.... finns i Ystad.
Och det är söndag och om några timmar ska Pelle "hällas in" i kattburen och vi ska åka tåg i tre timmar och sedan är jag hemma igen.
Hos mig.
Hos oss.
Aldrig har Pelle varit keligare mot sin matte än i helgen.
Han har krupit nära, nära och när vi igår satt i soffan, pensionatsvärden och jag själv, hoppade Pelle upp .., tittade sig omkring ..., hur skulle han tråckla sig nära matte nu ..., och så lade han sig mellan oss och alldeles vid mitt bröst!
Alldeles helt underbar är han!
Och nu dröjer det flera veckor innan vi är tillbaka i landet Halland, ja, inte förrän i början av mars.
Livet är i sanning ett äventyr.
Man kan undra vad som har hunnit hända under den tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar