måndag 21 maj 2012

Litet möte på stranden ..

Och bara för att man tittar in hos den makalösa fotografen Västergötland, så kan man kanske inbilla sig att detta är en Chrysomela populi, dvs, en aspglansbagge.

Det var knappt att jag hann slänga upp i-phonen och någon större skärpa blev det inte.

Och hela stranden var fylld av hälsningar ...

I en timmes tid eller kanske lite längre, blev jag kvar nere på stranden.
Gick ut i det iskalla vattnet, men doppade mig inte.
På väg hem var lilla stigen kantad av trift.

Nästan hemma växer såna här små skönheter bland allt det gröna.
Min kamera, min Canon, håller på att tacka för sig (den har verkligen varit en trotjänarinna under flera år!, hängt med i ur och skur och bott i min anoraksficka nästan för jämnan .., redo att träda i tjänst .., men nu är det hopplöst att få skärpa på bilderna, så jag får ta hjälp av redigeringsprogrammet och då blir det som det blir ...), men nog ser man väl ändå hur oändligt vackra dom är, dom små blommorna!

Det bästa den här morgonen ....eller Barbro med stridsvana.

Ååå, vad jag älskar SVT!

Först ett inslag om en ung man som under lång tid fått sms och mobilsamtal från socialdemokratiska höjdare, vilka trott att dom hamnat hos Carin Jämtin (s). Det kom sms och vanliga samtal från Håkan Juholt och andra och den förvånade mobilägaren hade t.om. ringt socialdemokratiska kansliet och berättat om detta, ja, för att få ett slut på det hela, men samtalen fortsatte att komma.

Till slut spelade han med lite, utan att ljuga om sin identitet, ja, önskade Juholt God Jul och så.
Om detta satt den mycket sympaatiske killen och berättade i Gomorron-tv alldeles nyss och jag loooooog mest hela tiden!



Och medan jag fixade kaffet och hörde bryggaren sörrrpppla och doften singla sig in i vardagsrummet, såg och hörde jag fru Barbro Boström i Umeå, 101 år, berätta om när en inbrottstjuv trängde sig in hos henne och hur hon hytte med käppen och sa att han skulle pallra sig iväg, annars skulle han få pisk.

Ni är säkerligen många som redan har sett det här klippet, men om inte - ta er en titt -!!

Blir man inte glad av detta, då är det illa.

Måndag i maj ...



Och medan jag hänger tvätt ...

... tänker jag på hur många kvinnor runt hela vår värld som gör just detta, just idag.

Kvinnor i Brasilien och Argentina, i Kina och Indien, i Sydafrika och i Australien ..,.ja, kvinnor över hela världen och i alla åldrar .., ja, oändligt många är vi, vi som just den här måndagen i maj bär tvätten med oss ut i det fria och hänger upp på linor och allas våra liv är unika; somliga lever ensamma, andra är änkor, somliga är gifta och måhända olyckliga och funderar på hur livet ska bli och andra är nygifta (eller har varit gifta i en evighet) och livet är en dröm! 

Somliga har mycket pengar på sina bankkonton och sover gott om nätterna; andra ligger vakna och funderar över hur man ska få tillvaron att gå ihop och kanske finns det knappt pengar till tvättmedel?

Allt det tänkte jag på medan jag hängde upp överkasten på spända linor mellan två plommonträd. 

Och småfåglarna kvittrade och solen flödade.

Dagens fönster ...

... kommer från rallymadamen Ulrika som lever ett helt annat liv nu, än när jag träffade henne för första gången och det är många år sedan nu .., sex år sedan, kanske?

"Också ett slags fönster ...", har hon skrivit till bilden.

Och lycklig och harmonisk tycks hon vara, tillsammans med herr Rutgersson.

Pilarna visar dagens fönster.

söndag 20 maj 2012

Malmö - Ystad längs väg 101 ...

Igårkväll hämtade ju Anders pv:s gamla cykel, ja, nu ska det tränas inför Vätternrundan om exakt en månad.
Anders har väl knappt cyklat på flera år .., inte några längre sträckor i alla fall, men nu inleddes alltså träningen med sikte på att ta sig dom där trettio milen runt Vättern.

Tidigare ikväll ringde telefonen.
Det var sonen som då hade lämnat Malmö och nu hade cirka femton kilometer kvar till målet i Ystad (till pappan och hans fru Karin) och sen blir det tåg hem igen.

Om jag säger som så .., så lät han väl inte så där alldeles överlycklig.
"Fy ..,(fult ord), motvind precis hela vägen!" sa han och lät lätt deprimerad.

Nu är han framme i Ystad, eller sitter på tåget tillbaka till Malmö och då kom följande sms:

"Ja, jag vill vakna i sängen hemma. Men jisses, 24 mil till ...."

Jo. jo.

På bilden ser han ju i alla fall glad ut, men det kanske är för att han får träffa labradoren Meja.

Fru Mossfolks glädje ....

Hej Elisabet! 
 
Äsch då, nu missade jag ju lotteriet.
 
Mest glad i veckan var jag i alla fall igår när prästen förklarade oss man och hustru.
En helt underbar dag blev det och jag får nästan ont i magen när jag tänker på hur familj och vänner ställt upp och hjälpt till att på alla sätt göra vår dag så fantastisk. 
 
Och gudbarnet och hennes storebror var sååå duktiga i kyrkan. 
De vågade till och med gå framför oss fram till altaret!
 
Alldeles lagom stort var det och efteråt blev det fika med en massa trevligt prat och några fina tal. 
Och alldeles intill fanns ett lekrum där barnen befann sig stora delar av tiden.
Utanför sken solen så att vattnet glittrade.
Whii jag blir alldeles lycklig bara jag tänker på det!

Hälsar FRU Mossfolk

Ps. Tack så mycket för kortet! Jag kände igen stilen direkt på kuvertet :) Ds.
 
Elisabet säger: men nu är det så, kära fru Mossfolk, att det fanns ett till lotteri ämnat bara för nyblivna brudar och den vinsten kommer med posten ,-)

Det som gjorde Barbro mest glad ...

"Vi har gjort vår årliga roliga resa till södeurt, där vi umgåtts med goda vänner, ätit gott och blivit guidade i det vackra platta landskapet.

Jag fick Ampeltomater och Surfinier med mig hem som jag ska vårda ömt och strax plantera i större krukor. 

Hälsningar Barbro."

Och här är vinnarna ....

Det bästa som hände i veckan ...

Eva från Tyresö säger så här ....

Den här veckan fick jag gå på konsert i Haninge!!!
En utomordentligt inspirerande konsert.
En glädje-kick!
Det trodde jag inte (att jag skulle få gå på konserten), för det var utsålt,  men jag blev inbjuden av Rikard Wolff . 
Vi har följt honom sedan 1991 och haft många fina stunder på konserter. 
Dottern Maja och jag körde dit.
Så härligt avspänd konsert med många av våra älsklingsmelodier och med den unga vackre stipendiaten Adam Pålsson som sjöng tillsammans med Rikard ibland.
En av de deltagande musikerna liknade Lisa Ekdahl.
Det var inte konstigt alls för det var Milton , hennes son. 16 år?
Ja det var en högtidsstund som ger kraft för en lång tid framåt......
Veckans glädjeämne!

Turtlan från Värmland, berättar om sin glädje ...


Hej!

Finlandsresan i helgen som var för att titta på en båt är min veckas bästa utan tvekan.

Allt flöt så fint och nästa fredag så kommer vår nya båt hem till sin nya sjö.
Inget hav som hemma i Finland men i alla fall till en sjö som är stort som ett innanhav!

Solen kom på söndagen där i grannlandet. Under tiden som M skrev köpepapper satt jag i solen på trappan till huset som båtklubben hade där vid den lilla hamnen.
Njöt av stunden och solen. Njöt av livet!

På flygplatsen i absolut sista (!) minuten köpte vi med ett Munintroll i form av ett mjukisdjur. Den ska bli vår maskot i båten för båten kommer ju från Muminlandet.
Nu i efterhand så ser jag att det var visst Snorkfröken som vi köpte med  :-)    

Det var Min Bästa!

Å en bild på båthuset kommer med.

Turtlan

Cecilia N från Härnösand, säger så här ...

Den här veckan har varit en ganska gråtrist vecka än så länge (torsdag kväll)
Jag vet inte om det finns så mycket att se fram emot det som är kvar heller, förutom att maken kommer hem efter en arbetsvecka i fält.
Så hittills har det bästa varit att jag hann åka hem på samma "pling" som jag åkte till stallet med för att rida. Men det visade sig vara inställt och de hade missat att meddela mig det. Så det blev nog bara en "något mindre besvikelse än befarat" det där med att bara behöva betala en bussbiljett.
 sportigajenny säger så här .. 

Nu har visserligen inte hela veckan avverkats än, men jag tror nästan ändå jag vågar påstå att det bästa i veckan för mig hände redan i måndags. Det var då jag fick veta att jag fått ett vikariat på Gränna Turistbyrå under en längre tid. Till och med januari 2014 om jag inte har helt fel. Och vikariatet startar den 1 oktober. Så nu sommarjobbar jag på turistbyrån/museet fram till sista augusti. Sedan tar jag lite välförtjänt "semester" på två veckor innan jag faktiskt går in och jobbar två veckor då personen som går hem på lite mammaledighet ska ha semester i två veckor innan hennes mammaledighet startar!
Och mitt vikariat startar!
//sportigajenny

Eva på Frösön berättar om sin glädje ... 


Hej Elisabet!

Lotteri, det vill jag inte missa :)

Det bästa under veckan var att jag äntligen lyckades fånga storspoven på bild. Ingen lätt uppgift men det funkade när jag satt i bilen. Storspoven är för mig vår och försommar och det är en häftig fågel med sin långa näbb.

För övrigt så är denna vecka fylld av förväntan.  
På söndag (läs: idag den 20:e maj) åker jag och vår yngsta till byn Lardos på Rhodos. Jag gruvar mig för flygresan, förutom den så ser jag fram emot att möta det grekiska livet igen, det var längesen.

Kram Eva.

Ellem från Skellefteå säger så här ...

Hej Elisabeth!

Ingen tvekan om vad som varit det bästa för mig denna ! 
 För tio år sen började jag odla i sand och gräsklipp och byggde då en träsarg som skulle hålla sanden på plats. De sista åren har den börjat bukta betänkligt och jag har gruvat mig för att ta tag i det. Mest för att jag inte riktigt visste  hur jag skulle göra mig åt på bästa sätt. 
Och när så en bräda släppte,  insåg jag att nu måste det ske något. 
Men hur skulle jag få hem bräderna i lilla Golfen? Då säger min snälle granne, att allt det där skulle han hjälpa mig med. Så vi  tog hem bräderna med hans bil  och sen började vi riva  och bygga nytt. Ja, han byggde det mesta och jag var väl mest hantlangare. Två kvällar senare var allt klart. Snyggt och stadigt. Håller säkert minst tio år till! Och en stor sten (sandhög!) hade fallit från mina axlar!
Nu står  Kungsängsliljan  i knopp. 
I bakkanten blommar Julrosen  och krolliljorna växer synligt för varje dag. 
Nu ska jag endera dagen så lite grönsaker. Sanden blir fortare varm än jorden. 
I kväll har vi bjudit grannarna på middag som tack för hjälpen och haft en trevlig stund.  
Kram, ellem

Glädjerapport från Ulrika i Västmanland ...

En ständig glädje är han, men jag tar med honom ändå: lille Max. Och igår gjorde han rallypremiär och det gick så himla bra! Matte är sååå glad för det!
Han brydde sig inte om alla rallybilar och alla ljud utan var bara sitt vanliga glada, coola lilla jag. :-)
Han bryr sig inte nämnvärt om andra hundar (han kollar på dem och hälsar/busar jättegärna om han får, men det är aldrig nåt dra en massa eller mopsa sig eller nåt), han hälsar glatt på precis alla och blir öööverlycklig när det kommer barn som vill klappa honom.

Åh vad jag älskar den här krabaten!

En annan glädjepärla var just besöket på rallyt i Hällefors igår. Att få höra ljuden och känna stämningen... härligt!
Och få träffa en massa härliga rallybekantingar, man blir så glad!

Och att det dom senaste dagarna varit härligt, skirt, ljusgrönt, soligt och fågelkvittrigt!

Min egen glädje från veckan som gått ....

Det är som vanligt sällan något riktigt storslaget som har gjort mig varm i hjärtat, mest bara "ögonblick".

Som igår när jag stod och väntade på sonen som skulle komma med tåget och jag såg honom komma gåendes på perrongen finklädd från ett barndop i Skåne och kramen som man får när man möter honom och jag bara når till armhålorna knappt och hans högerarm runt mammas axlar - det är en sån innerlig glädje -.

Och glädjen var jag gång jag duschar och står i badrummet och tittar ut genom fönstret .,. mot jordgubblsandet till och mot plommonträden och jag ser den lilla påskkycklingen som numera är tovig och tilltufsad och står så snällt på fönsterkarmen.

Söndagfrukosten ute på altanen tillsammans med pv.

Och glädjen när han har läst Dagens Nyheter och berättar om den nytillsatte franske presidenten Francois Hollande som har sänkt sin egen presidentlön med 30% och som infört, eller ska införa, en lag som maximerar chefslöner i statliga företag; nu får dom - chefslönerna - inte vara högre än tjugo-gånger-arbetarnas!
Att det finns icke-giriga människor på verkligt höga poster - å, det gör mig så oändligt glad -!

Och glädjen i musiken.
Förstås.
Tack annannan som öppnade just den dörren!

Utlottningsfilmen håller just nu på att laddas upp!
Så snart den är klar, lägger jag in vem som vann och vem som fick tröstpriset. Jaha, vad blev nu detta för rosa matta ...?
Bara så ni  vet ...

Klockan 17.00 är stopptid för den som vill vara med i lilla uppmuntringslotteriet, ja, det som hör till "Det som gjorde mig mest glad i veckan".

Just nu ligger dessa och skvalpar i lottskålen.

Eva från Tyresö
Ulrika i Västmanland
Sportiga Jenny i Gränna
Ellem i Skellefteå
Eva på Frösön, men just nu i Grekland ...
Turtlan från Karlstad
Cecilia N i Härnösand

Vill man mejla sin glädje efter klockan fem, så får man gärna göra det, men lotteriet stänger då.
Mejladressen: bisse151@gmail.com

På agendan .... 

Maskrosupptagning .., rensa-ogräs-i-rabatten ..., gräsklippning .., rumble-spelande .., plantering av ny buske.

Tjugotvå grader varmt.

Mellan varven dricker man vatten och flämtar i värmen.

Harry har fått svalka sig i badkaret (sval dusch) .., sigge och pElle syns inte till.

Det är knappt att småfåglarna orkar sjunga.

På tv-antennen sitter herr eller fru Stare och kollar så att vi inte upptäcker att familjen har ett bo under ena tegelpannan och vi låtsas som om vi inte ser.

I starens näbb dinglar en lång, fet mask.




Söndagsfönstret ...

.. hittade jag förstås i Eckes lilla gula hus.

Och i spegelglaset skymtar trädgårdslandet där det redan spirar av sallad och rangliga lökstänglar och på andra sidan den lilla bäcken står den jättelika alen ("växer vid vatten, två bokstäver" ...) och när man står där och just har fångat fönstret, hör man snattret från nio gravänder vilka sitter uppradade på lagårdstaket en bit därifrån ...., och man ser en sädesärla vippa omkring på gräsmattan, allt medan en gul fjäril fladdrar förbi.

Det är således en alldeles underbar söndagmorgon i maj månad.

lördag 19 maj 2012

Idag söndag ....

... är sista dagen för "det bästa som hände den här veckan".

Dragningen på lilla lotteriet - dvs -, den i mina ögon så underbara kylskåpsmagneten, blir samtidigt som era glädjeämnen visas på bloggen.

Vill du vara med?

Mejla då och berätta vad som gjorde dig riktigt glad i veckan - skicka det till bisse151@gmail.com - och har du bild till, så toppen!

Hastigt möte ...

"Ska jag verkligen cykla trettio mil ...? Vad har jag givit mig in på!" kanske han tänker.
Hämtar sonen vid stationen i Halmstad 19.00.
Kör hem till Stensjö (tar en halvtimme max ...), äter spaghetti carbonara och kollar tågtider för hemresan.
Hjäääälp, där går inga sena tåg alls en lördagkväll och sonen måste vara hemma ikväll igen och det blir brått .., nybakade bullar hamnar i en platspåse (gifflarna glömde vi!) och cykeln (som han fått överta av pv) hängs där bak på bilen och så iväg mot Laholm, då det nu är strul med buss-tåg-förbindelserna och Skånetrafiken inte kan garantera att cykeln får följa med på bussen som är insatt i stället för tåget.

Så vi kör raka spåret till Laholm .., solen i backspegeln .., vacker himmel!
(Nekar chauffören, ja, finns ingen plats för cyklar, kör vi till Helsingborg, så får det bli).

Och det pratas om Vätternrundan om exakt en månad och hur många mil på cykel Anders borde ha (han har inte en enda, so far ...)  och i Laholm står bussen och väntar och chauffören säger att det är okej, A kan lägga in cykeln i bagageutrymmet.

På väg hem igen kommer ett sms.

"Busschauffören fick en bulle och jag fick åka gratis."

Och efter en stund kommer ännu ett: "Han hälsar att den var riktigt god!"



Här och nu ...

 Giffeltillverkning och kanelbullebak i det gula huset.

Det är pv som står för den bedriften .., det märks att han är son till en f.d. bagare.
Vänligen notera hur exakt i storlek gifflarna blir.
Här pratar vi om en mattelärare med vänster tumme upp.

Tre timmar ...

Så här såg det ut på lagret när jag lämnade butiken.
Då hade Hembergs lämnat frukt & grönt och chefen försökte hinna med att fylla in.
Det gick inte så värst bra.
Hela tiden blev det kassajobb.

 .. skulle jag jobba idag - ja, för den semestrande Lena - och jag tänkte att det blir ju en enkel match.
Ack, så jag bedrog mig!

Det blev absolut full rulle från att vi öppnade (officiellt öppnar vi kl.9.00, men egentligen öppnar vi så snart någon har kommit och kan ta kassan, så från kvart över åtta kom kunder in och köpte frukostbullar och morgontidningar och jag tycker såå mycket om att vi kan vara så flexibla!) och sen var det kö i princip i tre timmar nonstop.

Carina, som gräddar bröd och har hand om mejeriavdelningen, hon fick vackert vara andrakassörska och chefen fick hoppa in som tredjeman och ta spelen och postärenden. I charken stod en alltmer rödkindad Anne-Marie och så Malin. Full fart där också!

En man i 45-årsåldern kom in och gav mig en grön liten post-it-lapp där han textat sitt namn och en sifferkombination, en kod - han skulle hämta ut tågbiljetter -.

Jag tittade på lappen och log för mig själv.
"Får jag fråga en sak .., är du arkitekt?" sa jag.

Ni skulle ha sett mannens min. 

Jodå, det var han.

"Men hur ...?" sa han och såg så fundersam ut.

Jag sa som det var, att det var sättet han textat på.

Han är det som ska komma.
Men nu är han aningen större.
Snart tjugosex.

När klockan var lite drygt tolv hade jag handlat och körde hemåt .,. förbi kossor (ungtjurar, såg jag nu), hästar, smålamm som bräääääkte och deras mammor och längre fram ännu fler hästar och sen hemma och det blev kaffe på altanen och i eftermiddag kommer älsklingssonen på besök - han, den ende sonen jag har -, han ska hämta pv:s före detta cykel, ja, nu ska det tränas inför Vätternrundan!

S t o r   lycka!
Ja, för mamman, alltså.

Förra veckan ....

Ja, det var då Lena slog till och prickade in sju rätt på V75.

I vanliga fall brukar vi sälja max tjugo av våra egna andelar .., men nu minsann, ja, när jag gick hem för en timme sedan, var vi nog uppe i  s e x t i o   sålda andelar av Lenas!

Den som har bra syn ser att det står "hon som textat detta var INTE en av vinnarna .. buhuuuu."

Ja, ni behöver ju inte fundera över vem det var.

Men se idag, har jag en femtioåttakronors-andel i plånboken.

Förmiddag i landet Halland ...

Nån är ledig.

Nån annan ska strax moppa till jobbet och agera "Lena" som är fri.

Tre timmar.
Det blir hur bra som helst.

Till brudparet ....

Idag är det allltså den dagen som mossfolk ska minnas i hela sitt liv.

Idag gifter hon sig med mannen som i bloggen kallas för "sambon" och som hädanefter blir "maken".

Ååå, du kära mossfolk, vad jag önskar er lycka till!

Och var gång jag passerar rabatten mot söder och ser liljekonvaljerna (ännu outslagna), så tänker jag på att nu är det nära .., ja, vi har ju minsann kunnat följa din något hetsiga jakt på just konvaljer.

Här kommer ett stort och varmt grattis till er båda härifrån!

Hoppas att ni får en helt underbar bröllopsdag!

(Det torde väl lätt som en plätt platsa under "det bästa som hände i veckan" ,-)

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Här kommer en fönsterbild till dig. Lillstugan, där ni bodde en natt. Fortfarande ostädad inför sommaren.
 Just nu ligger sättpotatisen i söderfönstret för att förgro. Till veckan kommer värmen och då ska de ner i jorden men det blir makens arbete, själv ska jag ligga på en strand vid Egeiska havet och vicka på tårna.

Kram.Eva

fredag 18 maj 2012

Och så ....

Ja, om ni vill vara med alltså.

Gråmulen morgon ...

... förvandlas till den allra ljuvligaste eftermiddag.

I timmar blir jag sittande på altanen och bara tittar rakt fram.
Jag ser småfåglarna hämta katthår från gräsmattan (pElle är numera nästan kal ...), framför allt blåmesarna som genast fattar galoppen och flyger fram och tillbaka till holken (den från Lifeblog i Dalarna) och jag upptäcker en svart-vit flugsnappare i holken längst till höger .., och där, i trädgårdsstolen, sitter jag bara och njuter av allt detta.

På altangolvet ligger harry och sover.
U t s t r ä ä ä ä c k t.

Vid femtiden kommer pv hem.
Han har cyklat tolv mil (tycks inte nämvärt trött ...) och så blir det middag där ute i det gröna och sen tar han harry på ny cykelrunda, ja, tolv mil räcker tydligen inte.

Själv har jag inte gått många meter sedan jag kom hem.

Olika äro våra ambitioner.

Och ja, de två fönsterna till vänster är olika placerade höjdmässigt, men så har det varit sedan pv köpte huset, hälsar han.

Eller jag.

På takets baksida har herr och fru Stare sitt hem. Var gång herrn och eller frun kommer flygande med mask i näbben, hör vi ungarna gasta. Är skatan i närheten, flyger mor eller far iväg och väntar tills skatan givit sig av.

På jakt efter musen ...



Idag har sigge nilsson kommit hem med minst två möss, vilka han malligt förevisat.
Minst en blev till middag.

När han sedan kom bärandes på en som harry fick syn på, då blev det spännande värre ....

I fikarummet ...

..., ligger dessa och lockar!

Det är Malin som har bakat; Malin som nog är bland de yngsta av oss anställda, men som är som klippt och skuren för servicejobb! Hon är makalös på att småprata med unga som gamla och hon gör det med en slags uppriktig värme!

Massor med kunder var där hela tiden och där var en dam som stod och lusläste DN från första till sista sidan och sedan, hur elegant som helst, stoppade tillbaka tidningen i stället, ihopskrynklad.

"Jahaja .., du skulle inte ha Dagens Nyheter då ...?" sa jag när damen kom till kassan.

Nej, det skulle hon inte (för den hade hon ju redan läst).

Det är inte mycket som irriterar mig så, ja, som människor som snyltar på andra (ja, snåla eller giriga människor öht ...), för strax efteråt kom en äldre farbror och köpte just den tidningen och betalade alltså.

En sak har jag i alla fall kunnat konstatera genom årens lopp: det är inte dom som har ont om pengar som tillhör smygläsarskaran, det är precis raka motsatsen.

Och det är  i n t e  heller dom som har mest pengar som lägger ett bidrag till katthemmets bössa som står vid kassan .., och det är inte heller dom som har minst pengar som konsekvent ser till att glömma att betala för bärkassen.

Här är receptet, Gerd!

Det var alltså detta som pv bjöd på igårkväll när jag kom hem från jobbet och Gerd från Norsjö ville omgående ha receptet. Här är det.


Baconlindade medaljonger i vinsås

4 personer
Tid: 20 minuter

700 g fläskfilé
1 paket bacon, 140 gr
salt och svartpeppar
hackad persilja

Rödvinssås

1 schalottenlök, hackad
1 liten morot, finhackad (pv river den)
3 msk tomatpuré
3 dl rött vin
2 1/2 dl kalvbuljong
1 tsk torkad timjan
1 msk socker
1 msk kallt smör

Tillbehör: potatisgratäng & sallad

1. Skär filé i 2 cm tjocka skivor. Platta till dem en aning. Dela baconskivorna på längden, linda en remsa runt varje köttbit och fäst med en tandpetare.

2. Bryn köttbitarna lätt på båda sidor så de får vacker färg. Lägg åt sidan.

3. Sås:  Smörfräs lök och morot i en vid panna, utan att det tar färg. Rör i tomatpurén och låt den fräsa med under omrörning någon minut.

4. Häll i vin, buljong och timjan och låt det koka ihop utan lock tills 2/3 återstår. Smaka av med socker, salt och peppar.

5. Vispa i smöret. Lägg i köttet och låt det sjuda försiktigt i såsen under lock, 4 - 5 minuter.
Krydda och garnera med persilja.
Servera gärna med potatisgratäng och sallad.

På Hovslagaregatan ....

... i Kristinehamn i Värmland, där har ellem (ni vet, madamen med dom vackra krolliljorna!) från Skellefteå varit och strosat omkring.
Och fångat fönster. 

Som dom här, till exempel.

torsdag 17 maj 2012

Påminnelse & litet lotteri ...

Den som vill bidra med "det bästa som hände i veckan " .., kan ju börja grunna redan nu.
Ett bidrag har redan anlänt, utan att jag ens påmint .,. se där, det tar sig!

Mejla i så fall det som gjorde dig mest glad till bisse151@gmail.com - med eller utan bild, det bestämmer du själv -, alla bidrag är välkomna!

Bland er som är med på det här, kommer jag att lotta ut en - i mitt tycke - helt underbar kylskåpsmagnet som inhandlades i en liten butik i Helsingborg.

Resumé över en dag i maj ...

"Hej Elisabet!" säger mannen som ska hämta ut ett rek.

Jaha, det är han .., (jag känner inte igen honom, däremot namnet på blanketten), det är han som är uppvuxen i Haparanda och har ett finskklingande namn  och han berättar att till veckan åker han till Baku och arbetar.

Baku .., just det, i landet som är så svårstavat, jag ids inte ens försöka, men det är där Eurovisonsfinalen går av stapeln nästa helg.  Men det är inte med detta han ska jobba, nej, det är på en oljeplattform i Kaspiska havet.

Ja, så himla svårstavat var det ju inte, ser jag.

Nog är det väl ändå förunderligt att man kan känna en slags samhörighet - om än aldrig så pyttig - bara för att ens sista slutsiffror i personnumret börjar på en åtta?
Det skiljer mycket mellan västerbottniska och haparandamål, men mannen som ska resa till Baku, han tycker att det låter som om jag vore från Boden, inte alls från Västerbotten!

(Och plötsligt kommer jag ihåg hur mycket det här med igenkänning betyder. När förhållandet med den lurvige i Helsingborg tagit slut, berättade han att han chattat med en kvinna som direkt förstod vad "bian" var, dvs, biografen, ja, han blev så glad just därför. Själv säger jag bion .., och jag kände mig så ledsen när han berättade det där. Och när mitt äktenskap kapsejsade efter trettiofyra år tillsammans med samme man, då var den allra första som jag träffade mera på ..., ja, på riktigt, det var en man från Tornedalen och jag vet precis varför .., jo, sättet som han skrev på -, jag hade ingen aning var han kom ifrån - och efter en stund frågade jag (det var på en chatt) om han var hemifrån och det var han ju på sätt och vis också, även om han bodde i södra deken av landet, men på något förunderligt sätt kände jag igen "tonen" och språket och det kom att betyda hur mycket som helst för mig, just då. Det blev en slags trygghet i allt det osäkra.)


Helt ärligt undrar jag om det går en enda dag på jobbet som inte någon kommenterar dialekten!

Och det har varit vanvettigt mycket kunder idag - många sommarhusgäster som återvänt - och köerna ringlar sig ner mot fruktdisken, trots att vi har bekvinnat alla kassorna.

En annan kund härmar alltid pitemål när han kommer till min kassa, ja, han är ofta norröver och fiskar och tycker att "Norrland" (då tänker jag på Bert i Luleå och hur irriterad han skulle bli över ett sånt svepande begrepp ...) är så himla fint.

Vid det här laget är jag tämligen less på hans imitationer av pitemålet - som dessutom inte är mitt - så jag ler bara lite ansträngt och säger "ja, just det".

En kvinnlig röntgenläkare (det är hon som en gång berättade att hon längtade till arbetet, ja, på kvällen kände hon en sån glädje bara vid tanken på vad som väntade nästa dag!) säger att jag absolut ska komma och låta mitt knä röntgas som bestämt, jag behöver inte alls känna mig dum bara för att jag inte längre har ont.

"Det är ju så förstår du, att svullnaden är ett symptom på nånting annat .., ja, kom du!" säger hon.
Kvinnan är lång och blond och himla vacker. Hon ser nordisk ut - och när jag säger det  så menar jag inte att ickenordiska människor skulle vara mindre vackra -, men hon skulle kunna göra reklam för äpplen från Kivik eller nåt sånt och hon lyssnar alltid på ljudböcker (deckare, säger hon smajlande, nästan urskuldande ...) och när jag pratar med henne, tar hon ut hörsnäckan från ena örat och ber om ursäkt.

Väl hemkommen bjuds jag på övermåttan smarrig middag .., baconlindad fläskfilé med rödvinssås eller sky till och ett smarrigt vin .., helt underbart är det!

Det är kocken som syns på bilden här ovanför .., världens bäste kock och sambo är han och småländska är en himla fin dialekt; det låter så snällt. (Jag tänkte alltid förr att det måste vara omöjligt att vara kallblodig mördare och samtidigt låta som drängen i Emil i Lönneberga!)

Just nu tittar smålännigen på "spott" i tv.
Hockey-VM.


Som motvikt till humlen ...

ellem i Skellefteå föreslår krolliljor i slänten och jag svarar då att .. nä, jag tycker inte om orangefärgade blommor, för såna liljor har pv i rabatten (mamma hade dem också!).

Men då minsann får jag veta att krollilljor finns i såna här (vita) bedårande färger .., ja, såna här  (bilden under)också! 

Så här skriver ellem:

"Hej!
Här är några av mina Krolliljor. Och om nu PV gillar dem men inte du, kanske han kan få ha dem för att väga upp humlen??
 
Här har helt plötsligt björkarna börjat grönska. Isvindar härom dagen och nu musöron på träden.Och Krolliljorna har vuxit synbart sen igår kväll. Här går det ju fort som du vet. Från vinterjacka och långkalsonger till sådd är det bara två veckor. Typ. Allt ska göras på en gång. Men åh så vårvärmen och växtsäsongen är efterlängtad"
 
Kram Lis-Marie

Inte ledig dag ...

Om man har glömt att köpa hem bröd och inte kollat så att det finns bakpulver i skåpet, då kan man ju börja fundera på att åka och handla lite av den varan.

I alla fall bröd.

Det är hällregn ute och jag säger till pv att "ja, jag tar moppen och kör till Slöinge, ingen annan har ju öppet ..", och då tittar han så snällt på sin sambo och säger "nej, men inte kan du köra moppe i det här vädret ., ta bilen!"

Se där!
Det funkade ,-)

Och jag slänger på mig anoraken och så iväg och bageriet är verkligen öppet ("när vi ändå bakar, så kan vi ju ha dörren öppen!" förklarar bagerskan) och där utanför, på trädgårdssoffan, ligger grannkatten Måns som påminner om Gunnars katt Vira ..., och jag velar lite mellan olika brödsorter, allt medan bagerskans dotter står vid disken och säger ..."men maaaaamma, jag vill ha frukost nu!!", eller .."mamma, kan vi inte köpa en kattunge, du vet ...?", men då är jag redan på väg till bilen.

Det regnar hela vägen hem.
Mest regnar det i Ugglarp; då får jag ha vindrutetorkarna på maxfart.


Dagens fönster ...

En hel massa fönster på en gång .., och smala gränder med kullersten på gatan om jag inte ser fel ..?
Och vackert tegel! 

Var kan det vara, tro?

Frankrike?
Spanien?

Nej, vi är i Portugal och det är den i Skåne uppvuxna madamen som tog bilden.

Och jag slutar aldrig att lyssna till herr Bernardo Sassetti , han som den tionde maj dråsade iväg utför klipporna när han var i färd med att ta fina bilder. Det här är musik som seglar rakt in i mitt hjärta och det var fönsterfångerskan som lade ut hans musik på sin sida.

Bernardo skulle ha fyllt 42 år om en dryg månad.

onsdag 16 maj 2012

Kairo, Holland och jobbet ....

"Fast det är jävligt mycket kaos i Kairo ..., men jag gillar det ändå!" säger mannen.
Han, den evigt unge.
Bilden visar röran på Centralstationen i Stockholm.
Jag stod vid "ringen" och tog bilden rakt ner.

Först kommer en man som jag tror är i ungefär min ålder och han ser deppig ut och säger att han för en tid sedan har återvänt till Halland från Kairo, ja, det är ju där han har sin flickvän.

Så han berättar om livet där och hur det var och varför han trivs så bra ("varmt som f-n, närmare trettiosju grader, himla skönt!" säger han) och hur vänliga människorna är och han bodde hos flickvännen som arbetade på dagarna, men då kom hennes vänner och tog med honom ut och om han kunde, så skulle han nog gärna flytta dit, ja, om han finge något att arbeta med - han är hantverkare -, säger han.

Vi pratar lite om ålder.
Jag tror som sagt var att han är i femtioårsåldern, men det är han inte, han är tio år yngre - alltså nästan tjugo år yngre än undertecknad -!

"Det är inte många som tror att jag är fyrtio .., absolut inte!" säger mannen.

Då berättar jag om männen på dejtingsidan; där fanns inte en enda man som kände sig som femtio eller sextio - om det nu var det dom var - nej, alla upplevde sig som tjugofem, max trettio!
Och när jag skrev att ibland känner jag mig som fem år, men lika ofta som sextiofem och aldrig i livet som tjugofem .,. då tyckte männen att det lät förfärligt.

Om det pratar vi också och mannen, som nyss har fyllt fyrtio, säger att det är ju himla tur att man ser så ung ut .,. ja, han, alltså.

Sen kommer en man och en kvinna och betalar i kassan och jag frågar var dom kommer ifrån, för jag hör att det inte är svenska som pratas.

"From Holland", säger kvinnan som har ett så varmt leende.

Och jag frågar om dom är här på semester och det är dom, dom ska cykla från Holland till Helsingfors; fem veckor allt som allt och detta är den andra veckan och jo, dom bor i tält, men inte i natt, det har regnat, så nu har dom hyrt en liten stuga och jag tänker att så dumt, dom hade ju kunnat få sova gratis i Hildas rum och få mat och frukost, så trevligt det hade varit!

Sen, när kvinnan har betalat, tar jag hennes varma hand och håller den en liten stund och så önskar jag dem lycka till och en fin resa och kvinnan, som kanske är i min ålder, hon möter min blick med sån värme i  och hennes hand är så varm och len .., så där så jag blir alldeles rörd och nästan börjar att gråta.

Det var ett sånt härligt möte.

herr nilsson ....

I vanliga fall sover sigge i pannrummet, i den där korgstolen där jag har lagt min mammas fleecekofta som underlag. Och ännu oftare är han förstås ute på nätterna och kommer in när jag har tagit en runda med harry på morgonen och då möter vi en jaaaamande sigge och harry blir alldeles förbi av glädje, för sigge är ju nästan hans bäste vän.

Men igårkväll, just som jag skulle krypa i säng, hördes ett ihärdigt jaaaamande - ett sånt pipjam som kommer från sigge - (han låter som om han alltid är hes!) och då förstår jag att han är i Hildas rum och där har han tydligen varit instängd hela dagen!

Åååå, lille sigge nilsson!
Han blir så glad, så glad och snurrar runt mina ben och hoppar upp i sängen och kråååmar sig och vill bli gosad med och en bra stund är han hos oss, innan han troppar ner för trappan och in i pannrummet och sen vägen ut via kattluckan!

Idag är han hemma när jag kommer från jobbet.
Så jag tar fram ryktan och det här är vad som blev över efter en liten stunds behandling .., alldeles tjockt är det och jag har nu spridit ut det på gräsmattan, så kan småfåglarna använda det efter behag.

Och nu har pilfinkarna flugit av och an och hämtat bomaterial!
Det ser ut precis på pricken som om dom har mustascher och jag blir så full i skratt när dom flyger iväg med näbben fylld med katthår!

"När kommer du husse ...!"

Helt obegripligt - eller inte - är det, men harry har en slags inre radar, så han vet precis när husse ska komma hem! Javisst, det är väl inte konstigt, han kommer kanske hem vid samma tid? kanske ni tänker.

Men så är det inte.
Igårkväll hade husse körövning och i vanliga fall är han hemma vid fem-sextiden .., nu skulle det bli vid kanske halv tio?

Harry väntade och väntade. 
Två minuter innan husse cyklade upp på infarten, skuttade harry ner från soffan och sprang i raketfart mot ytterdörren .., och så ut på gården och mot garaget/uppfarten och se .., där kom mycket riktigt husse efter någon minut .., cyklande och aningen trött.

Glädjen var obeskrivlig!
Ingen är nämligen så älskad som husse, ja, av harry, alltså.
Och inte undra på det .., nu stiger pv upp en halvtimme tidigare var morgon och tar harry på Kvarntorpsrundan - han som är husse cyklar längs steniga hedstigen - och harry springer före och ibland efter och sträääääcker ut och kommer sedan - nöjd och glad - uppskuttande till matte i sängkammaren, kurar ihop sig och sover en stund till!

Dagens fönster ...

... kommer från Turtlan som är på vift igen.

"Så här fin vy och miljö är min frukostutsikt idag.

Valde att sitta i en del av frukostmatsalen med stora fönster ut mot ån.

Känns så lyxigt med en liten sovmorgon och sen en lång hotellfrukost med DN som sällskap.

Nu dags att bege sig till den tillfälliga arbetsplatsen här i staden Eskilstuna.

Hej från mig."

Elisabet säger: ni anar inte hur många gånger jag har frågat kunder från just Eskilstuna om dom är från Västerbotten? Ja, hur många gånger som helst! 

tisdag 15 maj 2012

Och så tre inköpslistor från ...

... Ica-Jessica i Västerås.

En rationell människa som skrivit listan, tror jag.
Garanterat kvinna i min ålder, troligen äldre.
Här är en som inte bryr sig så mycket i utanpåverk .., fort ska det gå.
Kanske går hon på LCHF - det är grädde, smör och fet youghurt.
Men mandelspån .., då ska det bakas.

Här är det blandat stora och små bokstäver ....
Jag gissar på en äldre människa.
En man, säkert.
"Cigg" ..., köper säkert Trisslotter.
Och hund finns också.
Fast jäst .., ja, då kanske det är en kvinna.

Ja, jag tycker om maj månad!

Och jag tycker sååå mycket om bordet som pv tvärgjorde. 
Titta, nu har vi två sittplatser på altanen och jag sitter hellre vid lilla bordet och har blommor intill mig!
På spaljén klättrar vildkaprifol, den som i fjol inte alls ville ta sig. 
Kanske blir det bättre i år?
Det är inte bara maj månad jag tycker om; även vildkaprifol! 
Vilken underbar doft när den blommar!

Men det finns annat som tar sig.....
Humlen!

Spireorna köptes för två år sedan på Åbergs Trädgård i Ystad.
Minns jag rätt kostade dom 49 kronor per buske och dom var ganska små.
Här i Halmstad fanns likadana buskar för det tredubbla priset.
Kanske hade jag inte tänkt på hur höga spireorna blir .., dom döljer snart krukblommorna där bakokm, men det löser sig väl.