Solstrålar färgar skogen röd.
tisdag 1 juni 2010
Göromål en tisdagkväll ....
Sekatörklippande av spretig humle ..., och knips-knips så åker en bit av vinrankan .... och knips-knips så får pensionatet en underbar bukett med syréner på bordet!
Från den inglasade altanen som så småningom ska bli ett vanligt rum, hörs hammarslag.
Intill mig ett glas martini.
Och nej, det bekymrar mig inte alls.
Tisdagkväll är för mig vad fredagkvällar är för andra människor.
Sekatörklippande av spretig humle ..., och knips-knips så åker en bit av vinrankan .... och knips-knips så får pensionatet en underbar bukett med syréner på bordet!
Från den inglasade altanen som så småningom ska bli ett vanligt rum, hörs hammarslag.
Intill mig ett glas martini.
Och nej, det bekymrar mig inte alls.
Tisdagkväll är för mig vad fredagkvällar är för andra människor.
På tåget ...
Alldeles vansinnigt överfyllt är det på Öresundståget från Malmö.
Överallt står människor ..., i mittgången .. utanför toaletten .., ja, det är trångt och bökigt och passagerare som har bokat platsbiljett kommer inte ens åt sina platser!
Irritationen är påtaglig.
En storvuxen kvinna med otympligt passage har ställt sig precis vid öppningen in till kupén och när andra passagerare ska försöka krångla sig förbi, är det hopplöst trångt.
Själv har jag fönsterplats och ber en tyst bön att ingen ska komma och snegla upp mot bagagehyllan där numret för platsen står och sedan säga ..."ursäkta .. men det här är faktiskt min plats ..".
Ååå, jag klarar mig.
Och pensionatsvärden som i morse så lyriskt vittnade om solsken och högtryck .., ja, det var nog antingen en synvilla, eller så varade det roliga inte så länge, ty Halland möter med gråmulen himmel och duggregn!
Precis på pricken som i Ystad.
Och sigge nilsson har jag inte sett svanstippen av, däremot pElle, och det har bjudits på ur-god stekt tåsk med färskpotatis från Bjärehalvön, inte så långt härifrån.
Livet känns bra.
När båten kantrar ....
Kanske är hon något år äldre än jag själv?
Och nu står hon framför mig i kassan och fumlar lite med betalkortet och jag hjälper henne och packar sedan i varorna, medan hon ordnar med sitt.
"Elisabet .., jag vill berätta nånting för dig ....", säger hon med bedrövad röst.
Jag anar vad det är.
"Jo, det är så att jag har fått diagnosen Alzheimers sjukdom och om jag uppför mig lite underligt eller så .., så vill jag att ni ska veta varför .., ja, jag äter bromsmedicin .. men du vet ... ändå ...", säger hon.
Ögonen är tårfyllda.
Och jag stryker henne över kinden och håller handen och säger att ojojoj, för vad annars ska man säga?
Att man förstår?
Inte kan man förstå något sånt!
Inte ens i sin vildaste fantasi .. inte ens om man har levt med en mamma som haft samma sjukdom, inte ens då kan man sätta sig in i hur det ska kännas att veta att man vid dryga femtio års ålder har drabbats av en demenssjukdom där det bara går utför!
Möjligen att man kan stryka någon över kinden eller röra vid handen lite längre än vanligt.
För henne har hela livet tippat överstyr.
Kanske är hon något år äldre än jag själv?
Och nu står hon framför mig i kassan och fumlar lite med betalkortet och jag hjälper henne och packar sedan i varorna, medan hon ordnar med sitt.
"Elisabet .., jag vill berätta nånting för dig ....", säger hon med bedrövad röst.
Jag anar vad det är.
"Jo, det är så att jag har fått diagnosen Alzheimers sjukdom och om jag uppför mig lite underligt eller så .., så vill jag att ni ska veta varför .., ja, jag äter bromsmedicin .. men du vet ... ändå ...", säger hon.
Ögonen är tårfyllda.
Och jag stryker henne över kinden och håller handen och säger att ojojoj, för vad annars ska man säga?
Att man förstår?
Inte kan man förstå något sånt!
Inte ens i sin vildaste fantasi .. inte ens om man har levt med en mamma som haft samma sjukdom, inte ens då kan man sätta sig in i hur det ska kännas att veta att man vid dryga femtio års ålder har drabbats av en demenssjukdom där det bara går utför!
Möjligen att man kan stryka någon över kinden eller röra vid handen lite längre än vanligt.
För henne har hela livet tippat överstyr.
Snart avresa ...
Rosa väskan packad.
Ryggsäcken också.
På mitt slagbord står ett stort fång med lila syréner ..., och på soffbordet, i den så söta vasen som var en födelsedagspresent från min störstasyster, ett fång med vita - och alldeles ljufvligt doftande små blommor -!
Dom växer på innergårdens buskar.
Olvon, kanske?
Pelargoniorna ska få vatten på fat innan jag åker, ty kanske, kanske att solen visar sig under onsdagen?
Kunderna klagar bittert över den trista och kalla våren och en äldre herre hade stickemössan på sig nu på förmiddagen.
Allt är upp och ner.
Och jag längtar efter att få borra ner näsan i sigge nilssons päls.
Just så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)