... tänker jag på hur många kvinnor runt hela vår värld som gör just detta, just idag.
Kvinnor
i Brasilien och Argentina, i Kina och Indien, i Sydafrika och i
Australien ..,.ja, kvinnor över hela världen och i alla åldrar .., ja, oändligt många är vi, vi som
just den här måndagen i maj bär tvätten med oss ut i det fria och
hänger upp på linor och allas våra liv är unika; somliga lever ensamma,
andra är änkor, somliga är gifta och måhända olyckliga och funderar på hur livet
ska bli och andra är nygifta (eller har varit gifta i en evighet) och livet är en dröm!
Somliga
har mycket pengar på sina bankkonton och sover gott om nätterna; andra
ligger vakna och funderar över hur man ska få tillvaron att gå ihop och
kanske finns det knappt pengar till tvättmedel?
Allt det tänkte jag på medan jag hängde upp överkasten på spända linor mellan två plommonträd.
Och småfåglarna kvittrade och solen flödade.
3 kommentarer:
Värst är det för dom kvinnor som inte får maten att räcka till barnen! hu vad de måste må dåligt!
Så trist att inte alla kan få bli mätta och sova gott om natten.
Det tänker jag ofta på och undrar över allt som det satsas pengar på INNAN alla kan bli mätta.
Vi vet inte hur bra vi har det.
Eva: ja, fy så hemskt! Vilken ångestfylld tillvaro!
Tänk vad tankar kan vandra ut i världen. Det svindlar ibland när man ser vardagliga saker i ett annat perspektiv. Du beskriver det så bra...
Skicka en kommentar