Söndagsfönstret ...

.... finns i Ystad.

Och det är söndag och om några timmar ska Pelle "hällas in" i kattburen och vi ska åka tåg i tre timmar och sedan är jag hemma igen.

Hos mig.

Hos oss.

Aldrig har Pelle varit keligare mot sin matte än i helgen.

Han har krupit nära, nära och när vi igår satt i soffan, pensionatsvärden och jag själv, hoppade Pelle upp .., tittade sig omkring ..., hur skulle han tråckla sig nära matte nu ..., och så lade han sig mellan oss och alldeles vid mitt bröst!

Alldeles helt underbar är han!

Och nu dröjer det flera veckor innan vi är tillbaka i landet Halland, ja, inte förrän i början av mars.

Livet är i sanning ett äventyr.

Man kan undra vad som har hunnit hända under den tiden.

Lördag

Nere i vardagsrummet sitter pensionatsvärden och klinkar på pianot.
Ring-så-spelar-vi från radion.
Prat om Nya Zeeland och månen som ser ut som ett smajl.
Mannen som ringer heter Bengt.

I syrénbusken sitter herr Koltrast.

Det brinner i vedpannan.

Och jag är femtiofem år och mår så bra.

Min vän Pelle

Egentligen upphör jag aldrig att förvånas över hur anpassningspara djur är.

Tänk bara ..., tillsammans med sin mamma, moster och en massa syskon och kusiner, växer Pelle upp på landet utanför Ystad.

Han lever ett fritt liv; går och kommer som han vill och på våren är han borta i flera dagar och kommer hem sönderriven och mager .., då har han varit i slagsmål med andra kattherrar i trakten.

När Pelle är kanske tio år, riskerar att han att möta sin frälsare, ty då uppdagas att gammelhusses nya frus barn är allergiska och det blir så att Pelle får flytta till gammelmatte i stan.

Till en liten lägenhet på 31 kvm.

"Det kommer aldrig att gå!" säger många som vet.

Pelle är vettskrämd!
Han gömmer sig så snart bilar kör förbi och under två dagar ligger han mest under sängen och trycker.

På den tredje dagen vågar han sig fram.

Nu har det gått nästan två år.

Pelle har blivit Kung i sitt lillla rike som är lägenheten .., mest hela dagarna sover han på soffan eller i loppisfåtöljen och han har - visserligen under protest ... -, lärt sig att åka i kattbur ., varannan helg gör han mig sällskap på tåget .., tre timmar tar resan från Skåne till landet Halland .., och när vi kommer fram till Halmstad får han lämna buren och sitter sedan i mitt knä under bilresan till pensionatet och där skuttar han ut ur bilen .., spankulerar omkring lite och känner sig för .., sover i sin älsklingsfåtölj .., har en favoritplats i sängkammaren (han ligger bland travades segelbåtsdynor .., i som en liten grop ...) .., han vet var allt är och det är så tydligt att han känner sig hemma.

Och han har fått åka på charterresa till Alingsås och har bott hos den rara Elenor och hennes lilla hund Dino och det går också bra .., ja, så bra att han gömmer sig under hennes säng när det är dags att återvända hem.

Att ha sällskap hela dagarna och få godbitar av Elenor .., men ååå, sicken drömtillvaro!

Hyr mycket som helst är Pelle med om och han bara finner sig och putsar nosen och hans matte som är jag, ååå, jag tycker så mycket om honom så det känns som om hjärtat ska gå sönder.

Lördagsfönstret ...

... finns bakom bröderna Martin och Owen som stod där på gågatan i Galway på Irland och väntade på ..., ja, vad?

Intill dem stod deras mamma och lillasyster; det var lillasyrran som hade varit på besök hos doktorn och själv riktade jag herr Canon mot en övervakningskamera och pojkarna kunde inte hålla sig utan frågade vad det var jag fotograferade?

Och jag anade deras önskan.

"Skulle ni vilja ..?" sa jag och åååå, att dom ville!

Så dom ställde upp sig och rättade till anletsdragen så att det blev lagom tufft och efteråt tittade dom länge på kameradisplayen ..., och jag loooog och hittade en penna och skrev upp familjens adress och så blev det så .., att bilden så småningom lämnade Ystad och hamnade hos en familj i västra Irland.

Just så var det.

Vad mera kan man önska sig av livet ..?

På jobbet.
Och jag smajlar så mungiporna nästan möts i bakhuvudet, så glad blir jag.

Inget.

Att vara omgiven av vänliga människor .., behöver man nånting mera?

Egentligen.



Eller att få ett foto-vykort med posten.
Det är ellis som är avsändare .., hon har tagit en bild på kollegieblockbladet som vi hade i höstas när vi satt vid deras köksbord och spelade Plump.

Sånt blir man såå glad över!

Och maria i oslo .., tack för "Tryck Stjärna" som idag kom som ett pocketogram!
Den ska jag läsa på tåget!

Nu susar jag iväg!

Fredagsfönstret ...

.. kommer från Torun och är en repris, men jag har närapå-försovit mig och så går det förstås när man inte går och lägger sig förrän klockan är halv två på natten!

Nu stundar arbete till klockan tre, då Hanna A kommer och avlöser mig och så får jag ta ett tidigare tåg till landet Halland.

Det är stor skillnad att komma fram klockan sju, mot för nio eller tio på kvällen.

En riktigt skön fredagkväll önskar jag er alla!

Ett mittinattenfönster ...

... från Christel!

"Hej du!

Satt och gick igenom bilder när jag fick syn på denna.
Något för dig kanske? Den är tagen i Österrike, Matrei, och väggen har till och med en klocka.
Använd om du vill

Hälsar kottenliv christel.

Grattis till Carina i Landskrona!

Carina sa .., i ett tidigare inlägg på min gamla blogg:

"Längtar till Sibirien - men kan inte förklara varför. Hatar när det är kallt men älskar det karga. Människornas uthållighet och överlevnadsförmåga gör mig nyfiken. Allt jag läst och sett om Sibirien gör mig mer nyfiken. Carina född 15/1."

Bilden av björken har Ö-viks-Hasse taget och den är till dig, Carina.

Vi är många som fyller år just idag.

Hasse Lindahl som bodde i Malå .., Agnetha Bjuhr på andra sidan sjön, också hemma i Malå .., och Martin Luther King, han var minsann också Stenbock. Och Heidi i Norge. Och Panter.
Och hemifrånkerstin som fyller år i morgon, - grattis till dig -! Stenbockar allesammans.

Tack Agneta och tack Eva!

Titta, så vackra blommor som har kommit med rymdposten!

Ett sent kvällsfönster ...

Om man kommer till jobbet och på white-boarden ute på lagret ser ett stoooort ditmålat hjärta där det står "Grattis Bettan!", då blir man så glad så man vet inte till sig.

Och när man sedan kommer hem så har man vykort från raringar från kors och tvärs och man blir lika glad då och sen får man telefonsamtal fra Norge, fra Hamar och den rara Bente och vi pratar länge och det bara flyter på och man blir ännu gladare över vad livet bjuder på!

Och genom rymden kommer ett födelsedagsfönster från Jom.

Så här skriver han:

"Grattis på födelsedagen!

Som födelsedagspresent skickar jag detta fönster som inte är alltför prydligt.

Dessutom är bilden garnerad med grönt högtidsdagen till ära.

Kramar och lyckönskningar,
Jom."

Ett från hjärtat stoooooort tack till alla raringar, säger jag återigen!

(Och det ska jag säga er, att när man får ett sms från en f.d. arbetskamrat som är 20 år och kille och som skickar en födelsedagskram .., då blir man sprallglad!).

Ps. Den ene mågen sms:ade .., den andre ringde och sjöng i luren. Nu blir det minsann bonuspoäng till dem båda. Just så där ska man behandla sin svärmor!)

T a c k !

Tack alla raringar för grattisord och snällord som gör hjärtat alldeles varmt och mjukt!

Tack Maria för boken "Handbok för tankspridda ...", Anders för dina gulleord på msn och Anna för härlig sång mitt i natten!

Tack Leina för dvd-filmen "Tillsammans är man mindre ensam" .., Jenny för sms .., Lars-Erik för din hälsning .., tack Dinah för kiwiträdet .., Piteå-Babsan för kortet .., Gerda i Malå för härligt blommigt vykort .., PV för att jag fick det jag önskade mig och för tjusig tenorsång (tror jag) på morgonkvisten ..., Kenneth för msn-bild som jag inte fick upp .., det handmålade kortet från Maggan och Berra .,. telefonsamtalet från dig Eva på Frösön .., och från Karina och Malin som ringde nu på morgonen .., sms från Heidi i Norge, Anna-Karin i Halmstad .., Kent på semester i Thailand ... och båda mågarna ..., sms från Andy och Hanne E .., samtal och sång från svägerskan i Alingsås .., och den vackra rosen från Umeå, inte att förglömma, tack för den också!

Ni gör mig så lycklig!

Nu ska jag skynda mig till jobbet!

Kram, kram till er alla!

Torsdagsfönstret ...

Är mitt och får mig att längta efter sommar och gardiner som fläktar i vinden.
Men nu till något viktigare ..-)

Idag har jag födelsedag och vill härmed gratulera mig själv: grattis Elisabet!

"Hur känns det att fylla 55 år?"

"Åååå, det känns lite ..., som att man faktiskt är ganska till åren kommen .., femtiofem låter så oerhört mycket mera än femtiofyra .., jo, det gör det och är man dessutom äldst på jobbet, så där så man kan vara mamma till nästan alla utom två, tre sycken .., så jo, det känns.

Men, det är ju en enda stor nåd också .., tänk, att ha fått leva i få många år!


Då.

Och tänk, allt som kan hända .,. man kunde ha ramlat nerför trappan i huset hemma i Malå och slagit sig fördärvad .., och om man är matglad (och det är man ...) kan man sätta maten i halsen och få tacka för sig fortare än man tänkt sig och sen finns det förvirrade människor som kör på fel sida av motorvägen och därmed riskerar att förkorta sitt liv .., ja, det är faktiskt inget annat än ett mirakel att man har fått vara med så länge!

När man är medveten om hur skört livet är, då kan man sannerligen stämma in i den här sången.



"Och hur ska födelsedagen firas?"

"Jag ska arbeta. Oj, nu ringde det på dörren! Och jag trodde att det var ovanpågrannen och öppnade i bara den vita särken .., men där stod ett blomsterbud och smajlade, - han är kund i affären - och jag ville helst stänga dörren kvickt-kvickt. Nu står här en lång, röd och vacker ros i fönstret och jag hälsar och tackar så innerligt till den som har skickat den! Tack, tack! Ja, så blir nog min dag. Arbete från elva till åtta. Och inget regnande. Det känns bra. "

"Jaha .., då tackar vi så mycket för den lilla intervjun och hoppas att bloggmadamen får en bra dag".

"Tack själv för titten! Det var trevligt med lite sällskap så här på morgonkvisten!"

På 5:an ....

Nate, i mitten.

... visas i skrivande stund en film och inte en aning har jag vad den handlar om.

Kvinnorna i filmen ser alla ut som typiska amerikanska filmstjärnor; vita Carolatänder och inte en rynka inom synhåll.

En del av de yngre männen börjar se likadana ut ., så släta i hyn att all personlighet liksom förloras längs vägen.

Men det finns undantag.

Den här mannen, till exempel.

Och hur roligt var det inte att få återse Nate (Peter Krause) från min favoritserie Six Feet Under!

Det känns som om en gammal bekant har tittat in i ens vardagsrum.

Ungefär.


Mr Sutherland. Född 1935.
Äkta Vara. Tror jag.


Mr Douglas. Född 1944.
Inte en rynka i den pannan inte.


Sean Connery. Född 1930.
Äkta eller inte ...?


Jack Nicholson. Född 1937.
Vi tycks ha samma intressen.
En gång var han min favorit med glimten i ögat.
Nu kan vi ha samma behå.


Robert De Niro. Född 1943.
Ganska många rynkor.
Han ser naturlig ut.
Fin.
Hur många av er har sett filmen Falling in love?
Blir man inte bensvag då, blir man det aldrig.

På lunchbrickan ....

Den härlige Jom, han är den stillsamma ironins mästare och jag bara smajlar och blir så innerligt glad när jag läser hans reseberättelse.

Så här står det på slutet .....

"I stället går vi till restaurangen närmast hotellet. Portugiserna är inte speciellt duktiga på att laga till kött, och den här restaurangen bekräftar den regeln. Men å andra sidan är de duktiga på att ta betalt..."

Och Monica har tagit med oss läsare på en roadtrip från Frankrike till Stockholms Skärgård och så tillbaka igen och nästan hela tiden har vi fått vara med och faktiskt har jag mött min överman när det gäller att vara flitig på tangentbordet och det, Monica, vill inte säga litet det ...

Hur roligt som helst tycker jag att det är att få ta del av sånt här.
Av andra människors liv.

En annan madame bjuder in till morgonkaffe vid hennes köksbord.
Där har jag suttit.
Där, hos henne, har jag vunnit en omgång av spelet När och Fjärran.
Bara så ni vet.

Och någon har besökt Buenos Aires.
Tänk, att det har jag också, i ett annat liv.
Mamma, som mötte oss vid flyget .. en dygnslång tågresa till norra delen av landet.
Allt kommer jag ihåg när jag tittar in hos Annika.

Bloggvärlden befolkas av alla möjliga och omöjliga människor och de mest skilda livsöden.
Att hitta en blogg som skildrar hur man motionerar en flock med getter .., finns det en sån?
Javisst!
Hos Torparfrun, förstås!

Såja.
Hoppas att det smakade bra!

Efterlysning!

Det är tre månader sedan den här sympatiske mannen upppenbarade sig på sin bloggsida.

Ett helt kvartal!

Då skrev han så här och var mäkta förgrymmad!

"Helvete!

Expediten på Harvey Nichols gav mig fel Comme des Garcons (upptäckte jag nu när jag skall packa)!!! Jag fick 2 i stället för 2 MAN, vilket är en gigantisk skillnad!"

Men vad hände sen ...?

Vart tog du vägen, herr Nilsson?

Du är såååå saknad!

Om du har möjlighet .., se detta!

SVT idag kl. 14.30

Den engelske kirurgen

Brittisk dokumentär från 2008. Henry Marsh kom första gången till Kiev i Ukraina vid Sovjetunionens sönderfall. Misären och sjukvårdens oförmåga att hjälpa skapade ett engagemang som han behållit i decennier, när han under många vistelser i Kiev hjälpt hundratals annars dödsdömda människor.

Från 12/1 i SVT1

Långt borta. Och nära.

En liten Anders med lös tand .., och hans mormor.


"Och vad ska du göra idag då ...?" frågar pensionatsvärden.

"Ja, jag ska kanske baka en sockerkaka och ta med till mamma ..., jag menar .., till gruppboendet", svarar jag.

För ett kort ögonblick har jag glömt att mamma inte längre finns.

Förvandlingen ...

I pensionatets kök, - i en skål fylld med vatten -, låg hela sommaren några avocadokärnor.

Det såg rätt äckligt ut, men pensionatsvärden framhärdade: kärnorna skulle bli kvar.

Och plötsligt när jag är på besök ett par månader senare, ser jag vad som har hänt .., av kärnorna har det blivit blommor!

Innan min syster emigrerade till Australien och ännu bodde kvar i Stockholm, i en gammal lägenhet med höga och djupa fönster, då hade hon en jättevariant av just en sån här blomma, en Avocado.

Kanske är det därför jag faller pladask när jag på pensionatet upptäcker förvandlingen - en lite geggig kärna som har blivit en tonårsranglig nästan-färdig-blomma/växt -!

Och så säger jag .., att om herr Värden någon gång tänker ge mig nånting, då får det gärna bli en sån blomma.

Nu är den här.

Titta, så fin!

Och bara för dom här bestämda damerna.., så har jag gjort en typisk bloggmadame-pil.

Prickig, till och med.

Lediga-dags-fönstret ...

... är mitt.

Och det är tidig förmiddag ., i fönstret hänger den lilla ängeln som Annika har gjort, med en liten glaspärla som hjärta ..., och till vänster dinglar dom tre ljuslyktorna i glas som jag fick av min systerdotter Rita i julklapp.

På fönsterkarmen en inramad bild av min mamma som sitter och tittar på dottersonen.

Som ett litet hjärtevärmarfönster blir det.

För mig.

(Om ni klickar på bilden, sy syns den fina ängeln bättre.)

Ledig dag väntar .....

Och detta är vad jag ämnar pyssla med.

Jag ska v i l a och sova hur länge eller lite länge jag vill.

Köpa färskt bröd på Möllers Bageri.

Läsa Sydsvenskan.

Putsa fönster.

Besöka posten på Åhléns.



Skriva några mail.

Kanske titta in på Ejderns gruppboende med en nybakad sockerkaka.

Njuta av att jag klarade att skriva allt i tid och med tvåtusenfemhundratecken prick, inklusive blanksteg.

Det är lycka rakt av.