Och så närmar sig färjan Ven ...

Många av passagerarna ombord ska jag möta och känna igen under de följande dagarna.

Även på båten letar jag Lyckliga Par.

Jag ser ovanligt många.

Ja, världen är liten ...

Ni som har varit med här länge, ni minns förstås bloggvännen Helene från Delsbo.

Helene som förlorade slaget mot sin bröstcancer och lämnade efter sig två barn, Joar och Evelina.

Vi var många som tänkte på Helene och på hennes familj som blev kvar.

Och tänk, idag när jag kommer hem från Ven .., hittar jag det här i min inkorg.

Mia har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Tisdagsfönstret ...":

"Jag kom på just nu att det var länge sen jag var inne på Elisabets sida, så jag smög in här och tassade runt lite.

Och så får jag se ett fönster från Rikkenstorp!

Min mormors föräldrar ägde en gång i tiden Rikkenstorp, och innan dem hade flera generationer av min släkt bott där.

Men mormors pappa gick i borgen för någon som behövde det, och det slutade så illa att han blev tvungen att sälja gården.

Visst är väl världen bra liten ibland?

Kram på dej!

/Mia (Evelinas bonusmamma)."

På rymmen ...

Vid besöket på Nämndemansgården på Ven .., upptäcker jag en man som kommer cyklande och i ena handen har han en vit hink .., och så stannar han till och det blir lite småprat så där i solgasset.

En stor, svansviftande och lite raggig hund, gör honom sällskap.

Det visar sig att i Nämndemansgårdens hönshus finns två skånska blommehöns och dom hönsen sköter mannen om .. ja, dom ska nämligen emigrera till Dalarna och nu ska hönorna få matrester.

Men den cyklande mannen blir snopen .,. där är inga höns i hönshuset!!

Dom är borta!

Så vi går runt och letar och han lockar och lockar ..."kom-kom-kom-nu-hönorna!" .., och det tar ett bra tag .. sedan hör jag honom hojta att ....., jo, nu har han hittat dem .., och så börjar mannen att försöka fösa dem till "hemmet" - till hönshuset -.

Själv står jag en bit ifrån och väntar med kameran.

Och ser man på ..., där kommer dom två madamerna som gömt sig bakom husknuten!

(Blommehöns hade jag själv .., det är en gammal ras och underbart trevliga och sociala är dom .., och v a c k r a!)

Måndagsfönstret ...

... finns även det på ön Ven.

Och i fönstret står Jesus.

Söndagsfönstret ...

.... hittar man inne på Tuna Krog på ön Ven, utanför Landskrona.

En alldeles underbar krog/restaurang .., så trivsamt och familjärt .. med böcker på borden .., och spel att låna .., och vänlig personal.

Maten ..?

Jättegod!

Min ryggfilé liknade mer en oxfilé .., lägg därtill bulgursallad .., pesto .., bakad potatis .. persiljesmör ..., och grillad majskolv. Mums!

I en gammal lagård ...

... i ett lika gammalt och litet fönster .. där .., bland spindelväv och damm, ligger en liten död insekt.

En mal, kanske?

Och jag står länge och bara tittar på det lilla krypet som mötte sitt öde just där.

Stackars liten.

Nja, särskilt het är man ju inte ...

Hur var det nu att sova i tält ...?

Jotack, kallt.

Jag är alltid frusen nästan .., mest om fötterna ., så när det på lördagkvällen är dags för sänggående, ja, då tar jag ( till tältkamratens besvikelse ...,) fram strumpor, mjukbyxor .., särk och sticketröja.

Lägg därtill ett påslakan och en filt.

Intill mig ligger pensionatsvärden.

I Adamsdräkten.

Gissa, vem som fryser.

Just det.

Den påpälsade bloggmadamen.

Men det var ändå trivsamt .., att ligga där och höra ljuden från andra campare intill .., lyssna till morgonpigga småttingar skratta och leka .., och duvornas koooooorrrrrande .., och ana solljuset genom rosafärgad tältduk.

På BB-avdelningen

Inne i vagnslidret i underbara Nämndemansgården på Ven, har herr och fru Svala fått sommarens andra kull med småttingar.

Nu är det bråttom att få dem flygfärdiga innan kylan kommer!

Och där står vi och tittar upp mot taket som är täckt av halm .., och se .., hela tiden kommer småttingarnas föräldrar flygande i raketfart och så blir det ännu snabbare matutdelning till ivrigt skriiiikande och piiiiipande små svalbarn.

Små bin hittar lyckan ..

.. i form av pv:s ur-goda plommonmarlelad - 09.

Årets är gjord av Reine Claude-plommon.

(Gunnar som jag pratar om, är förstås Gunnar i Vaplan, som vid bloggträffsbesöket berättade om när spanar-bin har hittat nånting extrasmarrigt, då flyger dom hem till kupan och med cirklande rörelser berättar dom för sina bi-kompisar var det smarriga finns och även hur långt borta det är! Det är ju som trolleri!)

Bilder från helgen som gick ..

Att cykla på Ven kräver sin man.
Eller kvinna.
(Och ja, klicka gärna på bilderna .., det glömde jag.)

Där är branta uppförsbackar som går till himlen och sedan, nerförsbackar ..., där det är en klar fördel om man redan från början är fatalist ..., och där är slingervägar med lösgrus och på ena sidan stup rakt ner mot turkosgröna havet och man tänker att .., hjälp .., tänk, om man råkar få sladd, då kan man hälsa hem och glömma allt vad Grekland heter!

Då är det ajöken, på riktigt.

Men man håller sig på vägen och det är varmt och soligt och på pakethållaren ligger min uti-fall-att-det-blir-kallt-sticketröja.

Och vattenflaskan.



Lördagkväll är konsert i kyrkan som numera är Tycho-Brahe-museum.

På en bänk där utanför, sitter pensionatsvärden och övar lite på sin stämma.

"Ja, men du förstår .., det är ofta så att kören sjunker i tonläge och så kommer en flöjt in och sedan ska vi komma rätt och då händer det att det blir fel .. att vi ligger för lågt ..", säger han.

"Jaha .., på det viset ...?" säger bloggmadamen.



Vi bor på Vens camping & stugby, jag tror att det är vid Husviken.

Det är evigheter sedan jag låg i tält och jag är väl måttligt road av tanken.

På eftermiddagen, just som pv övar för konserten, kommer regnet.

Jag, som knappt sovit natten innan, lägger mig raklång på madrassen .., där ligger jag och tittar upp mot rosafärgade taket och hör regndropparna och jag hör människor som skrattar och småbarn som cyklar runt, runt, runt och jag skickar och får sms.


Hotellrummet ser ut så här.

På natten ska det bli iskallt i tältet och jag ska frysa om benen och om rumpan, trots att jag är rejält påpälsad, men det vet jag inte då, på lördagkväll.


Och här är utsikten från campingen.
På andra sidan ligger Landskrona .., en bit till vänster ., Helsingborg.


Efter konserten .., cyklar vi till Tuna Krog, bara en bit bort.

Men åååå, så ljuvligt!

Själva krogen är så hemtrevlig och eftersom det är fullt inne, slår vi oss ner på terassen.

Där är massor med människor och vid åttatiden kommer Nilla Nielsen med sitt långa, blonda hår och spelar gitarr och sjunger och pensionatsvärden bjuder schangdobelt på rubbet, mat och vin och bara så snäll är han.

Som dekor hänger handdukar på tork ut mot vägen.

I flera timmar blir vi kvar och när det är dags att cykla hemåt, ja, då är jag återigen glad att jag tror på detta att ens dagar är förutbestämda .., ty lite vingligt är det och förutom våra ficklampor (jo, pv är en förutseende man ...) är det alldeles becksvart ute.

"Ser du stjärhimlen?" hojtar pv som cyklar framför mig och alldeles för fort.
Nä.
Jag vågar inte titta upp.


Och det blir bad nere i Bäckvikens hamn, men inte på lördagkväll.
Från bryggan.



Söndag blir cykeltur i ett par timmar.

Vi tittar in i fyrlängade Nämndemansgården; en slags skånegård med halmtak, med anor sedan slutet av 1700-talet.


Rar kvinna öppnar porten till gården som nu tillhör Hvens Hembygdsförening ...,(kvinna är gift med en man från Piteå ..."är du från Piteå ..?" frågar hon mig och jag säger ..."nä, men inte så värst långt därifrån heller ...") och hon berättar om kärleken till gården och att hon själv är småländska men har sina rötter på Ven ..., och hur det nu går till, - kanske pratar vi om detta om att leva i nuet -, så får jag veta att för två år sedan dog kvinnans 38-årige son i cancer .., kvar blev fyra småbarn och en hustru .., ja, sånt pratar vi om, allt medan svalorna flyger ut och in i höladan där sommarens andra kull med små svalbarn nu piper och vill ha mera mat!



Huset är så vackert, så vackert och har varit i samma släkts ägo i fem generationer.

Och där är ljusspel som får mig att nästan ramla baklänges.

Taket består av halm.
I trettiofem, ja, upp till femtio år, kan ett rätt lagt halmtak hålla, berättar kvinnan.


På en vagn ligger högar av säd.


Kullerstenar som många generationer har trampat på.
Och idag .., en pensionatsvärd uppvuxen i Småland och en bloggmadame från Malå i Västerbotten.

Sist av allt hemfärd .., färja till Landskrona .., trivsam träff med ellis i Lund .., tåg igen till Malmö.

På tåget sitter en kvinna med en t-shirt med reklam för läkare utan gränser.
Jag sitter en stund och undrar om jag ska våga fråga henne ...?

Så det gör jag.

Kvinnan, som om två år ska fylla fyrtio, är sjuksköterska och är nu på väg till Sudan i Afrika.
Där, ska hon hjälpa till i ett flyktingläger .., och jag får veta att hon tidigare har varit i Colombia och Liberia.

Och kvinnan berättar om glädjen i att känna att Man Behövs .., om om svårigheten att sedan återvända till Sverige och arbeta på sjukhus där människor kan vara så ..., ja, bry sig så mycket i småttigheter .,. säger hon lite förläget.

"Så där .., tja, att man blir uppläxad om patienten får maten liten senare än vanligt ...", ja, du vet .., när man kanske en vecka tidigare har arbetat med människor där det mesta handlar om liv eller död.

På riktigt liv eller död.

Säger hon.

Och då är vi framme i Malmö och jag önskar henne lycka till och säger att hon ska vara rädd om sig och en till vårt land invandrad kvinna i 60-årsåldern som i stillhet har lyssnat till vårt samtal .., hon ler så varmt och tittar på sjuksköterskan och säger "ja, lycka till ...!" och så ler vi mot varandra .., tänk, som en slags samhörighet blir det, där på tåget, den där sista minuten.

Tillbakablick ...

Om man växer upp och är rätt strängt hållen (men ändå gör saker i smyyyyyyg, så där som att åka på skoldans till Kriberg eller Adak ...), då kan det bli så att när man i 15-årsåldern flyttar till Lycksele för att börja ny skola (på den tiden bodde dom flesta i hyresrum eller på elevhemmet) .., då släpper alla spärrar.

Då blir det väldigt lajbans.

Så var det för mig.

Under en enda termin levde jag loppan.

Och igårkväll fick jag ett mail från han som då var min allra bästa kompis, nämligen från P-O från Björksele.

Så här skriver han .. när han nu har hittat till min blogg.

"Ja,, herregud vilka minnen som dyker upp i min skalle när man ser dig på kort - Lycksele,Gunnar H, Ulf A, Erik, José Feliciano (som jag spelade dygnet runt ...,. bloggmadamens anm.) Hantverkargatan 13 ...(där jag hyrde rum).

Minns du vår första spritfest när jag bar dig hem på axeln och polisen stoppade oss på Storgatan och frågade om jag kunde ta hand om dig.

På morgonen efter när du vaknade slog du ut all sprit (Silverrom ..., jaså, var där något kvar ...? och jag tog ett lakan och täckte över coca-flaskorna och glasen .., vi var tre eller fyra unga damer som hade haft förfest ...) genom fönstret och frågade var du hade varit kvällen innan.

Godnatt önskar P_O."

Ack ja.

I ottan ...

Bilden: en annan ledig dag .., vi är på Irland och kör bil på fel sida.

En ledig lördag .., det är för mig att sova till sju .., lyssna till Ring-så-spelar-vi .., köpa färskt bröd på Möllers .., läsa DN och Sydsvenskan ..., ja, bara ta dte lugnt.

Idag är en ledig lördag.

Då har jag varit vaken så gott som hela natten ... , ty jag drack kaffe alldeles för sent och badade i havet kanske för sent (endorfinkicken sitter i lääänge ...) och här utanför var ett fasligt liv hela natten ...(jag hörde någon öppna ett fönster och ropa att .."gå hem och lägg er nu!") och när klockan var kring fem ,. då äntligen somnade jag.

En halvtimme senare ringde klockradion.

Nu sitter vi här, ellis och jag själv.

Hon läser DN .., jag dricker starkt kaffe.

Hon ska åka till Lund och få tillgång till sitt hyresrum och bloggmadamen ska fortsätta till Landskrona, fvb med båt till ön Ven .., där pv möter upp.

Ikväll har Halmstad Kammarkör konsert i kyrkan på ön och vi ska sova i tält natten mot i morgon.

Jag kommer nog att vara hysteriskt trött.

Det är tur att man har ett någorlunda gott humör.

Hasta la vista! alla raringar.

Lördagsfönstret ...

ellis tog bilden ...

... hittar man på helsa på café i Ystad.

Och när man går på innergården, kan tro att man är i Italien.

Så finurligt är det ordnat .., med kläder som hänger på tork tvärs över gården.

TEstar lite nu ...

Ingen släktskap alls ...

Om ni klickar på bilden, så syns det ännu bättre ...

Ingen nu levande människa skulle få mig att gå på maskerad.

Fråga mig inte varför ..., jag vet helt enkelt inte.

Inte ville jag ta på mig lucialinnet heller, på den tiden det begav sig .,. ååå, jag ville bara sjunka genom jorden, så pinsamt var det!

Men se äldsta dottern .., hon går inte i sin mammas fotspår, nej, hon ÄLSKAR sånt här!

Här är hon, som nummer två från vänster .., och maken, han står där och mallar sig med händerna i fickorna .., och blir plötsligt så oerhört lik sin pappa Berra.

Just nu ...

.... cykeltur till stranden och havet och jag lånar ovanpågrannens alldeles för höga cykel och ellis tar min, min "nya", med stora cykelkorgen och nytt framdäck.

Åååå, så det blåser!

Och vi går ut på bryggan och jag klär av mig och på med baddräkten och nerför stegen och vattnet är v a r m t, nästan ljummet .., varmast hittills i sommar .., och jag simmar i vågorna och tänker på Estonia och om det hade varit Emma och Emil eller mina barn och så rundar jag bryggan och kommer ut i vågskvalpet där det är riktigt suuuugande .., det blåser från väster och nu får jag alla vågorna mot mig och det är tång i vattnet och jag dyker och tänker att detta är det bästa som finns och jag tänker att om tre veckor är vi i Grekland och badar i ett turkosfärgat vatten och sitter på balkongen eller uteplatsen och dricker kvällskaffe och kanske läser vi var sin bok och jag skriver vykort och ber pv smörja in mig på ryggen.

Sånt tänker jag på.

Och så upp ur vattnet och ellis tar bilder och vi sitter tillsammans på bryggan som är solvarm.

En kvinna i vit frottébadrock kommer emot oss och frågar om vattnet är kallt?

"Nä, jätteskönt ..!" säger jag.

Och så hemåt.

Små Prästkragar pryder vägrenen och där är Cikoria och några pyttiga Blåklockor.

Sädesärlan är kvar.

Och nu hemma.

Middag som väntar.

Ellis vid sin dator .. jag här.

Svenska plommon i köket.

Öppet fönster .., fredagsmusik från någon spelglad granne.

Livet känns som bäst.

Stolt mamma - glad dotter ...

Det var förstås när BSK flickor - f.97 vann Gothia Cup.

Och mormorshjärtat nästan sprack av stolthet.

Fredagmorgon ...

Skåne, västra sidan.
Som paradiset.

ellis på soffan ektorp .. och båda madamerna vaknar vi med lille-plupp-lockigt-hår .., det har varit en tropisk natt, säger radioprataren och det förstår vi.

Jag kollar på väderprognosen.

Risk för regn i morgon och det är ju då det är camping på Ven.

"Nä, inte åker jag dit och ligger i tält om det är oväder ..." säger jag till soffkamraten.

Har man tur, strålar solen.

Och nu vankas jobb .., halv åtta till fem och ellis har sovmorgon och kan göra precis vad hon behagar.

Men tänk .., när man cyklar hem igen .., då är det Ledig Helg.

Ajöken, sa Fröken.

Fredagsfönstret ....

"Hej Elisabet!

Det här fönstret tog jag i helgen med tanke på ditt fönstersamlande ;)

Bilden föreställer änden på en järnvägsvagn som inrymmer den eminenta krogen http://www.kalaskocken.nu/ där vi i Peugeotklubben åt lunch i söndags.

Visst är det lite zigenarkänsla från 50-talet över den här vagnen?

Musettedragspel tänker jag också på... ;)

Kram
Chris."

Ett kvällsfönster från Estland.

"Man kan ha båtar i fönstret om man bor i en hamnstad som Kurasaare på Ösel.

Kerstin i Svedjan."

På väg hem ...

(Suddig bild, jag vet .. men det började skymma.)

.... ser vi stora segelbåten Helene lägga till vid kaj.

Eller, det har den redan gjort, men vi såg den komma in mot land.

Och ser man på .., där är ju Bengt Ekwall, han som är gift med Birthe från Östersund!

Eder uppsökande reporter, som minsann har sett Janne Josefsson i Uppdrag Granskning och har lärt sig hur det går till, är på hugget.

"Jaha ja, kanske man kan få en intervju här, vad säger du Bengt ...?"

Det kan man, säger han och tar genast av sig huvudbonaden och stryker med handen över håret.

(Att han är dalmas till ursprunget, går väl knappast att ta miste på ...)

Om och om igen ...

Ja, "over and over again" ... tränar ovanpågrannen, han den unge mannen, på samma slinga.

Och jag ligger på min säng och lyssnar lite.

Gardinen fladdrar i vinden.

Kungens lilla piga .. eller stora.

Sjukhusets terarpiverksamhet fortskrider.

Nu är det strykning som gäller.

Luther på axeln ...

Om man sjukanmäler sig och blir hemma från jobbet och sedan tillfrisknar .., och man ringer till sin arbetsplats och kollar om dom har fått in någon som tar ens kvällstimmar .., och man får höra att det fixar sig (tack Englund!) och man säger att "i morgon kommer jag som vanligt ..." ..., visst är det då underligt att man inte så mycket som vill sticka näsan utanför porten, fast man ju inte blir ett dugg sämre av en sån sak?

Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag hade varit hemma från jobbet och sedan mötte en arbetskamrat på stan!

Ändå .., är det ju så totalt ologiskt.

Imorse var jag dålig .., nu känner jag mig nästan helt okej .., jag längtar ut så jag kan spricka .., men vill inte njuta av vackert väder .., då känns det som om jag fuskar.

Logik ...?

Inte det minsta.

Så länge får man väl stryka ett lakan.

Terapiverksamhet ...

Och har man inget annat för sig - och det har man inte - får DN:s korsord träda i tjänst.

Längst ner till vänster (eller tredje raden nerifrån t.v.) syns två tomma rutor .., det blev Hedmark (norskt fylke).

Men är verkligen genus "ande"?

Det är en slags stillsam lycka det ., att lyckas lösa korsordet med fyra prickar i svårighetsgrad.

Jepp.

Skriver bloggmadamen smajlande.

Med posten ...

... kommer svaret från sjukhuset.

"Har nu fått svar från röntgen och det visar sig att det finns förslitningsförändringar, så kallat medial artros, i höger knäled", skriver doktorn, som är distriktsläkare i invärtes medicin.

Om jag fortfarande har ont och besvär, så bör jag kontakta min familjeläkare, skriver herr Doktorn, vars förnamn börjar på B och efternamnet på Z

Ja, det ser man ju klart och tydligt på hans signatur.

(För övrigt är detta med värk i knäet himla filurigt. Jag kan, med nästan hundraprocentig säkerhet, säga när vädret ska slå om från, ja, hög, - till lågtryck, ty då värker knäet värre än någonsin! Precis som en barometer! Så har jag haft i händerna - fingerlederna - också, men inte så uttalat som i knäet.)

Torsdagsfönstret ...

... finns i Ystad.

Bloggmadamen tog bilden, som nog tål att klickas på.
*Klick-klick*

Och detta ...

... att återigen ha en cykel i sin ägo, å, det är som paradiset!

Så jag tar min rosa väska, kameran och baddräkten och susar iväg mot havet.

Väljer Sandskogen .., förbi filmstudion.., ser ett stort partytält med den brittiska flaggan som samsas med den svenska .., jaha, det är där dom spelar in Wallander, men den engelska versionen .., , den som gjorde sådan succé i hemlandet .., och där står vita bussar märkta "Baltic Film".

Ystad har blivit en filmstad.

Och så vidare .., in i Sandskogen ..., slingrig väg .., möter för mig okända joggare och bekanta från affären.

Sneddar över Österleden .., havet på min vänstra sida .., frisk vind från väster .., det vill säga .. motvind.

Stannar till.



Sitter i sanden med uppkrupna ben .., småpratar med en liten fiskmås som trippar omkring alldeles i närheten av mig .., hela tiden två, tre meter ifrån bara .., försiktigt sneglande åt mitt håll.

Från höger kommer två män i min ålder.

En är klädd i badbyxor, den andre skyler könet med en blåvitrandig handduk av frotté.

Och så doppar dom sig.

Jag ser en bar stjärt som kommer upp ur vattnet med ojämna mellanrum och jag ler för mig själv .., längre bort syns en färja ..,. och lilla fiskmåsen bryr sig inte i vilket, utan kommer allt närmare.

"Och alldeles ensam är du .., hur trevligt kan det vara ...?" säger jag.

Sen cyklar jag hemåt.

Känner doften av grillos eller tändvätska eller båda delarna.

Upptäcker en svala .., och några sädesärlor.

Men det är ungefär allt.

Detta är ...

... en av orsakerna till varför jag tycker så mycket om Ystad.

Här är så sinnligt vackert.

Dagens fynd ...

Och så är det sedvanlig onsdagsloppis på Österporttorg.

Och precis som vanligt .., hittar jag de allra mest ljufvliga asietter.

Småblommiga.

Som gjorda för äppelkaka med vaniljsås!

Ett hundra kronor blev summan för åtta asietter av okänt ursprung ., fyra nyputsade dessertskedar, en osthyvel, samt en djuptallrik.

Tänk, när jag får mitt pensionat .., då ska där serveras efterrätter så det står härliga till!

På gågatan. Klockan är 14.15.

Och alla faller vi p l a d a s k.

Han heter Balder, den lille krabaten.

(Dom två knäböjande damerna är kollegor till mig, men från en annan icabutik. Kvinnan med krycka är dessutom mamma till Emelie på mitt jobb.
Balders husse är chef på el-giganten och kommer in till vår butik nästan dagligen.)

Ja, det ser bra ut ..

Ingen trängsel på stranden i alla fall.

I alla fall inte idag.

Om exakt fyra veckor är vi där.

Hopefully.

Tvärstopp ...

Allt är klart utom det inringade uppe till höger.



Ingen pv i närheten.
(Han tror att det är husesyn älgen går på .., det kan stämma).

Rexxie ...?

Detta är dagens Kvällspost/Expressenkorsord.

Uppdaterat:

Avsett är menat förstås ..
Blir torra: vattnade
Sockerform: strö
Färg: där hakade jag upp mig på olika färger .., pv sa att det ska väl vara RUTER? yes!
Ängel: seraf - tack Bert!
Dryck: saft .., det hade jag skrivit från början, men blev lurad till sake av pv ..-)
Ses i bridge: syd .., hade jag inte en aning om! tack pv!

Hos mormor ...

"Vi kan väl plantera humle längs husväggen ...?" bad jag pensionatsvärden.

Det var i våras.

Inte en tanke hade han haft på något sånt.

Men så blev det.

Nu når humlen stuprännan på pensionatet och när jag hittar den här bilden från det som en gång var min mormors hus .., då tänker jag ... "är det därför kanske .., som humlen finns i mitt hjärta ...?"

Brev från pElle ...

På väggen hänger en tavla, det är ett fotografi av Gunvor och Viking, ja, så hette hennes man och på bilden sitter dom på en klipphäll i Bohuslän.
Det ni inte ser, är att på bordet intill ligger Gunvors dagböcker.
Varje dag skriver hon med prydliga bokstäver och berättar vad som har hänt.
Matte säger att det märks att Gunvor har varit kontorist.

"Hej alla vänner!

Jag tänkte att ni skulle få en liten hälsning från mig, från pElle alltså, så här på onsdagen.

Om ni inte visste det, så bor jag fortfarande i landet Halland, hos pv:s mamma Gunvor.

Hon har en egen sommarstuga nära havet och här har jag varit sedan midsommardagen.

Jag har nästan glömt bort hur det är att bo i en liten lägenhet i stan, ja, det är sant.

Egentligen gör jag inte så mycket numera .. mest ligger jag i en egen stol på den inglasade altanen och Gunvor brukar sova middag på soffan mitt emot och ibland går jag och kollar så inte grannens katt får för sig att han ska hälsa på, men det gör han nästan aldrig.

Och så har jag varit i slagsmål.

Jepp.

Jag har slagits med just den katten och matte trodde att jag hade fästingar i pälsen, men det var det inte alls, det var ärr och sårskorpor, sa Gunvor.

Gunvor är så snäll ..., hon låter dörren till altanen stå öppen om nätterna, så jag kan smyga ut lite som jag vill och när det blir morgon, då brukar hon komma och locka på mig ..."lilla Pelle kom ...! kom nu Pelle!" hör jag henne ropa och efter en stund gör jag som hon säger .., fast inte direkt, jag är trots allt en äldre kattherre som är van att bestämma själv.

Idag på morgonen kom pensionatsvärden cyklande förbi; det var när han skulle till jobbet i stan.


Om ni klickar på bilden, så syns det hur vacker blomman är.
Ibland blommar den bara en enda dag eller natt, tänk er själva.
Fotograf var herr Pensionatsvärden.

"Titta mojan, din kaktus blommar ju!" hojtade han.

Han kallar sin mamma för mojan, det låter underligt, men hans pappa var från norra Skåne och där säger man så, tänk, att pv är halvskåning, det undrar jag om matte vet om ...?

I alla fall .., på pv:s altan finns en jättestor kaktus som brukar få såna där fina blommor och då blir pv så lycklig, så lycklig, men matte, hon tycker inte om kaktusar och bryr sig nästan inte alls.

Idag hade han med sig kameran och tog en bild av kaktusen som blommar och då ville han att vi skulle "posera", men det ville inte jag och det kanske syns på bilden?

"Nä Pelle, sitt nu stilla här hos mig en stund!" sa Gunvor och höll fast mig i ett stadigt grepp.

Ibland längtar jag efter matte.

Om två veckor kanske hon kommer hit.

Då ska jag ligga i hennes knä länge, länge.

Hejdå från er vän, pElle!"

Ps. Ni ser väl den blommande kaktusen? Ds.

Härligheter ...

Vänligen notera förvåningen. "Och vad är det här då ....? Jo, en ..."

Ledig dag.

Då läser jag morgontidningen .., och mail .., brygger Zoegas kaffe .., pratar med pv .., längtar att träffa Emil och Emma .., (första helgen i december ska jag vara barnbarnsvakt) .., fylls av glädje över rara vänner (det är när jag tillbakaläser om resan till Samos för två år sedan ., och jag vill ringa till Kent och säga "tack, som var så himla snäll och rar mot Emil!", men hittar inte hans mobilnummer ...) .., sedan går jag till Möllers och köper bröd och småsurrar med Kent från Radio Active, som också är där för att handla.

I kön framför mig står Jennys bror.

Det var Jenny som lärde upp mig när det gällde det här med kassabokföringen och allt.

Underbara, rara Jenny!

När jag går hemåt igen, ser jag blommorna utanför min port.

Stockrosorna ... (tack lindalotta!) och Narrhuvan (tack Mian!) och Aklejan (tack någon!).

Och imorgon får soffan Ektorp nattgäst .., då kommer ellis.

Livet känns rikt.

Nu ska här dammsugas.

Hört i lokalradion ...

"Ja, jag ser solen lysa över Köpenhamn .., det är nog bara någon timme innan vi har den här också ...", säger meteorologen i Radio Malmöhus.

Det låter bra det, ty just nu är himlen mörkt blå.

Och sen blir det musik.

Detta.

Lediga-dags-fönstret ...

Ellis, förstås.

Lugnt och vilsamt.

Precis som min lediga dag ska bli.

Hur många gånger har jag sagt samma sak ...?

Att hon är outstanding!

Att hennes bilder har så mycket känsla i sig?

Titta bara!

Ikväll 21.30 ...

....reprisen av Svenska Dialektmysterier.

Kvällens program handlar om skånskan.

Är det verkligen den fulaste av alla dialekter? frågar sig programledaren.

Ja, det får vi väl veta snart.

Och lite senare detta:

Å, det får jag inte missa!!

SVT kanal 1, Kl. 23.40

Taxibekännelser i New York

I en taxi mitt i New York har det hängts upp dolda kameror och mikrofoner.

Vanliga, lyckligt ovetandes, människor berättar och ocensurerat och öppenhjärtligt om sina liv.

Klappat och klart ...

Hotell Nebo, Istedgade i Köpenhamn.
Emil övar på trolleritrick.
Dagen därpå ska vi flyga till Grekland.

Såja.

Då är rum bokat på hotell Nebo, beläget i det som kallas "The red light district" .., ja, nästan som i Sodom och Gomorra, men så är det billigt också och nära till järnvägsstationen.

Fem minuter max.

Det är samma hotell som vi bodde på hösten 2007, Emil, smålänningen och bloggmadamen.

Ja, det är förresten tredje gången jag väljer det hotellet.

Just innan jag mötte herr pensiontsvärden, vankades det dejt med herr Akkurat & Morsomt fra Moss, i Norge.

Vi hade stämt träff i Köpenhamn .,. en weekend tillsammans, samma hotell, men med skilda sovrum.
(Ja, här ligger man minsann i särk och kyskhetsbälte, tro inget annat ...)

Som vanligt gjorde maten det mest bestående intrycket, även om herr Norrmannen visade sig vara en på alla sätt och vis rar och trevlig herre.

Nu blir det just det hotellet.

Perfectamente.

Återstår så att betala hotellvistelsen på Samos, men det är inte mycket.

Ni anar inte hur jag räknar ut, budgeterar och har mig.

Faktiskt borde jag ha blivit kamrer.

Just det.

Dam som badar ....

En aldeles underbar liten film på en och en halv minut ...., kan det vara nåt?

Jo, jag lovar att det kan det.

Klicka här.

Slut för idag - tack för idag ...!

Å ..., att först ha arbetat från sju till tre med alldeles helt underbara arbetskamrater .., sedan stämpla ut .., sitta i personalrummet en stund och småprata med Olof som snart blir granne med bloggmadamen (han har fått lägenhet alldeles intill Sec.handaffären), därefter cykla till Ohlssons Basar och köpa läsglasögon (två par .. en mig mycket närstående herre, allmänt kallad pensionatsvärden, tog med sig alla han hittade, däribland ett par som tillhörde lägenhetsinnehaverskan ..., ja, när han åkte härifrån ..., och i tre dagar har jag inte kunnat läsa Dagens Nyheter eller Bodil Malmstens lilla bok ...) och så hemåt via ÖP-hallen och solen flödar och det är högsommarvarmt och jag tänker att detta är livet på en pinne.

Och nu ska jag boka rum i Köpenhamn, så där inför "kvällen-innan-avresan-till-Grekland" och sen blir det ny cykeltur, nu till stranden och havet.

I morgon är jag l e d i g.

L e d i g.

Vilken gåva!

Ett konstaterande ...


Såja.

Alla räkningar betalda.

Det kallas för lycka det.

Och halleluja för internetbanken!

Dom som vågar ...

Tänk, att det finns männikor som velar hit och dit om dom ska flytta tjugo mil norr eller söderut.

Såna finns.

Människor som tycker att det är nästan som att byta liv, det där att bryta upp.

Bloggmadamen är en av dem.

Jag brukar tänka på min mamma som vid 58 års ålder tackade för sig och flyttade till andra sidan jorden och blev kvar där i tjugo år.

Inte ett ögonblick tvekade hon!

(Å andra sidan hade hon sin försörjning ordnad .., hon levde på sin änkepension).

Men det finns många modiga människor på vår jord.

Somliga tvingas att flytta av olika orsaker, men många väljer själv att Ta Språnget.

Här .., kan man läsa om just detta.

Tisdagsfönstret ...

.... till dig.

Från Finngården Rikkenstorp.

Du har nog fått en drös bilder därifrån redan. :)

Kram!

Ellis.

---

Verkligen en insikt ... På ett sjukhus, i ett väntrum, sitter de anhöriga till en mycket sjuk person. Läkaren kommer in, mycket trött och säger: - Jag är så ledsen. Jag har dåliga nyheter. Det enda hoppet för er släkting är en hjärntransplantation. Det är väldigt riskfyllt, men det är det enda hoppet. Ni får själva betala för hjärnan. Efter en lång tystnad frågar någon ..."okej, hur mycket kostar en hjärna?" Läkaren svarar: "5 000 kr för en manlig hjärna och 200 kr för en kvinnlig." Männen i rummet försöker att hålla sig för skratt och att undvika ögonkontakt med kvinnorna. En av männen frågar med ett något triumferande uttryck i ansiktet: "får man fråga varför den manliga hjärnan kostar så mycket mer?' Läkaren ler åt den något oskyldigt, barnsliga frågan och svarar: "tja, det är standardprissättning. Vi måste sänka priset på kvinnliga hjärnor, eftersom de ju faktiskt är använda." Vännen Gerd i Norsjö skickade detta. Tack!

Idag ....

... har Emma börjat fotbollsskolan i Norrviken och enligt Dr Böhlander är lyckan total.

Och Emmas mormor är totaldäckad efter jobbet och somnar vid åttatiden på kvällen, vaknar två timmar senare och har drömt våldsamt .., är kallsvettig och känner sig mörbultad.

Det är väl pesten, förstås ...?

Lika så gott att börja tralla på något passande.

Gäddhäng ...

Ibland är pv mer än lovligt påhittig.

Torkade gäddskinn hos morbror Olaf ., blir förstås till just .., gäddhäng.

Morbror Olafs stövare Rissla.
Henne hade jag gärna krupit ner hos.


Hysteriskt mycket på jobbet idag.

Från klockan sex och två timmar därefter,ja, sedan jag kom hem, har jag legat på soffan och nästan-sovit.

Ont i huvudet.

Nu går jag och lägger mig på riktigt.

Ajöken, sa fröken.