En bra dag ...
.jpg)
Vaknar tidigt och lyssnar till Vetenskapsradion som just då handlar om hur svårt det är för laxarna, bland annat hemma i Västerbotten, att få till bra lekplatser. Hur intressant som helst var det!
På delikatessdisken på Ankaret står nu en skylt med förklaring till varför butiken har valt att inte sälja surströmming, allt på grund av de minskande strömmingsbestånden. Tänk, att vi människor är så giriga .., bara trålar upp tonvis med fisk, dammsuger havet helt enkelt, det är rent bedrövligt!
Men en bra dag blev det ändå.
Jag är nästan alltid uppe längre om kvällarna än pv och tidigare uppe om morgnarna. Man behöver väl helt enkelt olika mycket sömn?
Tittade på Nyhetsmorgon .., småpratade med Sigge och saknar min systers brev från Australien. Ja, hon är ju kvar ännu en vecka och under tiden blir det mer av telefonsamtal, men ändå.
.jpg)
Mitt på dagen hämtar vi upp friherrinnan och åker till Skallkroken. Badar L Ä N G E. Efteråt sitter vi i ett av vindskydden och dricker kaffe och pv bjuder på en bit morotskaka. Solen mot våra ansikten.
Ett äldre-äldre par (kvinnan ser ut att kunna vara gymnast!) kommer för att bada och mannen (som påminner om någon jag sett i tv) säger att vi nu får "knö ihop oss", för här brukar herrn och frun sitta. Jaha, ja.
En liten sädesärla flyger förbi .., några ejdrar har simmat ut ur hamnen .., och ett hundratal meter bort - på några stenar som står på ett grund - sitter skvarvar och vilar sig.
Det är nästan så att det känns som sommar och vi bestämmer oss för att göra om detta i morgon, men kanske lite senare, så kan vi sitta i lugn och ro.
Kommer hem. Upptäcker muslortar bakom soffan och igårkväll mötte en liten mus döden bakom spisen. Hösttecken, om något.
I morgon är det onsdag. Då blir det middag här tillsammans med Eva från Tyresö och hennes inte längre så halvlånge man. Vid senaste besöket visade hon mig hur detta med stomi fungerar och att det är en hel del fix och trix med påsen som ska sättas på plats; lite klippa och klistra, helt enkelt. Det lär vara så att 46 000 människor i vårt land är opererade och har stomi. Evas operation skedde på Ersta Sjukhus på Söder i Sthlm och hon har inte o r d nog för hur fantastisk personalen var!
Och på fredag kör vi ner till Västerstad och firar mina systrars födelsedagar. Den äldsta fyller år samma datum som pv, den 1:a september och Birgitta blir åttio den 12:e november. Har beställt passionstårtan (ingen grädde .., men mousse och med färska frukter och bär) från Börjes konditori i Harplinge - en likadan tårta som jag själv bjöd goda vänner på när jag fyllde år i januari -. Den var himmelsk.
Det blir ett bara-över-dagen-besök och säkerligen sista gången vi ses, ja, Birgitta och jag själv.
.jpg)
Bäst av allt idag: Äldsta dottern fick i eftermiddag veta att hennes vikariat på sjukstugan fortsätter fram till jul till att börja med. Hurra! S o m hon trivs med arbetet där! Fina kollegor, en bra chef och patienter som hon ofta känner igen sedan uppväxten i Malå, ja, sånt betyder mycket. Bilden har hon tagit just idag, när hon tog hundarna upp till toppen av Tjamstanberget.
19 kommentarer:
Livets olika händelser. En del glada. Andra inte. Goda nyheter från norr men också att läsa orden… sista gången vi ses. Hur kan det kännas?
Hoppas det blir så bra det kan bli.
Å sen grattis till mera jobb i norr!
Turtlan: Ja, det är trist det här att inte ses igen, men vi har ju daglig mejlkontakt och det betyder mycket. ❤️ / Elisabet
Vilken fin bild och vilka vidder och här har vi vuxit upp. Grattis till oss.
Hade inte tänkt kommentera här längre då det oftast resulterar i obehag för mig. Men jag vänder mig mot den enkla beskrivningen att en stomi handlar ”om lite trix och fix och klippa och klistra”. Jag har själv opererats för tjocktarmscancer och senare komplikationer till detta och har haft stomi i omgångar i flera år, två gånger vid livshotande tillstånd och akutopererade. Både sk kolostomi och ileostomi, tjock- och tunntarmsstomier. Det senare är ett rent helvete och det vet alla som har det. Stomier framställs ofta som om det vore något enkelt och lätt att leva med. I verkligheten innebär det en total livsomställning med mycket stora anpassningar till ett normalt dagligt liv - allt annat är bara reklam för stomiprodukter och för att inte skrämma folk. Att det sen betyder skillnad mellan liv och död jämfört med hur det var förr är självklart något att vara innerligt tacksam för. Men man kan inte bagatellisera det här tillståndet - den dagen man har turen att få sin stomi sk ”nerlagd” är en av livets lyckodagar!
Så olika vi uppfattar saker. Jag uppfattade ”fix och trix ” med att det ÄR jobb och trixigt ha stomi. Dvs jobb och skötsel. Uppfattade inte alls att det var lite som hux flux eller något ta lätt på.
Nu är ju inte jag så kunnig men har hanterat en del stomier i mitt arbete även om det var ett tag sedan.
Skönt att det finns som en lösning och även att det går att operera tillbaka vilket är en väl så stor utmaning! Nära bekant som nyligen gjort den operationen.
Jag har en ileostomi (tunntarmsstomi) sen 11 år tillbaka. Den har fungerat toppen och ytterst sällan har det har blivit något läckage. För den som vill/behöver har ILCO (Tarm- uro- och stomiförbundet) en stödtelefon.
https://www.ilco.nu/vad-gor-vi/stod-och-radgivning/
Finns många lokala föreningar som anordnar föredrag och andra träffar. Med det stora utbudet av påsar och tillbehör, så brukar de flesta hitta en påse som passar.
Jag är glad för min stomipåse som faktiskt underlättar livet! (Hade inte cancer eller någon av de vanliga tarmsjukdomarna).
Kerstin
Monet. Jag utgår från vad Eva och hennes man berättar. Båda två tycker att det fungerar UTMÄRKT och när maken nu lärt sig hur det hela fungerar (vilket gick snabbt), är det inga som helst problem. Det kanske kommer, men ÄN så länge har det fungerat jättebra.
Monet igen. Den här stomin ska inte tas bort. Hon ska ha den livet ut.
Gunnel. Verkligen! Sååå vackert! /Elisabet
Kerstin. Tack som berättade och länkade! /elisabet
Turtlan. Ja, fantastiskt att det finns en lösning när det blir eländigt! Och det blev - i alla fall hittills - blev så bra! /elisabet
Monet svarar: Och det gör jag utifrån ett egenupplevt perspektiv kring en mångårig, allvarlig och komplicerad operations- och vardagsupplevelse med stomier i omgångar. Ingen, som inte har levt med detta, varken du eller Turtlan, kan veta hur det ser ut i verkligheten och i vardagen och när det gäller förmedlad andrahandinformation blir den ofta färgad av icke-medicinska synpunkter, typ ”klipp och klistra”. De flesta kolonstomier fungerar hyfsat, däremot är det stor skillnad på stomier som läggs från tunntarmen,ileostomier. Tarminnehållet är då alltid löst och knappt vällingflytande (det tjocknar bara längre ner i tjocktarmen) och riskerna för läckage från det sk bandaget är påtagliga. Både vid vardagsaktiviteter men framförallt nattetid med totalt avföringsindränkta sängkläder. Det finns andra komplikationer som bråck och svårläkta stomiläggningar men framförallt är det förenat med mycket stor smärta med frätande öppna sår vid stomiöppningen som kontinuerligt kommer i kontakt med den flytande tarminnehållet och därför aldrig läker. Jag ska inte gå in på närmare detaljer men vet av egen erfarenhet, svensk och fransk sjukvårdspersonals egna uppgifter och genom vetenskaplig forskning hur det ser ut - den idylliska generella beskrivning som ges här är helt enkelt inte rättvisande. Man blir både socialt, hygieniskt och praktiskt avskuren från en stor del av sitt tidigare aktiva liv och måste anpassa sig efter det. Det är självklart att man gör - känslan av att trots allt ha fått livet tillbaka genom de här åtgärderna - i synnerhet vid livshotande tillstånd som cancer, tarmvred eller divertikulos (inflammerade tarmfickor) - överväger trots allt alla de andra livskvalitetsförsämrande tillstånden. För dem som detta fungerar väl för är det säkerligen inte några större problem att anpassa sig till de nya livsformerna. Vem gör inte det om det handlar om överlevnad? För oss andra - och vi är många - gäller det att vara tacksam för den förlängda tid vi fått men att samtidigt acceptera att det resterande livet för all framtid påverkas av dessa ingrepp. Man blir utan stora delar av sina tarmar, får stora problem med matintag och näringsupptag och framförallt sitt immunförsvar som till stora delar finns i tarmsystemet. Det andra, det ”praktiska” är en bisak i sammanhanget och det är klart att man lär sig hanteringen av det! Och Kerstin, tur och bra för dig att din ileostomi fungerar så väl efter så många år! Och Turtlan - ja, en nedläggning av stomi är en lika svår operation som det motsatta. Och med stora komplikationsrisker många år efteråt. Det är mindre än ett halvår sedan då jag själv låg på IVA i fem dygn för pga massiva blödningar från den sk anastamosen där man sytt ihop tarmarna tidigare. Det var på håret att jag klarade detta men med ett antal blodtransfusioner och andra akuta åtgärder gick det åtminstone temporärt bra. Så jag är både känslig för hur man så lekmannamässigt beskriver detta - och som vanligt - att mina synpunkter i den här typen av forum ska förminskas till att ”man upplever saker annorlunda”!
👍
Monet: Jag berättade hur det fungerade för DEM. Det var hennes makes ord det här med "klipp och klistra" och att det så långt har fungerat utmärkt. Inget läckage. Jag utger mig sannerligen inte för att vara någon stomiexpert, utan berättar om hur det blev för dem. Underbart, trots all oro dessförinnan!
Att du berättar hur det är för DEM är väl sin sak. Du kanske samtidigt kan ta till dig hur jag, som lika drabbad, om inte värre, patient upplever den berättelsen? Att jag tar illa vid mig räknas inte?
Monet: Jag ger upp. / Elisabet
Men jisses säger jag! Om man nu är så kritisk till vad som skrivs så sluta läs på den här bloggen. Finns säkert andra där du trivs bättre Monet!
Ja du är illa drabbad och gått igenom massor men för det behöver inte andra få kritik och få höra att de vet eller kan inget.
Nu ska jag ta mig lite äppelpaj och hoppas det gör mig till bättre mods efter ha läst här.
// Ngn i mellanmjölkens land
Världen med dess sjukdomar, vedermödor och andra plågor liksom lycka och salighet upplevs olika av oss människor beroende på våra erfarenheter och upplevelser. Att aldrig, säger ALDRIG, sätta sig själv som norm och förminska andra är en självklarhet.
Du undrar varför varför dina kommentarer alltid orsakar obehag för dig. Det gör inte jag.
Hedgrenskan
Inga kommentarer Monet blir mitt svar. Det hjälper inte. Orkar inte. Allt blir fel eller missförstånd.
Skicka en kommentar