Det näst bästa igår ...
fredag 30 augusti 2024
torsdag 29 augusti 2024
Torsdag ....
Hur det blev ...
Ullen kom i stora, hårt packade balar från Australien och ibland kunde man i balarna hitta skinnslamsor och till och med små leksaker som råkat komma med, har Eva tidigare berättat.
onsdag 28 augusti 2024
Dagens fönster ...
Så här skriver avsändaren som är Turtlan:
"Hej!
Här kommer ett fönster från Sommarhagen på Frösön där kompositören Wilhelm Peterson-Berger hade sin sommarbostad.
Ett inte så stort hus med utsikt över Storsjön. Där fick man gå runt på
egen hand och titta. Ett café fanns i källarplanet men vi hade redan
fikat. Nån måtta får det vara!
Annica på tur i Jämtland."
//Tack Annica! Så roligt att via dina fönster ha fått göra er sällskap på semestern!
tisdag 27 augusti 2024
För övrigt läser jag ...
Ulf Lundells mer än bibeltjocka "dagbok"/betraktelser, den åttonde i ordningen.
Det retar mig att herr Lundell förfasar sig över Camilla Läckbergs 12 år yngre make (kallar honom toyboy), allra helst som Lundell - själv 71 år - har en flickvän som är 33 år yngre än honom. Men det är förstås skillnad för männen.
En bra dag ...
måndag 26 augusti 2024
Prat och mera prat ...
Eftersom Britt åkt in till stan i diverse ärenden - men allra mest för att hämta sin systerdotter som ska tillbringa ett par dagar hos sin moster och morbror - tar vi med oss kaffetermos och fikabröd och går ner till Ecke för lite surr. Ecke har - via mobilen och mig - andligen följt med på seglatsen till och från Bohuslän och om detta blir det en hel del prat.
Bästa pratet blir ofta - tycker jag - vid ett köksbord.
Nu handlar det om allt från kaniner (sju stycken) som härjar på deras gräsmatta, till Gaza, Israel, Ukraina, Ryssland, gängkrig i Danmark och Sverige, den minskade äppelskörden och vi pratar också om husrenovering, svunna tider här i Stensjö, Långgatan i Ystad och kanske är det för att vi från köksfönstret kan se det stora robiniaträdet, det som ser nästan dött ut, som vi hinner att prata om detta också.
Och jag berättar om Robiniaträdet, det som stod (kanske ännu står) på Regementsgatan i Ystad och vars vita, dinglande blomklasar fick mig att stanna upp och dra efter andan! Aldrig hade jag upplevt en sån ljuvlig doft!
Sen tackade vi för oss och gick hem. Pv tog in posten. Och själv läste jag på nätet att Sven-Göran Ericson hade somnat in.
Ny vecka, dansk ilska och Alla hundars dag ...
Höstkänsla inombords, men ännu vilar mina strumpor i byrålådan. Tranor och gäss flyger förbi - skränande - och har siktet inställt söderut. Olles saftdepå är bortplockad .., nu får cyklande turister klara sig utan den hemkokta saften .., och om kvällarna hör jag ugglan hoa.
Ännu någon månad ska sädesärlorna vara på plats ., jag såg dem i hamnen och kände mig glad.
Lyssnade till P1 innan jag lämnade sängvärmen. Samuel Larsson, korrespondent hos Sveriges Radio, tackade för sig .., han ska tydligen helt och hållet lämna journalistlivet. Det känns som hela havet stormar på Sveriges Radio, i alla fall vad gäller utrikeskorrarna. Carolina Salzinger - enligt mitt sätt att se det - en alldeles underbar programledare i Europapodden - har fått nya uppgifter och i hennes ställe kommer Parisa Höglund. Nåja, det blir kanske hur bra som helst.
Tittade på nyheterna härom dagen; det handlade om skjutglada ungdomar från vårt land som härjar i Danmark och mot betalning och mer än gärna tycks ta på sig att agera mördare. Jag kan väl inte vara den enda som känner s k a m? Ungefär som om ens egna barn hade gått in hos grannarna hemma och betett sig illa?
Ser intervjun mellan Gunnar Strömmer och den danske justieministern Peter Hummelgaard och tänker att det var länge sedan jag såg någon med sån inneboende pondus, som hos denne Hummelgaard. Han utstrålade i l s k a och jag förstår honom och det danska folket. Bedrövligt är vad det är.
Idag är det alla hundars dag och här kommer då en bild av Emil och Emma på besök hos Maria i Malå.
Lika roligt som det var att träffa sin mamma, var det nog att få gosa med Charlie och Steven igen!
På bilden den senare tillsammans med Emil.
Och igårkväll när jag hämtade pv, så hade hans svägerska Lena med sig familjens blandrastik Malva.
Malvas mor Mylva var jämngammal med Harry, men Mylva fick sluta sina dagar för någon vecka sedan. Diabetes och hjärtfel.
Oj, oj, oj, så fin hennes avkomma var!! Mjuk och go. Kom och hälsade så glatt och ändå försiktigt.
Här en annan fin hund som jag upptäckte för många, många år sedan. Den satt i sin husses (?) traktor och fick alltså följa honom på jobbet.
Och ja, bilden har visats här ett otal gånger.
Och fina Harry förstås, såklart måste han få vara med! Vi har ännu inte begravt hans aska; den ligger invirad i den vita papplådan som jag hämtade ut på djursjukhuset.
Helt omöjligt är det för mig att strö ut eller gräva ner innehållet.
Dagens fönster ...
Här var det många fönster att putsa, vill jag lova! Nio stycken, frånsett de tre smårutorna i porten! Huset finns i Juthbacka i Nykarleby i finska Österbotten.
Längsgående virke och en stege - kanske i trä - som någon kanske glömt att ta ner?
Men vilket underligt hus ändå .., dessa "kolonner" stämmer inte alls in i bilden, tänker jag. Måhända bodde någon högt uppsatt person i Juthbacka just där? Eller var det en skola ...?
Söker på nätet och finner detta.
Hur som helst, tack ellem för att du hade största håven med dig!
söndag 25 augusti 2024
Söndagsfönstret ....
... kom susande till mejlen igår lördag och ni förstår såklart att den här bilden fångades i Porto.
"Å, en prydnadskatt och en till synes fin man!" skrev jag.
Avsändaren - annannan - svarade. "De var två kompisar och en hund, men det var bara han som kom med på bilden!"
//Fint kakel också, hade jag kunnat tillägga, men gjorde det nu.
Tack annannan! Och du hade rätt angående Greg de Freitas (en ur pv:s besättning). Han har portugisiskt påbrå! meddelade pv.
lördag 24 augusti 2024
Lördag ....
Dagens fönster ...
... och en fin hund som tittar ut .., fångades av min systerdotter Rita, för tillfället på utflykt till Uzbekistan.
Dit har hon, tillsammans med en väninna, åkt med Rolfs Buss som arrangör.
Om någon blir våldsamt sugen på en dylik resa, så finns en länk här.
Fönstret fångade hon mest troligt i Lund.
fredag 23 augusti 2024
Ett extrafönster från Björkö ....
Det är inte alltför ofta som pv tar fram fönsterhåven, men igår hände det."Förslag till dagens fönster från Björkö hamn, 15 m/ sek här utanför, men regnet har upphört."
En bra morgon ....
En bild från morgonpromenaden med hundarna, skickad 06:43 till familjechatten. Bilden hemifrån, förstås. Så ringer AP på väg till naprapaten och har mycket att berätta och låter så glad och strax efteråt hör Eva i Tyresö av sig och undrar om jag möjligen vill ha sill och potatis till lunch? Det vill jag gärna.
Nio rätt av tio på DN:s quiz och pv kommer förstås att ha full pott.
Närhet ...
Det är som om vi har kommit in i någon slags rutin, Sigge och jag själv. Mest Sigge. Först går jag till sängs, ofta vi 23-tiden, och då är han ute på vift någonstans, men efter en timme ungefär, då kommer han in och jamar något alldeles förskräckligt ..., jamar hela vägen uppför trappan till övervåningen och ökar jamandet när han närmar sig sovrummet, så där som ..."Jag är här nu!"
Så hoppar han efter en stunds kråmande upp i sängen, lägger sig vid min sida och jag stryker honom över ena tassen och så somnar jag. Bordsfläkten är i gång och ibland även radion, men det tycks inte bekymra Sigge. Eller så har han vant sig.
Vid 4-tiden när jag vaknar, då har Sigge flyttat till korgstolen, men så tittar han upp och hoppar återigen upp i sängen och ligger intill mig, men inte ALLTFÖR nära.
Det är ju helt ofattbart att en liten katt (han är verkligen liten) kan göra mig så lycklig. En slags trygghet blir det.
"Du kan ju vara social i stället ...", sa kvinnan.
Pratar med vännen I i Falun. Hon frågar hur vi har det, om hösten har anlänt till Halland .., om jag är frisk och kry och om jag har någon kontakt med Malå.
Själv har hon - just idag - problem med att betala en räkning via sin dator.
"Det spelar ingen roll .., hela tiden blir det fel och när datorn rättar orden, blir det ännu tokigare!" säger hon.
Och hon berättar om hur oändligt mycket hon saknar trädgården, den som hon fick lämna när huset såldes. Jo, några blomlådor på balkongen har hon förstås, men det är ju inte samma sak. Innan flytten kunde hon tillbringa hela dagar i trädgården .., rensade ogräs, klippte ner det som vissnat, ja, sånt som man gör.
Från den fina lägenheten kan hon se ut över något enstaka träd och härom dagen gick hon ut och rensade ogräs från hyreshusets (ett boende för äldre med gemensamma samlingsrum etc) rabatter och hon berättar om vilken glädje det var. Hur lycklig hon kände sig.
Då dök en annan kvinna upp; en som också bor i samma hyreshus och kvinnan sade till I att detta var väl ändå inget arbete för henne, det finns det särskild personal till, i stället kunde ju I bli lite mera social och komma och prata med de övriga, tyckte kvinnan.
Att detta att rensa ogräs kan förgylla någons dag .., hade tydligen inte slagit kvinnan.
I december fyller I nittofem år. Inte ens då får man göra som man vill.