill.

Dagens fönster ...

Ett fönster från det gula huset på kullen, kommer här. 

Det är inte ofta vi kan ha krukväxter i uterummet; det blir helt enkelt på tok för varmt där inne. 

Men ..., för några dagar sedan hände det!

 Grattis Turtlan!

Just idag - på gränsen mellan stjärntecknet Lejonet och Jungfrun - fyller Turtlan år. Nästa år blir det jämnt. Det kan man inte tro när man ser henne på bilden, den som togs av hennes svåger som agerade pressfotograf på bröllopet i fjol. 

Hoppas att du har haft en riktigt fin födelsedag ..., den mycket romantiske maken hade utlovat någon slags överraskning, jo, det blev säkert bra. 

Och om några veckor kanske, så får födelsedagsbarnet en ny knäled. Tänk, så bra! Vilken present i efterskott! 

Grattis, grattis! säger jag.

Det här med segling ...

Planen var följande: pv, hans äldre bror och en kompis till denne, skulle segla upp båten till Bohuslän och där skulle broderns fru, samt ett annat par ansluta just idag, torsdag. Därefter väntade fyra dagars förhoppningsvis ljuvlig seglats i den bohusländska skärgården, allt medan pv och kompisen tog sig hemöver. 

Fler planer? Jo, att vi själva skulle köra upp och ta över båten på söndag, vara ute fyra, fem dagar och så hemåt igen. 

Hur blev det?

Jo, för andra året i rad, får brodern med sällskap ställa in den efterlängtade seglatsen, då vädrets makter tänkt sig något helt annat. Regn, kraftigt regn .,. samt rejält blåsigt.

I stället seglar nu pv och hans bror hem båten, med början i morgon. Det blir nog ingen latmans-seglats, då SMHI visar på motvind och mera motvind (hårda vindar i byarna) och regn. Förhoppningsvis är herrarna hemma här på söndag någon gång. (Bilden från Skärhamn i Bohuslän). 

Ännu en bild från Bohuslän, närmare bestämt från Mollösund. Under ett tidigare besök där promenerade vi omkring och jag förundrades över den mjuka, vita färgen på alla hus och frågade helt enkelt en man hur detta kom sig .., hade det kanske varit extrapris på just den kulören? 

Nej, så var det inte alls! Riktigt vit färg skulle blända alldeles på tok för mycket i det starka solljuset, sade han. 

Mera Mollösund. 

Så här skrev jag på bloggen den 27:e augusti 2022. 

"Nere på stranden - en vik där det finns bryggor, stegar och hopptorn - badade jag länge. En bit intill låg en kvinna på mage och löste korsord, men så plötsligt tog hon sin mobil och ringde ett samtal. 

Någon svarade. 

"Hej det är M, jag vill bara berätta att mamma har gått bort ...", sa kvinnan och hennes röst bröts och hon började gråta hejdlöst.

Jag tänkte …, att en gång …,ska någon av mina egna barn säga just dom orden. 

Sen gick jag den branta stigen ”hemåt” .., norpade mig några björnbär .., såg ett vackert hus längst uppe på ”berget” och pratade lite med båtgrannen, han som var född i Piteå och visade sig heta Mårten.

Konstaterade också att serviceanläggningen i Mollösund inte var stor, men trivsam. Dessutom fanns där världens bästa golvskrapa i duschutrymmet. Jo, minsann. Sånt är viktigt. 

För övrigt? Sigge har sovit hos mig hela natten. Vilken lycka detta är! Vid fyratiden hoppade han upp och kurade ihop sig vid mina knän ..., två timmar senare låg han i korgstolen och sov så gott. Tänk, att detta är en sån innerlig glädje för hans matte! Nu är vi ensamma hemma resten av veckan. Det går det med.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Bert i Luleå:

"Hej.

Några fönster och en snygg fasad får du här. Tyvärr verkar den nedre våningen tom.

Huset är nyrenoverat. Känt som 'Tornhuset' här i stan.

/Bert."

//Tack Bert! Vilket prydligt tak huset har också.

Noterat ...

Ibland skriver jag ner sånt som jag absolut inte vill glömma, för det vet man ju, hur snabbt det går att saker man tänkt berätta .., ja, att en minut senare har detta som man funderade på, helt enkelt susat iväg. 

Det här var några saker jag tänkte på. 

Såg en firmabil i Halmstad med texten (och just den stavningen): Perri Mejson reklam. Tänker att detta med "Perri Mejson" knappast kan förstås av yngre generationer. 

Serien hette ju Perry Mason. 

Här en trailer.

Någon som kommer ihåg honom .., han, Perry? Hans riktiga namn var Raymond Burr, det hade jag glömt. Jag minns honom mycket väl och minns också hur mycket min pappa tyckte om det programmet. 

Lyssnade till Europapodden som hade live-sändning från Kulturhuset i Sthlm. Suveräna Caroline Salzinger var programledare och fördelade ordet till de olika korrespondenterna. Konstaterade att INGEN i panelen (möjligen Marie Nilsson Boij) talar med sådan fart som Daniel Alling, ibland sväljer han delar av orden. 

Och i morse, när det ösregnade .., blev det två avsnitt av Akuten på SVT-play. En äldre-äldre kvinna kommer in med sepsis och vi får veta att hon i sin ungdom blev förälskad och gravid med en färgad man. Den likaledes åldrade mannen sitter vid hennes sida och berättar hur svårt det kunde vara .., detta med blandäktenskap. 

"Vad sade hennes föräldrar ...?" frågar intervjuaren.

Då tänkte jag osökt på filmen "Gissa vem som kommer på middag" med bland andra Spencer Tracy, Katherine Hepburn och stilige Sidney Poitier. 

De två förstnämnda är föräldrar till en blond skönhet som kommer hem och berättar ungefär samma sak som i Akuten-programmet. 

Hon har alltså förälskat i sig i den stilige (och färgade) John Prentice, suveränt spelad av S.Poitier. Stor uppståndelse. Men .., även brudgummens föräldrar sätter sig emot äktenskapet. Detta var en helt underbar film med lika underbara skådespelare! Finns att hyra hos SF-anytime för 49:-. (Bilden visar brudens något häpna föräldrar ....). Och jag undrade då vad den färgade mannens föräldrar - mannen i Akuten - tyckte om hans val av kvinna. 

Idag har jag också lärt mig att man kan drabbas av dyspraxi. 

Det visste jag inte vad det var. 

Nu vet  jag.

Onsdagmorgon .., skyfall .., och en dränkt katt.

 

Kvart över sex i morse ringde pv och berättade att herrarna nu - efter nattens seglats - lagt till i Marstrand. 

Efter frukost och kanske lite vila, skulle färden gå vidare norrut, kanske mot Skärhamn på Tjörn.

Kapellet  över sittbrunnen hade kommit på plats och precis då, när det var klart, kom regnet. 

Det gjorde det även här, mer som i form av ett häftigt skyfall. 

En rejält våt Sigge kom in genom det öppna uterumsfönstret (hörde ett "domp" vid fyratiden i morse .., kanske kom någon annan katt också in och norpade sig lite torrfoder ..?), efter att ha tillbringat natten hos mig i sovrummet. 

När jag lämnar sängen på morgnarna, då gör Sigge mig sällskap. 

Tillbringade gårdagkvällen med att läsa ut den bok som kom igår, "Tranorna flyger söderut" av Lisa Ridzén. Den kändes till att börja med så tung och eländig, ägnade mig åt annat några timmar (klippte bort vissnade rosor .., och ansade lavendeln) och tog sedan nya tag. Då kom boken att växa och jag tyckte så mycket om den och sättet den beskrev detta att - likt Bo - bli gammal, skruttig och kanske även bitter. Och inte minst hur knepigt det kan bli för anhöriga. (Jag tänker att om tio år kanske jag är i Bos situation och vad det då kan innebära .., känslan av inte själv få bestämma över sin tillvaro, t.ex.). 

Att den eventuella förlusten av en hund vid namn Sixten spelar stor roll för romanen, gjorde nog sitt till för egen del. 

Handlingen utspelar sig i Jämtland. 

Annat som jag tyckte väldigt mycket om, var de korta anteckningnarna från hemtjänstpersonalen.  

Så här, t.ex: "Kl. 12.30. Palt och fläsksås till lunch. Bo äter allt med god aptit. Han säger att han skulle posta ett brev till Fredrika inatt men blev hemkörd av nattpatrullen. Vi diskuterar saken, men Bo vill inte duscha. Säger att fjällbad är okej, men inte dusch. Tar Sixten som är glad och pigg på kissrunda. /Johanna."

Eller så här, en annan dag: Kl 08.15. Medicin + blås i flaska. Bo tvär, vill inte äta upp gröten. Vill att jag tar hunden på promenad, hinner ej. /Eva-Lena. 

Eller så här: Kl 17:41. Fiskbullarna står fortfarande kvar på bordet, värmer upp dem. Trugar men Bo vill inget ha. Säger flera gånger att han inte tänker gå med på att Sixten flyttar. / Kalle.

Här finns en - i mina ögon - så fin recension av bokens innehåll. Är det någon som vill låna den (boken), så bara hojta. 

Nu har regnet upphört och jag ska ta fram dammsugaren och ta mig en påtår. I fönstret står en vacker solros .., den kom grannen Annelie med, då, när det var var surströmmingskalas.  

Ps. I morse i TV4 vann en man från Varberg 2.5 miljoner på Triss. Han tycktes belåten. Och den lilla rosa fjärilen bland stenarna på bilden längst uppe, den förärades jag av Elliot. "Här farmor, här får du!" sa han och lade fjärilen i min hand. Inte ens den allra mest dyrbara diamant, hade gjort mig gladare!

Dagens fönster ....

"Gissa var det bor spanska surfare!" skriver avsändaren som är annannan. 

Jag gissade på den andra balkongen nerifrån. 

Tack annanan! säger jag.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster - många små fönster på rad - från Juthbacka i Nykarleby i Finland. 

I Österbotten, närmare bestämt. 

Det var ellem som höll i

Ps. Ser nu att det blev två dagens fönster. Ja, det må vara hänt. Ds.

Tisdag i landet Halland ...

Först av allt: TACK till dig Bert i Luleå för att du igår rättade mig på instagram, då jag - ack, så lyriskt - berättade om hur det formligen vimlade av Amiralfjärilar i vår myntaodling. 

Det visade sig (Bert visade ..) att detta ju är nässelfjärilar och det var väl i alla fall roligt för denna lilla fjäril att få sola sig i amiralens glans (jag berättade om hur den senare kan flyga från vårt land till södra Italien!), ja, några minuter av berömmelse blev det ändå. 

Icke allenast vimlar det av fjärilar, igår var den i särklass värsta dagen vad beträffar flugor - typ spyflugor - som vi varit med om! Det var som om dessa flygfän bara tjoppade upp från ingenstans och dom var ettriga och närapå omöjliga att nå med flugsmällan! 

Idag ? Inga alls. 

Igårkväll hölls det årliga surströmmingskalaset (ibland hos grannen Birgitta, ibland här) och det var lika trivsamt som vanligt. Jodå, vi hade duk på bordet till en början, innan gästerna kom, men då gick det inte att ha parasollet uppe, då vi i så fall hade fått klippa ett hål i duken. Det fick bli så här. 

(Upptäcker nu när detta skrivs, att Britt inte hade något av alla sina "hårband", utan en lite annorlunda frisyr. Lika fin i vilket!)

Annelie, längst nere till vänster (i världens sötaste kjol i en slags varm gul nyans) som förra året gjorde debut som surströmmingsätare, kände nu inga begränsningar och sade flera gånger att hon tyckte att det var så gott! Kul!

Lite senare, han hade arbetat, anslöt Jonas - Ecke och Britts äldste son -.

I tre timmar blev vi sittandes på altanen och det blev som vanligt en hel del surr. 

Om vad ..? Jo, det stundande amerikanska valet .., vi pratade om segling .., om demens .., och Ecke berättade om hans och Görans (vår f.d. granne) fisketurer ute till havs .., och Ecke tog även upp detta med hur saknad Harry är, även hos dem.

Efter all anspänning under helgen i Hörby (min äldsta syster som verkligen inte mår bra) .., grillmiddagen i Bunkeflo dagen därpå, besöket på Lunds lasarett och pv:s bror i rullstol och så gårdagen, var jag totalt slut på, i alla fall mentalt. 

Nåja, det var väl mest innan surströmmingen kom på bordet. Två små snapsglas innehållande Norrlands Akvavit fick axlarna att sjunka.

Idag blir det seglats till Bohuslän för pv, hans bror och dennes kompis med ett holländskt efternamn - Greg - är i alla fall förnamnet. I morgon lär det på Björkö ska falla 15 mm regn, ja, jag är tacksam att jag är hemmavid. Osäkert när pv kommer hem igen, senast torsdag i alla fall, då ska hans bror med fru och goda vänner låna båten fram till söndag. Själv ska jag i eftermiddag/kväll besöka Eva från Tyresö och hennes man, vilka nu - efter Evas operation och sjukhusvistelse - äntligen kommit till sitt paradis nära havet. 

 

I postlådan ligger i skrivande stund den bok jag beställt från Adlibris, nämligen denna. Kanske var det hos Kattis i Närke som jag läste om denna och bums klickade in mig hos Adlibris. 

Ljudböcker är liksom inte min melodi, trots att alla tre ätteläggar prisar detta system med läsning. Nej, jag vill ligga på soffan och hålla i en bok ..., och det är väl typiskt en så enjängd människa som jag själv är. 

Nu ska Hans Erik i Gävle skrapa Triss i tv 4. Själv ska jag duscha och tvätta håret. (Oj, så glad Hans Erik blev! Han vann en halv miljon kronor!)

Dagens fönster ...

Ellem i Skellefteå har susat iväg tvärs över Kvarken och hamnat i Österbotten. Till min mejl kommer flera bilder och det här är en av dem. Mejlet avslutas så här: "Sista bilden var utsikten från pizzerian där vi åt jättegod pizza. ellem." 

Pizzerian finns i Juthbacka i Nykarleby.

Under årens lopp har ellem fångat en mängd österbottniska fönster och det slår mig alltid att dom är så vackra. Lite annorlunda 

När jag själv googlar "Juthbacka" kommer den här filmen upp. Tänk, att vårt systerland i öster är så totalt outforskat för min egen del! Bedrövligt är det. Så tack ellem! säger jag. 

Och fascinerande läsning om Kvarken finns här.

Och här. 

 I Västerstad ...

Det spelar ingen roll hur många gånger vi kör längs väg 13 i Skåne, så tänker jag att detta är ju verkligen som paradiset! 

Vi passerar mängder med hagar där kor och hästar håller till och där är får och vackra och mindre vackra hus och i dikesrenen växer tjärblomster! 

En traktor med långt släp vägrar svänga in på någon av alla p-platser som vi passerar och kön av bilar är kilometerlång och irritationen säkerligen omåttlig. I säkert 1.5 mil fylls kön på och jag tänkter att det är så här farliga omkörningar blir till, när någon till slut fått nog.

Kommer fram vid halv två. Köpe-palt till middag .., någon slags marängtårta senare på kvällen. 

Det pratas minnen. Malå, skolgång, lärare, pappa, mammas ständiga stickprojekt eller ryamattor .., segling, Trosa, cancer, förlust av närminne, självscanning, Uzbekistan, Sidenvägen, strykning av kläder och mycket annat. 

Nu när klockan närmar sig halv tolv, har alla gått till sängs. Här ute på rena bondvischan är det om möjligt ännu tystare än hemma. I hagar här intill går hästar. Nu och då hörs någon enstaka  bil från den större vägen, den som går till Sjöbo. 

Dagens syskonfönster ...

... fångades av madamen från Karlstad, men för en tid sedan på vift norröver. 

Här är ett av dem. 

Och här är det andra. Vill ni veta vad hon skrev? 

Jo, så här: 

"Hej!

Två fönster som lite hör ihop men fick var sin bild. Båda finns vid Stocke Titt café på Frösön.

 
Ett populärt utflyktsmål på Frösön i fin omgivning med ett litet utsiktstorn.

Annica på tur." 

// Tack Annica!

 Om när det går undan ...

Fredag idag. Hela veckan har jag legat efter .., tisdag kändes som måndag och idag känns som torsdag. 

Kanske för att jag har haft huvudet fyllt med tankar på vad som ska göras inför familjemiddagen i Bunkeflo på söndag. Mina båda systrar, Anders, Maja och pojkarna, min systerdotter, Tommy och Karin och så vi själva.

Och i morgon kör vi till Västerstad och övernattar och får på så sätt träffa Birgitta lite extra.

Och så var det igår när det plötsligt blev avresa med Tompes båt för pv:s del och på tisdag blir det ny sväng - men då på vår båt med hans storebror - upp till den bohusländska skärgården.  

Nästa söndag, om vädret tillåter, ska vi själva ta över båten och - hopefully - ägna några dagar, ja, kanske en vecka i det fagra landskapet Bohuslän. Det känns som om jag befinner mig i en torktumlare och det är knappt att jag hinner med mentalt. Och sen .. , Kreta.

Ett sätt att jorda sig mentalt är - för min del - att simma så långt jag orkar i havet. Eller rättare sagt: så länge som jag orkar.

Skallkroken är perfekt, där känner jag mig inte så ensam, även om det var precis vad jag var idag. 

På piren stod en man med sitt kastspö, men för övrigt var där tomt. 

En ejder simmade inte långt ifrån mig och på stranden såg jag en enda  liten vadare, ja, förutom trutar och måsar, förstås. 

Och ja, jag vet att man helst inte bör bada ensam i havet, men det faller ju på sin egen orimlighet! Ska man alltid invänta någon som har koll eller rent av vaktar .., nej, det går ju inte. 

Fick därefter ett sms i mobilen, att där fanns ett paket att hämta ut på Matöppet i Slöinge. Vägen dit är bara så otroligt vacker! Där är kor som ligger i grupp på ängarna .., där är större kor/tjurar i skogen intill en lagård ., där är hästar och vid vattnet i lilla Vastad, flög en kärrhök upp. Vassen är säkert två meter hög och skymmer sikten när man kommer körande - sikten mot vattnet - , vilket är synd, men vilket skydd för sommarens alla småttingar!

På en jättestor lägda i Slöinge växer hur många solrosor som helst! Jag har sådan lust att stanna till och fånga det hela på bild, men där kör så många bilar till och ifrån Siaglass-fabriken-butiken och andra ska till vårdcentralen eller till Solhagas bageri, så det blir liksom aldrig av att jag stannar till. Nu ringde Britt och meddelade att kaffet var klart! Over and out!

Dagens fönster ...

Två fönster på glänt,  ljusblått kakel och en öppen balkongdörr. En hund som tycks glad och verkar nyfiken. Kanske ser den någon bekant ...?

Trogna läsare (nitton år av Dagens fönster ...!!) kan nog räkna ut vem som höll i håven. Just det; annannan i Portugal. 

Tack! säger jag.

Skepp Ohoj ...!

Skjutsade nu på förmiddagen pv och hans kompis Tompe till hamnen i Halmstad, där den nyinköpta (men inte nya) båten bara stod och väntade på dem! Oj, så fin den visade sig vara! 

Pedantiskt välskött och med finurliga detaljer och vettig inredning! 

Bara detta att kunna sitta bekvämt vid rodret, här till höger på bilden! 

Och här sitter självaste kaptenen, glad och aningen pirrig, inför vad detta med ny båt ska innebära. 

Jodå, han och hustrun har en motorseglare, men den är mindre och det är inte ståhöjd där nere, det är det i denna. Och Tompe är lika lång som pv och jag är korta. (Den tidigare båten, samma fabrikat men lite större) ligger ute på Blocket till försäljning).

"Ja, jag hade lite svårt att sova natten mot idag ..", erkände han leende.

Båten är inte ny (det hade man kunnat tro), men för honom är den ju ny och det gäller att lära sig hur den fungerar.

Oj, så lycklig han tycktes vara och oj, så lycklig även pv var! Detta, att segla tillsammans med ungdomskompisar - eller med sin bror och deras gemensamme kompis Harald - ger honom verkligen energi och glädje. Ringde honom nyss och allt hade gått bra, "Vi ser redan kyrktornet i Torekov .., kanske hinner vi till Mölle, kanske till Höganäs eller Viken ikväll?" sa han och jag hörde leendet genom "luren" (luren ...?, hur länge till säger man det?). 

Om Tompe kan sägas att han har arbetat på S:t Lars i Lund som psykiatriker (heter det så?), har gått i samma gymnasieklass som pv i Ljungby, men kom ursprungligen från Blekinge. Han älskar att bugga och reser gärna till Indien tillsammans med hustrun Kerstin. Tompes föräldrar blev närapå etthundra år gamla och gick bort nästan samtidigt! Har han ärvt deras gener, kan han se fram emot ytterligare nästan trettio år här på jorden.

Det var förresten denne Tompe, som tillsammans med sin kompis Magnus var med om ett förfärligt oväder på väg hem från Dragör i Danmark till hemmahamnen i Limhamn och detta i den gamla båten. Han berättade då att han aldrig varit så rädd till havs! På några sekunder bara förändrades vädret till full storm och någonting - jag minns inte vad - gick sönder och han sade att "ja, jag trodde nästan vår sista stund var kommen!" Huuuu! tänkte jag. 

På bilden provsitts båtens soffa, som också kan förvandlas till säng.

Minnesbilder ...

Det slog mig när den här bilden kom till familjechatten (Maria med någon kompis tog en kvällstur längs Vindelälven och gjorde upp eld och fikade ....), att ofta när man ser bilder från begravningar, då finns ett stort porträtt av den som gått bort, ja, det brukar stå framför urnan eller kistan. 

Och då slog det mig, att om jag hade fått göra om min pappa Ivars begravning, då hade jag haft den här bilden rejält uppförstorad och så hade den fått stå där framme. 

För mig symboliserar den verkligen min pappa. Alldeles exakt kan jag minnas hur han kupade handen när han måttade kaffet och hällde det i den där sotiga pannan!

Och hade det inte varit en iskall och snörik decemberdag som vi tog farväl av honom, då hade jag plockat mossa, grankvistar och kottar och lagt som dekortation på kistans lock. 

En bild på honom får vara med också. Tagen av mig, med min första egna kamera. En Kodak Instamatic. 

Karl Gustav Ivar Nilsson.  Född den 25:e mars 1910, död 7/12 1976. Nr två av sju syskon, varav fem överlevde till vuxen ålder. Fem bröder och två systrar. Tretton år var han när hans mamma Anna dog. Pappan, Anders, dog året dessförinnan, båda i 40-årsåldern och av TBC. Mamman hade gullbett honom att hjälpa till med småsyskonen, Alice och Anna-Maria och brodern Gösta. 

Den äldste, Erland, gav sig snabbt av hemifrån och de övriga syskonen hamnade då hos en farbror och faster (ett barnlöst syskonpar) där även en kusin till dem redan fanns som fosterbarn. Alldeles enkelt kan det inte ha varit för syskonparet att plötsligt få sina brorsbarn i huset. 

Och så en bild från när den äldsta är ute med hundarna på kvälls, - eller morgonrundan. Från sin lägenhet har hon själv utsikt över såväl Tjamstaberget, som över vattnet. 

I morgon får hon besök av sin väninna med hennes dotter, vilka kommer med flyget till Skellefteå. Så roligt för henne! Det lär vara Samehelg i Malå också, med diverse tävlingar (var det förr i alla fall) i lappstan (där kåtorna finns). 

Här en liten film som handlar om sameåret i Malå. Hur många gånger har man inte stått och tittat på t.ex kalvmärkning, särskilt när långväga bekanta kom på besök. Pratar alla så här brett hemmavid? Nej, absolut inte, men ganska många, särskilt män, tycker jag.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett jämtlandsfönster från Helena Björk. 

"Det gröna fönstret tillhör en lada som står i en skarp sväng i en brant bake där vi åkte sparktåg som barn. Alltid spännande om man skulle klara husknuten. 

Elisabet skriver: Här ser man fönstren nere till vänster.  Och ordet "sparktåg" hade jag  h e l t  glömt bort att det fanns! Det hände ofta, särskilt om det var bra sparkföre, att vi satte ihop sparkarna i en lång rad och susade iväg nerför Ringvägen! Det hände lika ofta att hela tåget började "vingla" iväg och så åkte vi omkull.

Tack Helena! säger jag.